Min träning

Nu flyttar jag

2011-04-04T22:55:00.001+02:00

Det har varit väldigt tyst och tomt här på bloggen nu några dagar men jag hoppas att ni har överseende med det. Jag har tränat lite, ett par pass som inte går till historien på något vis. Vad jag däremot jobbat hårt på nu är att skapa ett nytt hem för min blogg.

Japp det stämmer, nu flyttar jag. Jag hoppas att ni alla följer med mig till min nya blogg och att ni tycker att det är ett lyft. Det här är alltså det sista inlägget här på sidan och från och med nu är ni välkomna att läsa nya inlägg på min nya adress http://carinaboren.se.

Välkomna till http://carinaboren.se!

Är i flyttagen …

2011-04-03T19:55:00.001+02:00

trodde jag...

Jag håller på att flytta min blogg till wordpress men medans jag sitter och jobbar med det så blir bloggen inaktiverad!!! Jag blir galet frustrerad, jag fick ingen som helst information om varför den blev inaktiverad och jag har skickat ett antal meddelanden till supporten men inte fått någon respons ännu. Funderar nu om det är ett dåligt val att flytta bloggen dit??? Vad säger ni, har någon av er bloggen på wordpress? Hur funkar det, har ni haft det problemet?

Det är anledningen till varför det varit så tyst här på bloggen i några dagar. Jag jobbar med flytten. Jag hoppas att problemet löser sig nu snart så att jag kan slutföra flytten och fortsätta att blogga.

För övrigt så är det laddning som gäller nu, från och med imorgon så går jag in i min TEC-bubbla. Om mindre än en vecka så har jag gått i mål och vet svaret. Klarade jag mitt högt uppsatta mål eller inte.

huke er …. nu laddar hon om

2011-03-28T22:06:00.001+02:00

Nu har jag njutit i dagarna två, verkligen gottat mig i min egen seger, ätit chips bara för att och ätit en massa bra återhämtande mat. Nu är det dags att vända blad och se framåt.

Bild lånad av Maria Wiberg för Jogg.se

Det är nu mindre än tolv dagar kvar till mitt nästa stora mål för våren, TEC 50 miles och jag ser fram mot det galet mycket!!! Nu är det tolv dagar av laddning, bra mat och mycket sömn. Jag har funderat på till och från hur jag ska göra med mitt planerade sista långpass som jag tänkt springa nu på onsdag. Kanske att det inte blir något riktigt långt pass utan att jag nöjer mig med runt 15 kilometer. Därefter är det definitivt nedtrappning. På söndag har det utlovats en provspringning av TEC-banan och det har utlovats fantastiskt väder med tvåsiffrig temperatur. Så då får det nog bli en utflykt till Täby för att kolla in banan och ladda lite extra inför loppet. Insupa banan och sällskapet.

Jösses jag känner mig taggad,
jag vill att det ska vara lördag den 9 april nu!!

54:40 – att göra ett PB!!

2011-03-27T19:33:00.001+02:00

I morse när jag vaknade så ville jag bara somna om och att det skulle bli eftermiddag, ville liksom hoppa över den här dagen. Fick ett SMS av Marie: “God morgon!” skrev hon och jag svarade och masade mig upp.

Då ett millopp är ett ganska kort lopp så kompenserar jag det hela med ett ganska långt inlägg :)!

Virrade runt, satte mig och spelade Angry Birds, skickade ett SMS till Marie: “Jag kan inte tänka!". Fick tillbaka: “Det kan du visst”. Jag suckade och började mina förberedelser, käkade ett par mackor och tog en stor kopp kaffe, läste DN, löste Sudoku och insåg att det var dags att börja packa ihop och ge sig iväg.

Jag tror det kallas N.E.R.V.O.S.I.T.E.T!!!

Så här glada var vi innan loppet och då visste vi
ännu inte att vi båda skulle sätta personliga rekord!

Mötte upp Marie vid T-banan vid Universitetet och vi tog oss till området. Det var skönt att träffa henne och pladdra lite. Började förbereda mig och träffade på Mary och Johan, drog av mig lite kläder och började jogga då klockan var halv ett. Joggade ett par kilometer, körde några rusher och lite lättare löpskolning, helt enligt boken, tog mig bort mot startområdet och träffade där på Ellinor hon skulle starta i samma grupp som jag, det kändes lite tryggt på något vis. Värmde upp lite med Friskis (tror jag det var), såg sen att Ellinor sprang fram och tillbaka och körde lite rusher, jag tänkte att det var nog bra så jag gjorde likadant. sen var det bara att ställa sig vid starten.

Jag hade fått instruktioner att stå långt fram… så det gjorde jag. En minut kvar, tittade mig omkring, insåg att jag inte stod långt fram… jag stod LÄNGST fram, tittade mig omkring och såg folk stå som om de stod i startblock, såg inre bilder framför mig där jag blir översprungen som av en buffelhjord… förbannade mig lite och funderade en stund på om jag kanske skulle kunna tränga mig lite längre bak men insåg att det var omöjligt. Den taggade massan skulle sätta tänderna i mig om jag så försökte. 10 9 8 …. nedräkningen började, jag höll andan och startskottet gick och jag ångade iväg, insåg efter några tiotal meter att jag fortfarande var kvar i vertikalt läge… puh!!

Kände mig grymt törstig!! Men hade bestämt mig för att INTE dricka, fanns inte tid att stanna vid vätskekontroller och Timothy Noaks sa ju klart och tydligt att man INTE dör av att vara lite törstig. Försökte att komma in i ett bra tempo, blev omsprungen hela tiden, startade ju i gruppen som skulle springa snabbare än 53 minuter så det var ju helt i sin ordning. Tittade på klockan och den visade 13:02, den enda indikation som jag skulle få under loppet förutom de kilometertider som skulle poppa upp. 13:02, jag hade ju knappt startat!! Första indikationen burrade till på armleden, jag slängde ett öga på den… HELVETE!!!! var min första tanke, det här kommer inte att gå!! Den visade på 4:55! Så snabbt springer jag ju knappt tusingar och nu skulle jag springa nio stycken till UTAN vilan. Sänkte en aning, fick håll innan 2km passeringen, benen kändes tunga, mjölksyra redan…. för tidigt!! Ingen mjölksyra före sista backen var ju planen!! burrrr klockan pockade på uppmärksamhet 5:11, ok, bättre!!

Kom fram till Stora skuggan, där det var isigt tidigare i veckan, nu var där minst tio cm grus!! Det var aptungt att springa i!! Försökte att tänka bort den tunga känslan, tänka att jag var pigg. 7 km kvar… förbi 4H-gården, nerför, skönt, vila i nerförsluten. Kände att jag efter gruspasseringen kunde trycka på lite igen, kände att farten var bra, tänkte BONUSTEMPO!!! Perfekt, varje steg som jag kan hålla med bonustempo gör att det inte gör lika mycket att det går lite lite långsammare i uppförbackarna.

Jag hör här och där mitt namn ropas och folk som hejar, det gör mig så oerhört glad och taggar mig, hjälper mig, lyfter mig. Vid varvningen står IF Linnéa och hejaropen bara ökar när jag kommer närmare, nu inte bara lyfter det mig, jag flyger! Marie står i kurvan, springer med mig, skriker att jag fixar det och jag blir så jäkla glad!! Snacka om support!! Helt fantastiskt!! Tänkte också på det som Jessica skrivit om, att försöka le för att sprida glädje och på så vis få tillbaka energi. Tror mitt leende tyvärr mest liknade ett grin, men jag försökte!!

Tack alla ni därute som hejade
och peppade och hjälpte mig till stordåd!!

Andra varvet är tungt, så jäkla tungt. Två gånger under varvet börjar jag gå för benen vill inget annat. När jag upptäcker att jag går så blir jag redigt förbannad på mig själv, jag kan väl springa sakta!!! Hur sakta jag än springer så kommer jag snabbare fram än om jag går. Det är väl de två sakerna som jag är missnöjd med och som jag verkligen kan förbättra till nästa gång. Jag FÅR inte göra så!!!

Nästa gång jag kommer ner till varvningsplatsen så är det dags för mig att i stället ta höger vilket innebär att jag nu är på väg mot mål, jag har mindre än två minuter på mig för att klara mitt mål och jag inser att det blir tufft, har lite dålig koll på hur långt det verkligen är kvar!!! På målrakan är motvinden rejält påtaglig men med Ellinors hjälp som hojtar att jag är grym att jag ska köra på ända in i mål att jag kommer att fixa det så lyckas jag upprätthålla någon form av löpsteg hela vägen in. Klockan visade på 54:40 vilket också blev min officiella sluttid!

Jag hade sen gott om tid att få på mig varma kläder och sen gå bort och heja på Marie som startade i nästa startgrupp. Hon var grym, hon persade också på milen idag trots att hennes uppladdning hade lite till övers att önska.

I duschen efteråt, när jag mätt och belåten lät det varma vattnet strila över den fantastiska kroppen så började det bubbla i mig, jag började fnittra och inse hur jäkla bra jag sprungit trots lite gångavsnitt, fällde en liten tår som jag snabbt duschade bort och log med hela ansiktet.

Tror det kallas segerns sötma!!

Rädslor

2011-03-26T11:46:00.001+01:00

Nu ska jag strax ge mig ut på en mycket kort tur, bara runt 25 minuter och lägga in några korta rusher. Allt för att skrämma lite liv i benen inför morgondagen.

Och jag är skitskraj!!! Skraj för att jag ska komma ut och känna att benen är stumma och tunga och ge mig dåligt självförtroende inför morgondagen.

Jag känner också oro inför uppvärmningen imorgon, jag brukar i regel inte bry mig om att värma upp inför lopp, jag brukar ju ändå bli varm efter någon kilometer. Men ska sanningen fram så är den riktiga orsaken till avsaknad av uppvärmning rädsla, jag är livrädd för att det ska kännas tungt. Jag har värmt upp någon gång inför en Bellmansstafett och hade just den där sjukt tunga känslan i benen då och jag vill verkligen inte ha den!! Då är man ju dömd på förhand liksom.

Men imorgon måste jag ju värma upp, jag kan liksom inte räkna med att kunna persa utan ordentlig uppvärmning. Tänk om benen är tunga på uppvärmningen, faan!! Kanske är det så att det bara är nervositet som sitter i benen och tynger.

Hur gör ni och hur känner ni inför det här? Brukar era ben vara tunga på uppvärmningen? Känner ni över huvud taget igen det här?

Med sikte på Premiärmilen…

2011-03-25T20:52:00.001+01:00

Kolla en artikel om mig och mitt Premiärmilen-mål på jogg.se. Hur kul som helst tycker jag!!

Idag har jag åter igen varit hos naprapaten och fått behandling. Min högra vad gnäller fortfarande lite och jag var rätt stel i musklerna. Jag tror att han fick dem lite mjukare, det behövs inför söndagen. Imorgon ska jag bara ta en riktigt soft jogg men några ruscher, sen är jag redo!

Genrep inför söndag

2011-03-24T20:56:00.001+01:00

Idag var det lite av en mini-premiärmil. Planen var att springa runt 45 minuter och ha en 3-4 fartökningar till tänkt tävlingsfart.

Min plan för passet var att gå helt på känsla och ansträngningsnivå. Värma upp i ett bekvämt och lugnt tempo och sen öka farten till en hög ansträngningsnivå under fartdelarna och sen lugnt och sansat jogga hem igen. Det gick bra, det gick fort och jag är mycket nöjd. Jag hoppas att jag kan ha samma känsla i kroppen på söndag. Då blir det riktigt roligt!!!

Inga intervaller idag

2011-03-22T19:49:00.001+01:00

Skulle ha sprungit roliga intervaller med Running Sweden idag men blev rådd att vila ikväll. Varför då?

Jo, jag var hos naprapaten och fick djupmassage på mina mycket onda och stela ben och han gick riktigt tufft på mina vader och det gjorde så sjuuuuukt ont!!! Jag frågade: “Det är väl inga problem att köra intervaller ikväll efter det här?”. Jag kanske inte skulle ha frågat för han avrådde, sa att benen nog skulle må allra bäst av att vila efter den omgång som han gav mig. Trist men eftersom jag nu gjorde det, frågade alltså, så lär jag väl lyssna på svaret också. Så, inga roliga intervaller för min del idag :-(. Så ikväll blev det till att nöta lite på soffan istället. På fredag ska jag tillbaka och då ska han ta hand om hela benen, en hel timme plåga bokad till då och så hoppas jag att benen är på topp på söndag!

Föresten så gjorde jag två stycken riktiga chins idag :)

Långpass söndag och laddning för pers på milen

2011-03-21T21:50:00.001+01:00

Den här söndagen var det fjärde gången som vi samlades i Lidingö Ultra gänget för att springa långpass. 40 km skulle det bli och vädret var fantastiskt!!

Kajsa hade fixat en bra runda, vi skulle springa ut mot Drottningholm och ner till Ekerö för att ta färjan vid Slagsta över till Vårby. Elva stycken blev vi idag inklusive vi tre ledare. Vi skulle som vanligt hålla runt 6.30-6.40 med mig i kön men jag vet inte riktigt vad som hände. Det tog en kilometer så låg de flesta runt 6.00 tempo, jag försökte att hålla mig lite längre bak och dra ner tempot men lyckades inget vidare. Efter lite felspringningar så landade vi till sist nästan 27 kilometer senare nere vid färjan. Och vi i kön snittade 6.18 min/km, klart snabbare än jag hade tänkt mig. Men härligt var det!! Förutom att min kropp totalstrejkade och gjorde ont mest hela tiden. Jag valde när vi kommit över att bryta passet för egen del, lufsade någon mil till upp till Bredäng där jag tog tunnelbanan.

Med sikte mot Premiärmilen

Men nog om det!! Nu är det full laddning, spänd som en fiolsträng och med ömmande muskler (ja jag ska ta mig till en naprapat imorgon) ska jag persa på milen på söndag. Vet inte hur det ska gå till, har egentligen inte någon direkt plan. Ska jag värma upp, i så fall hur mycket och hur fort. Hur många ruscher ska jag göra innan och framför allt NÄR bör jag börja värma upp. En massa frågor som jag tänker ta reda på innan söndag, för då vill jag springa milen på under 55 minuter. Japp, ribban är lagd skyhögt!!

Jäklar vad jag ska springa!!

Kort rapport …

2011-03-16T22:37:00.001+01:00

Tanken var förstås att jag skulle skriva ett inlägg redan i söndags för att sammanfatta Portugal-veckan. Men då jag kom hem så hade jag frossa och förmådde mig inte till något.

Insåg att jag hade hög feber, gick och la mig tidigt och har börjat kvickna till först nu. Igår var jag nästan feberfri men magen var fortfarande smärtsam och i total olag, idag är det bättre så nu ser jag fram mot att jobba imorgon och återgå till vardagen igen.

Men jag måste ju bara berätta att min vecka i Portugal var helt fantastisk, bjöd på så mycket bra löpning, jag fick ihop drygt 135km löpning vilket nog är det mesta jag sprungit på en vecka. Jag kände mig stark nästan hela tiden och höll mig frisk (tills jag kom hem, haha). Massor med underbara människor, nya bekantskaper, fördjupade bekantskaper, bra föreläsningar och massor med skratt och allt slutade i en härlig partykväll på Nox där Marie och jag höll oss vakna ända till halv två. Bara en sån sak :)!

Ett pass att minnas är det sista inte för att det egentligen var så mycket bättre än något annat utan för att det nästan inte blev av. Jag hade bestämt mig när jag efter lunch på lördagen såg att det åter igen vräkte ner att: nix, nu fick det vara nog med blöta kläder, la mig på sängen och “surade” lite. Då ringde det och en härlig röst förtäljde att det var en fantastisk regnbåge ute och jag hade sju minuter på mig att få på mig löparkläderna… Det var Jessica och Ann-Sophi, mina nyfunna vänner som skulle ut. Det hade slutat regna och var alldeles ljuvligt ute. Vi tog en lugn skön harmonisk jogg på de mjuka vägarna och sög en sista gång in doften av mimosa och lät blickarna vandra över pinjeskogen som vi sprang igenom. Ibland pratade vi om veckan som varit och långa stunder lät vi det vara tyst och bara njöt av att vara där just då. Ett ljuvligt sista pass var det!

Det kom en och annan skur i ösregnet…

2011-03-12T11:50:00.001+01:00

Vaknade på morgonen och tittade ut och såg att regnet bara öste ner utanför fönstret. Det har varit ok väder hela veckan och det hade vi hoppats skulle fortsätta även under fredagen och bergspasset.

Det blev lite funderingar på vad man skulle ha på sig och hur mycket man skulle ha med sig. Det kunde ju bli uppehåll likväl som det skulle kunna bli just så regnigt som det var på morgonen under hela dagen. Vi småsprang ut till bussarna men hann ändå bli rätt blöta på den korta tiden. Väl uppe vid Odeleite så försökte de att göra väntan så kort som möjligt för att inte stå och bli kalla i regnet. Jag och Marie sprang lugnt och höll koll på “kön”. Även fast det kändes lite tungt i benen så var det ändå en helt annan känsla en tidigare bergspass jag gjort. Jag var klart starkare, orkade småspringa upp för många backar vilket jag knappt orkat tidigare år. Regnet bara fortsatte att ösa ner utan uppehåll och vi blev blötare och blötare. Jag hade inte så mycket kläder på mig, en t-shirt under min tunna vindjacka och trekvarts tights. Men märkligt nog så frös jag inte så mycket, jag som brukar kunna vara en sån fryslort!

I veckan innan så var det väldigt många som pratade om att de ville springa med hem från bergspasset för att få till ett riktigt bra långpass. Men ju mer regnet höll i sig så föll fler och fler bort och jag kan förstå dem, det var verkligen ett riktigt busväder. Jag hade ju bestämt mig redan innan att jag skulle springa hem what so ever så jag hade aldrig någon tanke på något annat än att göra det. Från att ha varit säkert över 20 aspiranter på hemlöpningen så blev vi till sist nio som gav oss iväg. Tyvärr fick vi inte med oss Marie då hon var kraftigt nerkyld och behövde komma hem och få på sig varma kläder. Det var nog klokt för det blev verkligen inte bättre.

Den enda bild jag tog innan jag stoppade undan kameran för att rädda den undan alla vattenmassor. Här är en glad Marie och ennTerese med ultradrömmar.

Så gav vi oss iväg, nio tappra och så Bosse på cykel med extra vatten om vi skulle behövt. Det regnade rejält hela tiden och till och från kom det extra rejäla skurar mitt i regnet. Vi kunde inte göra så mycket annat än att garva åt det hela, det var ju rätt komiskt. Vi sprang genom små byar där människorna som bodde där kurade i busskurer, under paraplyer och stack ut näsan genom dörrarna och samtliga skakade de på huvudet, skrattade och hejade. Undrar vad de tänkte om oss egentligen där vi kom springande, dyngsura och med breda leenden :).

Nio kilometer efter bergspasset så stannade vi för att äta lunch, då passade jag också på att byta kläder, ta på mig torrt från topp till tå. Jag strippade av mig samtliga blöta kläder och drog på mig torrt. Sen efter lunchen så stoppade jag ner mina torra fina fötter med torra strumpor ner i skorna, slurp, slurp och så var de torra fötterna ett minne blott. Tog sen på mig vindjackan och ryggsäcken så var även den torra tröjan ett minne ur det förgångna. haha, men det var rätt gosigt så länge det varade med de torra paltorna :).

Tyvärr hade jag missat att ta med mig en torr sport-BH och chansade på att köra utan. Lite orolig var jag för det och såg bilder för mitt inre där jag kom fram till Monte Gordo med såriga blödande bröstvårtor, men det gick som tur var bra. Men nästa gång kommer jag att ta med ett KOMPLETT ombyte, man lär sig.

Vi höll ett rätt bra tempo hela vägen, visst, vi gick uppför backarna, annars hade jag aldrig orkat, riktigt SÅ stark är jag ännu inte. Men däremellan, på slätten och nerför så tuggade vi på i bra tempo, vi höll runt 6-minuters tempo den mesta tiden och för min del så är det ett riktigt bra tempo med tanke på att jag sprungit mycket under veckan.

Hela gänget höll ihop bra, bitvis så var det några som sprang iväg och så var det Stefan från SpringTime som sprang mellan täten och kön där jag var. Jag hade hela tiden under hemspringningen sällskap av fantastiska Mia, Kjell och så Bosse på cykel, det var såå skönt. Jag försökte verkligen att hålla deras tempo men sackade dem nog lite i uppförsbackarna. Vi pratade och skrattade blandat med en del mer allvarliga diskussioner. Tänk vad man pratar bra då man springer, pratar och kommer närmare varandra. Mia och jag pratade en del om att det faktiskt var bara två år sedan vi träffades exakt här i Monte Gordo och vad mycket fantastiskt som har hänt sedan dess. Alla äventyr och alla vänner som man har fått i och med löpningen och all positiv energi som det gett en. Det var Mia som fick mig att gå med i IF Linnéa och det var i och med det som min löparkarriär tog fart på riktigt.

Ibland så trodde vi att det skulle hålla uppe och det gjorde det under någon väldigt kort stund men vi hann knappt kommentera det innan det kom ytterligare en störtskur. Några kilometer från Monte Gordo så blev det verkligen uppehåll och solen orkade nästan kika fram mellan de regntyngda molnen och det var oerhört skönt.

Mia och jag hade pratat om att vi skulle förlänga passet till 50km men då vi kom fram till hotellet så insåg jag min begränsning, jag var rejält sliten och förmådde mig inte till att fortsätta att springa i ytterligare några kilometer, jag tackade för mig och gick in och tog mig ett varmt (läs skållhett) bad som bästa Marie hade tappat upp, gissa om det var gött!!! En timme senare så kröp vi ner i bastun för att fylla på med ytterligare värme.

Jag är så nöjd och glad att jag sprang hem från bergspasset. Ok, vädret var inte det bästa men det är bra att ge sig ut på sådana pass också ibland. Vem vet vad det blir för väder den 9 april då jag ska springa TEC. Bäst att vara väl förberedd på alla eventualiteter och att utsätta sig för sådana här tuffa pass är den bästa förberedelsen jag kan få tror jag.

Turistlöpning till Spanien

2011-03-10T22:36:00.001+01:00

Idag har jag haft en riktigt soft dag. Hoppade över morgonjoggen, försov mig så jag missade yogan. Så startade min dag idag och sen har den fortsatt i samma softa anda.

Vi samlades runt tio för att jogga bort till Villa Real och sen ta båten över till Spanien. Vi var ett gäng på runt 30 personer som följde med. Vädret var fantastiskt och den spanska glassen smakade ljuvligt i solen. Stannade i byn där runt en timme innan vi vände tillbaka hem igen.

I flygande fläng på väg mot Spanien

Hela sköna gänget i Spanien på … Spanska trappan…

Eftermiddagen fördrevs i solen nere på stranden, hur skönt som helst att få lite soltimmar och strandliv mitt i all träning. Det var underhållning också, friskis o svettis (försökte) hålla ett Fuegopass nere vid stranden så vi satt där och hoppades på riktigt bra underhållning. Tyvärr så var inte tekniken med dem utan musiken strulade i ett, det var mest dansstopp de körde. Tills sist gav både de och vi upp och gick hem.

Hem för att köra dagens sista joggpass. Jag tvekade länge och väl om jag verkligen skulle vara med på passet men bestämde mig i sista sekund för att köra. Det blev dryga sju kilometer i lugnt tempo på relativt pigga ben. Bra mycket piggare än under joggen till Spanien i alla fall och definitivt piggare än gårdagens långpass. Nu är det bara att ladda inför morgondagens bergspass, då vi också planerar att springa hem. Det kommer att bli runt marathondistansen i så fall. Hoppas att benen är med mig då!!

Mera Portugal!!

2011-03-10T09:27:00.001+01:00

Det är sjuuukt skönt här i Portugalien. Väderprognoserna innan vi for ner var allt annat än positiva. Det lovades hällregn och blåst mer eller mindre dagligen. Vilket har visat sig inte alls stämma. Regnat och blåst har det i och för sig gjort men bara i tisdags. Övriga dagar har varit fantastiska och bjudit på både sol och värme.

Måndag
Började måndagsmorgonen med en morgonjogg i en fantastisk soluppgång och låg sedan vid poolen i ett par timmar och blev som en riktigt kokt kräfta, ajaj! Men det var så obeskrivligt skönt att bara ligga där vid poolen och låta solen värma!

Anders går igenom lite kring löpskolning, varför man kör det och
vad vi ska gå igenom idag. Jessica och alla andra lyssnar och lär.

Passet vi körde på eftermiddagen skulle vara ett vanligt distanspass men med ett stopp för lite löpskolning med Anders Szalkai. Vi sprang i nästan åtta kilometer innan löpskolningen och hade jag sprungit i samma tempo i två kilometer till så hade jag persat på milen :). Det kändes fantastiskt bra, hade tryck uppför backarna och trot eller ej, men det var PRAT-tempo!! Så även fast det egentligen bara var ett vanligt distanspass så blev det ett bra snabbdistanspass för min del. Dagen avslutades med en föreläsning av Emma Lindblom kring kost och prestation, hon befäste bland annat att O’boy är den bästa återhämtningsdrycken. Sådant man vill höra som O’boy älskare:).

Tisdag
Även tisdagen började med morgonjogg. Den här gången valde vi att springa i skydd av skogen då det blåste rejält och regnade horisontellt. Nu kom det där utlovade regnet och det i kvadrat!! Kände mig tung i benen under joggen så jag tog det extremt lugnt. Morgonjoggen ska ju enbart vara till för att öka på mängdträningen och för att återhämta sig efter föregående pass. Alltså inte på något vis kvalitativt.

Sedan blev jag medlurad av Marie på ett danspass. Hon sa att jag var dum om jag inte gick på Fuego.. Fuuuueeeggoooo egoooo. Fuego innebär koordination i takt till musik, mitt absolut svagaste kort och något som jag alltid försöker att undvika. Men dum vill jag ju inte vara och hur svårt kan det liksom vara, egentligen…. Så jag gick… på ett danspass. Det var faktiskt rätt roligt.. Jag lärde mig ALLA latinska danser på mindre en än timme…. pöh, hur svårt kan det vara liksom ;).

På eftermiddagen körde vi intervaller. Treminutersintervaller med en minuts stående vila. 6-8 intervaller skulle de flesta köra. Uppvärmningen körde jag tillsammans med 4.00 gruppen i strax över 6-minuters fart. Funderade lite till och från på vilken grupp jag skulle springa intervallerna med och tog till sist beslutet att köra på 4.50 tempo. Vill inte fega utan pressa gränser och det gick så bra!! Låg långt fram i gruppen och pressade och sprang till och med fortare än gruppen under vissa intervaller. Jag slutade efter sex stycken då det kändes så himla bra då och jag ville behålla känslan lite. Tempot på intervallerna låg på mellan 4.35 och 4.47, vilket är fantastiskt bra och jämnt. Toknöjd!!

Det är viktigt med stretch efter tuffa intervallpass. Den döende tranan döptes den här stretchpositionen till som Anders bjuder på :-).

Kvällen avslutades med en föreläsning av Anders Szalkai om hur man kan optimera sin träning. Även fast man har hört mycket av det tidigare så är det ändå alltid inspirerande att höra honom berätta och man lär sig alltid NÅGOT nytt.

Onsdag
Långpassdag vilket innebar, ingen morgonjogg, utan istället lite sovmorgon, lugn frukost och så samling vid tio. Kände mig rätt sliten redan innan start men tänkte ändå att jag ville springa med 4.15 gruppen vilket innebär 6.20 tempo. Startade med dem men insåg redan efter dryga kilometern att det inte skulle hålla. Släppte då av på tempot och väntade in nästa grupp med Marie i truppen och sprang lugnt och sansat med dem istället. Efter ytterligare några kilometrar då vi hade passerat Villa Real så sa Stina och Marie att det var sista anhalten att vika av för de som inte ville fortsätta köra hela rundan.

Strax infångad av eftertruppen.

Jag såg min chans att göra det. Jag var så sjukt sliten och hade nästan svårt att hänga med dem i deras tempo. Jag bestämde mig för att vika av för att köra i mitt eget race och kunna avbryta passet när som helst. Hade knappt styrfart men fick ändå till sist ihop i alla fall 22.5 km. Marie fick ihop 30 bra kilometrar på sitt pass idag. Det var ju även mitt mål med långpasset men jag fick som sagt var lov att vika ner mig. Det blev ändå ett okej pass med snitt runt 6.50.

Lite turistande blev det på långpasset.
Sprang förbi det här skatbot borta i Villa Real.

Jessica pratade med mig lite innan passet och funderade på vilken grupp hon skulle springa i. Hon tvekade mellan 4.00 och 4.15 gruppen. Med tanke på att alla grupper skulle springa samma runda idag så tyckte jag absolut att hon skulle testa den snabbare gruppen för att om det behövdes vänta in en långsammare grupp. Det är ju perfekt vid såna här tillfällen då grupperna ligger bakom varandra att testa sina gränser lite. Självklart så fixade hon att hänga med 4.00 gruppen och var strålande glad efteråt. Härligt!!

Kvällen avslutades med middag med hela sköna TSM gänget på samma restaurang som vi var på för två år sedan då jag första gången träffade Mia och fick inspiration att börja springa med IF Linnéa. Tänk vilken resa jag har gjort sedan dess, det är helt fantastiskt. Innan läggdags fick vi oss en föreläsning av LG Skog som är fystränare för Umeås damfotbollslag. Han föreläste om träningslära, bland annat lite anekdoter kring då Marta som 17-åring kom till Umeå och var allt annat än vältränad och hur det vände och hon blev så fantastiskt bra. Det var ännu en inspirerande och rolig föreläsning. Fyra kvällar och fyra bra föreläsningar har vi fått och veckan bara fortsätter.

Idag ska vi springa till Spanien.

Det är SOL i Portugal :)

2011-03-07T14:49:00.001+01:00

Ett dygn har förflutit nu i Portugal och vi har hunnit med det här! Bilderna får tala för sig själva.

Snart ska vi iväg på en workshop i pulsträning, följt av ett pass Coreträning följt av distanspass med extra mycket löpskolning följt av föreläsning i kost och prestation. Däremellan lunch och lite vila :). Och det är bara måndag!!

Backe ner och backe ner

2011-03-04T23:21:00.001+01:00

Efter den lugna distansen i onsdags så var det igår dags för det andra kvalitetspasset med TSM. Det var backe som stod på programmet, något som jag verkligen behöver, bra träning inför bergspasset nästa vecka. Backe är helt klart mitt absolut svagaste kort.

Var inte jättetaggad då jag på morgonen lyckades knäcka till något i nacken så att jag drog på mig en riktigt ond nackspärr. Ringde och fixade en tid på Access Rehab direkt på förmiddagen och fick komma redan under eftermiddagen. Naprapaten knäckte lite i bröstryggen, stretchade nacken, körde laser och massage och avslutade med att behandla med percutane. Kände mig aningen mjukare i nacken efter det så jag bestämde mig för att köra backen på kvällen men att ta det rätt lugnt.

Sprang med 4.15 gruppen och vi blev tilldelade en ganska snäll backe. Vi skulle springa i 20 minuter upp och nedför. Jag försökte att vara smart, ville ju ha tempo både uppför och nerför, så jag tänkte att jag trycker på lap-knappen högst upp och längst ner. haha, jag lyckades under de första sju minuterna att trycka på stop och start knappen istället…. Självklart start högst upp i backen och stop längst ner i backen. Så av de första sju minuterarna så blev det bara runt fyra minuters nedförslöpning registrerat.

Men men, känslan var bra, jag låg oftast långt fram och drog, sprang om en del uppför, tog det lugnt nerför. Orkade hålla igång hela passet utan att sacka, höll ett högt och jämnt tempo under hela passet. Hade kraft och ork i benen och återhämtade mig bra under nedjoggen. Helt enkelt ett bra pass!! Efter passet var det stretch och så hittade jag Marie där som körde plankan med sin grupp. Självklart hoppade jag in där och fick lite coreträning också. Körde sen hem henne så vi fick prata och drömma oss bort till Portugal lite.

Imorgon blir det långpass, tvätt och packning för att söndag morgon ge mig iväg till Portugal. Gissa om det ska bli helt underbart!!

Vad är det som händer…

2011-03-01T23:52:00.000+01:00

… med min kropp? Helt plötsligt så har det börjat hända saker, den svarar på träning och jag gör resultat. Jag springer fortare än jag någonsin har gjort tidigare både på långa och korta distanser.

Att över huvud taget springa i ett tempo närmare 4.00 min/km har jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle kunna göra. Marie har hela tiden sagt att jag MÅSTE ner i de farterna för att få igång de snabba musklerna och jag har hela tiden lika envist hävdat att min kropp inte är gjord för de farterna. Ikväll sprang vi intervaller med Running Sweden. Det var ett riktigt roligt upplägg som såg ut så här:

5 * 40s med 40s vila mellan
6 * 3 min med 90s vila mellan
5 * 40s med 30s vila mellan

Det första setet skulle springas fort, det andra i 10K och det tredje tills vi spydde fast vi fick inte spy för då skulle vi få göra armhävningar som straff…

Under första setet var jag ju fortfarande rätt fräsch och tog rygg på de i min grupp och lyckades hålla deras tempo ungefär, tappade väl aningen men det var helt ok.

Andra setet där vi skulle ligga i tröskeltempo visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera. Då jag egentligen inte vet vad jag kan göra på milen, men tänkte att 55 minuter kanske jag skulle klara. Det innebar att jag skulle ligga i 5.30 tempo. Jag gasade på efter de övriga i gruppen och försökte hålla tempo med dem men tappade en del, i alla fall i uppförsluten. Varannan intervall gick nämligen uppför och varannan åt andra hållet med en liten skön nerförsluta. Det är lite svårt att hålla koll på tempot så jag gjorde som jag brukade, gasade på det jag hade vilket resulterade i lite snabbare intervaller än tänkt.

När sista setet skulle köras var jag rejält slut plus att vilan var kortare mellan intervallerna. Ansträngningen var klart i linje med de övriga om inte högre men tempot sjönk lite.

Det märkliga är att det gick fort som fan under det första setet!! Jag var som en humla, jag sprang i farter som min kropp inte är skapt för och jag älskade det!! Det känns som om jag har börjat hitta något, vet inte om det är mitt träningsupplägg med verklig pulsering som har gjort det. Eller om det är träningarna med Running Sweden, där jag hela tiden springer med folk som är snabbare än jag vilket innebär att jag hela tiden jagar. Om jag har blivit starkare rent mentalt. Om det är så att min kropp börjar anpassa sig, jag har ju tränat nu riktigt bra under i alla fall två års tid då jag har sprungit en bra bit över 200 mil per år.

Jag vet inte vad det är men jag njuter och jag skördar och jag vill bara ha mer!!!

Det här är jag – vem är du?

2011-03-01T08:28:00.000+01:00

Jag ser i statistiken över min blogg att antalet läsare ökar stadigt. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att så många väljer att gå in och läsa och finner intresse i mitt träningsliv. Jag hoppas verkligen att jag inspirerar er där ute på samma sätt som jag blir inspirerad av alla bloggar jag läser och alla kommenterar jag får här på bloggen. Men då väldigt många av er väljer att läsa men att inte kommentera så är jag oerhört nyfiken på vilka ni är! En del av er känner jag igen och har även träffat många gånger IRL. Men många av er är oskrivna blad för mig.

Men i ärlighetens namn, om jag vill veta vem du är så är det väl lite på sin plats att berätta vem jag är.

Det här är jag:

Född i Enköping, i Hummelsta närmare bestämt, den där “byhålan” mellan Enköping och Västerås där man kan köpa jättebilligt godis. Fast när jag föddes och växte upp där så kunde man inte göra det (det var en mekanisk verkstad där då), då var det mer “en sån, en sån, en sån – hur mycket har jag kvar?”- sättet att köpa smågodis på.

Jag föddes 1963 och har två systrar i livet. Hade också en tredje syster som tyvärr förolyckades tio år gammal. Jag har också sex underbara syskonbarn, en mamma som bor i Enköping och en pappa i Venezuela dit han seglade för ett antal år sedan och blev kvar. Vet inte när han ska segla tillbaka hem igen, tror inte han vet det riktigt själv.

Jag var extremt liten, jag och min tre år yngre syster var rätt jämnstora, och extremt busig, när jag var liten. Gjorde såna där “snälla” bus som att plundra grannens morotsland för att leka ubåtar med dem i deras dropptunna. Eller bada med en annan grannes tomater i deras lilla fågeldamm. Älskade att bygga kojor och klättra i träd och lekte mestadels med grabbar. Blev arg när jag fick fyra i syslöjd men bara trea i träslöjd, haha, jag som älskade att spika och hamra. Min bästa leksak var en liten låda som hette “Den lille elektrikern” och som jag fortfarande har kvar. Man kunde bygga små motorer och lära sig en massa andra spännande saker.

Blev tio år, började på pappas initiativ att köra gokart och tävlade sedan i det under tio år. Jag tror att jag faktiskt byggde någon form av fysik under dessa år trots att jag aldrig har tränat något annat. Jag är rätt stark och tror jag byggde styrkan där och då. Med säkerhet vet jag att jag utvecklade en mycket stark tävlingsinstinkt under de åren. Jag älskar att tävla och jag älskar att analysera resultat, grafer och kurvor. Kan ju också säga att jag ogillar att förlora…

Började röka som 13-åring, nu inser jag hur oerhört ung jag var då, men då tyckte jag att jag var oerhört gammal och fattade och kunde allt!! Slutade inte med de dumheterna förrän 16 år senare. Var då storrökare och jag hoppas att alla sviter efter det nu är utplånade. Kroppen är ju trots allt en fena på att återhämta och “laga” sig själv.

Älskar att köra saker, att styra och gasa, svänga och bromsa, hmm undrar vad jag fått det ifrån!! Jag gillar att köra bil, motorcykel, buss, lastbil, baklastare, traktor, cross, båt och förmodligen skulle jag älska att ratta en helikopter också. Detta har resulterat i att jag har rätt många bokstäver på mitt körkort och har under några år också arbetat som busschaufför både i Uppsala och här i Stockholm. Om jag inte i 30-årsåldern bestämde mig för att skola om mig så hade jag förmodligen jobbat kvar på ICA, där jag var i nästan sju år, eller så hade jag jobbat som chaufför på något vis. Men jag tog beslutet att börja plugga. Läste först ett år på civilekonomprogrammet, internationell ekonomi, men det kändes inte rätt så jag flyttade istället till Stockholm för att läsa till Civilingenjör inom datateknik på KTH och det är det jag jobbar med idag. Något som jag inte har ångrat, gillar verkligen mitt jobb som programmerare!!

Hittade bergsklättringen 2004 och klättrade intensivt i några år. I stort sett alla helger och semestrar gick åt till klättringen. Jag älskar verkligen spänningen och äventyret som det för med sig. Klättrade så intensivt så att jag klättrade sönder mig, jag lyssnade helt enkelt inte på kroppen utan körde på under något år med mycket smärta, jag var ju osårbar!!

Men jag tycker om att vara ambitiös och när det inte fungerade med klättringen längre så började jag fundera på vad jag skulle ta tag i, medans jag funderade så hade jag börjat med lite morgonpromenader, bara för att liksom. Konditionsträning har jag aldrig någonsin hållit på med, ingen löpning, ingen friidrott, ingen lagsport, ingen ingenting liksom. Sen hittade jag nyckeln, en bok om pulsträning och på den vägen är det. I februari för fyra år sedan så började jag att jogga, intervaller. En minuts jogg, en minuts promenad och jag lovar, en minuts jogg var JOBBIGT!!! Veckan efter, hela två minuters jogg och så vidare. Följde slaviskt programmet och det resulterade i att jag sprang min första mil, Premiärmilen, i april 2007.

Efter det har det bara blivit galnare och galnare, har verkligen tagit löpningen till mitt hjärta. Kommit i “dåligt sällskap” och tappat all sans och förnuft. Har genomfört det tuffa Swiss Alpine och ska om ett par månader ge mig på mitt tredje åtta-milslopp, TEC. Vem trodde det för fyra år sen då jag flåsade efter en minuts jogg.

Det var jag, nu till min ursprungliga fråga!

Vem är du, skriv gärna några rader?

Nöjd, nöjdare… nä nöjdast!!

2011-02-27T20:02:00.001+01:00

Idag var det dags för den tredje gemensamma träningen inför Lidingö Ultra som jag i Running Swedens regi håller i. Kajsa var den här gången på träningsläger, den lyllosen, men som fantastisk standin så hoppade bästa Torkel in.

Dagens jobb var att ta oss 35 kilometer. Jag hade innan fixat bansträckningen som visade sig bli rätt precis 35k, tänk att det funkar så bra att mäta via kartverktyg på nätet!!

Dagen började dåligt med att jag spillde ut juice på alla kartor som jag hade skrivit ut och skulle dela ut, jag lyckades dock rädda de flesta och så blev köksduken tvättad på köpet. For iväg sen för att hämta Torkel och glömde kartorna hemma, vände tillbaka, in i bilen, ska ta på mig vantarna, saknar en, backar tillbaka och där på marken ligger den… Men därefter så tror jag det mesta gick bra idag :)

De kortbenta gasellerna efter 33 kilometer och långt från besegrade!

Träffade gänget vid Östermalms IP, det härliga ultragänget. En del nytillkomna och andra som har sprungit båda tidigare pass. Vi började med att springa tillsammans i 6.30 tempo och det var så harmoniskt och skönt, ingen som krigade och skulle upp och dra utan alla höll tempot. Vi körde gemensamt de första 15k, fram till Preem-macken på Norr Mälarstrand där vi hade vårt första stopp. Därefter tog Torkel med sig de långbenta gasellerna för att köra ett lite hårdare tempo. Själv tog jag med mig de kortbenta gasellerna och vi fortsatte i samma tempo. Det är så himla roligt när man ser stora förbättringar bland deltagarna. En deltagare hade det riktigt tungt under vårt första pass. Det var med mycket stor ansträngning som h*n fullföljde det första passet. Idag så var det en helt annan sak, jag såg inga sådana stora trötthetstecken över huvudtaget idag, trippade upp för backe efter backe.

Jag hade tyvärr känningar, nä föresten, känningar är lite fel uttryckt, jag hade ont helt enkelt, i höger vad och hälsena. Det blev bättre då jag stretchade så jag gjorde det några gånger under passet och kunde fullfölja. Förutom det så är jag så jäkla.., nä, så SJUKT jäkla nöjd med passet. Vi snittade 6.36 på 35 kilometer och det är fasiken riktigt bra!! Jag körde inte något ultratänk med att vi skulle gå uppför backarna utan sprang uppför alla backar, något som jag nog aldrig gjort tidigare på den sträckan. Idag är jag banne mig nöjdast!!

Jag sjöng lovsånger till mina ben i duschen sen, för det tyckte jag att de skulle ha!

TSM - Snabbdistans

2011-02-24T22:39:00.001+01:00

Ikväll var det dags för första kvalitetspasset med TSM och var snabbdistans som skulle avverkas. Det var samma bana som vi sprang i höstas och som vi kommer att springa ett par gånger till nu under våren. Man kan väl se dem som testlopp för att se att man har förbättrat sig från gång till gång.

I höstas när vi sprang den här distansen så vilade jag mellan de två varven för jag var helt körd!! Jag gick även i någon backe för att jag var så himla trött. Något sådant lathetstecken skulle det inte bli den här gången!! Nä, den här gången var det 100% fokus som gällde och inget annat!!

Förhållandena var i och för sig lite annorlunda den här gången, både kallare och betydligt sämre underlag. Med det i åtanke så bestämdes det att tempot skulle hållas ner lite. Måltempot för kvällen för vår grupp var 5.24, men det var ifall förhållandena hade varit bättre. Roger sa att han skulle hålla 5.50-5.55 tempo och att vi sen kunde hålla det tempo som vi fann lagom.

Bjuder på en härlig bild från när vi sprang runt Åreskutan förra hösten, härliga färger!! Längtar tillbaka!

Jag började med att springa bakom Roger men kände rätt snart att lite fortare vill jag allt springa så jag ökade kom, efter att ha tryckt på lite i uppförsbacken, ifatt den andra ledaren. Har ingen aning om vilket tempo han skulle hålla en jag la mig bakom den gruppen. Det gick klart snabbare, närmare 5.00 än 5.50 tempo. Jag lyckades hänga mig kvar i den gruppen nästan hela första varvet och efter det varvet var jag riktigt trött!! Försökte hela tiden att intala mig om att jag inte alls var trött, att tröttheten bara fanns i mitt huvud, att benen var pigga och starka!! När backen på andra varvet kom fick jag jobba hårt för att inte tappa tempo. Bestämde mig för att jag fick sänka tempot om det behövde men att jag inte fick gå, inte ett enda steg fick jag gå, springa på hela tiden var det som gällde.

Jag slutade snabbdistansen med fanan högt, ok, det blev inte någon 5.24 som var måltiden men nära nog, 5.30 får väl anses vara godkänt för dagen. Det som var lite märkligt var att båda varven var rätt jämna även fast det inte kändes så. Andra varvet kändes betydligt långsammare men det diffade bara 10s på tempot mellan varven. Pulsen var hög, det är bra, bra att jag klarade att springa fast jag var riktigt trött. Den gick upp till 165 efter bara några minuter och låg sen där under resten av passet.

Kvällens pass:

	Sträcka	Tempo	Tid	Puls
Uppvärmning	2.3 km	6.31min/km	15:00	134 (153)
Varv 1	2.46 km	5.26 min/km	12:59	160 (173)
Varv 2	2.48 km	5.35 min/km	13:23	167 (183)
Nedvarvning	2.3 km	6.38 min/km	14:58	163 (191)

Slutvilat

2011-02-23T22:15:00.001+01:00

Imorgon är det verkligen slutvilat. Nu har jag vilat i tre dagar och min spring och viloklocka ringer nu väldigt bestämt om att vilan är slut. Så imorgon är det dags att snöra på sig skorna och springa snabbt med TSM. Snabbdistans på en 2.5km rundbana väntar och jag ser fram mot det. I höstas när vi sprang banan på barmark så höll jag 5.19 tempo. Målet är väl att göra något liknande imorgon, låter bara så oerhört snabbt!!!

Ultrahelgen – den fantastiska

2011-02-22T23:38:00.001+01:00

Vilken fantastisk helg det har varit på alla sätt och vis. Jag och Kristina har jobbat så hårt inför det här eventet för vår önskan har verkligen varit att det skulle bli en fantastisk helg för alla inblandade och jag tror faktiskt att vi lyckades.

Helgen började egentligen redan i mitten på veckan med listor och telefonsamtal och inköp av saker och planeringar. Det har varit så himla roligt! Kristina är verkligen en fantastisk människa att jobba med, hon är så kreativ och har sån himla koll på allt så det har varit en ren fröjd!!

Ultrahelgen började med ultratinget i fredags med efterföljande middag i Hartwickska huset. Närmare femtio personer kom dit och deltog och minglade under kvällen. Det var trevligt att träffa och mingla med lite folk redan där och då även fast jag tyvärr inte hann med att mingla så mycket som jag hade önskat. Sen var det bara att ta med mig nattgästen Emelie hem för att få några timmars sömn innan lördagen.

Lugnet före stormen, den underbara stormen!!

Lördagsmorgon vaknade jag full med förväntningar och mycket pirr. Vi gav oss av rätt tidigt på morgonen för att vara på plats i god tid innan åtta. Det var en del att fixa med innan själva föreläsningen skulle börja och alla deltagare började droppa in. Runt halv nio började den fantastisk vackra salen att fyllas av folk och sorlet spred sig allt högre i rummet. Föreläsarna Timothy Noaks och Rune Larsson var på plats och hela härligheten kunde börja.

Eventet började med att Kristina berättade skapelseberättelsen, något tweekad för tillfället. Det var skapelseberättelsen om hur det här eventet har uppkommit. Det var en riktigt bra och underhållande berättelse hon hade skrivit och som hon läste upp. Hon är en riktig talang!!

Rune Larsson har jag hört flera gånger förut men kan inte få nog av att lyssna på hans inspirerande historier och den glädje som han förmedlar. Jag gillar hans tanke att man alltid ska springa “tillräckligt kort och tillräckligt sakta så att man alltid längtar efter att springa dagen efter”.

Timothy Noaks, som skrivit “löparnas bibel” The Lore of Running, höll enormt hög klass, hans kunnighet kring ämnet ultralöpning och uthållighetsträning är imponerande. Han har forskat i ämnet under så många år och har samlat på sig massor med kunskap som han på ett pedagogisk sätt förmedlade till oss alla. Han var också rolig att lyssna på och såg så förnöjd ut när han stod där och föreläste för oss. En riktig mysfarbror :)!!

Lördagens event slutade med dela ut Alternativ Nobelpriset till Rune och Timothy med motiveringar skrivna av Cecilia och Mia vilka också läste upp dessa. Roligt då Timothy faktiskt hade skämtat hemma om att han skulle till Stockholm för att träffa Nobelkommittén. Därefter spelade jag en liten fanfar åt de båda pristagarna, en fanfar spelad på en blank plasttrumpet med färgglada knappar, inköpt på BR :).

Timothy pratade om sin modell Central Governor Model, vilken går ut på att det är i huvudet som styrkan sitter. Om du inte har styrkan där så kommer din styrka i muskler och kropp aldrig att räcka till. Det är huvudet som bestämmer om benen ska fortsätta, om du tar dig till ditt mål.

Han pratade också mycket om överdrivet vätskeintag som industrin har drivit fram. Människan är en “delay drinker” vilket innebär att man inte ska dricka proaktivt utan först då man är törstig. Överdrivet vätskeintag har skadat mer än vätskebrist.

Efter denna fantastiska dag så var det dags för en löprunda i Hagaparken med efterföljande middag. En middag som bestod av en svenskinspirerad buffé som var fantastiskt god!

På söndagen var det dags för löpning, samtliga öar som Stockholms innerstad är uppbyggd på skulle rundas. Vaknade på morgonen och såg att temperaturen inte var med oss riktigt, närmare –20 grader visade den på. Kyla biter inte på inbitna ultralöpare så trots den låga temperaturen var vi nog närmare 100 personer som samlades mitt på Stortorget i gamla stan på morgonen. Efter genomgång av Kristina om hur vi skulle springa och uppdelning av grupperna så gav vi oss iväg. Solen jobbade på bra under dagen och fick upp temperaturen närmare tio grader så det blev riktigt behagligt. Solen sken hela dagen och Stockholm visade sig från sin allra bästa sida.

Jag valde att springa med “partygruppen” det vill säga den grupp som springer lugnast och har mest tid för att prata och mingla. Det visade sig senare att det fanns en grupp som var ännu bättre på det här, de hade till och med vätskepaus i form av öl direkt ur tapp!! Snacka om att ta det här med mingel på allvar :).

Ska man springa runt Stockholms alla öar så har det absolut ingen betydelse hur det ser ut. Är det en knappt existerande stig i en brant slipprig sluttning som är vägen runt så tar man den helt enkelt :). Vår grupp fick ihop 54 kilometer och jag är supernöjd!! Både med sträckan och med känslan i kroppen och med det fantastiskt trevliga sällskapet. Jag försökte då det blev jobbigt, att tänka på det vi lärt oss, att tröttheten bara sitter i huvudet, kroppen är pigg och stark och banne mig om jag inte tror att det faktiskt funkade!! Då vi tog väldigt få raster så blev det ett riktigt bra genrep inför TEC. Totalt hade jag klockan avstängd bara i 50 minuter, inklusive lunchen.

Det är så fantastiskt roligt med alla mail, facebookinlägg, mess och inlägg jag och Kristina har fått från så glada och nöjda deltagare. Alla verkar ha haft en lika fantastisk helg som vi har haft det!!

Ultrahelgen blev helt fantastisk

2011-02-20T20:31:00.001+01:00

En hel helg, tre dagars minglande med likasinnade fantastiska ultravänner. Föreläsningar hela lördagen av inspirerande, roliga, pedagogiska föreläsare. Deltagare som var engagerade och nyfikna och med en uppsjö av intressanta frågeställningar till föreläsarna.

Nu har jag precis landat efter att ha sprungit runt Stockholms alla innerstadsöar och är vansinnigt trött. Därför skriver jag inte mer idag utan ett mer ingående inlägg kommer imorgon kväll.

Tack alla för en oförglömlig helg!!

Supertusingar

2011-02-17T22:14:00.001+01:00

Inspirerad av Kristinas inlägg på facebook häromdagen, där hon laddade upp en bild med ett schema över sitt planerade träningspass, så planerade jag idag att bryta av mina snabbdistanstorsdagar med ett pass med supertusingar!

Jag programmerade in klockan redan igår med passet och var sugen och taggad hela dagen och verkligen längtade efter att komma hem så jag kunde ge mig ut och köra mina tusingar.

Så här såg dagens program ut:

Uppvärmning
10 gånger med:

100 meter snabbt
30s vila
200 meter snabbt
30s vila
300 meter snabbt
30 s vila
400 meter snabbt
30 s vila
200 minuter jogg

Nedvarvning

Uppvärmningen kändes bra, i och för sig nedförsbacke men ändå, det kändes som om jag hade bra klipp i steget.

Sen var det dags för mina supertusingar. Startade igång klockan och gasade på för min första hundring, det var iskallt och motvind där jag sprang och jag hade känning i halsen från start, det bådade inte gott. När klockan signalerade för vila så stannade jag mer än gärna, vilan 30s var oerhört kort, man hinner ju knappt stanna och andas innan det är dags att köra igång igen. Hela första tusingen körde jag åt samma håll, dvs med kylig motvind. Jag brukar inte vara så känslig för väder och vind men idag kändes det inte bra.

(Bilden: från Lidingö ultra förra året, då VAR jag super :)!)

Jag genomförde hela första tusingen och var rätt trött när det var dags för joggvilan. Vände efter den och körde min nästa tusing, den här gången i medvind. Klart lättare!!

Det blev till sist fyra tusingar innan halsen kändes lite för mycket och jag avbröt och joggade lugnt och sansat tillbaka hem igen.

Jag gillade passet!! Jag kommer garanterat att köra det igen, kanske gör jag ett nytt försök redan nästa torsdag. Det hände saker hela tiden, klockan pep i ett och gav mig nya instruktioner, jag blandade ståvila, snabb löpning och långsam jogg så det var ett oerhört varierat pass där man får rätt mycket fart.

De flesta intervaller körde jag i tempo mellan 5.00 och 5.15, vilket är godkänt, men inte mycket mer än så. Jag måste kunna mycket bättre än så!!

Dagens pass:
Distans: 7.53km Tempo 6.38 min/km (inkl uppv och all vila)
Puls: snitt 154, max 189 (lite felaktigt tror jag)

Nedvarvning
Distans: 2km Tempo: 7.07 min/km

Metodstudie sista testet

2011-02-15T22:48:00.001+01:00

Idag så var det dags igen för mig att maxa på löpbandet. Jag var rätt nervös innan jag gav mig av, vet ju att det där med att ta ut mig fruktansvärt mycket, pressa det allra allra sista ur kroppen inte är så himla lätt.

Som förra gången så fick jag börja med att svara på en enkät om hur mycket jag rör mig. Frågor kring hur stillasittande jobb jag har, hur mycket jag rör mig förutom jobbet och i vilken ansträngningsgrad. Detta kommer sedan att matchas mot de data de har fått från den aktivitetsmätare som jag har burit i en vecka. Och sedan ytterligare matchas förstås från de tester som jag har genomgått vid två tillfällen nu.

Cyklingen som ju är rätt lätt var inte heller idag några som helst problem. Lite mjölksyra i benen efter den sista stegringen men annars inte nämnvärt ansträngande.

Därefter var det så dags för det så skrämmande löpbandet, löpbandet där farten och lutningen ska upp så att det blir sjukt ansträngande. Idag hade vi en liten annan taktik. Jag sprang först en längre stund på löpbandet i lugn fart och utan masken för att för det första bli av med mjölksyran och för det andra blir ordentligt varm i kroppen. Jag körde också två stycken rejäla fartökningar för att som Frida sa väcka upp alla de snabba muskelfibrerna, något som jag inte gjorde under förra testet.

När sen testet körde igång så gick det mycket bättre, jag lyckades bita ihop och slita på längre än förra gången, fick upp pulsen ytterligare några slag, försökte hela tiden att tänka två steg till, två steg till, bara två steg till. Frida hejade på, - jag vill ha sju minuter, - 30 sekunder till får du kämpa, - bit ihop nu, ge mig åtta minuter, - du är stark idag. Teamworket gjorde att jag lyckades mycket bättre än förra gången. Men faktum är att jag tror att jag skulle kunna ge ännu lite mer... övning ger helt klart färdighet och jag tror att det här är så jäkla nyttigt för mig!! Att kunna ta ut mig, att inse att jag faktiskt kan, att jag är mycket starkare än jag tror! Det ger verkligen en självförtroendeboost!!

Den här gången ökade jag den maximala pulsen från förra veckans 166 slag till idag 172 slag. Även VO2max ökade två tiondelar från förra veckan. Ökningarna beror, skulle jag tro, helt på att jag idag lyckades kämpa lite mer än förra veckan. Frida som gjorde testerna tror att jag kanske har en maxpuls på runt 176, själv tror jag att den ligger högre, men vad vet väl jag.

Elin som är den som jobbar med metodstudien kommer nu att sammanställa resultaten och så kommer jag att få dem hemskickade. Det kan nog dröja ett tag men så fort jag får dem så berättar jag om det för er.

Sicken skön söndag

2011-02-13T20:50:00.001+01:00

Söndag innebär alltid träning med TSM de söndagar som jag inte har en massa annat hyss för mig. Som nästa helg då det är det fantastisk roliga ultraeventet. Då blir det ju istället 60km ö-luff på söndagen. Verkligen inte helt fel det heller.

Det fantastiska vädret, som även den här dagen bjöd på, gjorde att jag verkligen såg fram mot långpasset. Med TSM skulle det springas 22 km sen så ville jag fylla på upp till 30. För att slippa köra intervallpass, som det ofta blir längst bak i gruppen, så höll jag mig längst fram, strax bakom ledarna. Idag sprang vi ner mot Lidingö, tog vänster strax innan bron för att fortsätta över Norra Djurgården och runda Bergshamra, runda SAS komplexet och springa genom Hagaparken och tillbaka. En riktigt fin runda!!

Det var så härligt, jag kände mig grym och stark, pulsen gick upp lite i uppförsbackarna men jag hade för en gångs skulle styrkan i benen (undrar var den kom från…). Tassade uppför som om det vore ingenting!

När vi kom tillbaka till Stadion så var det åtta kilometer kvar för min del. Hade tur och fick med mig Roger, i alla fall en bit. Han föreslog att vi skulle springa ner mot Lidingö igen, samma start som då vi började så det gjorde vi. Han vände efter två så jag fick ta de sista sex på egen hand. Då började det faktiskt att bli lite tungt märkligt nog. Jag fick slita lite, speciellt då jag kom tillbaka upp mot Valhallavägen och körde en fram och tillbaka sväng där för att få ihop den sista biten.

Den här veckan var mitt veckomål sju mil och jag fick ihop 69.62 km. Det får man väl säga är ett uppfyllt mål. Eller så ger jag mig ut nu och kör 380 meter :).

Dagens pass:
Distans: 30.17 km Tid: 3:20:00 Tempo: 6.38 min/km Puls: medel 144

En ren fröjd…

2011-02-12T20:59:00.001+01:00

..var det att vara ute och springa idag. Precis lagom temperatur, i stort sett vindstilla, fantastiskt väder, en strålande sol från en klarblå himmel. Fantastiska kontraster mot allt det vackra vita. Alla gångvägar och trottoarer var plogade till ett perfektum, min kropp var glad och pulsen låg.

Dagens pass:
Distans: 10km Tid: 62:51 Tempo: 6.17 min/km Puls: snitt:142 max:155

Förklarligt tunga ben!?!?

2011-02-10T21:12:00.001+01:00

Undrar var dagens tunga ben kom ifrån…

Var det:

de senaste dagarnas för lite sömn
stressad på grund av sjukt mycket att göra både på jobbet och fritiden
bara sallad till lunch, lunchmöte innebär gratislunch, innebär man äter vad som ställs på bordet.
missat mellanmål på eftermiddagen
pga missad mellanmål åt jag en fralla, lite nyponsoppa och fem Riesen 20 minuter innan passet
löptränat måndag, tisdag OCH onsdag den här veckan
1 decimeter rätt tung blötsnö på de igår snöfria gatorna
motvind med piskande snö
en dålig dag

Eller helt enkelt att jag var dålig idag och försöker att skylla ifrån mig :)

Dagens pass:
Distans: 7.53 km Tid: 52.28 Tempo: 6.58 min/km

Märkligt att tempot på passet blev under 7 minuters-tempo, jag tyckte att jag mest promenerade.

Monte Gordo – jajjamensan!

2011-02-10T01:00:00.000+01:00

Hade ju tänkt att jag inte skulle resa så mycket nu under våren. Skulle hålla mig på hemmaplan och hålla i plånboken. Men HUR KUL ÄR DET!

Speciellt när Marie skickar ett kort men mycket frestande SMS som säger ungefär så här.

Jag får ta med mig en kompis för reducerat pris!

Självklart så började jag genast att kolla möjlighet att få semester med så kort varsel, slänger ett öga på budgeten och någon dag senare har jag anmält mig. JAG KAN INTE LÅTA BLI!! Man vet ju aldrig vad som händer och det är bäst att passa på att göra roliga saker när de står för dörren.

Så, nu.. jippie jey ska jag med Marie till Portugal vecka 10! Det ska bli så galet roligt!!

Ska du göra någon resa i vår?

Märkligt pigga ben!!

2011-02-09T21:21:00.001+01:00

Efter VO2max testet i måndags och tusingarna igår så var jag idag redo för att snorkka mig hem på rätt tunga ben. Men ack så fel jag hade, benen var mycket piggare än vad jag hade förväntat mig.

Joggade iväg och lät kroppen och benen bestämma tempo och vad de ville springa. Första två gick på tok för snabbt, under 6-tempo, men jag brydde mig inte utan fortsatte låta kroppen avgöra. Jag kände mig superstark idag!! Jag hoppas att jag kommer att känna mig minst lika stark på snabbdistansen imorgon, det vore kul!!

Dagens pass:
Distans: 11,09 km
Tid: 01:09:17
Tempo: 6.15 min/km
Puls: inga bra värden då pulsen levde sitt eget liv, men någonstans mellan 150 och 160 tror jag den höll sig.

Älskade tusingar

2011-02-08T22:44:00.001+01:00

Jag har någon form av hatkärlek till tusingarna. Jag vet att de är så jäkla bra för löpningen och jag vet att 1000 meter är så jäkla långt då man ligger på en hög ansträngningsnivå.

Idag var det 6-10 stycken tusingar som skulle avverkas. Innan vi gav oss iväg ut så sa Rubin att vi skulle delas upp i tre grupper. En som skulle hålla 5.00 tempo… japp ni hörde rätt, jag och Maria tittade lite på varandra då vi båda vet att för oss så är det verkligen ingen walk in the park att ligga på det tempot. Samtidigt som Rubin sa det så sa han också att det INTE skulle vara något maxpass. En ekvation som inte riktigt går ihop i mitt huvud.

Uppvärmningen låg som vanligt på runt 6.00 minuters tempo, börjar kännas rätt ok faktiskt, jag vet ju att efter uppvärmningen så stannar vi alltid till lite och kör lite löpskolningar och stegringslopp så att jag liksom återhämtar mig lite igen.

Som jag har bestämt sedan tidigare så vägrar jag att ge upp redan från början. Har Rubin sagt att vi ska köra tusingar i fem-minuters tempo så ska jag i alla fall försöka. Vi körde en vändbana där de ojämna intervallerna gick uppför och de jämna i nedförslut. Första intervallen så försökte jag verkligen att bita i, kom efter en aning men inte så värst mycket. Andra intervallen startade innan min vilominut var över då de övriga i gruppen ju redan hade vilat. Nedförs gick sen i ett rasande tempo, då drygt halva var avklarad så hade jag ett snittempo under 4.30. Orkade dock inte hålla tempot då vägen flackade ut utan tappade lite där. Så fortsatte det intervall efter intervall, det var tungt, det var tufft fast jag körde på, flåsade som bara den men försökte att hålla tempot uppe. Jag gjorde hela tiden det bästa jag kunde och är faktiskt väldigt nöjd med det.

Dagens pass:
Distans: 10.9km Tid: 66 minuter Tempo: 6.07 min/km (inkl paus)

	Distans	Tid	Tempo	Puls medel(max)
Uppvärmning	1,96 km	11:51	6:03	138 (157)
Intervall, uppför	0,89 km	4:44	5:20	155 (165)
Intervall, nedför	0,89 km	4:15	4:46	159 (166)
Intervall, uppför	0,90 km	4:57	5:31	163 (169)
Intervall, nedför	0,89 km	4:21	4:52	160 (168)
Intervall, uppför	0,88 km	5:01	5:40	161 (169)
Intervall, nedför	0,90 km	4:24	4:54	161 (169)
Nedvärmning	3,48 km	21:16	6:07	150 (161)

Imorgon ska jag snorkka hem från jobbet, jippie!!

Metodstudien del 1

2011-02-07T23:25:00.001+01:00

Idag var det dagen för den första delen av den metodstudie som jag ska delta i. Metodstudien går som jag skrev i förra inlägget bland annat ut på att förbättra metoder för att göra ett maximal syreupptagningsförmåga.

Testet började med att Frida tog blodtrycket. Det är egentligen inte något som ingår i testet utan görs för att kolla så man inte har för högt blodtryck och inte bör genomföra testet över huvud taget.

Därefter var det dags för själva testet. Jag fick på mig en mask över näsa och mun som all in och utandningsluft skulle gå igenom och sen var det bara att sätta igång och trampa. Jag fick börja att trampa på en mycket lätt belastning och med tempot 60 varv/minut, ganska långsamt faktiskt! Efter ett tag så hade värdena stabiliserats och Frida ökade på belastningen ytterligare. Nu blev det aningen mer jobbigt och min andning blev lite tyngre. DÅ precis där och då började jag känna lätt panik och fick för mig att jag inte fick någon luft. Rena dumheterna då det inte är något tungt alls att andas genom masken, men huvudet spelade mig ett spratt och plockade fram min klaustrofobi till ytan. Jag sa till Frida att jag bara måste få bort masken och så blev det. Efter en stund då jag resonerade med mig själv om hur jäkla fjantig jag var så gjorde vi ett nytt försök. Började från början igen och var snart tillbaka där jag avbröt det hela. Den här gången gick det hur bra som helst. Knäppo!!!

Efter ett par ökningar så var det vid den tredje ökningen dags för att gå ner i tempo, ner till 50 varv/minut, det är just den här delen som är det specifika för Åstrandstestet som var namnet på det jag gjorde. Innan varje ökning fick jag också ange enligt Borgskalan om min upplevda ansträngning.

Efter cykeltestet var det dags att börja jobba ordentligt, då var det dags för att göra ett riktigt submaximalt test på löpband. Då var det dags att springa tills jag stupade och helst skulle jag nog springa lite till därefter. Värmde upp lite lätt för att bli av med eventuell mjölksyra från cyklingen och sen körde själva testet igång. Även här så hade jag mask som jag andades i. Började på lågt tempo 6.30 och sen ökade hon både lutning och tempo med jämna mellanrum. Det tog inte så lång tid innan jag var redigt trött. Min kropp är ju oftast rätt tacksam över att köra igång rätt lugnt och sansat och sedan öka försiktigt här var ökningen rätt snabb så jag vet inte om det kan ha varit det som gjorde att benen blev trötta långt innan jag hade någon direkt puls att tala om. När tempot var uppe i runt 5.00 min/km och lutningen upp mot 4 grader så hade min kropp fått nog och testet avslutades.

Summa sumarum så var det roligt att göra testerna och det ska bli ännu roligare att göra dem igen nästa vecka då jag vet vad som förväntas och jag nu har blivit kompis med masken…

Vad som kom fram under det här testet var att min kropp jobbar oerhört ekonomiskt och effektivt på de lägre pulsintervallerna. Frida var tvungen att dubbelkolla belastningen på cykeln flera gånger då hon tyckte att jag borde ha jobbat hårdare än jag gjorde. Det speglar väl rätt bra det faktum att jag tränar mycket långa och lugna pass.

Lika bra speglade min maximala syreupptagningsförmåga det faktum att jag inte jobbar så ofta i de registren. Lite mer tuff kvalitetsträning kommer att göra mig gott. Jag måste ju höja taket där så att jag blir uthålligare även i de högre pulsintervallerna.

Metodstudie

2011-02-06T19:15:00.001+01:00

Marie skickade mig lite information om att kunna få vara med på en metodstudie på Åstrandslaboratoriet på GIH. Jag tyckte det lät jätteintressant då jag får möjlighet att gå igenom en hälsokontroll plus att testa VO2 max. Jag hade tur och kom med och imorgon är det dags för första testen.

Syftet med metodstudien är:

Att undersöka samstämmigheten mellan svaren på enkätfrågor rörande fysisk aktivitet och direkt uppmätt fysisk aktivitet via rörelsemätare samt olika hälsomarkörer
Att förbättra metoden att beräkna maximal syreupptagningsförmåga via ett
submaximalt cykeltest.

Jag ska vara där klockan två imorgon och jag måste erkänna att jag nog är lite nervös inför det. Förra gången jag skulle göra en maximal test så gick det ju inte så bra!! Jag berättar mer om det imorgon när jag varit där.

Löparens dag

2011-02-05T17:47:00.001+01:00

Idag lördag, den första lördagen i februari är det löparens dag. En oerhört viktig dag, ungefär som semla dagen, kanelbullens dag, våffeldagen och så vidare. Är det löparens dag och man är löpare så springer man gärna den dagen.

Jag hade dock planerat att INTE springa idag, då vi hade konferens hela dagen och det var skidåkning planerat på eftermiddagen. Gav mig iväg och hämtade utrustningen efter lunchen, upp i backen och så gav jag mig iväg neråt. Det gick inte bra! Det gjorde ont i benen redan efter några svängar och jag tänkte att skorna kanske var lite för stora ändå. Jag hade tänkt att det skulle funka och att det kunde vara lite skönt med stora pjäxor men jag verkade ha fel. Ner till skiduthyrningen och böt pjäxor, nu satt de åt. Fint! Upp i backen, samma lift, samma nerfart. Skitont i benen, kände att tårna skulle vara blåsvarta redan efter halva backen. Stannade, tog ett kort, för något bevis på att jag faktiskt varit där måste jag ju ha. Gav mig av ner, tackade för mig, lämnade in skidorna och gick och böt om…. till löparkläder!

Så nu har jag även hunnit med att springa ett pass, på löparens dag!! Hur skulle det annars ha sett ut? Det blev en kort tur på 6.5 km. Skulle egentligen springa en mil i helgen men det blev inte så. Passet började med en uppförsbacke på tre kilometer i motvind, gissa om det var skönt att vända om sen för att springa hemåt!!

Nu ska jag strax gå till afterskin och mingla lite innan vi går iväg till restaurangen Lammet och Grisen för middag senare ikväll. Imorgon ska jag utnyttja spa och badavdelningen innan vi far hem igen. Bussen avgår klockan två så det finns gott om tid att mysa runt där.

Hoppas att ni också har haft en bra helg och sprungit idag på löparens dag!

Drar till fjällen…

2011-02-04T10:41:00.001+01:00

Nu drar jag upp till Sälen med jobbet. Vi ska ha konferens och så ska vi nog hinna åka lite skidor också. Jag ska även försöka hinna med ett löppass också, det är ju löparens dag imorgon och det måste ju uppmärksammas även fast man befinner sig på annan plats.

Hinner jag så bloggar jag i helgen.

Ha en fin helg allihopa och glöm inte att springa lite imorgon!

Kortrunda med hämtbuff(é)

2011-02-03T21:48:00.001+01:00

Veckan har varit extremt stressig och träningen har fått stått tillbaka en del för jobbets räkning. Idag var det samma visa, kom hem rätt sent men kände att jag verkligen ville springa idag. Då jag ska upp till Sälen med jobbet i helgen för att konferensa och åka skidor och det troligen inte blir så mycket löpning då, så gav jag mig ut på en kortrunda. Fem kilometer blev det och på vägen hem så hämtade jag min Funbeat-buff som kommit med posten och så sprang jag förbi thai-kiosken och köpte med mig mat hem. Man FÅR faktiskt vara lite slö ibland!

Visst är buffen snygg!! Jag gillar färgerna.

Kvällens pass:
Distans: 5.11 km Tid: 31 min Tempo: 6.04 min/km Puls: 154 (184)

Var springer jag?

2011-02-03T21:25:00.001+01:00

Fick en länk skickad till mig från Mary. Jag har tydligen fastnat på bild, och om ni har hängt med i mitt bloggande så vet ni ju var jag springer och kan vara med och tävla. Av alla bilder som måste ha producerats under loppet så hittade de till slut den vackraste rumpan :).

Backintervaller med twist

2011-02-01T23:02:00.001+01:00

Tisdag innebär ju kvalitetsträning med Running Sweden och idag var inget undantag. Var inte alls på humör när det var dags att packa ihop på jobbet och gå iväg till träningen så jag gjorde det enda raka i en sådan situation. Stängde helt enkelt av all tankeverksamhet och lekte robot. Bara göra. Det funkar alltid!!

Väl på plats i omklädningsrummet på Planet Fitness så känns det ju genast mycket bättre, speciellt när man träffar på alla andra som också ska träna. Dumheter att inte vara sugen på att träna för det är ju jätteroligt!!

Idag var det backintervaller som stod på schemat, 12 stycken 60 sekunders intervaller uppför med joggvila nerför. Efter de här intervallerna, då vi fick i uppgift att trycka på ordentligt så att vi ansamlade mjölksyra i benen, så var det tre kilometer tröskel. Alltså starta tröskeln med mjölksyra i benen, för att det skulle bli EXTRA roligt, yippie!!

Bilden: Från ett tidigare intervallpass.

På plats i Hagaparken var också ett stort gäng från Studenternas så det blev mycket “se upp i backen!”. Träffade Ellinor som var med dem och sprang, vi peppade varandra i backen, kul att se henne! Underlaget var rätt isigt så det var ganska läskigt på sina ställen och det var några som dök i backen men ingen som slog sig som tur var. Underlaget i backen var dock hyfsat.

Körde igång första intervallen i ett tempo där jag kände att jag skulle kunna utföra tolv repetitioner, kanske att jag fegade lite men nog tyckte jag att jag var rätt trött efter varje intervall. Jag undrar ändå om jag inte skulle ha kunnat trycka på lite mer. När jag kollar på mitt pulsdiagram efteråt så ser jag att pulsen knappt har gått över 160 i backarna, om det beror på att de var så korta intervaller att pulsen inte HANN upp eller om det var så att jag helt enkelt inte gav det jag borde ha gjort, det vet jag inte. Jag får försöka att trycka på ännu mer i ett nästa pass. Egentligen borde jag prova att köra riktigt jäkla “kräkhårt” någon gång, bara för att känna hur det känns!!

Efter avslutade intervaller så sprang vi bort mot cykelvägen som går längs med E4:an där vi har hållit till några gånger tidigare, då underlaget är lite bättre där. Väl där så berättar Rubin hur vi ska göra och säger till Mia som ska anföra den sista gruppen att hon ska hålla 4.45 tempo och öka mot slutet. Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Va fan!!! 4.45 tempo, med ben som redan var färdigmjölkade! Men men som Maria sa där och då, vi hänger väl med så länge som det går!!

Ok, jag tänkte inte fega, full fart från start, bara ge kroppen vad den tål!! Gasade på efter Mia och gruppen men höll på att halka och slå ihjäl mig nästan på en gång då det började med en liten isgata. Vidare, uppför ett litet litet motlut, jag höll jämna steg, motlutet ökade lite och jag tappade lite. Backar är verkligen inte min grej!! Väl uppe, en lång skön nerförsbacke, jag ökade på och snittfarten låg under 5 tempo. Nerför nerför, gasa gasa, väl nere så hade de snabbaste grupperna vänt och då skulle vi också vända. Det sköna nedförslutet blev ett mycket mindre behagligt långt segt uppförslut!! Det gick sjukt sakta, snittempot ökade bit för bit, men jag joggade hela tiden, då jag närmade mig toppen hade snittet sjunkit till ca 5.45 och jag började öka igen. Ökade hela vägen ända fram till slutet och där de övriga väntade och tjoade att vi skulle köra hela vägen in. Snittet på tröskeln slutade på runt 5.30. Jag kände mig nöjd för jag hade inte vikt ner mig utan hade byggt lite lite tjockare pannben.

Långpass med TSM

2011-01-30T21:52:00.001+01:00

Hur avslutar man en tuff vecka, jo självklart genom att springa med en snabb grupp i medelhårt tempo! Det var precis det jag gjorde idag fast jag måste erkänna att det blev mer än lovligt tufft!!

Dog i alla de långa tunga uppförbackarna men tyckte nog att jag återhämtade mig skapligt och kunde rulla på nerför igen. Lyckades sega mig med tillbaka med gruppen till Stadion där jag avvek från stretchen för att öka på sträckan med ytterligare tre kilometer. Jag hade rätt ont i högerfoten vid det här laget, både hälsenan och artrosfoten krånglade. Det blir nog bra med en lugnare vecka nu.

Det blev inga bilder idag så jag bjuder på ännu en
bild från Edsviken från gårdagens pass.

Det som är riktigt roligt är att även fast jag har hur tunga ben som helst och verkligen känner mig sliten så kan jag ändå ligga och tugga på i 6.30-6.40 tempo. För ett år sedan så gick jag ner i upp mot 7.00 tempo vid de tillfällena. Det tar jag som ett tecken på att jag har blivit starkare och uthålligare och även mentalt starkare.

Idag kom det fram en tjej till mig på TSM-träningen och sa att hon tyckte att min blogg var bra, jag blev så himla glad!! Det känns roligt att träffa på sina läsare, det vill säga er, ute i det verkliga livet!! Det blir så påtagligt att det finns människor därute som faktiskt tycker om det jag skriver! TACK!

Dagens pass:
Distans: 20km Tid: 02:17 Tempo: 6.51 min/km Puls: medel: 148 max: 170

Det var så vackert…

2011-01-29T21:31:00.001+01:00

idag när vi sprang. Startade dagen som jag nästan alltid försöker att göra på lördagar med en sovmorgon och en lång frukost. Jag älskar att slöa lite på morgonen, är inte direkt någon morgonmänniska och lördagen är den enda dag som jag kan softa som jag vill.

Gav mig iväg runt elva för att ta mig till Norrviken norr om stan för att möta upp Emelie. Hon hade då redan hunnit avverka 28 kilometer tillsammans med Camilla. Sedan tog vi oss söderut med hjälp av en karta, målet för min del var hemmet, målet för Emelie var egentligen att ta sig så långt som möjligt. Jag var sliten efter en tuff vecka och hon var sliten efter ett kettlebells pass hon körde igår. Så det var ganska tufft för oss båda idag. Men jag försökte hela tiden att intala mig att “det är ju perfekt, det ska vara tufft den här veckan”. Nästa vecka är det en lättare vecka igen och då får jag vila. Den här veckan är det bara att kötta på!!

Vi snirklade oss via småvägar från Norrviken ner mot Edsviken för att sedan köra på den västra sidan om den viken. Stannade och kollade läget på kartan då och då och andra gånger gick vi på känslan. Det blev en och annan återvändsgränd där vi fick vända tillbaka och prova nästa. Roligt faktiskt att inte har full koll på vägen utan att testa lite istället. Vi var ju inte ute efter några genvägar så det var helt ok att det blev några extrasvängar. Sprang efter viken och tittade ut över alla skridskoåkare som gled fram där ute och solen strålade ikapp med oss.

Jag fick ihop 26 kilometer idag, sympatikilometrar med vännerna i Finland. Det var tunga kilometrar, nu ser jag fram mot att köra ett medelhårt distanspass med TSM i morgon, det blir kulmen för den här tuffa veckan.

Dagens pass:
Distans: 26.14km
Tempo: 7.03 min/km
Puls: medel 148 (79%), max 176 (94%)

Kan ju också berätta att Marie sköter sig såå bra borta i Finland. Hon är snart uppe i två marathon, helt fantastiskt bra!!

Heja Marie!!!!!!

2011-01-28T21:31:00.001+01:00

Imorgon är det ett gäng som ska springa 24-timmars. Starten går klockan tolv och jag kommer att vara med dom i hjärtat, jag kommer att vara med dem i tanken och jag kommer att sympatispringa med dem både lördag och söndag.

Jag hejar på alla mina vänner men framför allt hejar jag på sköna Marie som springer sitt första 24-timmars. Hon är tuff som ger sig iväg och jag tror att hon kommer springa jättebra. Jag vet inte riktigt vad hon har för mål men jag tycker hon är en vinnare som ställer sig på startlinjen. Och som hon själv säger, hon kommer ju att slå personligt rekord så fort hon tagit första steget!

Själv håller jag mig på hemmaplan och laddar och har fullt fokus mot TEC som jag ska springa i april. Imorgon ska jag och Emelie testspringa banan, det ska bli jätteroligt, både att springa banan och att träffa Emelie som är här och hälsar på.

Vill ni också heja på Marie eller våra andra vänner i Finland så klicka här:
http://users4.smartgb.com/g/g.php?a=s&i=g44-58638-88&l=2&m=50

Marie har startnummer 25!

Vill du följa dem live så klicka här:
http://live.endurance.fi/

Ut med dig…

2011-01-28T21:04:00.001+01:00

Jag har haft två härliga dygn med sällskap av Madde från Östersund. Jag gillar att få besök av henne då det alltid blir mycket skratt och sköna diskussioner. I onsdags fick jag ju även sällskap ut på min distansrunda, trevligt värre!!

Igår när jag kom hem sent efter en galet stressig dag och jag visste att jag hade Madde hemma så var det väldigt nära att jag tänkte ställa in passet. Jag hade rätt dåligt med energi i kroppen och så lockade det mycket mer att sätta sig vid middagsbordet och snacka en massa i stället.

MEN då sa Madde!!

Ut med dig…

Så säger en riktig kompis!!

Inte nog med det, medans jag gav mig ut och sprang min snabbdistans så fixade Madde middag!! Lyxigt värre!!

Jag kortade dock ner passet lite på grund av en bullrig mage. Två kilometer kortade jag ner det, det blev totalt åtta kilometer inklusive fem kilometer snabbdistans istället för planerade sex.

Gårdagens pass:

Tid	Sträcka	Tempo	Puls	Beskrivning
07:22	1,14 km	06:28 min/km	153 (203??)	Uppvärmning
28:49	5,02 km	05:44 min/km	153 (175)	Snabbdistans
13:34	2,00 km	06:47 min/km	150 (168)	Nedvärmning

Sällskapsdamer

2011-01-26T22:33:00.001+01:00

Ikväll fick jag sällskap av Madde från Östersund. Det blev en trevlig tur där munlädret gick minst lika mycket som benen. Vi tjattrade oss fram tio kilometer, ja, det var rena kafferepet.

Distans: 10km Tempo: 6.57 min/km Puls: Medel 136 bpm

Intervaller utefter E4:an

2011-01-25T22:34:00.001+01:00

Träning med Running Sweden på tisdagar innebär ALLTID tuff träning. Idag var inget undantag.

Jobbade in i det sista, precis det som är så bra med att träningen börjar bara en trappa ner, och gick sen ner för att byta om. Det är riktigt roligt för jag börjar lära känna fler och fler av de som är med och jag börjar lära känna dem bättre. Dom är så goa!!

Idag var det intervaller, tröskelintervaller tror jag Lisa kallade dem. Det vi skulle genomföra idag var 2*5*4 minuter. En minuts vila mellan varje intervall och två minuters vila mellan seten.

Redan vid uppvärmningen och den första intervallen kände jag att benen inte alls svarade, lite tunga kanske efter söndagen. Men det passade mig rätt bra, tänkte att det här ju är en tuff vecka så låt det kännas bara!! Jag körde på ansträngningsgrad, och lät det bli riktigt jäkla tufft. Sträckan vi sprang var kuperad så vissa intervaller var supertuffa uppför medans andra var lite lättare fast för att hålla ansträngningsgraden så anpassade jag tempot.

Vid den åttonde intervallen så sprang Lisa och peppade, då var det bara att gasa. Då jag kollade på klockan för att kolla hur lång tid det var kvar på den j-a intervallen så sa hon att hon lovade hålla koll på klockan om jag höll fokus och tempo. Det visade sig vara ett vinnande koncept för det blev den klart snabbaste intervallen, under femminuterstempo!!! Gissa om jag var nöjd!!

Nu ser jag fram mot morgondagens distans då jag får sällskap av Madde som kommer och bor hos mig ett par dagar. Det ska bli superkul!! Kanske att jag får med henne även på snabbdistansen på torsdag:).

Dagens pass:
Distans: 10.18 km Tid: 01:09:40 Tempo: 6.50 min/km Puls: medel 153(84%) max 178 (97%)

Intervaller:

Sträcka	Tid	Tempo	Snittpuls
0,70 km	4:05	5:49	152
0,73 km	4:02	5:31	151
0,70 km	3:59	5:41	158
0,77 km	4:01	5:14	156
0,66 km	4:00	6:03	160
0,76 km	4:02	5:20	155
0,66 km	4:00	6:05	159
0,82 km	4:03	4:57	160
0,67 km	4:13	6:18	163
0,78 km	4:02	5:11	159

Med eller utan bubblor?

2011-01-24T21:28:00.001+01:00

Det är ju oerhört viktigt att få i sig tillräckligt med vätska både före och efter ett träningspass. Att inte fylla på med vätska ordentligt gör att vi bland annat tappar i prestation och det vill man ju verkligen inte.

På jobbet har vi en sån där “vattenmaskin” med två kranar, den till höger med väl kylt vatten och den till vänster också med väl kylt vatten men med tillsatta bubblor.

Jag försöker alltid se till att ha ett välfyllt vattenglas på skrivbordet då jag jobbar och så försöker jag att tömma det minst en gång varje förmiddag och en gång varje eftermiddag. Då jag tycker det är gott och lite lyxigt med bubbelvatten så väljer jag nästan alltid den vänstra kranen i vår maskin.

Nu funderar jag, är det någon skillnad på att dricka med eller utan bubblor för prestationens eller vätskebalansens skull eller spelar det absolut ingen som helst roll vilken kran man väljer?

Jag – en ledare!

2011-01-23T21:24:00.001+01:00

Japp, så var det, idag hade jag min premiärtur som ledare inför ett löppass. Det var Running Sweden som anordnar träningar inför Lidingö Ultra i maj och jag fick förfrågan i december om jag ville vara med och leda passen. Och jag tackade ja.

Jag passade på att ta en gruppbild på gänget vid ett rödlyse.

Jag måste erkänna att jag i morse var rätt nervös inför passet. Jag vet ju hur det gick förra söndagen när jag skulle springa långpass efter en partynatt. Men med det i minnet så tog jag det mycket lugnare på 40-årsfesten igår och kom hem redan strax innan tolv. Men jag var inte alls säker på min kapacitet.

Det var jag och Kajsa Berg som höll i passet och med oss så var det åtta sköna deltagare. Halv tio imorse samlades vi på Östermalms IP till ett strålande väder och taggade deltagare. Vi bestämde att vi skulle gå ut lugnt och hålla ihop gruppen till att börja med men att det sedan fanns möjlighet att en grupp tillsammans med Kajsa kunde springa på lite snabbare. Vi höll ihop fram till Stadshuset vid 12.5km där det var toalettstopp (hade inte en tanke på att man kunde gå in där för toastopp). Fram dit så höll sig alla till mitt tempo. Intressant för väl framme vid Lyran sen så tyckte alla att det hade varit superbra att köra lugnt första milen och först därefter gasa på.

Förutom den fantastiska vädret, de trevliga deltagandet, det barmarksliknande underlaget och fikat på slutmålet, Lyran, så var nog det bästa idag att jag kände mig stark och kunde hålla tempo. De första 28 km så snittade vi strax under 6.40 och det kändes jättebra! Jag höll till och med igen lite i början för jag fann mig själv springa på tok för fort för mitt eget bästa. Efter 28km var det en deltagare som fick det rätt tufft och jag gick då ner rejält i tempo för att h*n skulle orka ta sig hela vägen. Bitvis gick vi långa sträckor också för att orka hålla ihop det. Men vad gör väl det när det gick så bra att samtliga deltagare tog sig ner till Lyran och alla var strålande glada!

Dagens pass
Distans: 30.58km
Tid: 03:26:46
Puls: medel 149 (81%), max 188 (103%)
Tempo: 6.55 min/km

Snabbd(ist)ans på isgata

2011-01-21T21:30:00.001+01:00

Bortskämd efter att ha knatat runt i stan på trottoarer helt utan is, så drog jag på mig mina lätta Adidas Ace på fötterna utan dubbar och gav mig iväg ut på ett snabbdistanspass igår kväll.

Det visade sig vara ett fett misstag! Jag sprang runt Hammarby sjöstad och hela vägen där jag sprang efter vattnet så var det mer eller mindre ett tjockt täckande islager! Jag kan inte påstå att jag sprang så värst avslappnat utan trippade fram på tårna för att hela tiden kunna vara beredd att parera. En mil blev det i alla fall inklusive 5km snabbdistans. Märkligt att jag trots halkan kunde hålla ett någorlunda tempo.

Torsdagens snabbdistans:
Sträcka: 10km, Tempo: 6.05min/km

Tid	Sträcka	Tempo	Puls	Beskrivning
11:48	1,84 km	06:25 min/km	149 (181)	Uppvärmning
29:05	5,01 km	05:48 min/km	155 (167)	Snabbdistans
20:01	3,16 km	06:20 min/km	155 (166)	Nedvärmning

Sendrag – big time!!

2011-01-19T21:21:00.001+01:00

Idag stod det yoga på programmet. P90X- yoga såklart. Jag har kört den massor tidigare och jag vet hur jag fungerar i de olika positionerna och ungefär hur långt jag når och så. Nu var det i och för sig ett par veckor sedan jag körde och jag har ju haft en längre vila på grund av en ond hals.

MEN ÄNDÅ!!!

Nä, jag brukar inte yoga med skor, bilden är från ett annat pass :)

Idag fungerade verkligen ingenting. Jag var stel som en planka, nådde knappt ner till golvet med händerna vid solhälsningarna. Jag var vinglig och darring som en asp! Kunde inte alls stå på ett ben som jag brukar fixa galant annars, flygplansställningarna var bara att glömma, jag fick sendrag, sen föll jag. Även vid en hel del andra övningar så fick jag sendrag! i benen, i fötterna, tårna!!

Vad har hänt!?!?

Vätskebrist? Stelnat ihop på bara två veckor? En dålig dag?

Så skönt, kroppen funkade idag!!

2011-01-18T22:17:00.001+01:00

Efter det riktiga bottennappet på hamsterbandet i söndags så var jag minst sagt skeptisk då jag idag skulle ta mig till Planet Fitness för att springa med Running Sweden idag.

Förberedelserna var minutiösa, jag käkade en bra frukost, kokade ägg som jag tog med och åt på eftermiddagen innan träningen och tog med mig proteindrink i en shaker att inta direkt efter träningen. Till lunch åt jag rejält, indiskt, nötkötts gryta med färsk spenat och ett fettdrypande Naanbröd till, jaja man kan inte lyckas med allt :).

Kände mig nervös inför passet men tänkte att det taggade väl mig bara lite extra. Väl där så fick vi reda på att vi skulle köra 3 trösklar på 8-10 minuter. Bra tänkte jag då tar jag det lite lugnt idag och springer i mitt eget tempo, kanske runt 6.00 tempo. Med tanke på söndagspasset så är det ett hiskligt tempo!!

Kutade iväg in i Hagaparken och halkade runt på isiga vägar, broddarna hade jag lämnat och körde idag i mina lite lättare DS Trainer. Efter ett tag kom vi ut på cykelvägen som gick längs med E4 och där var det helt underbart!! BARMARK!! Fatta vilken känsla att springa och ha grepp under fötterna.

Uppvärmningen gick snabbt, mestadels nära 6.00 tempo, alltså, min första tröskel var klar redan innan själva passet skulle börja, med andra ord så skulle det bli fyra trösklar för mig idag. Härligt, bonus!! Tröskel 1 och 3 gick ganska tungt uppför och Lisa peppade och sa att det var viktigt att vi skulle våga bli trötta, att vi skulle fortsätta hålla tempot även fast det blev jobbigare än vad vi egentligen tänkt, just för att efter backen uppför kom en backe nerför där vi kunde “vila”. Bra tänkt, och det funkade faktiskt!!

Från början hade jag tänkt att jag kanske skulle ta det lite lugnt, men det var så roligt att kroppen kändes bra och att det var barmark så att jag fick lite mer klipp i steget, så jag kunde bara inte låta bli att trycka på lite mer än jag tänkt.

Väl hemma så körde jag både P90X core och la till lite ryggövningar. Så jäkla skönt!!! My body is back!!

Dagens pass

	Sträcka (km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls (medel(max))
Uppvärmning	3.42	21.14	6.13	149 (164)
Tröskel 1	1.54	8.27	5.30	165 (173)
Tröskel 2	1.44	8.01	5.34	165 (171)
Tröskel 3	1.53	8.56	5.50	167 (175)
Nedvarvning	2.11	15.07	7.09	156 (166)

Praktiskt inköp

2011-01-18T08:16:00.000+01:00

Jag har shoppat lite och tänk, jag har shoppat. Nix inte ett par nya joggingskor den här gången utan ett par gummistövlar, med låga skaft. Hur sköna som helst och helt perfekta för stadspromenaden. Gissa om jag använder dom!

Jag tycker att de är lite fräcka!!

Lidingö ultra träning

2011-01-17T18:10:00.001+01:00

Nu på söndag börjar träningen med Running Sweden inför Lidingö Ultra som går den 7 maj. Träningen inkluderar bland annat fem gemensamma långpass där jag kommer att vara med och leda passen tillsammans med Kajsa Berg. Det ska bli jätteroligt, nu på söndag så ska vi springa ett tre milspass som avslutas med kungligt fika på fiket/kråkslottet Lyran som ligger nere vid Bredäng.

Den 5 februari kommer vi att springa ute på Lidingö och avsluta med en fantastisk lunch (kostnad 100:-) ute på Rönnerberga och föreläsning av min klubbkompis MarathonMia. Det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig till träningen inför Lidingö Ultra om man tycker att det låter roligt. I avgiften för anmälan till träningen så ingår förutom all rolig träning också startavgiften till själva loppet.

Läs här för mer information.

Trött, jag var trött, jag var jättetrött

2011-01-17T09:38:00.002+01:00

Förra veckan var helt galen, den bestod av jobba – äta – sova och hur mycket jag än sov så var jag ändå fruktansvärt trött.

Varje morgon så vaknade jag med känning i halsen och sjukt trött, iväg till jobbet, vilket förra veckan var oerhört stressigt, både mycket att göra och mentalt väldigt stressigt. Tillbaka hem lagade mat, dog i soffan kröp till sängen, la mig fullt påklädd då jag frös oerhört mycket och somnade som en stock. Så var hela veckan. Även helgen var stressig, jobbade till två fredag natt, jobbade ett antal timmar under lördagen och därefter fortsatte det under söndagen då jag stängde ner jobbdatorn halv tolv på kvällen.

Träningen var helt obefintlig under veckan. Planen var att springa med TSM på söndagen, men efter Karins roliga 30-årsfest på lördagskvällen, så hade jag bara sovit runt fyra timmar när klockan ringde. Jag orkade helt enkelt inte samla ihop mig och ta mig iväg. Sov lite längre istället, tog en lite längre frukost och efter en titt ut genom fönstret, det regnade och var isgata ute, så bestämde jag mig för att för ovanlighetens skulle ställa mig på hamsterbandet.

17 kilometer stod det på agendan, jag beslutade mig för att hålla ett tempo av 6.30 minuter/kilometer. Med tv framför ögonen och skön musik i lurarna så tänkte jag att det här skulle bli ett rätt skönt pass ändå. Hoppade upp på bandet, kändes bra, ställde lutningen på 1% och drog igång bandet, kändes bra. Sprang i fem minuter, kändes INTE bra! Pulsen gick stadigt uppåt, ok tänkte jag, sänker väl tempot, drog ner steg för steg och höll koll på pulsen. Hände inte ett dugg!! Fortsatte att sänka tempot tills det låg runt 7.00. Pulsen sjönk inte, tänkte att jag kutar på så kanske pulsen sjunker då jag får in känslan, rytmen och anpassar löpsteget. Efter 30 minuter var pulsen uppe på 165 (89% av max), fortsatte att springa tio minuter till och pulsen steg ytterligare ett par slag. Insåg att det här var en jäkligt dålig idé och hoppade av.

Vet inte vari problemet låg men min kropp var verkligen inte med mig igår heller. Jag hoppas att nästa vecka blir extremt mycket bättre!! Att jag ska var piggare, att träningen ska funka och att jobbet inte blir riktigt lika stressigt. Förra veckan så läste jag inte ett blogginlägg, skrev inte ett blogginlägg.

Att inte skriva ett enda inlägg på en hel vecka är INTE ok.

Söndagens pass:
Tid: 40 minuter Sträcka: 5,4km Tempo: 7,24min/km(jag gick ibland)
Puls: medel 157, max 175

Ny vecka – lätt vecka

2011-01-10T21:59:00.001+01:00

Nu har jag ju fått till min planering fram till TEC i april. Den känns bra, planeringen, jag har fått till ett schema med pulsering i treveckorscykler, med lätt, medel och hårda veckor. Tur som i tokig så är just den här veckan som kommer nu en lätt vecka. Det passar ju bra då jag har varit lite krasslig och inte kunnat träna på som jag hade tänkt mig.

Tanken var ju att jag under helgen skulle ha sprungit tolv mil och verkligen behövde en lätt vecka nu, men då jag fick ont i halsen och inte ville dra på mig något värre så avstod jag från löpningen de sista två dagarna. Nåja det blev ju lite sprunget ändå förra veckan, nästan tolv mil på sex dagar blev det. Får duga, till nästa gång jag kör utmaningen, för den kommer tillbaka! Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Nu lägger jag det till handlingarna och kör igång med att jobba framåt mot TEC!

Idag första dagen på den lätta veckan stod det yoga på programmet men jag ändrade lite och körde lite styrka istället. Styrka för överkropp och core, styrka som jag så väl behöver!! Det var ett tag sedan sen jag körde regelrätt styrka så det var riktigt roligt. Haha, första dagen och jag ändrar redan på schemat… men jag anser att yoga också är styrka så jag bara körde en ANNAN typ av styrka.

Jag började med att köra olika typer av armhävningar och pullups (ja, tyvärr fortfarande med fötterna på en stol). Även fast det var ett tag sen så var jag starkare i alla övningar än tidigare, det var roligt. Därefter gick jag över till att jobba med ryggen. Jag körde ett program i appen PoWorkout som innehöll rygglyft, rygglyft med rodd och “stå på alla fyra och sträcka ut arm o ben”- övningen. Jag fortsatte sen med ett annat program där det ingick plankan, sidoplankan och sidoplankan med höfthöjning. Nästan alltid när jag har kört core på sista tiden så har jag kört P90X- core. Men den innehåller rätt lite av just ovan nämnda övningar så för att inte riskera att bli ojämnt stark så mixar jag lite helt enkelt. Lite P90X, lite PoWorkout, lite efter eget huvud.

Imorgon är det vilodag, jag som är så SJUKT sugen på att springa!!!

Etapp tre – som aldrig blev av

2011-01-09T00:59:00.001+01:00

Vaknade lördag morgon och kände av halsen mer än jag skulle önska. Jag har känt mig konstig i halsen ända sedan jag var hos naprapaten i tisdags men lördag morgon så gjorde det liksom ont. Varningsklockorna ringde direkt och jag ställde in passet.

Turligt nog så hade jag min lillasyster på besök så dagen blev riktigt trevlig ändå. Vi tog en promenad ner mot stan istället, gick på Creperie Fyra Knop och jag inhandlade nya gardiner till vardagsrummet (nä, inte på Fyra Knop:).

Fast lite tränade vi också, jag introducerade syster till P90X-världen och vi körde två pass, ett core och ett stretchpass, så total vila blev det inte. När hon åkt hem så satte jag mig återigen med min träningsplanering. Det är inte helt lätt att få till men jag tror att jag börjar komma något på spåren.

Träningsupplägget kommer att bygga på att jag ska hålla mig frisk. Inga fler onda halsar och jag vill heller inte ha någon snorig näsa (som jag tyvärr misstänker är på väg trots allt… grrr) eller en mage som vänder sig ut och in. Vik hädan alla sjukdomar för här ska tränas!!

Är jag pigg imorgon så blir det TSM-träning, långpass plus hemjogg med Marie. Fjärde etappen i min utmaning.

Kameratips – Canon PowerShot S95

2011-01-09T00:38:00.001+01:00

Jag gillar att fotografera och jag är en riktig tekniknörd vilket innebär att jag är mån om att ha bra utrustning. Eftersom jag bloggar en del så är det också viktigt att ha en kamera som fungerar i de sammanhangen.

Det vill säga den ska vara liten, snabb, enkel och ge fantastiska bilder. En rätt svår kombination har jag förstått. Dessutom vill jag att kameran ska ha manuella möjligheter, då jag vill använda den även i andra sammanhang och kunna fotografera under mer eller mindre komplicerade förhållanden.

Nu har jag hittat den ultimata kameran och vill gärna tipsa om den. Jag har haft en antal felköp på vägen men nu har jag till sist funnit precis den kamera som uppfyller mina krav.

Jag har köpt mig en Canon PowerShot S95, lillebror till den fantastiskt bra kameran Canon PowerShot G12. Jag har en G10 sen tidigare som jag trivs fantastiskt bra med och den här påminner mycket om den men den är bara hälften så stor. Vidare så jämförs den mycket med en annan kamera som jag också har suktat mycket efter, Lumix DMC LX5, som hör till det absoluta toppskiktet bland kompaktkameror. Men även den kameran är lite för stor för att fungera som en “riktig” kompakt.

Det jag tycker är positivt med kameran är:
- Den är snabb, du slänger upp kameran och den fokuserar blixtsnabbt, du missar inga bilder.
- Den är extremt ljuskänslig (från f2.0) vilket gör att du kan fotografera i de flesta förhållanden utan blixt.
- Den är liten, verkligen i pocketformat, väger under 200gram.
- Fulla manuella möjligheter gör att jag inte kommer att tröttna på den
- Det blir riktigt bra bilder, fungerar mer än väl som den enda semesterkameran
- Manövreringen av kameran med två “rattar” en runt objektivet och en på baksidan.

Det negativa med kameran är:
- Jag skulle kunna önska mig en bättre vidvinkel. 28mm räcker inte riktigt till i alla förhållanden.

Bildexempel:

Visa fullständigt album

Etapp två

2011-01-07T18:19:00.001+01:00

Tittade ut på förmiddagen och såg att det snöade massor!! Ännu en dag i modden skulle det med andra ord bli. Efter lunch var det dags att ge mig iväg, skulle ha fått sällskap av Marie men hon mådde tyvärr inte helt ok så det blev en ensamrunda idag.

Tur jag hade en ny spännande ljudbok att lyssna på. Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Ser fram mot morgondagens pass när jag får höra fortsättningen! Sen hade jag ett par glimtar av social samvaro under passet. Pratade bort en stund med Marie och sen träffade jag på Fredrika och Gunnar nere vid Horntulls strand.

När jag väl gav mig iväg hade snöandet upphört och det såg ut att bli en fin dag. Iväg, kände på kroppen, svarade den, hur kändes benen… modd modd modd. Lite tunga ben som sig bör med nio mil i kroppen senaste fem dagarna. Inte ont någonstans, förutom en skum känsla i halsen som jag haft till och från sen jag var hos naprapaten. Underlaget var verkligen varierat idag, bitvis helt och hållet barmark, bitvis det vanliga moddeländet och bitvis hård packad snö. Temperaturen var runt nollan och en bitvis frisk vind blåste.

Var tvungen att fota andra gången jag sprang över
Danvikstullsbron. Jag tycker det är rätt vackert!

Det kändes halvtungt första milen, sen kändes det som om jag fick någon sorts skjuts, benen kändes lite fräschare och inte så tunga. Det som var irriterande var att jag började få ont i min högerfot vilket blev värre under passet. De värsta partierna var helt klart de där det var hård packad snö, där var det liksom puckelpist, knöligt och ojämnt och jag tror det var där som min högerfot gav upp.

Kände mig nöjd efter 23 kilometer idag. Ingen tremilare alltså men löftet till mig själv var ju att inte bruka våld på mig utan genomföra det här på ett förnuftigt sätt. Nu efteråt känner jag mig oerhört mycket fräschare än efter gårdagens pass. Inta alls lite sliten i kroppen utan känner mig pigg både i huvudet och kroppen.

Dagens pass blev på 23 kilometer och i 7.38 tempo. Lämnade pulsbandet hemma.

Första tremilaren avklarad

2011-01-06T16:01:00.001+01:00

Då har mina fyra rätt tuffa dagar börjat. Idag hade jag sällskap av bästa Sofie på löppasset vilket nog var en väldans tur, vet inte om jag kanske hade gett upp annars. Det var tungt som bara attan idag. Bitvis var det i och för sig väldigt fint men oftast var det någonstans mellan “bara” moddigt och någon decimeter av snö.

Mitt i passet, ännu ingen snö

Det är lustigt, vi har inte sprungit ihop tidigare, har egentligen inte träffats mer än ett par gånger och då inte pratat så jättemycket. Idag var vi ute i nästan fyra timmar och sprang och jag tror vi pratade mer eller mindre i ett kör. Det är nästan så att man känner folk fast man inte känner dem. Genom bloggarna så skapar man sig en bild av människor och får nästan för sig att man har träffats tidigare. Bloggvärlden är märklig och fantastisk!!

Vädret i början av passet var perfekt, ett par minusgrader och en lätt vind som vi bitvis hade i ryggen, lite tur ska man ju ha. Efter dryga halva passet började det att snöa lite fint, det dinglade ner lite lätta fina snöflingor runt om oss. Men det dröjde inte så länge innan både vind och snöande tilltog och rätt var det var så befann vi oss i ett härligt snöoväder. Jag gillar det, jag gillar när det blåser lite och är lite småjäkligt, det får mig att känna mig än mer levande och närmare naturen.

Det var väldigt tungt för min del idag, vet inte var mina lätta fina ben var någonstans men inte var dom med på på rundan idag i alla fall, det är en sak som är säker. Antingen är det sexmilaren från i söndags som satt i benen, det supertunga underlaget eller helt enkelt en dålig dag. Hoppas på ett lite lättare pass imorgon.

I slutet av passet, en hel del snö hade hunnit falla och här var det en ren prestation att bita ihop den sista halva kilometern. Det var den tyngsta!!!

Dagens tremilare gick i 7.37 tempo. Jag stängde aldrig av klockan vid stopp utan den tickade på. Pulsbandet var knas så jag har inga sådana siffror.

Fyra dagar ledigt

2011-01-05T21:53:00.001+01:00

Vilket betyder fyra långpass vilket är precis det jag ska syssla med i helgen. Tre mil om dagen är planen. Sen tänker jag självklart inte bruka våld på mig själv, känns det inte bra så avbryter jag. Känns det riktigt bra så förlänger jag kanske ytterligare, men inte förrän på söndag. Det kommer att bli fyra mycket lugna pass, klart inom comfortzonen, jag ska ut och njuta!! Förhoppningsvis så får jag se fyra olika sidor av Stockholm också. Troligtvis också lite terräng på lördag.

Härlig helg att se fram mot eller hur!

Tusenmila service

2011-01-04T21:12:00.001+01:00

Efter sex mil i helgen så var det idag dags för en tusenmila service. Inte för att långpasset i helgen slet så mycket utan helt enkelt för att det var dags.

Har känt när jag har gjort vissa yogaövningar sista veckorna att det har känts stelt och konstigt bak i skulderbladen. Det har gått sämre och sämre att utföra vissa rörelser. Igår gjorde jag äntligen något åt det, ringde och bokade en tid hos en naprapat på Access Rehab.

Jösses vad det knakade och brakade i kroppen!! Jag hade låsningar både här och där olika långa ben och väldigt stela muskler så han hade lite att jobba med. Så pass mycket att jag ska tillbaka nästa vecka och ta resten då han inte ville ta allt på en och samma gång. Sen fick jag träningsförbud också, idag alltså, så det blev två helt naturliga vilodagar efter långpasset.

Just nu är jag rätt öm i kroppen så det blir en tidig kväll för att låta kroppen vila ut ordentligt efter behandlingen.

Till helgen när det är långledigt kommer jag vara som en ny människa!!

Årets första långpass

2011-01-03T18:55:00.002+01:00

Söndag morgon, klockan ringer halv sju, DET är lite tidigare än jag brukar gå upp på söndagar. Normala söndagar är det ju långpass med TSM, men den här söndagen var det fråga om mycket längre distans än så.

Det var närmare 60 stycken som hade anmält sig via Funbeat, där passet bland annat hade utannonserats. 42 tappra kom till slussen för att springa med delar av eller hela sträckan. Jag var förväntansfull av flera skäl, för det första så visste jag att det skulle bli en bra dag då jag varit med på den här typen av sociala långpass tidigare, sen så visste jag att en massa vänner var anmälda så det skulle bli enda långt partymingel hela vägen.

Vädret var helt perfekt, några minusgrader och i stort sett vindstilla, underlaget däremot var av mycket blandad kvalitet. Bitvis rena sommarunderlaget och bitvis helt oplogat och ett par decimeter snömodd. Som vanligt vid sådana här tillställningar så var det ett antal som slog distansrekord vilket alltid är jätteroligt. Väldigt inspirerande att se alla glada stolta som spräcker sina gränser. Förutom ett par tjejer som spräckte distanser runt milen så var det tre stycken som sprang hela sträckan från att tidigare sprungit mara-distanser.

Precis som förra året så hade Peter och Ulla gjort ett hästjobb med rekning av banan innan till allt gott de bjöd på från bakluckan av bilen där Ulla stod och inväntade oss. Vid två tillfällen blev vi bjudna på cola, kaffe, buljong, chips wienerbröd, pepparkakor och skumtomtar!!

Min resa det här året var klart lättare är för ett år sedan. Förra året hade jag tungt från lunch och i stort sett hela vägen fram in till slussen. I år blev det riktigt tungt ungefär 4-5 kilometer innan Brommaplan. Peter sa att det är inte så långt dit men det är långa kilometer, och jag fattade precis vad han menade, segare kilometrar har jag not inte upplevt!! Väl framme så var det skönt med en sista rejäl paus innan den slutmilen in mot stan skulle avverkas. Kroppen lyckades återhämta sig rätt bra på pausen så jag återfick lite krafter och vägen in mot stan kändes aningen lättare. Det var bra underlag tills vi kom fram till Tranebergsbron, där var det KATASTROF!!! Hela bron upp var bara tjock sörjig modd men precis uppe på krönet av bron så vände det och underlaget var bra igen, märkligt!!

Härliga bilder då vi närmade oss stan!

Väl tillbaka till slussen igen så var det självklart på sin plats för ett grupp foto! Sträckan jag la bakom mig i dag blev fantastiska 61km. Jag hade varit väldigt nöjd med en sträcka över tre mil, men det kändes så pass bra i kroppen så jag bara fortsatte och fortsatte. Klart skönt att få ett riktigt långt pass i kroppen så här tidigt på året. Perfekt självförtroende boost inför TEC i april.

Väl framme vid slussen så längtade man hem rejält efter att få krypa ner under ett skönt täcke och bara slappa och njuta av prestationen. Men då frågade Cecilia om det var någon som skulle med och ta en öl… Ja men det är väl klart, det blev bara jag och Cecilia som hakade på men vad gjorde väl det, hur trevligt som helst att ta en öl på Oliver Twist. En härlig belöning och ett skönt slut på en perfekt dag!

Skål!!

God fortsättning!!

2011-01-01T19:07:00.001+01:00

2011. Smaka på det, 2011, nytt år, nya möjligheter, massor med planer, roliga saker och nya människor att lära känna. Jag ser fram mot det här nya året och är helt säker på att jag kommer att sitta här om ett år och återigen förundras över hur mycket roligt jag har varit med om.

För att starta det nya året på allra bästa sätt så valde jag att göra det jag tycker så mycket om. Jag joggade in det nya året och det var en härlig upplevelse!

Började med att springa i det fantastiska, gnistrande, soliga vädret som var under dagen. Körde ett snabbdistanspass följt av ett lite lugnare distanspass. Sprang fort ner till Skogskyrkogården, försökte att trycka på utan att det för den skull skulle vara något maxpass. Ville känna, efter ett antal lugna pass, att jag ändå hade lite krut i benen. Det hade jag :). Sprang sedan ett par varv inne på Skogskyrkogården innan jag vände hemåt i lugn fart.

Därefter började det snöa allt ymnigare under eftermiddagen och kvällen. När jag gav mig iväg ut runt elva på kvällen för att träffa Naiti som skulle följa med på passet så var det decimeter djup snö! Naiti är föresten en fantastiskt tuff härlig tjej som bland annat har sprungit ett galet tufft lopp i Costa Rica, självklart pratade vi massor om det! Jag är jätteglad att hon följde och förgyllde min kväll. Snacka om skillnad från bara några timmar tidigare. Planerade att jogga bort till slussen för att möta henne men insåg när jag började pulsa att det skulle ta på tok för lång tid så jag hoppade på tunnelbanan vid Skanstull. Märklig känsla att vara bland en massa nyårsfirande, finklädda människor i joggingstassen. Tror att de också tyckte att jag var en klurig figur, jag fick lite fundersamma blickar. Jag var verkligen UDDA!! haha det var roligt.

Lite kontraster mot löpningen jag gjorde under dagen.
Ser ni fyrverkerierna där borta :)?

Vi sicksackade oss bland uppklädda, förfriskade och glada människor från slussen uppför Peter Myndes Backe och höger ner på Götgatan för att ta oss ner mot Söder Mälarstrand. Det gick inte fort i modden men det var väldigt mysigt, det snöade tokmycket och det tog inte lång tid förrän vi såg ut som snögubbar. Rätt tungt var det också så fort gick det inte. Vi gick uppför knixen upp mot Västerbron och var strax inne i ett stim av människor som alla skulle ta sig upp mot bron. Väl uppe var det runt tio minuter kvar till midnatt. Vi kunde i lugn och ro plocka fram skumpan, ja men självklart hade vi skumpa med oss :), och två glas ur ryggsäckarna och hälla upp innan tovlslaget. Vi skålade med varandra och alla andra för ett fantastiskt 2011! Det var magiskt! Härligt! Galet! Det snöade så mycket så det knappt gick att urskilja staden framför oss och man såg mestadels de fyrverkerier som sköts upp i närheten.

Vi blev kvar på bron någon halvtimme och därefter var vi väldigt kalla. Min plan hade varit att springa minst 13 kilometer på nattpasset men jag slog bort alla tankar på att fortsätta springa. Jag hade blivit rejält nerkyld och mina tankar just där och då i det tunga föret var mest fokuserade på ett varmt täcke.

Det blev en magisk nyårsnatt som nu har satt avtryck på 2011 och nu är det bara att fortsätta i samma fotspår. Springandes!

Föresten, imorgon är det samling vid slussen klockan 08.20 för alla hugade, då fortsätter 2011 med ett pass på 60km tillsammans med runt 50 stycken andra härliga människor. Årets första långpass initierat, planerat och arrangerat av Peter Lembke!

Hänger ni med?

Årskrönika 2010

2010-12-30T01:30:00.000+01:00

Det här året är det då jag verkligen började springa långt, riktigt långt. Med över 200 sprungna mil och pers på Stockholm marathon och inte mindre än tre tävlingar på ultradistanser så tog jag verkligen ett rejält kliv framåt i min löparkarriär. På tre år så gick jag från att springa min första mil till att springa åtta, det är vad jag kallar ett jättekliv.

Januari
Januari var den månaden som jag inspirerad av Fredrika hittade Shaun T och Insanity. Galen intensiv och fantastisk rolig träning. Nio veckors tuff träning med den mannen och jag skulle vara i mitt livs form. Jag hittade även skidåkningen, köpte längdskidor och gav mig ut på långa sköna skidpass, den perfekta alternativträningen till löpningen. Dessutom anmälde jag mig till Swiss Alpine, sprang i rodelbana och gick i skidskola. En härligt start på 2010!

Februari
Ännu en kall månad med mycket spring i modd och snö. Många tunga pass, men också många härliga, snabba, långsamma, korta och långa pass. Köpte mig ett par aquasocks för att testa lite barfota löpning, härligt busig känsla!! Sprang toksnabba tusingar nere vid norra Hammarbyhamnen, intog Kungsholmen med ett gäng härliga galningar, lyssnade på Rune Larsson på en inspirations kväll inför Lidingö Ultra och avslutade månaden med att ge mig iväg på årets första löparrelaterade resa, den här gången till Portugal.

Mars
Den klassiska femmilen är ju välkänt. Och om man är ultralöpare så vet man att det har inget med skidor att göra utan om löpning i Portugal. Förutom den klassikern så blev det också bergspasset med förlängning. Först 14 km i kuperad helt underbar terräng sen hem 29 km till fots. Njutning hela vägen!! Sen blev jag superförkyld så 6-timmars i Skövde blev det inget av med. Körde en egen sextimmars på hemmaplan och mitt hittills längsta långpass på egen hand med vårkänning (bilden).

April
Ett fantastiskt träningsläger i Budapest med kompisar från IF Linnéa, april kunde inte börja på ett bättre sätt!. Resten av april gick åt till att tänka och planera inför TEC, genomföra det och sedan njuta av att jag fixade det. En så fantastiskt skön känsla. När jag väl kom i mål så hade jag svårt för att finna ro och åka hem, dröjde mig kvar och njöt av stunden, applåderade in Jonas Buud i mål och bara gick runt alldeles salig och rusig.

Maj
Maj månad bjöd på två riktiga höjdpunkter. Den ena hade jag inte riktigt räknat med skulle kännas så bra, den andra hade jag räknat med skulle bli helt fantastiskt och verkligheten visade sig överträffa dikten sjufalt. Första var Lidingö Ultra som jag skulle ta som ett långpass men fick mer och mer spring i benen ju längre in i loppet jag kom och slutade med över en timma snabbare än beräknat. Den andra var nere på Österlen dit Fredrika hade bjudit gänget som året innan var uppe i Åre och sprang. Jag är kär i Österlen och den resan kommer jag att ha i minnet för lång tid framöver!!

Juni
Även juni bjöd på ett par riktiga guldklimpar. Första är förstås att jag sprang Stockholm Marathon, jag gav allt, det var all in som gällde från start och det höll nästan hela vägen. Satte personligt rekord från förra året med över 35 minuter. Det kan man bara inte vara missnöjd med. Sen fick hon ju sin prins också, den 19 juni. Finns det ett bättre sätt att fira det på än att fly stan och ge sig ut i skärgården och springa ett härligt pass på blå leden. Nä precis, så det var vad vi gjorde denna fantastiska junidag.

Juli
Hela Juli var uppfyllt av Swiss Alpine. Först var vi iväg på ett helt fantastiskt höghöjdsläger i Schweiz i början av juli. Sprang fantastiska pass i bergen och umgicks med likasinnade. Två veckor senare var det dags för det riktiga provet, den ultimata utmaningen. Under veckan visade alperna verkligen att sol och värme inte var att förlita sig till där nere i juli. Det var kallt och på topparna snöade det ymnigt i veckan. MEN lagom till lördagen och tävlingsdagen så blev vädret helt fantastiskt. Hela juli är ett minne för livet! Fast vänta själva loppet var ju i augusti…

Augusti
Min stora feta utmaning!! Swiss Alpine, kan inte nog få nog av tankarna kring det. Det var lika fantastiskt och roligt som det var jobbigt och slitigt. Fast det gör ju bara prestationen än större. Väl hemkommen från Schweiz kände jag mig oövervinnerlig, sprang backar som en gud och kände mig snabb som blixten. Men sturskheten gick tyvärr ur mig under senare delen av augusti då skadorna började komma på rad. Ont ont ont. Läkare, röntgen diagnoser.

September
Hela september gick, jag tränade nästan inte, hade ont i min fot och ont i själen och hade även lyckats dra på mig ett löparknä. Bloggade inte. Inte springa mer… Artros, “när du inte står ut med smärtan längre så får du komma tillbaka så stelopererar vi” sa läkaren. September var inte någon rolig månad. Skickade tusen kompletterande frågor till läkaren och fick en tid då jag kunde komma tillbaka och ställa alla dessa frågor. Fick svar och tog beslutet att jag kör på.

Oktober
Beslutet jag tog att jag kör på kändes oerhört skönt. Hittade P90X träningen, superkul träning för hela kroppen, oerhört varierande, precis vad jag behövde. Jag trappade upp löpningen efter ett program som jag fick av Rubin efter att ha varit hos honom och fått diagnosen löparknä. Var i Östersund och körde Frösö 6-timmars, inte alls i linje med nämnda program men det gick bra. Det var fantastiskt roligt att vara med när två supergoa tjejer satte det ena rekordet efter det andra. I slutet av månaden körde även träningen inför nästa års Stockholm Marathon igång, närmare 800 löpare är i år med i TSM.

November
Höjdpunkten i november var helt klart RBT, Rogers Bergs Tävling i form av ett fullt marathon i Hammarbybacken. Marie anmälde oss så det var bara att ge sig iväg dit och göra det bästa av det. Det blev oerhört kul! 22 varv skulle vi springa plus att vi fick en extra bonusvända uppför. Jag och Marie höll ihop hela vägen och var med varandra i svackor och dalar som vi båda hade men humöret var ändå på topp hela tiden.

December
Månaden då vintern tog oss i ett järngrepp. Massor med snö och väldigt kallt. Insåg att det kommer att bli en lång vinter. Det stora förändringen den här månaden var mitt beslut att börja springa med Running Sweden, ett beslut som jag tror är helt rätt. Den bästa träningen är ju den träning som verkligen blir av och startar träningen tre minuters promenad från jobbet så blir den av.

Jag älskar 2010 av hela mitt hjärta, så många oförglömliga minnen och fantastiska äventyr och lopp. Nu ser jag med spänning fram mot ett 2011 som jag tror blir minst lika spännande.

Måste tacka alla mina läsare som har följt mig och kommenterat på min blogg, ni inspirerar mig och lyfter träningen ytterligare ett steg och med er hjälp har jag hela tiden utmanat mig själv. Jag hoppas att ni fortsätter att följa mig även framöver. Jag hoppas att ni också hittar inspiration och glädje i mina inlägg. TACK!

GOTT NYTT ÅR !

Snorkkade oss hem

2010-12-29T22:17:00.001+01:00

Över Västerbron fick vi en försmak av nyårsnatten när vi sprang hem från jobbet jag och Marie. Väldigt moddigt kan man sammanfatta passet med.

Dagens pass:
Distans: 15,13 km Tempo: 6,42 min/km Puls: medel 147

Spring ut det gamla och spring in det nya…

2010-12-27T16:19:00.001+01:00

Nyårsafton, magiskt, förväntningar, nystart, löften och nya rutiner. Det finns mycket som är förknippat med det nya året och just på nyårsafton så är det för många extra speciellt speciellt.

För mig är det också väldigt speciellt det här årsskiftet. Det gamla året ska sammanfattas och analyseras och det nya året ska fyllas med en massa nya äventyr. I år kommer jag tänka på det extra mycket då jag har bestämt att jag ska springa in det nya året, kan ett år börja bättre!!

Jag ska stå på toppen av Västerbron vid midnatt, titta ut över ett magiskt Stockholm och njuta av stunden. Blicka ut över staden som jag älskar och där precis där på bron så börjar mitt nya fantastiska 2011. Om året 2010 var det år då jag tog långdistanslöpningen till mitt hjärta så kommer 2011 att bli det året då jag ska vara med, inte bara för att delta, utan också för att prestera.

Då jag är en tävlingsmänniska ända ut i fingerspetsarna så ser jag fram mot det här året, prestationernas år, som ett barn ser fram mot tomten på julafton!

Nu vänder det …

2010-12-26T20:58:00.001+01:00

Den här veckan har vi passerat botten… det vill säga årets mörkaste dygn är till ända och i bara farten så passerade vi även julen 2010 och springer nu med raketfart mot 2011.

Jag har njutit av julhelgen tillsammans med min familj i Enköping och haft det hur mysigt som helst!! Jag borde åka dit och träffa dom oftare, det är ju inte SÅÅÅ långt. På julaftonsmorgonen så gav jag mig ut på en kort joggtur innan frukost och kom hem till dukat frukostbord, hur bra är inte det!!

Julaftonpasset:
Distans: 5,2 km Tempo: 6,06 min/km Puls: medel 147

I morse var jag sjukt seg, jag slöade och hade mig så att jag till sist insåg att jag inte skulle hinna ta mig till Stadion till klockan tio. Med andra ord ingen TSM-träning idag, jag fick ge mig ut på ett eget pass istället. Gav mig ut med en fulladdad telefon och lyssnade på kulturradio. Kulturradion tog mig med till Naturhistoriska och till Etnografiska museet. Trevligt då jag nästan aldrig tar mig dit, nu gjorde jag det löpandes, helt perfekt, snacka om effektivt! Man lär sig bra och (o)viktiga saker när man lyssnar på kulturradion, som att man kan dricka kaffe i en val på naturhistoriska och att de på etnografiska nu har en utställning som heter (o)mänskligt om skelettsamlare och rasbiologer.

Annandagspasset:
Distans: 21,04 km Tempo: 7,01 min/km Puls: medel 145

Skogskyrkogården är vacker

2010-12-23T18:25:00.000+01:00

Jag tog ett par extra svängar där idag när jag ändå var där. Efter ett tips via Ingmaries blogg så sprang jag idag söderut istället för som vanligt in mot stan eller runt Hammarby sjöstad. Det var riktigt skönt att springa idag, kände inte av någon trötthet vilket gjorde mig superglad då passet i söndags var mer än lovligt jobbigt. Hade jag inte haft lite ont i benen, höger vad och vänster lår gjorde sig påminda under nästan hela passet, så hade jag med lätthet kunnat klämma 30 kilometer.

Dagens pass:
Distans: 21.05km
Tid: 02:29
Tempo: 07:05 min/km
Puls: Medel 135 (tror det var lägre då jag hade problem med pulsbandet)

PRESSRELEASE

2010-12-23T15:07:00.000+01:00

Jag är en kändis, eller ja i alla fall så har jag nu i dagarna min stund i cyberspace, närmare bestämt i Petra Månssons blogg på Svenska Dagbladet. Jag är veckans bloggläsare, kolla här:

Årets Ultraevent i Stockholm

2010-12-22T21:51:00.001+01:00

I februari händer något väldigt roligt i Stockholm. Vi har bjudit in Timothy Noaks och Rune Larsson till Stockholm för att föreläsa kring uthållighet och ultralöpning. Helgen kommer förutom föreläsningarna att bjuda på gemensamma långpass kring Stockholms alla öar och självklart en härlig middag där erfarenheter och upplevelser kan utbytas och nya kontakter knytas såväl som att befästa gamla.

Den internationellt välkände idrottsfysiologen Timothy Noaks, tillika författaren av Lore of Running, gör ett besök i Sverige för att tala om var uthålligheten sitter – är det i hjärnan eller musklerna? Han kommer även tala om saltbalans, kost och vätska under träning och tävling, samt ge sina synpunkter på hur elitultralöpare bör träna. Rune Larsson, Sveriges mest meriterade ultralöpare, kommer att bidra med sina erfarenheter av samma ämnen. Det kommer att finnas gott om tid för frågor och diskussioner.


Rune Larsson	Timothy Noaks

Klicka här: för ytterligare information kring eventet och anmälan.

Platserna är begränsade och börjar gå åt så anmäl
dig i tid om du vill vara säker på en plats!

Heeej mitt vinterland …

2010-12-19T17:39:00.001+01:00

Långpass med TSM från Stadion, vilken man knappt ens kunde urskilja fast man stod mitt i den. Idag sprang vi ut på Djurgården och rundade Blockhusudden. Det var väldigt mycket folk på träningen idag trots det ymniga snöandet, trevligt att kunna önska God Jul till så många.

Jag har inte mycket att säga egentligen om dagens pass annat än att det var en fantastiskt vacker tur ute på Djurgården, alldeles magiskt med all snö som föll. Föresten en sak till kan jag säga om det.. det var tungt. Hur mycket av den tunga känslan som berodde på den tuffa veckan jag haft eller hur mycket som berodde på all snö har jag ingen aning om.

Jag och Marie hade planer på att springa hem efter träningen men jag bara kände att, nix inte idag. Jag tog tunnelbanan hem och höll på att dö av köldslag innan jag väl var hemma. Tog snabbt ett glas nyponsoppa och en macka medans badvattnet fylldes på. Gissa om jag njöt av badet sen!!

Dagens pass:
Sträcka: 13,29 km Tempo: 06:58 min/km Puls: Medel/Max 154/169

2000 passerade

2010-12-17T21:43:00.001+01:00

Fredag eftermiddag innebär allt som oftast att jag joggar hem från jobbet med Marie, lyxfredagar!! Förutom att det var ett väldigt trevligt pass så var det också ett väldigt jobbigt pass. Tunga ben från start och moddigt som bara den på vägarna. Det blev med andra ord ett pass i ett mycket moderat tempo idag. Precis vad jag behövde efter en tuff vecka!

Jag är glad att Marie “lurade” med mig runt Årstaviken på hemjoggen för
annars hade jag missat att springa på den här vackra vägen!!

När jag kom hem nu och tankade över passet så inser jag att jag nu under passet idag har passerat 2000 kilometer under 2010. Kanske läge att fira lite, tror jag firar det med ett EXTRA långt långpass på söndag!

Dagens pass i siffror:
Distans: 15 km
Tempo: 7.20 min/km
Tid: 01:50:53
Puls: 140 bpm i snitt

Mitt i veckan träning

2010-12-16T23:48:00.000+01:00

Hela mitten på den här veckan har tränats i Running Swedens tecken. Tre tuffa pass dagarna efter varandra och nu känner jag mig faktiskt riktigt trött i kroppen.

Jag är toknöjd, för jag har INTE gjort som jag brukar. Jag har INTE tänkt under intervallerna att jag “måste ta det lugnt så att jag orkar alla”. Jag har INTE tänkt under ett pass att jag “måsta ta det lugnt för jag ska orka träna imorgon också”. Vad jag istället har gjort är att jag har gett allt jag har i varje moment, så även fast inte tempot har varit jättemycket att skryta med så är jag ändå väldigt nöjd!! Jag har istället tänkt så här när jag sprungit en intervall och känt att jag inte orkar mer “jag biter ihop under den här så kan jag skippa nästa i så fall”. Jag har istället tänkt när passet har varit riktigt tungt tänkt att “jag biter ihop idag så kanske jag vilar imorgon istället för att träna då”. På så vis har jag hela tiden skjutit det tunga framför mig, flyttat fokus, lurat mig själv.

Onsdagspasset var en vanlig distans på 5.5 km fast i ett för mig rätt bra tempo. Vi snittade 6.12 på passet så man kan nästan kalla det för ett snabbdistanspass för min del. Efter passet körde vi ett styrkepass, Runners Gym som är löpfunktionell träning, grodhopp, utfall och plankövningar avlöste varandra under hela passet.

Onsdagspasset i siffror:
Distans: 5.50 km
Tid: 34 minuter
Tempo: 6.12 min/km
Puls: Medel 138, Max 156

Jag och Mia efter Runners Gym. Mia är den som har stöttat och peppat på tisdagsträningarna.

Dagens pass var nog bland det tuffaste jag har gjort hittills. Såg nu efteråt att tempot inte var superhögt men kanske att jag är rätt slut i kroppen efter en veckas stenhård träning. Jag och Maria från klubben sprang i den långsammare gruppen och vi drog värsta vinstlotten då vi hade två ledare att tillgå, var sin liksom, snacka om att springa med personlig tränare! Dom, Fabrice och Kajsa, peppade och stöttade och höll farten åt oss så det var bara att hänga med och köra på. 12 stycken 90s intervaller i tröskeltempo med 30s joggvila mellan, tufft i och med att man aldrig fick vila helt, pulsen var hög under hela passet då den aldrig hann gå ner under joggvilan. Bra träning för flåset!! Jag är jätteglad att jag kunde bita ihop och köra hela passet utan att stanna som jag ofta gör. Att jag kunde jogga även fast jag var helt slut efter själva intervallen och kunna fortsätta köra på hårt efter den korta joggvilan.

Efter passet var det träning med bollen, jag fick också en massa bra tips att tänka på av Fabrice. Att tänka på till nästa tuffa intervallpass!!

Torsdagens pass i siffror:

Beskrivning	Distans	Tempo	Puls mede/max
Uppvärmning	3.31 km	6.12 min/km	146/164
Fartlek	4.12 km	5.43 min/km	164/173
Nedvarvning	1,02 km	6.51 min/km	161/168
Totalt	8,45 km	6,02 min/km	156/173

Dagens pulskurva, att notera; drygt fyra kilometer med en medelpuls på 164 bpm, det är ett tufft pass för min del!!

Nu har jag kört rätt många tuffa pass, jag körde mitt första riktigt tuffa pass på väldigt länge förra tisdagen och har nu avverkat tre stycken till på en vecka. Jag hade en liten vild plan om att testa ett löpbandspass med Running Sweden imorgon kväll men tror jag skippar det. Jag känner mig rätt sliten i kroppen och låter den nu vila och suga åt sig all bra träning jag har gett den. Så det blir hemjogg från jobbet imorgon istället med Marie. Långpass på söndag och så kör jag lite vilovecka nästa vecka. Och inväntar superkompensationseffekten!

Intervaller – Bring It!!!

2010-12-14T22:09:00.001+01:00

Undrar hur många gånger jag ska springa kvalitetsträningar och inse att jag faktiskt klarar det och överlever, innan jag kommer känna mig bekväm med att gå dit. Nu är jag nervös varje gång innan. Jag är nervös för att inte orka, för att känna mig dålig, få bekräftat att jag inte kan, för att sinka alla andra i gruppen och andra mer eller mindre idiotiska tankar.

Intervaller i vintras på en spikrak helt platt väg, en viss
skillnad mot intervaller i en böljande Hagapark.

Nu när jag sitter här och ännu en gång faktiskt lyckades prestera rätt bra så kan jag nästan inte förstå tankarna jag hade innan jag väl gick dit. Jag får helt enkelt jobba rätt mycket med den mentala biten.

Någon som har tips på hur man jobbar med den mentala biten???

En annan knäpp sak är att när vi väl började springa intervallerna idag så insåg jag efter den första att “fan det här går inte, jag får lägga ner”. Nästa gång jag insåg något var när jag var klar, då insåg jag att jag faktiskt hade klarat alla. Även här skulle lite mental träning nog behövas.

Idag sprang vi långa intervaller, jag tror att det kallas det i alla fall när man springer 3-minuters. I alla fall känns det jäkligt långt att springa i tre minuter. Vi vilade 45s efter de ojämna, vilka för övrigt gick lite uppförs och 60 s efter de övriga som alltså gick nerför :).

Så här blev resultatet av dagens övningar, tyvärr har jag inte pulsvärden från dagens pass då min pulsklocka levde sitt eget liv och tyckte jag hade puls på typ 234… inte troligt :):

EDIT: Måste bara säga att jag är jäkligt nöjd med kvällens pass!!!

Distans: 11:07 km
Tempo: 5:58 min/km

Tid	Sträcka	Tempo	Kommentar
00:23:06	3,48 km	06:38 min/km	Uppvärmning
00:03:01	0,57 km	05:18 min/km	1:a intervallen, vila 45s
00:02:56	0,57 km	05:09 min/km	2:a intervallen, vila 60s
00:03:00	0,55 km	05:27 min/km	3:a intervallen, vila 45s
00:02:57	0,56 km	05:16 min/km	4:a intervallen, vila 60s
00:03:00	0,54 km	05:33 min/km	5:a intervallen, vila 45s
00:02:58	0,56 km	05:18 min/km	6:a intervallen, vila 60s
00:03:04	0,56 km	05:29 min/km	7:a intervallen, vila 45s
00:02:55	0,56 km	05:12 min/km	8:a intervallen, vila 60s
00:03:01	0,54 km	05:35 min/km	9:a intervallen, vila 45s
00:02:59	0,59 km	05:03 min/km	10:a intervallen
00:11:55	1,79 km	06:39 min/km	Nedvarvning

Jag gjorde som ni sa…

2010-12-12T18:07:00.001+01:00

… gick ner en fartgrupp idag. Jag kan vara rätt tjurig i min träning, jag har varit extremt motvillig i det här. Jag har bitit mig fast i 4-timmarsgruppen även fast jag gång på gång har fått bryta, hoppa av, sackat efter. Tänkt att: -nästa gång blir det bättre, -jag hade en dålig dag, -om underlaget är bättre, då kommer jag att orka. Försökt att mörka för mig själv helt enkelt.

MEN, nu har jag gett upp, resignerat, lytt era råd och klev idag ner till grupp 4.15. Två anledningar, eller föresten tre.

Jag har börjat träna med Running Sweden vilket innebär SJUKT TUFFA PASS på tisdagar och torsdagar.
Jag vill känna mig lite stark på söndagarna, känna att: -jag kan, -jag har krafter, -jag är stark och sist men inte minst. -Jag är lite bra!
Jag har fått så mycket tips, råd, tillrättavisningar, rekommendationer av er alla och många fler och någon gång så måste jag ju börja lyssna på andra.

Och jösses vilken skillnad, jag fick en lugn skön resa ute i Hagaparken idag! Det var strålande väder, solen sken från en klarblå himmel, det var massor med folk ute och flanerade, åkte pulka och skidor och många var de som hejade på oss och tyckte vi var fantastiskt duktiga som var ute och sprang i kylan. Vi träffade också på ett par gäng från Running Sweden som också var ute på långpass idag. Vi vinkade till varandra, två gäng med likasinnade som möts i parken, nästan vackert!! Rubin lyckades urskilja mig i mängden och hejade på mig med namn till och med, jag vinkade och hejade tillbaka.

Efter passet med TSM idag förlängde jag träningen genom att springa hem, som vanligt i sällskap med Marie. Dagens skörd blev till sist 22km, det är rätt ok, jag måste ju börja öka på träningsmängden lite snart så jag kommer upp i lite distans. Jag vet hur fort tiden går och rätt var det är så är det april och dags för TEC. I år vill jag inte bara genomföra det, jag har större planer än så.

Dagens pass i siffror:

	TSM	Hemjogg	Totalt
Distans (km)	12	10,43	22.44
Tid (minuter)	66	60	146
Tempo (min/km)	6.21	6.44	6.32
Puls ( medel/max)	150/173	145/172	148/173

Dagens pulskurvor

Träningsfilosofi á la Anders Szalkai

2010-12-12T17:23:00.001+01:00

TSM träning som idag började med en bra föreläsning av Anders Szalkai som är den person som står bakom träningsprogrammen för Stockholms Marathon. Han gick igenom hur han tänker sig att man ska träna efter hans program och tanken bakom passen.

Vi har ju vid två olika föreläsningar tidigare i år fått ta del av andras träningsfilosofier, först av Peter Holgersson och sedan var det Isabella Andersson och hennes tränare som delade med sig av sina tankar. Det skrev jag om här och här.

Anders (bilden, lånad från marathon.se) refererade lite till dessa två föreläsningar och sa att lite av båda finns i hans träningsfilosofi. Hans bygger på att man ska träna varierat, man behöver både långa lugna pass och tuffa kvalitetspass. Han berättade vidare om hur man skulle tänka om man missade pass, om man var borta på semester en vecka och om man inte ville träna så mycket nu under vintern. Han tog också upp hur man ska tänka om man tränar alternativt, exempelvis på Friskis eller går på spinning eller liknande.

Jag ska nu även försöka sammanfatta dagens föreläsning men även nu så lägger jag in en brasklapp ifall jag missuppfattat något eller missat något väsentligt. Det här är min bild av föreläsningen:

Ett missat pass är ingen katastrof och inte något som man behöver “träna ifatt”. Träningsprogrammen är gjorda så, med lite “luft” i så att man SKA kunna missa ett pass här och där utan att missa så mycket träningseffekt.
Det absolut viktigaste passet alla kategorier inför ett marathon är långpasset. Som långpass räknas om man är nybörjare runt 60-70 minuter för övriga minst 90 minuter. Dessa tider bygger på att långpasset är till för att få igång kroppens förbränning av fett, att lära den använda fett som bränsle och det kickar igång först efter ovanstående tider.
Man kan ersätta ett långpass med exempelvis en kortare morgonjogg, att jogga en timme på morgonen INNAN frukost. Äter man innan tappar man den avsedda effekten. Ett perfekt pass att ta till om man är iväg en vecka på semester och inte vill tappa för mycket träningseffekt.
Det näst viktigaste passet är ett fartpass som med fördel kan köras som fartlek om vädret och underlaget inte tillåter tuffa intervallpass. Springer man bara två gånger på en vecka så är detta pass nummer två som man ska köra. Det går att ersätta detta pass med exempelvis ett spinningpass eller ett tufft dans eller aerobics-pass på gymmet. Viktigt med det här passet är att få upp pulsen rejält.
Nu i vintertider så är det många som undrar om man kan ersätta löpningen med skidåkning. Det går till viss del, rent konditionsmässigt så är skidåkning bra träning men rent muskulärt så räcker det inte till som den enda träningsformen. Kroppen behöver löpningen för att stärka de löpspecifika muskler, vilket inte görs med skidåkning. MINST ett, helst två löppass behöver kroppen för att bibehålla löpstyrkan. Övergången har från enbart skidåkning till löpning har för många visast sig bli tuff och det är lätt att dra på sig skador under övergången.
Pulsering av sin träning är också en sak som Anders starkt rekommenderar. Kroppen behöver de lugnare veckor som en pulsering av träningen ger för att kunna tillgodogöra sig den tuffare träningen som körs i mängdveckorna. Hans träningsprogram bygger i princip på fyra-veckors cyklar, tre veckor med stegrande mängd och intensitet följs av en vecka med lättare träning. Därefter kan man köra en ny treveckorsperiod med stegrande tuffhet men börja den första veckan lite tuffare än den förra treveckors periodens första vecka. På så vis får man en ökning över tid fram till marathon. Det här kan vara bra att tänka på om man lägger upp sitt eget träningsprogram.
Vilket program ska man följa? Rent generellt så rekommenderade Anders att om man var tveksam mellan två program, så skulle man välja det lite tuffare. För att få en lite tuffare utmaning vilket också kan vara lite mer motiverande.
Vilken söndags-grupp ska man springa i? Anders ansåg att långpasset på söndagen ska vara riktigt lugnt, pulsen bör snitta någonstans mellan 65%-75% av maxpulsen. Detta gäller om man följer programmet för övrigt med tuffare kvalitetspass i veckan. Detta gäller också speciellt om man i veckan tränar mycket annat som också kan anses vara kvalitetspass exempelvis om man förutom marathon-programmet även kör något spinningpass, intensiv aerobics, kampsport, tennis eller annat liknande. Om man däremot tränar ganska lite för övrigt så kan man gå upp en grupp på söndagarna, springa lite tuffare med en puls kanske uppåt 80% eller så.

Ja, det var föreläsningen i stora drag. Hoppas att ni finner det intressant. Själv tycker jag det är oerhört intressant med olika träningsfilosofier, sen gör man ju i slutändan ändå det som passar en själv, det som passar bäst i sin egen vardag. Men det kan vara bra att snegla lite på dem, ha det lite i bakhuvudet när man funderar på hur man vill lägga upp sin egen träning.

Stegintervaller vid Stora Skuggan

2010-12-09T22:27:00.001+01:00

Jäklar vad det var tungt idag!!! Och jäklar vad jag hoppas att jag kommer att bli bra med den här träningen!!

Dagens pass var stegintervaller som såg ut så här:

1200 meter följt av 90s vila
1000 meter följt av 60s vila
800 meter följt av 60s vila
400 meter följt av 45s vila
400 meter följt av 45s vila
800 meter följt av 60s vila
1000 meter följt av 60s vila
1200 meter

Japp, så såg det ut. Vi började som vi gjorde i tisdags med gemensam uppvärmning bort till brottsplatsen. Även fast tempot inte är superhögt så är det ändå rätt tufft att hänga med och jag funderade helt klart på vägen bort om jag skulle fixa en endaste intervall efter den långa “intervalluppvärmningen”.

Vi var inte så många idag som i tisdags, utan en liten mindre tapper skara. Vi delades upp i tre grupper där jag och Isabella (bilden) tillsammans med ledaren Fabrice utgjorde den långsammaste gruppen. Innan passet körde vi som vanligt gemensam löpskolning och stegringslopp. Sen iväg på den första 1200-ingen och jag var körd efter 800 meter då vi hade passerat en seg uppförsluta. Då jag hade pressat mig igenom den första intervallen, frustande och pustande och flåsande så sa jag att “det här kommer inte att gå, jag får nog ge mig”. Fabrice tittade på mig och sa, “det här fixar du”. Så, jag tog en till, och en till och en till. Det var inte lätt men det gick. Det är tillräckligt bra för mig för tillfället och jag hoppas att jag med tiden kommer att kunna ta i lite mer, ta ut mig aningen till och bli lite snabbare.

Dagens pass i siffror:
Total distans: 11.72 km
Total tid ute: 1:13:47
Tempo snitt: 6.17 min/km (vilan är inkluderad)
Puls: medel 147, max 167

Etapp	Sträcka	Tempo	Medelpuls	Maxpuls	Vila efter
Uppvärmning	3.19 km	6.16vmin/km	141	162	0
Intervall 1	1200 meter	5.25 min/km	158	167	87s
Intervall 2	1000 meter	5.34 min/km	158	167	62s
Intervall 3	800 meter	5.38 min/km	159	167	61s
Intervall 4	400 meter	5.12 min/km	154	161	62s
Intervall 5	400 meter	5.27 min/km	151	160	47s
Intervall 6	800 meter	5.18 min/km	162	167
Nedvarvning	3.55 km	6.29 min/km	140	160

Inväntar träningsvärken …

2010-12-08T20:56:00.001+01:00

… som Rubin utlovade skulle komma efter gårdagens pass. Jag hoppas den infinner sig snart, annars måste det ju betyda att jag inte tog i tillräckligt!! Jag körde till och med 20 minuter core och 90 minuter yoga nu ikväll för att ytterligare hjälpa den på traven. Infinner den sig inte innebär det att jag imorgon måste ta i galet mycket mer!!

Intervaller med Running Sweden

2010-12-07T22:42:00.001+01:00

Idag körde jag första passet med Running Sweden och det var en upplevelse vill jag lova. Att jag har beslutat mig för att börja träna med dem har flera orsaker.

För det första så är det lite mindre grupper så det blir personligt med nära kontakt med ledarna. Jag tror det är riktigt bra kvalitetspass och de kör träningar flera gånger i veckan. Än så länge så matchar ju IF Linnéa samtliga dessa faktorer tills vi kommer till en klart avgörande faktor. Träningarna med RS utgår i stort sett från mitt jobb, det tar mig ungefär tre minuter att ta mig från jobbet till träningen.

Ikväll var det första träningen och jag fick genast bekänna färg…. Det var superkul och superjobbigt. Jag var jättenervös innan passet då jag är så evinnerligt trött på att ofta inte ens ha kraft att hänga med på uppvärmningen. Men det gick bra, hängde med hela uppvärmningen oavsett om det bar uppför eller nedför, bet mig fast som en liten igel i bakhasorna på Rubin och vägrade släppa greppet, haha, hoppas han inte blev för irriterad :).

Vi körde fem omgångar av det här:

ca 250 meter uppför och 60s vila på toppen
Full fart nerför samma backe följt av 60s vila
90 sekunder full fart på flacken följt av 60s vila
samma väg tillbaka följt av 60s vila och vi var klara med en omgång

Efter två omgångar bestämde jag att jag skulle hoppa av efter tre omgångar. Medans jag sprang den tredje omgången hade jag vilda diskussioner med mig själv och skällde och stod i. Insåg att enda anledning till att jag INTE skulle köra alla var att jag var feg och orolig att jag inte skulle KLARA AV alla!! Så korkat, med den insikten så körde jag förstås alla sen.

Här är dagens pulskurva

Och dagens pass i siffror:
Uppvärmning: 2,65km, 6,06 min/km, puls 150(165)
Nedvarvning: 1,74km, 6,22 min/km, puls 143 (154)
Totalt: 10,71km, 5,36 min/km, puls 153 (171) (vilorna ej inräknade)

Intervaller. Siffrorna är Tempo (min/km); Puls medel(max)

Omgång	Uppför	Nedför	Flacken	Flacken
1	5.14; 154(169)	4.23; 158(164)	4.45; 158(168)	5.06; 160(169)
2	6.01; 164(171)	4.31; 159(164)	5.00; 157(170)	5.06; 158(168)
3	6.05; 158(168)	5.00; 147(157)	5.09; 149(163)	5.14; 153(165)
4	6.01; 152(167)	4.31; 144(156)	5.09; 150(160)	5.08; 149(164)
5	6.08; 151(163)	4.41; 148(158)	5.00; 145(161)	5.18; 143(154)

Märkligt att tempot är ungefär detsamma i de sista omgångarna men pulsen lägre?

Skapa spellistor med bestämd BPM

2010-12-06T22:29:00.000+01:00

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt att hitta listor med musik där BPM är angett. Jag har även kollat om det finns verktyg som kan räkna ut det på ett enkelt och smidigt sätt. Vad jag vill är ju att kunna skapa listor med musik som har ett bestämt antal BPM (takter per minut) för att sen kunna gå ut och springa och försöka hålla en viss stegfrekvens. Första gången var efter att jag gått en kurs med Markus Stålbom i Pose-teknik. En viktig del i den tekniken är att man ska hålla en hög stegfrekvens, men att veta vilken stegfrekvens man verkligen håller är lite svårt.

Jag har hittat en del listor men inte något så smart sökverktyg som det jag nu hittat. En dansk webbsida, Beat-Runner, där man kan söka på en viss BPM och få upp en lista med massor med musik som har just den frekvensen. I listan finns det sedan en knapp som man kan klicka på och direkt få upp den musiken i I-Tunes. Hur bra är inte det!!! Själv använder jag Spotify i min mobil så vad jag gör är att jag söker upp musiken som jag fått i listan i Spotify och sedan lägger till den i spellistor som jag skapat. Listor som har de eminenta namnen 165 BPM, 170 BPM, 175 BPM och så vidare.

Så nu kan jag ge mig ut, spela listan 180 BPM och bara springa i takt med musiken!!

Pulsanalys – 90% av max – hur länge?

2010-12-05T14:51:00.001+01:00

Jag tycker att jag har så oerhört tungt att hänga med på passen på TSM. Eller tungt föresten, det är nog en underdrift. Jag orkar ju inte ens hänga på hela passet utan är gång på gång tvungen att bryta.

JAG VET!!! Jag kan springa med en långsammare grupp, jag BORDE kanske springa med en långsammare grupp. Vad vet jag!! Jag bara känner att jag inte vill, jag vill verkligen KUNNA springa med 4-timmars gruppen. Idag var det 12 kilometer som stod på schemat och vi skulle springa den fina rundan ut på södra Djurgården. 4-timmars gruppen var idag indelat i tre grupper och jag sprang i den första av dessa. Jag pallade med att springa ungefär fem kilometer sen sackade jag lite till grupp 2 och sen till grupp 3 och efter knappa åtta kilometer så fanns det inte något mer att ta så då tappade jag gruppen helt. Jag sänkte farten rätt rejält och joggade tillbaka till Stadion där jag hämtade upp Marie för att jogga hem tillsammans.

Nu när jag kom hem så tog jag mig lite tid att analysera passet, kollade tempo och puls och undrar nu om jag helt enkelt pressar mig lite för hårt. Det kanske är så att det inte är jag som har taskigt pannben och inte kan bita ihop, det kanske helt enkelt är så att ansträngningsgraden är så pass hög att det skulle bli tungt även MED bra pannben.

Så här ser pulskurvan och tempokurvan ut för dagens pass.

Det man kan se är att redan vid tre kilometer så är pulsen hög, vid ett par tillfällen är den uppe på runt 167 bpm. Efter fem kilometer så är den uppe där igen och går inte ner. Jag ligger alltså fram till då jag släpper gruppen helt vid runt åtta kilometer på en puls runt 166 bpm. Min maxpuls ligger runt 184 vilket innebär att jag i tre kilometer låg på en puls runt 90% av max.

Passet i siffror
Distans: 20.21 km
Tid: 2h 20 min
Tempo: 6.57 min/km
Puls: medel 150, max 168

Jag skulle bli jätteglad om någon har åsikter och analyser!

Kilometertuggande

2010-12-03T23:12:00.001+01:00

Fredag kväll och jag känner mig redan ganska nöjd med veckans löpning. Inte nöjd som i “tillräckligt” utan nöjd som i “bra hittills”. Fredag kväll och jag har sprungit tre gånger redan, vet inte när det hände senast, men det känns fantastiskt bra.

Passet i tisdags blev som jag skrev i förra inlägget riktigt snabbt , tjurrusning delux. De andra två passen däremot har jag hållit igen på tempot i. Jag kommer gå sönder om jag ska springa fort VARJE gång. I dag fick jag till och med till ett lite längre pass. 15 kilometer jogg hem från jobbet med sällskap av Marie. Jag var jätteseg i kroppen hela första milen sen så lättade det konstigt nog så att jag lyckades klämma in en femma till.

Mörkerlöpning i gatlyktans sken

December kanske ska få bli kilometertuggandets månad. Jag måste komma upp i distans om jag ska ha en rimlig chans att klara nästa års ultramål. Så nu i december kanske jag borde koncentrera mig att i första hand få till bra distanspass och i andra hand satsa på att få till snabba pass. Fast jag vill ju springa snabbt också…

Torsdagens pass
Distans: 6km
Tempo : 6.42 min/km
Tid: 40 min
Puls: medel 141, max 158

Dagens pass
Distans: 15km
Tempo : 7.07 min/km
Tid: 1h 46 min
Puls: medel 142, max 160

Tjurrusning

2010-11-30T19:48:00.001+01:00

Ja det är nog det ord som passar bäst på dagens löppass. Jag springer iväg och det känns så fantastiskt bra, benen bara studsar fram och första kilometern går mycket riktigt i bra fart. Fortsätter på samma sätt som en yster kalv på grönbete med nästa kilometer. Under den här tiden så stiger pulsen sakta men säkert, slag för slag, det blir tyngre det känner jag men har ändå svårt att inte låta benen pinna på. Sen bara tvärdör jag, benen går inte att mana på!!! Stannar pustar ut, låter pulsen gå ner lite. Börjar sen springa igen, på exakt samma sätt, full fart och pulsen stiger slag för slag. Tills benen dör igen. Ungefär så såg hela dagens pass ut, vilket pulskurvan här skvallrar om. Det ser mer ut som ett intervallpass än ett distanspass.

Egentligen borde jag kunna springa med den pulsen, i alla fall kunde jag det förut! Kanske ett tecken på dålig form och i så fall är det hög tid att jobba upp den nu. Långa lugna pass i behagligt tempo blandat med lite tjurrusningar så är jag snart där. Det märkliga är att just den farten, tjurrusningsfarten, känns så oerhört bekväm att springa i, det känns om om det verkligen är mitt tempo och det är dit jag vill komma. Målet är att kunna köra långpass i det tempot. Föresten, haha, jag har ju 4.00 timmars mål på marathon nästa år och då ska jag hålla den här farten i 42 kilometer… inte bara två eller tre eller fem!!

Distans: 5.62km
Tempo: 5.40 min/km
Tid: 31:52
Puls: snitt 154, max 169

Är DET överträning …

2010-11-29T23:03:00.001+01:00

En hel helg och nu gått utan ett endast blogginlägg. Fast jag HAR tränat, både ett långpass och en TSM-träning har det blivit i helgen och lite P90X. Men mest av allt har jag funderat. Funderat massor och diskuterat massor med bästa Marie, kring träning.

Två kloka tjejer har på senare tid skrivit mycket bra inlägg kring överträning. Men vad innefattas i överträning? Är överträning BARA att man tränar för mycket tills kroppen inte längre pallar med och man får en negativ trend i sina prestationer och resultat eller kan det vara något annat. Kan man vara övertränad rent mentalt eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som när man tappar sundheten i sin träning, när hjulet snurrar lite för fort och man börjar slarva med sitt näringsintag, eller kallas det något annat då? Är överträning när man hittar på saker för att kunna träna istället för att delta i sociala event, eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som att man bara fokuserar på träningen, när man inte tränar så planerar man träning, tänker träning, läser träning, skriver kring träning, eller kallas det något annat då?

När går man från att ha ett intresse för träning till att ha ett brinnande engagemang till att det blir fel, när passerar man gränsen? När börjar man tappa sig själv, tappa sin identitet och bli BARA sin träning?

Var är då jag i allt det här?

Jag har i sju veckor nu kört P90X- träning och det har allvarligt inkräktat på mitt liv. Jo, det är och har varit jätteroligt, det är fantastiskt bra träning, enormt varierande och stärker kroppen både muskulärt och rörlighetsmässigt. Jag känner mig verkligen mycket starkare. MEN jag kan inte följa ett program, eller föresten det är ju precis det jag kan, jag är fantastiskt duktig på att följa program, följer det minutiöst.

Men när jag någon gång missar ett pass så får jag antingen grymt dåligt samvete eller så ser jag till att köra “ifatt” det en annan dag. Samtidigt som P90X-satsningen så har det varit mycket på jobbet med tajta tidsramar vilket har tillfört ytterligare en stressnivå. P90X innebär ungefär 90 minuters träning om dagen, VARJE dag! Det innebär att jag många gånger har tränat fram till tio och halv elva på kvällarna för att jag kommit hem sent från jobbet. För ställa in… nono!! Vilket i sin tur har inneburit att jag inte orkat laga mat, så det har i bästa fall blivit någon macka eller så. I säng, självklart sent vilket är svårt att undvika, vilket i sin tur innebär försovning och ännu senare nästa kväll. Ibland har jag kommit i fas men oftast inte. I helgen var jag på väg att ställa in en träff med en kompis, som jag träffar typ två-tre gånger om året då hon inte bor i Stockholm. Dessutom försöker jag hålla mig uppdaterat på andras bloggar och skriva ett och annat inlägg själv också.

Idag börjar träningen inför Stockholm Marathon. Jag får inte ihop det!! Det är inte roligt!! Jag har dragit i handbromsen!!

Idag står det styrka och core i P90X programmet – jag vilar :)

Jag älskar ju min träning och vill ha roligt!! Alltså, tänk om tänk rätt!!

Tuff IF Linnéa träning

2010-11-26T22:40:00.001+01:00

Torsdags kvällar betyder liksom tisdags kvällar träning med IF Linnéa och så var det även igår. Förutom en träning med alla sköna vänner i IF Linnéa så var gårdagskvällen dessutom kryddat med gästtränare Rubin McRae. Självklart var jag där igår då jag missade tisdagsträningen!

Torsdagen var en tung kväll, efter att ha upplevt uppvärmningen som någonstans mellan en intervall och en snabbdistans (kolla pulskurvan nedan) så blev sen de efterföljande intervallerna stört omöjliga att hänga med på. Jag var med på löpskolningen, en halv intervall sen så joggade jag hem. Hög puls under hela passet och riktigt riktigt tunga ben. Har haft bättre dagar!!

Passet i siffror
Sträcka: 7 km
Tid: 43 minuter
Tempo: 6.14 min/km
Puls: 155 snitt max 169

Ikväll njöt jag mig igenom ett 90 minuters yogapass. Det var en riktigt behaglig upplevelse och jag kände mig stark och smidig. Imorgon är planen att ge mig ut på ett halvlångt långpass, runt Södermalm får det nog bli.

vi som inte bangar…

2010-11-24T07:42:00.001+01:00

Jag bangade träningen igår. Kom hem sent från jobbet och hade ingen energi i kroppen, insåg att ett träningspass då skulle bli ett med dålig kvalitet. Gick istället och la mig tidigt och ställde klockan på tidigt för ett morgonpass.

Klockan 06.00 i morse ringde klockan, jag blängde på den klickade på snooze och vände mig om. Nästa gång klockan ringde låg jag och insåg vad skönt det var i värmen, surfade lite, kollade mail, kollade facebook?!?! Ja, haha, ingen kommentar. Såg följande inlägg från kompisen P:

“egentligen kul att naturen prövar oss lite. Man får känna sig starkare än de, som bangar ur”

10 minuter senare

Hur känns det?

2010-11-22T22:14:00.001+01:00

Den klassiska sportfrågan som alla utövare får efter ett lopp. Jag har konstigt nog inte fått den så jag tänkte att jag ställer den till mig själv :).

Var det bara ett stort leende genom hela loppet eller var jag på väg att ge upp, var jag less, gjorde det ont? Ja det finns många liknande frågor som jag tänkte svara på här.

Kylan då? Ja, kallt så det förslog var det allt och frussen som en lort var jag innan start, fast den var väldigt snabbt övergående, så fort vi började gneta upp för första branten så var frusenhet ett minne blott.

Backen då? Ja den var sjukt tung att ta sig uppför trots att jag ju använde mig av stavar. Hade absolut inte klarat av loppet utan dessa! Inte en chans! Första varven gick rätt bra, backen gick bra att streta sig uppför med hjälp av stavarna, jag hade en enorm hjälp av min P90X-träning. Jag har hunnit bygga upp bra med styrka i överkroppen som gjorde att jag verkligen kunde utnyttja stavarna. Sen hade jag hjälp av mitt guldfiskminne, på väg upp för backen, tanke: orkar inte ett varv till!! Så fort jag kom upp och hade joggat tre steg så hade jag glömt det jobbiga. Praktiskt!!

Ont då? Ja, högerfoten hade jag tyvärr ont i mer eller mindre under hela loppet, men jag börjar vänja mig vid det så det funkar. Sen ungefär i mitten av loppet så fick jag ont i höger armbåge, varje staktag smärtade, men eftersom man som ultralöpare är van vid smärta här och där så lät jag det bero och efter några varv så gav det ju med sig också. Sista två varven hade jag riktigt ont i höger hälsena och det smärtade än mer då jag gick hem direkt efter loppet. Men det var nog allt, smärtan kommer och går, det vet jag och det ingår liksom i paketet då man springer lite längre tuffare lopp och stör mig inte märkbart.

Less då? Nej, egentligen inte, ok de knäppa tankarna på väg upp, men det var inte så att jag kände att jag ville ge upp. Sista fem varven var tunga, då var jag lite less men då var det liksom nedräkning och tankar som att bryta slog mig aldrig!

Men nu då? Nu idag ett par dagar senare så har jag fortfarande grym träningsvärk i benen, rumpan, vaderna och utsidan av höftböjaren. Varje steg känns, jag har fortfarande känningar i höger hälsena men tror det kommer att lägga sig väldigt snart. Under höger fot har jag en markant smärta, under trampdynan liksom, fast även det tror jag lägger sig om någon dag.

Såå egentligen har jag kommit i stort sett helskinnat ur äventyret och tog redan idag upp träningen med P90X igen och imorgon tänkte jag springa igen.

Sammanfattning – vecka 46

2010-11-22T08:00:00.000+01:00

Den här veckan blev inte en bra P90X-vecka. Tyckte inte att jag gjorde annat än ställde in och sköt upp, sov och käkade pizza istället för att träna. Kanske en omedveten laddning inför helgens marathon i Hammarbybacken.

Nästa vecka kommer jag därför att köra om vecka sex i P90X-programmet. Med andra ord kommer programmet att skjutas upp en vecka så inte förrän i mitten på januari kommer jag att ha gjort min sista och trettonde vecka.

Inte blev det många löppass heller. Enbart ett enda, visserligen ett rejält men jag vill gärna få in lite fler löppass. Nästa vecka blir en bättre vecka!

V46	Må	Ti	On	To	Fr	Lö	Sö	Totalt
P90X Styrka	60		60					120
P90X Core	20		20					40
P90X Plyometrics			60					60
P90X Yoga					30			30
P90X Kampsport								0
P90X Stretch							60	60
Löpning						463 42,8		463 42,8
Totalt	80		140		30	463 42,8	60	773 min 42,8 km

Bergsmarathon – en tuff novemberutmaning

2010-11-21T13:00:00.002+01:00

Lördag den 20 november vilket innebar som jag skrev i förra inlägget ett fullt marathon i Hammarby backen. Initierat av Marie och jag är så glad att jag antog utmaningen! Vaknade imorse, tittade ut genom fönstret och såg att världen var vit. Insåg att det här skulle bli en minnesvärd dag.

Väder
Vädret var verkligen ett riktigt novemberväder. Bara någon plusgrad och det blåste friskt från start men avtog under loppet. Det var disigt och ett tunt lätt regn föll hela dagen, eller om det var luftfuktigheten som var så himla hög att det kändes som ett fint regn. Snön som hade fallit under natten förvandlades under dagen från ett tunt snötäcke till rena sörjan. Underlaget var från början rätt halt på sina ställen och de som inte hade rätt skor på fötterna fick slita lite för att ta sig upp för backen.

Utrustning
Jag kan verkligen inte skylla något på utrustningen, den var helt perfekt. Lagom varmt och bra fäste under sulorna. Jag hade på mig en extra varm sportbehå (fleece), en funktions t-shirt, en långärmad klubbtröja och en tunnare Houdini med extra långa ärmar. En tunn vindjacka som tål lite regn och ovanpå det klubbvästen, perfekt med fickor för att få med sig lite saker. En buff på huvudet och tunna vantar på händerna. Vintertights med lite vindskydd, långa kompressionsstrumpor och gaiters. Sen mitt triumfkort Inov-8 X-talon som visade sig vara helt perfekta för underlaget. Fäster både på snö, snösörja och lervälling. Självklart hade jag också min Garmin på handleden som jag hade ställt in på autolap på position för att ha full koll på varven. Och sist men inte minst, stavarna. De allra flesta i startfältet använde stavar så det kändes inte som något “fusk” i sammanhanget. Föresten hade jag nog inte klarat av att genomföra loppet utan dem.

Banan
Banan var en varvbana där varvet var 1928 meter och med stigningen 85 meter. Banan sprangs 22 varv plus en sista stigning vilket gav 42800 meter och 1955 meters stigning. Den första branten var rätt rejält brant men inte superlång, därefter planade det ut en aning men lutade fortfarande på bra uppåt för att på slutet branta på rejält igen. Upp på platån och runda den och ner på baksidan mot kontrollen för att sedan svänga av och fortsätta neråt på grusvägen. Vänster in på gångvägen genom skogen förbi lekplatsen in på nästa gångväg en bit och därefter vänster in på en stig som skulle visa sig bli värsta lervällingen och det blev den redan efter ett par varv. Efter vällingen var det bara nerför grusvägen genom en lång vänstersväng uppför en liten rasbrant och så dags för nästa varv.

Arrangemang
Loppet arrangeras av Roger, Olof och Thomas, samma duo som även arrangerar Rogers Bergstävling som är en lite snällare variant av det här, där man “bara” springer sex varv fast då utan stavar. De hade fixat allt till det bästa för oss med både vätska och energi i form av vatten, energidryck och bananer, dessutom fick vi varm smaskig nyponsoppa med jämna mellanrum. Och så hade de hela tiden ett gott humör och glada peppande tillrop till oss när vi passerade.
Edit: Även Olof var ju med och arrangerade igår.

Loppet
Kom fram till startplatsen uppe på backen och insåg hur jäkla kallt det var!!! Jag började genast att dra på mig varm jacka och överdragsbyxor och var då VÄLDIGT säker på att jag efter ett varv skulle frysa så galet mycket så att jag direkt skulle kliva av. Även Thomas och Roger som höll i det hela insåg att det skulle bli VÄL blåsigt att stå hela dagen uppe på toppen så de flyttade ner varvnings och service stationen till där det faktiskt var lite lä. I sista minuten dök Marie upp, eller rättare sagt hon kom precis då de ropade upp hennes namn för att hämta nummerlapp, snacka om tajming!! I gemensam tropp gick vi sen ner till starten för en kort sista genomgång. På vägen ner frös jag alldeles vansinnigt!! Fötterna var iskalla i mina tunna X-talon och händerna som isbitar. Men redan efter den första branten hade jag fått upp värmen i kroppen och var sen skönt varm resten av loppet.

Starten gick och alla for iväg, själv tog jag det tillsammans med Marie rätt lugnt, plockade fram kameran och tog ett par kort på alla som tog sig upp för den första knixen. Det var 34 stycken som startade. Jag och Marie hade planen klar för oss, ta det lugnt och plocka placeringar vartefter folk gav upp, verkade vara en rätt bra taktik då vi bet ihop och tog oss i mål och tolv personer bröt.

Första varven gick rätt bra fast nedräkningen gick långsamt. Hur många varv vi än presterade var det väldigt många varv kvar. Varven tog runt 17-18 minuter om vi inte stannade och fikade eller kissade eller pratade, vilket vi dock gjorde de allra flesta varven. Och sen genom att vi hade bestämt oss för att hålla ihop och vi var rätt osynkade så var det alltid någon av oss som behövde göra något varje varv. Det gjorde ju att det tog lite tid fast å andra sidan så hade vi det väldigt trevligt och jag tror att det hjälpte till när det blev lite tungt att det alltid var någon av oss som drev på. Rent generellt sätt så kan man säga att Marie var starkast uppför backen, där fick hon dra och jag var starkast under löpningen så där fick jag dra. Bra teamwork med andra ord!

När vi hade fem varv kvar var det bara vi och serviceteamet kvar… Det började också skymma rejält så vi plockade på oss pannlampor och så var det mörkerlöpning resten av loppet. Fungerade riktigt bra, enda stället där det var lite problematiskt var i lervällingen förbi kolonilotterna, där var det powerwalk som gällde. Det var också de här sista fem varven som mina ben verkligen började ge upp på vägen uppför backen. Jag var nu också redigt trött även i överkroppen så det var hela tiden en tuff kamp mellan överkropp och underkropp om vilken del som skulle bära den tyngsta bördan. Det var bara tjura ner skallen och bara köra, det var här tävlingen började på allvar för min del. Ett steg i taget uppför backen, inte titta uppåt för att se hur jäkla lång den faktiskt var utan titta precis bara framför sig och ta ett steg i taget. Det funkade, varje gång!!

Vi hade lite diskussioner sista varvet om vem av oss som skulle vinna spurtpriset men insåg att vänskapen var viktigare så det blev dött lopp på mållinjen. Jag var nog aldrig någon gång på väg att ge upp, det blev faktiskt lite skönt varierat, galet tungt uppför backen och sen skön löpning där kroppen rensades på trötthet under löpdelen på väg nerför. Jag hade aldrig tråkigt utan det var med ett leende på läpparna som jag genomförde hela loppet. Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra om det. Och med en sådan partner in crime som Marie så var det ett rent nöje!

Kändisspotting
När vi hade passerat en bit mer än hälften så såg vi en kille som lufsade nerför backen på vår nerförslöpa och jag frågade honom “är du klar nu, har du sprungit alla varven” varvid han vände sig om och svarade, “nja, jag springer bara upp och ner här”. Han såg väldigt bekant ut… Wissman, Johan Wissman var det visst som körde backträning så näsan blödde!! Och jag missade att slänga fram kameran!!! Jag är minsann ingen riktigt bloggare.

Publiken
Det var riktigt kul att det dök upp lite folk som hejade på oss i denna annars rätt publikfria tävling. Varv ut och varv in, bara vi mot backen, så de varv de stod lite kändisar och ickekändisar runt banan, förgyllde verkligen vår dag. Där var Kristina, Elisabeth, Helena, Peter, Ingela, Eva-Lena, Mats och många fler!

Visa fullständigt album

Summa sumarum
Jag kunde!!!

En knöl mitt i Stockholm ska bestigas

2010-11-18T21:51:00.002+01:00

För jättelänge sen så frågade Marie om jag inte skulle springa marathon med henne den 20 november. Eller föresten, så var det nog inte, hon sa nog när jag tänker efter –“du och jag ska springa marathon den 20 november” och jag sa väl något i stil med “ja, vad roligt!”.

Sen vet jag inte vad som hände men jag tror att jag blev anmäld, kan inte komma ihåg att jag gjorde det men med på startlistan är jag. Kanske kanske att jag fick lite hjälp där :).

På lördag är det den 20 november. Det innebär att jag ska springa ett marathon med Marie, det ska bli jätteroligt. Det är bara det att det var en liten hake… Det är 1928 meter uppför!! Vi ska springa upp och nerför Hammarbybacken 22 gånger, T-J-U-G-O-T-V-Å gånger plus en bonusrunda, en sista stigning mot mål.

Jag kommer att förbereda mig väl genom att packa varma kläder, värma glögg i en termos, köpa stavar och mentalt förbereda mig på att den inte är så hög, inte så hemsk och inte speciellt jobbig. En liten knöl mitt i Stockholm som ska bestigas.

Löftet till mig själv är att kliva av om det inte känns bra!
Kravet på mig själv är att ha sjukt roligt!

Hur svårt kan det vara!?!??

Lite sistaminutentips någon?

Prioriterade sova framför träna…

2010-11-17T22:01:00.001+01:00

Inte alla dagar blir som man planerar. Igår var det en sån dag, som inte alls gick planenligt. Tisdag innebär ju i mitt nya liv träning med klubben. Igår stod det backe på schemat, något som jag verkligen behöver bli bättre på. Det fick jag ju svart på vitt på i söndags, så fort backen kom så dog jag.

Fast gårdagen verkade vara en dag med syrebrist på kontoret, eller så var det helt enkelt så att jag bara var sjukt trött. Jag tror jag började gäspa redan runt nio på morgonen sen fortsatte jag med det hela dagen. Insåg att jag behövde sova. Antingen så låg jag back i sömnen eller så var det någon bacill som försökte få fäste. Hur som helst slutade dagen med att jag skippade IF Linnéa träningen, skippade det planerade P0X Kenpo passet och åkte hem. Klockan nio somnade jag som en klubbad och vaknade inte förrän klockan ringde halv sju på morgonen. Stängde av klockan, vände mig om och somnade om nästan en timme till. Jag behövde verkligen sova mycket mer än jag behövde träna.

Idag har jag varit mycket piggare, hunnit med några P90X-pass på kvällen, närmare bestämt tre stycken. Så nu är jag redigt trött igen och förbereder mig inför en ny natt med många timmars sömn.

God natt zzzZZZzzzzzZzz!