Sidor

måndag, augusti 31

Besök hos Skogen

Idag var jag hos Christer för att diskutera hur jag ska lägga upp min träning framöver. Jag var ju där och gjorde laktattest för några veckor sedan och mina värden var så pass skumma så vi bestämde då för att avvakta med att göra något program till dess att jag hade fått svar på mina prover.

Nu vet jag ju att jag har blodbrist och låga järndepåer, och med vetskapen om det så bestämde vi att:
  • Inga kvalitetspass i september. Detta på grund av två anledningar. För det första så är det motivationssänkande att köra kvalitetspass på kvalitetspass som inte känns bra och för det andra så ger det inte något. Kroppen klarar idag inte att tillgodogöra sig tuff träning.
  • Inte köra några riktigt långa pass i september, även dessa pass sliter mer än de gör gott i dagsläget.
  • Köra 2-4 pass i veckan.
  • Ett pass ska vara i form av ett testpass. Här ska jag köra samma runda varje vecka på en puls runt 140, så får jag se om jag kan köra lite snabbare med tiden, det borde bli så.
  • Övriga pass ska även de vara lugna och kanske runt timmen långa, mao inga tretimmarspass i september.
  • Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet är inställda.
Så nu i september så kommer det att bli mycket mysjogg för att sedan planera in lite mer kvalitetsträning från och med oktober, träning med siktet inställt mot ultralopp i vår.

Jag har ett fantastiskt spännande år att se fram emot!

söndag, augusti 30

Pers på Djurgården

Söndag den 30 augusti, 26 000 tjejer, flickor, tanter, kärringar, ett stort grönt gärde, perfekt temperatur, stämningen på top, gratis bananer och 60 massörer från axelssons var redo.

Idag var det dags, att persa!!! Och minsann, gjorde jag inte det med besked också. Borde känna mig nöjd, men av någon anledning så infinner sig en missnöjsamhet i kroppen.

Tog beslutet att cykla dit för att få en lagom skön uppvärmning, med förra helgen då jag skulle springa 4.4 km och knappt orkade med 10 minuters uppvärmning, i färskt minne, så kändes det här som ett bra beslut. Det gjorde ju också att jag slapp trängas med en massa andra människor och riskera svinflunsa... vill jag ju inte ha. Cyklade hemifrån i god tid och fick en riktigt skön cykeltur genom ett soligt Stockholm, kunde verkligen inte börja bättre.

Jag hade stämt träff med Marie och med folk från Linnéa vid bokstaven L (såklart). Träffade flera glada tjejer från Linnéa som var taggade för en dag på gärdet. Marie hade en lite sämre start på sin dag då hon först hade bränt gröten och sen hade SL fräckheten att ställa in två tåg från Stuvsta. Halv tolv dök hon upp och var så där lagom taggad för uppgiften.

Jag Marie, Linda, Jossan och Marie från TSM startade tillsammans för att vi troligtvis skulle hålla ungefär samma tempo. Jag och Marie sprang tillsammans de första 4-5 km medan vi tappade bort de övriga, såg i och för sig både Linda och Jossan vid ett par tillfällen senare i loppet. Vid 5km var jag väldigt slut, då bestämde sig Marie för att kuta på, hon hade ett skönt flyt i kroppen och ville dra på lite. Den sista halva milen var mest en kamp för att ta mig i mål, fick gå uppför nästa alla backar men försökte i gengäld att dra på lite i nerförsluten. När det var två km kvar så hade jag "restless leg" i typ hela kroppen och sockerdricka i hjärnan, det var i alla fall så det kändes.

Jag sprang i mål på 1.08.13, med god marginal för pers, tidigare har jag bara sprungit på 1.04.55... man kan persa på olika sätt.

torsdag, augusti 27

Min helgalna plan... 8 mil i april

Nu så börjar det ordna upp sig. I två dagar i rad har jag nu varit ute och joggat och det har känts riktigt bra. Börjar nästan tro att jag är frisk. Jag pratade igår med min läkare och han berättade att alla prover såg bra ut och att det enda som inte var bra var blodvärdet och järnhalten. Det ena påverkar tydligen det andra. Blodvärdet var dock bättre än det jag tog för några veckor sedan, då var det 94. I fredags då jag tog ett nytt prov hade det ökat till 102. Ökningen kan ju bero delvis på att jag käkat massor med blodpudding och dels på att jag har minskat träningsdosen de här veckorna eller en kombination. Jag frågade läkaren hur det förhöll sig med träning och han såg inga som helst hinder för mig att träna.

Jag inser ju att det är jag och bara jag som har kört mig själv i botten genom att inte förstå och veta vad min kropp behöver i fråga om mat, mineraler och vitaminter. Så nu har jag en plan, för jag vill ju springa, och jag vill springa mycket och jag vill springa långt. Om det ska gå, vilket jag är helt övertygad om att det ska, så måste jag för det första se till att få upp mina värden.

Igår hämtade jag ut mina piller och tog det första järnpillret. Det innehåller 100mg järn, ett vanligt piller typ "en om dagen" innehåller bara runt 7.5-10 mg så de här är "snäppet" starkare. Jag kommer också att börja käka omega3 igen. Det är de lätta bitarna, den svåraste biten i det här är att se till att få ordning på intaget av kosten. Jag kommer verkligen försöka ta reda på vad och hur jag ska äta, jag verkar ju inte vara så bra på det. Jag får väl helt enkelt sätta mig i "skolbänken" och lära mig att ÄLSKA att laga mat, det är verkligen en utmaning. Jag tror att nyckeln till det hela är planering. Veckoplanera vad jag ska äta och sedan se till att råvarorna finns hemma i kyl och skafferi.

På måndag ska jag till Skogen för att vi ska sätta oss ner och diskutera mina framtida löpplaner. Mitt stora och mest prioriterade mål just nu är att se till att kroppen ska bli så pass stark och uthållig så att den tar mig runt 8 mil terränglöpning i april.
TEC here I come!!!

söndag, augusti 23

Vasastafetten

Åhh vad det var roligt med Vasastafetten!!! Vi var ett härligt gäng som åkte upp till Mora för att avverka 9 mil i fädrenes spår.

Det var ett gäng "halvtrasiga" människor som på fredagen tog sig upp till Mora för att genomföra Vasastafetten. Någon var otränad, en annan förkyld, en tredje skadad men alla var vid gott mod och med humöret på topp. 9 mils löpning uppdelat på 10 sträckor. Måste verkligen berömma alla med avseende på självkännedom. Det vittnade resultatet om där vi bara låg 6 minter från det tippade resultatet. Var och en hade fått säga ungefär hur snabbt de trodde att de skulle genomföra sin distans på och så la vi ihop tiderna och kom fram till att vi skulle nå en sluttid på 7 timmar och 24 minuter. Vi kom i mål på 7 timmar och18 minuter så det var riktigt bra tippat.

Placeringsmässigt så tog vi oss i mål som 31:a lag av 180 startande, det tycker jag var ett alldeles stålande resultat. Jag tror att vi alla var rikigt nöjda med det resultatet. Det var en lite speciellt tävlingsform då det krävdes en hel del logistik för att få ihop det hela, att få rätt man på rätt plats vid rätt tid för växling. Vi hade tre bilar till förfogande plus bussarna som gick redan 5.45 på morgonen från Mora till starten i Sälen. De stackare som var tvungna att gå upp i ottan för att hinna till de tidiga starterna var Jonas som hade första sträckan och Ken som hade andra sträcken och Björn som skjutsade dem till bussarna.

Sträcka nr 3 var min, och för att hinna dit så åkte vi från boende klockan 07.45. Det var jag Ana och Darren som åkte i den här första bilen. Jag skjusade Darren först till hans start och sedan Ana, därefter körde jag vidare till Mångsbodarna där jag skulle få stafettpinnen av Ken. Väl på plats så hade jag lite telefonkontakt med Björn och även Jonas som ringde och berättade att han hade sprungit 15 minuter snabbare änn hans tippade tid vilket var viktigt för min del att veta eftersom jag då behövde börja värma upp en kvart tidigare än beräknat.

Jag började värma upp lite men insåg rätt snart att det bara tröttade ut mig, så det blev bara drygt tio minuters uppvärmning, normalt sett hade jag nog behövt närmare 2km för att vara lagom varm till start. Systemet vid växling var som så att de hade folk ute på banan någon km innan varje växling och där förmedlade de startnumren som passerade, till växlingsplatsen som skrev upp dem på en lapp så att man visste att den man skulle växla med var på väg in. Lite drygt en kvart innan beräknad tid kom en mycket lerig Ken inspringande mot växlingen, det hade varit en riktig blöt och lerig sträcka han sprungit. När han kom in och stämplade med växlingspinnen så lämnade jag över de överdragskläder som jag hade för mycket, plus min mobiltelefon och bilnyckeln till honom sen var det bara att kuta på.

Redan efter någon dryg km så insåg jag att det skulle bli riktigt tunga metrar som jag skulle springa trots att det lutade nerför hela vägen. Första biten var i tjockt gräs med massor med vatten i så det var riktigt tungsprunget, bitar av sträckan där var det också smala spångar som man kunde springa på för att slippa det värsta klafset, nackdelen med det var att det var nästan omöjligt att passera varandra. Efter den första km riktigt tung löpning så övergick sträckan till att vara mer motionsspår aktigt med spån/bark, men även där var det riktigt blött så det var också tungt. Sista biten in mot växling så var det en smal skogsstig med rötter och stenar. Jag var riktigt trött under löpningen och var flera gånger tvungen att släppa på tempot för att gå och ta igen mig, mjölksyran sprutade och hjärtat slog frivolter. In mot växlingen så stod Ken och hejade och sprang med en bit, det kändes jätteskönt att få lite pepp in sista biten då jag växlade med Ana.

Därefter tog jag och Ken bilen och hämtade upp Ana och sen var det klart för vår del. De andra två bilarna skötte logistiken på liknande sätt som vi hade gjort med att först lämna ut löparna på rätt växlingsstation och därefter åka upp och hämta upp varandra vartefter de var klara.

Hela tiden hade vi tät telefonkontakt med varandra för att få uppdateringar om hur det gick för alla och det verkade gå utmärkt, alla kämpade verkligen och jobbade för att göra sitt allra bästa och humöret var högt på alla. Vädret var perfekt att sringa i, sol och moln om vartannat och runt 20 grader som mest på dagen, lite varmare i solen.
Resultat:

NAMN TID Sträckplacering LAGTIDLagplacering
Jonas Sjöbom 45:26 83 45:26 83
Ken Hakata 1:07:51 46 1:53:17 53
Carina Borén 25:50 129 2:19:07 63
Ana Lagos 36:07 67 2:55:14 53
Darren Stephenson 54:22 25 3:49:36 40
Magnus Bergqvist 1:07:58 40 4:57:34 37
Mailin Thomasdotter 26:33 76 5:24:07 39
Björn Elfvin 24:54 58 5:49:01 37
Holger Von Fircks 48:13 45 6:37:14 35
Fredrik Bäck 40:50 22 7:18:0431


På kvällen firade vi med att åka till Gagnef för en fantastiskt lyckad kräftskiva, kunde inte bli bättre, helt enkelt en toppenhelg.
Målfoto, visst är det ett härligt gäng. Gänget är från vänster: Jonas Sjöblom, Ken Hakata, Ana Lagos, jag, Darren Stephenson, Magnus Bergqvist, Malin Thomasdotter, Björn Elfin, Holger von Fircks och Fredrik Bäck!!!


Mera bilder

tisdag, augusti 18

Lite mindre sol

- Varför är mina pulsvärden så höga?
- Varför får jag så mycket mjölksyra?
- Varför är jag så jäkla trött?

Det är frågor som jag har ställt mig sista tiden. Nu börjar det klarna lite grann, jag har fått lite mer information om varför det är så här.

För några veckor sedan var jag hos läkaren, jag var rätt säker på att jag har någon form av ansträngningsastma då jag blir så jäkla trött vid träning och drar på mig mjölksyra för nästan ingenting. Läkaren trodde inte att det var något fel med mig utan att jag helt enkelt var överambitiös, ville mer än min kropp kunde ge och att jag kanske skulle skynda lite långsammare. Men oavsett vad han trodde så tog han tag i det hela och skickade ner mig till labbet för att ta en massa prover, plus att jag skickades på lungröntgen, jag fick också en tid för spirometri.

Idag var det dags för mitt spirometritest, men redan igår så ringde läkaren till mig för att han hade tittat på mina prover som jag tog då för ett par tre veckor sedan. Han såg då att jag hade lite för lågt blodvärde, eller rättare sagt väldigt lågt blodvärde. Kvinnor ska ligga mellan 120 och 150 i HB, värden under 115 räknas som anemi, dvs blodbrist. Mitt värde låg på 95, dvs på tok för lågt. Det förklarar faktiskt alla mina problem, att jag är trött, att jag får mjölksyra, att jag inte orkar med träningen riktigt och det förklarar även de märkliga laktatvärdena från förra veckan.

Så nu är apparaten igång, att försöka ta reda på VARFÖR jag har så lågt blodvärde. Så idag har jag varit på spirometri testen, hon tog även EKG och så ska jag imorgon iväg till lab och ta en massa nya prover, lämna blod och avföringsprover. Sedan ska jag få en remiss till en kirurg, fast jag vet inte riktigt vad jag ska göra där ännu... Det visar sig nog.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra om jag ska träna eller om jag ska vila. Jag har försökt att söka på nätet för att få lite tips på hur man ska göra. Den ena säger att man visst kan träna om man orkar, medans nästa råd är att man bör undvika träning då kroppen kan slitas rätt hårt av den. Hjärtat måste ju picka på som bara den för att försöka att pumpa ut det blod som musklerna kräver.

Ikväll lägger jag mig på soffan och funderar på hur jag ska göra, och ser fram mot bloddoping känslan när det vänder...

En solig historia

Då jag inte är i världens bästa form så bestämde jag mig i helgen när jag skulle springa midnattsloppet tillsammans med tio kollegor för att ta det lugnt. Jag tippade att jag skulle orka runt milen på runt 1.05, med tanke på formen.

"Då tar jag rygg på dig", sa Jocke som hade som mål att springa under 1.05 vilket var hans tidigare pers. Sagt och gjort, vi startade ihop och sprang tillsammans zickzack mellan alla miljoner människor som också visst skulle springa den här kvällen. Vi kämpade tillsammans hela vägen, tog det lite lugnare i uppförsbackarna och tröck på nedför. Men vi fixade det, Jocke blev jätteglad och det blev jag också, riktigt skoj att kunna hjälpa och peppa en annan människa till bra resultat. Jag körde alla Mias och Staffans knep och pepptalk, som de tidigare kört med mig, när jag sprang med Jocke och det funkade superbra.

Grattis Jocke!!

söndag, augusti 16

Laktattest siffror

Nu har jag fått rapporten från Skogen med de korrekta pulsvärdena. Jag tror inte att jag kommenterar nedanstående så mycket mer än att förklara vad kurvorna anger.

Det är två laktattester som jag nu har gjort, den första gjorde jag veckan efter marathon den 6 juni, det är den blå prickade kurvan nedan. Den röda nedan är den test jag gjorde nu i onsdags. Jag sprang i exakt samma tempo under båda testerna, dvs började i tempo 7.30 minuter/km och körde fem intervaller, så den sista var i 5.30 tempo. Vad som är anmärkningsvärt är att som ni ser är min puls i de nedra tempona betydligt högre än vid förra testet.

