Sidor

onsdag, september 30

Resultat laktattestet

Nu har jag fått mina resultat från Skogen och jag är så fantastiskt glad och lycklig över resultaten.

Först en kort resume: jag har egentligen sedan i somras mått ganska dåligt men fick först i slutet på augusti svar på varför. Det var kraftigt sänkta blodvärden och låga järndepåér som var problemet. Jag har nu ätit järntabletter i fem veckor och har under den här tiden bara softjoggat med en puls på runt 140 och lägre. Det var länge sen nu som jag körde ett regelrätt kvalitetspass så jag har ju inte direkt någon fart i kroppen.

På testet idag så började vi som vi gjorde förra gången med uppvärmning i 7.30 tempo i 11 minuter. Sedan så började vi köra första intervallen i det tempot och ökade sedan stegvis. Redan här så var indikationen på att mina resultat skulle bli klart över förväntan, pulsen var lägre än vid första testet (test nr 2 bortser jag helt från). Vid det första testet så körde vi intervaller upp till 5.30 tempo, då var pulsen så pass hög att det inte gick att gå vidare. Idag när jag körde intervallen i 5.30 tempot så sa Christer att jag får nog plåga dig med en intervall till, då började mina smilband att åka upp (de har inte åkt ner ännu kan jag säga). Jag hade då en puls på 155. När jag sedan körde intervallet i 5.00 tempot så gjorde jag det utan något egentligen större problem, vilket bara det är helt fantastiskt.

Den blå streckade linjen är från testet i början av juni och den
röda heldragna är från dagens test.
Värt att notera på grafen här ovan är:
  • Det högre laktatvärdet vid den första markeringen vid 7.30 tempo. Det högre laktatvärdet är förmodligen ett resultat av att jag har väldigt dålig löpekonomi vid det här tempot, alltså inget bra tempo att ligga och jobba länge i.
  • Observera att vid testet i juni slutade vi testet vid 5.30 tempot. Vid dagens test fortsatte jag till 5.00 tempo för 5.30 räckte inte för att få tillräckliga värden.
  • Min 4.00 mmol gräns ligger strax under 5.00 tempo, kanske runt 5.15 eller liknande, det är vid de här värdena som jag skulle kunna springa ett marathon på. Helt galet eller hur!!
Jag väntar nu på att få mitt nya program för de närmsta sex veckorna. Det ska bli så galet kul att börja träna seriöst efter program nu igen. Jag är lite trött på att mysjogga.

Nu jäklar nu kör vi!!!!

Det här ser bra ut...

Var idag och gjorde ett nytt laktattest på Sport Support Center. Det var det tredje testet som jag har gjort nu, varav nummer två gjordes då jag hade rätt kraftig blodbrist. Så den bestämde Christer att vi skulle sätta inom parantes, den var så långt ifrån sanningen.

Dagens test gav positiva resultat. Jag har ännu inte fått siffrorna från Christer och det nya programmet, jag återkommer om det när jag får dem.

Jag bara vill säga att det ser bra ut... Riktigt bra :).

tisdag, september 29

Vattenlöpning

Idag var det dags för ett nytt moment i min löparkarriär igen, det var dags att prova vattenlöpning. Innan helgen, då vi pratade även om det här så hade jag en "klar bild" över vad vattenlöpning var för något.

Jag har verkligen funderat på det här med vattenlöpning då jag har hört från många att det ska vara ett bra sätt att få in mer träning utan att öka skaderisken. Vilket jag ser som mycket viktigt framöver då jag behöver öka min träningsmängd rejält med tanke på mina mål nästa år. Vad jag framför allt funderade på var, var i bassängen som man skulle utföra det här med vattenlöpning, jag vet ju att det är rätt djupt i en simbassäng så... hur skulle man då kunna springa. Jag såg framför mig att den där västen som man hade på sig var någon form av tyngd för att man inte skulle flyta upp och att man sprang på botten av bassängen. Jag var rätt säker på det här till och med. Fredrika fick sig ett gott skratt och förklarade att västen var till för att flyta inte för att sjunka. Och man springer inte på botten utan i vattnet, typ som man trampar vatten.... Ok... jag fattar.

Idag så hade Fredrika anordnat ett pass i Eriksdalshallen istället för löpning utomhus och vi var tio stycken nyfikna som kom dit. Fredrika började med att se till att vi inte satte västen upp och ned vilket var rätt lätt att göra, sen hade hon ett kortare teoripass. Där förklarade hon hur vi skulle använda kroppen, benen skulle gå rak upp och ned ungefär som en symaskin och armarna behövde vi inte bry oss om så mycket det skulle komma naturligt. Sen skulle man hålla kroppen ganska vertikalt i vattnet och man rörde sig bara väldigt lite framåt. Bra att tänka på var att försöka hållen en ganska bra frekvens i trampandet. Pulsen är inte lika hög som när man löper och det beror på att vattnet trycker upp blodet till övre delen av kroppen så att hjärtat behöver inte pumpa så hårt för att få ut det till kroppen. Det finns vidare lite olika typer av pass som kan köra, långpass; ligga och nöta 90 minuter eller längre, intervaller; köra 10 sekunder i supersnabbt tempo och sedan varva ner med två minuters lugnare tempo. Vi körde intervaller idag.

Det här får bli ett återkommande inslag, kanske kan vara bra att få in det någon gång varannan vecka eller så, kul var det i alla fall!!!

måndag, september 28

Vecka 39

Den här veckan blev till skillnad mot den förra en vecka med väldigt lite mängd. Jag var lite sliten i kroppen efter förra veckans långpass plus att helgen skulle bli lite tuffare, därav ingen löpning under veckan.

MåndagVilaMöte idag så ingen träning
TisdagIF Linnéa, intervallerKände mig rätt sliten så jag hoppade över löpningen och körde istället ett pass ashtanga yoga
OnsdagKlättring
Klättrade med Ingela på verket.
TorsdagKort distansVila, packning inför Åra
FredagVilaVila, 8 timmars bilkörning upp till Åre. Vila... nja...
Lördag Långpass, fjälllöpningSprang runt Åreskutan, 22km i riktigt tuff terräng.
SöndagBacklöpningBackintervaller i en slalombacke. Tufft och jobbigt men härligt med ett riktigt kvalitetspass.

Transportlöpning

Snorkfröken har skrivit en serie inlägg som handlar om transportlöpning. Transportlöpning är när man tar sig löpandes till och från jobbet. jag blev så himla inspirerad av hennes inlägg så nu i morse så packade jag min ryggsäck med träningskläder för att sen jogga hem.

Jag tog ett rätt rejält mellanmål på eftermiddagen, bestående av avocado, keso, kalkon och lite druvor, för att ha energi till löpningen. Sen tog jag på mig träningskläderna och gav mig iväg när klockan var närmare halv sju. Första kilometern drog jag på mig grym mjölksyra, antagligen en svit efter gårdagens tunga backpass. Då trodde jag inte att jag skulle fixa att jogga hem. Jag tog det extremt lugnt och efter den första tunga kilometern så släppte det och det var hur skönt som helst att jogga.

Det började skymma då jag sprang och vyn över Stockholm i skymningen när man springer över Västerbron helt helt magisk. Löpningen flöt på bra hela vägen hem, hade inga problem att springa uppför backarna, något som jag fortfarande är helt lyrisk över. Jag valde att springa i stort sett den kortaste vägen hem och det blev rätt precis nio kilometer. En lagom sträcka som borde gå att få in rätt ofta.

lördag, september 26

Fjälllöpning när den är som bäst

Viken helg det har varit!! Blev medbjuden upp till Saras stuga i Tegefjäll i Åre och tackade självklart JAAA. En helg fylld med träning tillsammans med ett gäng härliga tjejer, bloggare och träningsnördar även de, går ju bara inte att motstå.

Bilturen till och från Åre var inte speciellt jobbig någon gång, vi hade massor att prata om och det ena intressanta ämnet avlöste det andra. Det var diskussioner om träningskläder, träningsskor, vilket lopp som har varit det absolut bästa alla kategorier, drömlopp framöver, kost, mitkondrier, storlek på hjärtsäckar, lärt mig att "man inte springer på botten av bassängen när man vattenlöper..." och mycket mycket mer. Det var minst sagt en både trevlig och lärorik resa.
Lördagen var vigd till fjällöpning. Vi diskuterade lite runt olika leder och kom fram till att 27km runt Åreskutan skulle bli perfekt. Efter en skön och lugn förmiddag så gav vi oss iväg någon timme före lunch upp mot Ullånger där leden startade. Vi hade kunnat utgå från Åre också men då hade starten bestått i två kilometer rätt tuff stigning, vilket skulle ha resulterat i en massa oönskad mjölksyra redan från start. Vi parkerade bilen och började knata upp i liftspåret upp mot starten av leden där vi så smått började jogga. Vädret var... som det var. Mulet, fuktigt och till och från en och annan regnskur, rätt blåsigt och... helt underbart!!!

Underlaget var varierande, allt från gräs och grus, till myrmarker och rena lerbaden. De senare underlagen förekom mer frekvent än de tidigare. Det stod i beskrivningen att det fanns något vattendrag som man var tvungen att passera. När vi kom fram till "vattendraget" så försökte vi en stund att hitta en "torr" väg över men det slutade med att vi alla plumsade ner i bäcken med skor på och bara gick på. Då var ribban satt, sen fanns det inga ställen längre som man inte kunde forchera. Det visade sig också att det var vattendrag att vada över mest överallt så det var bara att kliva på.

Fjällturen gav förutom mersmak även insikt i att jag måste utöka min skogarderob. Ett par terrängskor är ett måste framöver. Vi såg skillnaden på Fredrika och Maria som hade terrängskor på fötterna mot oss övriga som hade det betydligt halkigare i leran. (När jag kom hem hade nya Runners World kommit, med TrailSpecial som ett inslag... ser det som ett tecken, terrängskor ska bara inhandlas.). Självklart måste jag också köpa sådana här coola Gatiers!

Innan hemfärd på söndagen så hanns det med ett rejält backpass. Första kvalitetspasset jag kört på länge. Vi körde backpasset i barnbacken i Tegefjäll.... men det var minsann ingen barnlek. tufft tufft tufft var det.

Måste bara tacka alla goa härliga tjejer för en fantastisk helg uppe i norr och tack Sara för att vi fick möjligheten!! En upplevelse jag kommer att leva många veckor på.

Alla bilder utom den första, fotade av Sara.

måndag, september 21

V38 blev ju en riktig mängdvecka

En riktig mängdvecka, fyra bra pass och över 68 km löpning. Tyvärr blev det bara ett klätterpass den här veckan. Kanske var rätt bra egentligen då det blev tre klätterpass förra veckan och jag var lite sliten i fingrarna.

MåndagKlättring
Genomfört, klättrade på Karbin med Catarina.
TisdagIF Linnéa, ultraträningGenomfört. Långpass med IF Linnéa, Till trekantssjön och sex varv runt den.
OnsdagKlättring
Ej genomfört, blev en vilodag.
TorsdagIF Linnea löpningGenomfört men ej med Linnéa, Sprang en runda (1 mil) tog mig sen upp på Hammarbybacken där Roberts backtävling gick av stapeln.
FredagVilaVila genomförd :-)
Lördag LöpningKortare pass på slingor i Hällasskogen sköna kilometrar!
SöndagKlättringIngen klättring utan långpass. Försökte runda alla Stockholms öar men orkade inte riktigt runt alla. Nästa gång...

söndag, september 20

Ö-luff har fått en ny innebörd

Idag var tanken att jag, Jossan, Linda och eventuellt Fredrika skulle ut på ett långpass. Planen var att vi skulle träffas vid slussen och ta oss ut mot Bromma och vidare ut till Drottningholm. Nu fick de tyvärr förhinder, sjukdom och annat elände så att jag gav mig ut på egen hand.Jag hittar lite dåligt ute i Bromma så jag ändrade planen helt och bestämde mig för att i stället runda så många öar som jag bara mäktade med. Jag lyckades nästan runda varenda ö i Stockholm förutom Långholmen och Reimersholme, jag var då så trött och hade ont i benen så då tog jag helt enkelt buss 4 till Gullmarsplan.

Första ön efter Södermalm (som jag tyvärr inte har några bilder från) är Skeppsholmen där Stockholms coolaste vandrarhem Af Chapman ligger.Men titta där... ett kastell, men då måste jag ju befinna mig på Kastellholmen.
Första stoppet vid runt 1 mil. Sitter på en bänk i allén på Strandvägen. Än så länge känns det fantastiskt i kropp och själ. Bara njutning!!Har nu kommit ut på Djurgården och springer här efter Djurgårdskanalen, oerhört vackert. Det är också en bit av tjejmilen sträckningen. Här syster ska vi springa nästa år.
Längst ut på Djurgården så ligger Blockhusudden och där finns ett litet trevligt café. Min plan var att luncha här men de hade stängt så det var bara att kuta vidare till......det här fiket, nu vid 2-mils passeringen, vilket visade sig vara svindyrt. En macka och en kopp kaffe 93 spänn... här gällde det att njuta av varje tugga o klunk.
Between islands.. hittar man Operahuset, predis mitt emot operahuset ligger slottet, däremellan är strömmen och där...... låg den här krabaten och solade sig. Det är faktiskt en säl som har förirrat sig ända in i Stockholm ström. Trevligt!!!

Nästa ö, eller holme att runda är Kungsholmen, precis där man springer över till ön står vårt vackra stadshus.På Kungholmen finns Rålambshovsparken, jättestora gräsmattor där aktiviteter som picnic, brännboll och liknande är vanliga.
Efter rålis började kroppen protestera allt mer högljutt, jag började få rejält ont i benen, orken och flåset var det inga problem med men ajaj. En mjukglass vid stadshuset var ett måste. Shit va gott det var.Efter Kungsholmen så sprang jag tillbaka över Gamla stan, rundade Riddarholmen och tillbaka till söder. Sprang Södermälarstrand mot Hornstull. Tanken var att jag skulle ut och runda långholmen och Reimers holme för att fullborda ö-turen, men kroppen bara vägrade. Tog buss 4 hem och får återkomma till den här trevliga turen igen.
Så här blev dagens pass i siffror
Total distans:33.5 km
Total tid ute: 5 timmar och 30 minuter
Effektiv löptid:4 timmar och 18 minuter
Tempo:7.43 min/km
Puls medel/max:131/163

onsdag, september 16

Lågpulspass med IF Linnéa

Idag var det ultraträning med IF Linnéa, och ett sånt pass kan man ju bara inte motstå. Fredrika hade planerat att vi skulle springa från zinken till trekantssjön och sedan springa varv där. Det var ett perfekt upplagt pass då alla kan springa exakt så mycket som han eller hon mäktar med eller har lust med och kan sedan avbryta precis när som helst.

Min plan var att springa långt ikväll, helst runt två mil. Planen ändrade sig sedan både till att nästa vända och springa hem igen efter bara några km till att slutligen stanna vid härliga 17 km. Fick under en period kraftig smärta i vänster vad, men det gav med sig helt efter lite stretch och massage.
Annika, Fredrika, Ingrid, Helena och jag(fotar)
En liten tapper skara som var kvar to the bitter end.

Kvällen var helt fantastisk, vindstilla, ljummen och stjärnklar och med världens bästa sällskap att springa med.

måndag, september 14

Så blev vecka 37
En härlig vecka blev det, då det verkligen har känts att det har vänt. Nu ser jag mycket fram mot nästa vecka och en ännu bättre känsla.

MåndagKlättring
Klättrade på Karbin med Ulf, mängdade massor, blev nog en drygt 15 repor.
TisdagIF Linnéa, löpskolning med Markus StålbomMycket givande löpteknikträning. Ska försöka få in tekniken i min löpning. Intressant!!!
OnsdagKlättring
Klättrade på Karbin med Catarina, körde lite hårdare idag, det kändes riktigt bra. Var på och nosade på ett par 6a.
TorsdagIF Linnea löpningKörde ett kortare testpass för att testa POSE-tekniken, var väldigt jobbigt men det kändes som om jag fick upp farten en del.
FredagVilaVila genomförd :-)
Lördag LöpningGenomfört, körde ett långpass i lågpulstempo. Passet kändes fantastiskt härligt, jag flög fram, 19km, nästan utan puls :-).
SöndagKlättringHeldagsklättring i Häggsta. Gick lite andreman, testade på någon 6:a, och lite femmor, kändes som om jag hade en riktigt bra teknik idag.

lördag, september 12

Myspass runt Kungsholmen

Problemet med att springa Kungsholmen runt är att det är fem - sex kilometer bara dit plus sräckan runt ön, jag hade tänkt mig ett pass runt kanske 14-15 km. Men jag löste det med att packa ner busskortet i vätskebältet och gav mig iväg.

Det kändes bra direkt, hade ett skönt flyt, vädret var fantastiskt och jag var så superladdad på att ge mig ut och springa. Jag sprang ner mot skanstull och tog sedan strandpromenadet bort mot Hornstull. Inga backar var jobbiga. (jag vet... den sräckan är platt, men jag lovar, jag har märkt varenda litet uppförslut där tidigare så jag vet att de finns). Fortsatte sedan bort förbi Reimersholme, under Västerbron för att sedan komma upp på bron samma väg som Marathon går. Och jag joggade på uppför den lilla första knixen, vidare upp på Västerbron, över Västerbron... fortfarande joggande och med en puls som inte gick över 155. Med en känsla i kroppen som var helt fantastisk. Kroppen var så lätt, benen bara tuggade på, mjölksyran såg jag inte röken av och Västerbron kändes lätt.

Fortsatte sedan runt Kungsholmen motsols, samma sträckning som Stockholms halvmarathon har, Lindhagensplan, vänster upp för backen efter bensinmacken i rondellen och vidare för att Passera Västerbron ännu en gång. Den här gången hade jag sprungit 14 km när jag forserade bron med samma sköna känsla som första gången. Först efter 16 km började jag känna av kroppen, men bara det vanliga lite onda benen, ingenting som har med ork att göra utan bara ovanan att springa långt. Vid 19km tyckte jag att jag hade utfört ett alldeles utomordentligt dagsverke och saktade ner och tog en promenad den sista en och en halv kilometern hem. Jag hade inte en gång en tanke på att ta till busskortet för att förkorta sträckan.

Lyckan är verkligen total efter den här sköna upplevelsen, det var ett riktigt myspass idag :-).

19 km
138 snittpuls
6.48 min/km

fredag, september 11

Huj vad veckan går fort

Den här veckan har det varit fullt upp. Inte nog med att jag har försökt att få in både klättring och löpning efter jobbet, jag har också påbörjat mitt nya mat-liv. Att matlagning ska vara en naturlig del av livet, har väl inte riktigt funkat så bra ännu men jag jobbar minsann på det. Det är lite svårt att hinna med bara, den här veckan så har jag ätit middag runt klockan nio på kvällarna och till och med ännu senare än det. Det tar sin lilla tid att hacka grönsaker som ju ska finnas i mängd till varje måltid. Sen så måste jag erkänna att det där med att hitta på vad jag ska äta inte är så lätt alla gånger. Det här veckan har det blivit lax med potatis en dag, blodpudding en dag, köttfärssås med pasta en dag och två dagar med kyckling. Det är ungefär det som jag alltid lever på, roligare än så blir det tyvärr inte.

Klättring i veckan
Måndag och onsdag den här veckan var jag på Karbin och klättrade. Vad där med Ulf i måndags och med Catarina i onsdags. Det börjar kännas riktigt bra, jag har fortfarande väldig dålig styrka i fingrarna så jag vågar mig inte på att köra för många leder med små krimpiga grepp. Däremot har jag börjat ge mig på leder i lättare 6-registret nu, det är ett klart framsteg.

POSE-metoden
Min löpning tog ett spännande steg framåt den här veckan i och med träningen vi hade på Zinken i tisdags. Markus Stålbom var där och hade föreläsning/träning med oss och lärde ut en teknik som kallas för POSE-metoden. Det är en löpteknik som säjs förebygga och förhindra skador och som också gör att man bli snabbare och löper mer ekonomiskt. Låter ju som en dröm!! Men faktum är att jag tycker det känns rätt bra när jag väl får in teniken. Det jag främst känner är att det går mycket snabbare, sen att jag samtidigt blir mycket tröttare kan ju faktiskt bero på att metoden också förespråkar en mycket högre frekvens än man normalt har. Nu är inte jag någon fena på den här metoden efter att ha haft en och en halv timmes träningspass med honom tillsammans med ca 50 stycken övriga Linnéaner. Så jag länkar helt enkelt till sidor som faktiskt beskriver det här väldigt bra. Fredrika har ett mycket bra inlägg om detta här finns även en artikel om Magnus Stålbom och tekniken i aftonbladet.

söndag, september 6

Kosttillskott och vitaminer

Det är flera saker som har gjort att jag har börjat fundera mer och mer på det här med vitaminer, mineraler och kosttillskott, bör man eller bör man inte, räcker det med att man äter alldaglig kost eller behöver man som hårt tränande kvinna extra tillskott.

För det första så har jag ju bevisligen inte fått i mig tillräckligt då jag faktiskt har fått anemi, förmodligen på grund att jag har ökat på min träning och fortsatt äta ungefär samma som tidigare, med den skillnaden att portionerna är större.

Det andra som fick mig att ytterligare fundera kring det här var när vi igår kväll var bjudna till funrun för en mingelkväll med jättegod mat och massor med snack om löpning. Bland annat då så visade Maria några tabletter som hon käkade regelbundet varvid Fredrika sa att även hon käkade dem. Det fick mig att börja fundera. Jag vet inte riktigt vad jag bör äta och varför. Så nu vill jag ha råd av er alla löpare.

Vad äter ni för kosttillskott och vitaminer och varför?

Jag kan börja:
  • Duroferon 100mg, en varje morgon för min blodbrist.
  • Pikasol forte, för att smörja leder och se till att få i mig tillräckligt med det viktiga omega3

Jag älskar backar!!!

Jag har under en så lång tid nu känt mig trött, orkeslös, matt, snudd på deppig och alltid trött. Jag har sovit upp till elva timmar vissa nätter och ändå vaknat på morgonen helt slut. När jag berättat för folk om hur jag har känt mig så har vissa faktiskt sagt att det låter lite som utbrändhet. Då känns det rätt skönt att det faktiskt bara är lite järnbrist, som ju enkelt går att medicinera bort.

Jag har nu käkat järntabletter i tolv dagar, och jag kunde inte för mitt liv ana vilket stor skillnad det har gjort i mitt liv. Jag har verkligen fått tillbaka glädjen, jag vaknar på morgonen efter sju-åtta timmars sömn, av mig själv och är pigg. Det är helt underbart!! Nu först så inser jag hur sjukt trött jag var, nu känns det inte längre jobbigt att ge mig ut och springa, att åka till jobbet, att laga mat, att gå till affären. Det är pice of a cake!!!

Att jag inte är helt återställd märker jag dock då jag försöker mig på att springa lite fortare, som igår när jag sprang Bellmansstafetten och försökte kuta på lite, det höll i två kilometer sen var jag tvungen att börja gå.

Att jag är på väg märker jag dock på allt ovan jag beskrev, samt på att jag faktiskt orkar genomföra löppass i lågpulszon och att det verkligen känns som myspass!! Idag sprang jag runt södermalm, då jag sprungit tolv kilometer så återstod bara drygt en kilometer uppförsbacke! Jag sprang hela backen upp med ett leende på läpparna och en euforisk känsla i hela kroppen. Jag flög upp sakta men säkert, det ena steget efter det andra, jag ökade till och med upp till femminuterstempo när jag skulle passera över vägen och det bekom mig inte.

Jag kom hem alldeles pirrig och lycklig!!!

lördag, september 5

Det tränande kontoret...

Idag var det dags igen för Precio att visa färgen. Det gjorde vi och fick med beröm godkänt. Vi var åtta stycken som utgjorde två lag i Bellmanstafetten och efter nästan två och en halvtimme så hade alla gjort sitt och tagit oss i mål. Men det är bara en liten del av vad alla gör.

Jag jobbar på ett IT-företag och på mitt kontor, stockholmskontoret, så är vi 31 konsulter. Man skulle kunna tro att konsulter som jobbar väldigt mycket inte skulle ha tid att engagera sig i fritidsintressen och träning, men det här kontoret har verkligen visat den totala motsatsen.

Är inte det här imponerande så säg?
  • Vi var sju stycken som sprang midnattsloppet
  • Vi var som jag skrev ovan åtta stycken som sprang Bellmansstafetten
  • Tre stycken ska springa Lidingöloppet 15 km
  • Sex stycken ska springa Lidingöloppet 30 km
  • Fyra stycken (tror jag det var) körde vasaloppet
  • Ett par stycken simmade vansbrosimmet
  • 15 stycken springer mer eller mindre regelbundet
  • 6-8 stycken spelar basket nästan varje vecka tillsammans
  • ungefär lika många spelar innebandy
  • minst två stycken spelar tennis regelbundet
  • två stycken klättrar regelbundet
  • en tränar någon form av väldigt tuff kampsport (kommer inte ihåg vad det heter men det är poliser som tränar det)
  • två stycken kör enduro
  • plus förstås några golfare
Ovanstående är dock bara sådant som jag är säker på sker.
Svårslaget eller hur!!

torsdag, september 3

Testpass

Idag så var jag och Garmin kompisar, han visade en massa intressanta data när jag var ute på en kortare runda. När vi kom hem så överfördes passet till Garmin Connect utan att jag ens behövde vidröra datorn.. magic!!!

Jag körde ett pass idag som jag kommer att återkomma till minst en gång i veckan, jag ska då köra exakt samma runda och försöka hålla mig runt 140 i snittpuls och så hoppas jag att passet kommer att gå snabbare och snabbare. Det är så det borde bli om kroppen svarar som jag förväntar mig. Det var aningen tyngre att springa idag än igår, hade inte riktigt samma flow när jag sprang, fast förmodligen beror det på att jag faktiskt sprang 13 km igår. Kände lite mjölksyra i benen i ett ar backar men det gick över väldigt fort. Jag ser det helt enkelt som att min utveckling nu kommer att gå som två steg framåt och ett steg bakåt. Idag var det ett steg bakåt jämförelse med igår, men det känns helt i sin ordning.

Är det så här det ska va?

Idag kom äntligen min nya träningskompis, en Garmin Forerunner 310xt, en ny trogen följeslagare. Oj vad vi ska springa vi två. Jag tog med den ut på en premiärrunda redan idag. Jag drog iväg hemifrån ner mot Skanstull och sen Södermalm runt. Det blev 13 km tror jag... För nu var det ju så att klockan inte riktigt hade vaknat ännu, så när jag väl kom hem och skulle tanka över passet så var det enbart tiden som hade blivit lagrad. Puls, tempo och gps data fanns inte att hitta någonstans. Efter en uppgradering av mjukvaran och en ny test, en kort promenad typ utanför huset så kom den till liv och jag fick information om allt när jag sen överförde passet. Nu ser jag fram mot nästa pass, blir nog ett redan imorgon.

Nog om klockan, jag måste även nämna känslan när jag sprang, det var så fantastiskt skönt. Benen bara gick helt av sig själva, jag hade tänkt att jag skulle hålla mig till att köra ett lågpulspass, dvs under 140b/m, men det var så jäkla skönt att kunna jogga uppför alla småbackar som tidigare har varit oöverstigliga hinder. Idag blev jag inte ens riktigt andfådd, en på sista tiden rätt ovanlig känsla, jag kan inte komma ihåg sist som jag sprang uppför en backe utan att flåsa och få mjölksyra i benen. Inte ens när jag nästan var hemma, och jag alltså hade sprungit nästan 12 km och kommer till en lite brantare backe, behövde jag slå ner på tempot, jag joggade glatt uppför även den. Nu sitter jag här, klockan är kvart över tolv och jag är inte speciellt trött.

Är det så här det ska vara :)?!?

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil