Det här känns jättekonstigt, att skriva ett blogginlägg. Det var så länge sen nu att jag faktiskt funderar på vem i hela världen som är intresserad av att läsa. Är man borta så här länge från “bloggvärlden” så får man liksom finna sig i att falla i glömska. Men ändå för er mina vänner som kanske ändå fortfarande kikar in här så tänkte jag smyga igång lite igen, både med bloggandet och trappa upp tränandet. Varför nu denna vändning?
Först en kort resumé:
Jag sprang Swiss Alpine, fick ont i foten, gick till läkaren och fick min dom, var deppig och trulig och visste inte riktigt varken ut eller in. Var och kollade mina blodvärden och hade all time high!! Resulterade i att jag struntade i foten och artros och allt vad läkaren sa och sprang på, hade sån grym energi så jag sprang till mig ett alldeles eget löparknä… Var hos Rubin och fick behandling och ett “komma tillbaka från skada-program” från honom som jag nu följer. Ställde in halvmaran, ställde in Lidingöloppet och nu är det knappt en vecka kvar till Frösön 6-timmars, som jag kanske ställer in…
Men varför just idag? Jo, jag var idag hos läkaren som gav mig min dom för så många veckor sedan, jag mailade till honom redan veckan efter domen för att få svar på mina frågor och fick en tid först idag. Nu har jag fått mycket förklarat för mig utan att egentligen veta så mycket mer… haha jag kanske är lite trög.
Vad sa han då, jo i stora drag att han inte egentligen vet, bra va!! Nu blev jag klokare. Om jag fattade allt rätt så sa han att det som syntes på röntgen då den 18 augusti mindre än tre veckor efter Swiss Alpine var svullnad runt leden och pålagringar som inte nödvändigtvis behöver vara artros, det skulle kunna varit början på en stressfraktur också, en rejäl överansträngning. Pålagringarna skulle kunna härröra från det faktum att jag pronerar. Alltså så bör jag gå tillbaka till skor med pronationsstöd. OM det är så att det inte är artros utan en rejäl överansträngning så kan det bli bättre av att jag vilar och inte anstränger foten. OM det är artros så spelar det ingen större roll om jag vilar, det blir inte direkt bättre av att vila. Något som också lugnade mig betydligt var att han berättade att en steloperation i den leden absolut inte kommer att hindra mig från att kunna springa. Hade jag varit balettdansös hade jag däremot fått problem, så den karriären får jag väl lägga ner :)…
Så vad jag har kommit fram till är att jag fortsätter med min rehabträning för löparknät, trappar upp löpningen, håller tummarna för att allt kommer att lösa sig.