Jag har ingen aning om vad det beror på, ska nu på tisdag göra en spirometritest på Sofia hemmet och ska därefter tillbaka till läkaren på Sofiahemmet och få en samlad rapport om mina värden. Återkommer med ett inlägg om resultaten.

torsdag, augusti 13

Intressant laktattest

Var hos skogen igår för att göra ett andra laktattest. Jag kände att det skulle bli oerhört intressant att se hur mina värden har förändrats sedan sist. Jag har ju en känsla av att jag inte har blivit något bättre alls, tycket att träningen nästan alltid är jättetung och att jag inte ens klarar av att hålla någorlunda låg fart ens i lågpulspassen. Jag har också tyckt att jag har haft svårt att hålla nere pulsen, det har jag skrivit om ett antal gånger förut.

Jag fick en del svar, inte något svar på varför det är som det är men en bekräftelse på att min känsla faktiskt inte är helt fel. Jag tycker det var skönt att få en bekräftelse på att det inte bara är jag som är lat och gnällig utan att det faktiskt finns fakta på en förklaring.

Jag har tyvärr inte fått mina dokument ännu från skogen så jag har inga konkreta siffror att ge här, de kommer i ett senare blogginlägg.

Vad han kunde se direkt är att mina laktatvärden inte har förbättrats ett endaste dugg... De ligger kvar på exakt samma nivå som vid förra testet. Christer tyckte att mina värden på de låga tempona borde ha förbättrats en del då jag har kört väldigt mycket lågpulsträning. Nästa sak han kunde konstatera var att min puls var mycket högre vid de låga tempona än förra gången, de låg i de lägre delarna 10 - 20 slag högre än förra gången vilket är anmärkningsvärt. I de högre tempona låg de bara ett par slag över men ändock över.

På tisdag nästa vecka ska jag till Sofia hemmet och göra en spirometri-test och därefter ska jag tillbaka till läkaren och få svar på alla prover som har tagits. Jag kommer också att ta med mig mina siffror från mina två laktattester till honom så att han även kan ta med de i sin analys.

Återkommer med resultat från den här soppan.

måndag, augusti 10

Tillbaka

Nu har jag varit frånvarande väldigt länge. Har helt enkelt tagit semester från det mesta förutom träningen, den har hållt i sig någorlunda. Det har tyvärr inte blivit så mycket kvalitet men en hel del långa sköna pass. Nu är det dags att det blir ordning på torpet igen med bloggandet och tränandet.

Igår körde jag ett långpass tillsammans med lite folk från TSM, jag och Marie kämpade tillsammans i de bakre leden och fick ihop hela 23 km i värmen. För varmt var det, helt j-a sjukt varmt. Så nu kommer det att bli två dagars välbehövlig vila.

På onsdag är det spännande värre, då är det dags för nästa laktattest hos Skogen. Då jag har haft en känsla att min form snarare har gått nedåt än uppåt så ska det bli oerhört intressant att se hur mina värden har förändrats. Det skulle ju kunna vara så att den sviktande formen kan bero på att jag har tränat relativt mycket i sommar och att det faktiskt har varit rätt varmt under de allra flesta pass. Jag kan inte riktigt svara på idag hur jag faktiskt fungerar i värmen, kanske att kommande lite svalare vecka kan svara lite på det.

En kort sammanfattning av vecka 31:
Förutom lite core-träning så blev det strax över 6 mils löpning. Planen var att springa över 10 mil men jag fick inte till det. Tappade gnistan i slutet av veckan och tog en extra vilodag istället för tänkte två pass om dagen.

En kort sammanfattning av vecka 32:
Inte alls lika mycket löpträning som förra veckan, fick ihop strax under fyra mil. Det som kan vara värt att nämnas är att jag på torsdagen körde ett fartlekspass som var lite kul. Jag körde helt på känsla och sprang i fartdelarna i 4-4.30 tempo vilket är ruskigt snabbt i min värld. Det kändes ganska bra att sträcka ut ordentligt. Jag var också en heldag ute i Grönbrink och klättrade, det var helt underbart. Det får absolut lov att bli lite mer klättring nu framöver.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil