Kort rapport …

Tanken var förstås att jag skulle skriva ett inlägg redan i söndags för att sammanfatta Portugal-veckan. Men då jag kom hem så hade jag frossa och förmådde mig inte till något.

Insåg att jag hade hög feber, gick och la mig tidigt och har börjat kvickna till först nu. Igår var jag nästan feberfri men magen var fortfarande smärtsam och i total olag, idag är det bättre så nu ser jag fram mot att jobba imorgon och återgå till vardagen igen.

Men jag måste ju bara berätta att min vecka i Portugal var helt fantastisk, bjöd på så mycket bra löpning, jag fick ihop drygt 135km löpning vilket nog är det mesta jag sprungit på en vecka. Jag kände mig stark nästan hela tiden och höll mig frisk (tills jag kom hem, haha). Massor med underbara människor, nya bekantskaper, fördjupade bekantskaper, bra föreläsningar och massor med skratt och allt slutade i en härlig partykväll på Nox där Marie och jag höll oss vakna ända till halv två. Bara en sån sak :)!

Ett pass att minnas är det sista inte för att det egentligen var så mycket bättre än något annat utan för att det nästan inte blev av. Jag hade bestämt mig när jag efter lunch på lördagen såg att det åter igen vräkte ner att: nix, nu fick det vara nog med blöta kläder, la mig på sängen och “surade” lite. Då ringde det och en härlig röst förtäljde att det var en fantastisk regnbåge ute och jag hade sju minuter på mig att få på mig löparkläderna… Det var Jessica och Ann-Sophi, mina nyfunna vänner som skulle ut. Det hade slutat regna och var alldeles ljuvligt ute. Vi tog en lugn skön harmonisk jogg på de mjuka vägarna och sög en sista gång in doften av mimosa och lät blickarna vandra över pinjeskogen som vi sprang igenom. Ibland pratade vi om veckan som varit och långa stunder lät vi det vara tyst och bara njöt av att vara där just då. Ett ljuvligt sista pass var det!

Det kom en och annan skur i ösregnet…

Vaknade på morgonen och tittade ut och såg att regnet bara öste ner utanför fönstret. Det har varit ok väder hela veckan och det hade vi hoppats skulle fortsätta även under fredagen och bergspasset.

Det blev lite funderingar på vad man skulle ha på sig och hur mycket man skulle ha med sig. Det kunde ju bli uppehåll likväl som det skulle kunna bli just så regnigt som det var på morgonen under hela dagen. Vi småsprang ut till bussarna men hann ändå bli rätt blöta på den korta tiden. Väl uppe vid Odeleite så försökte de att göra väntan så kort som möjligt för att inte stå och bli kalla i regnet. Jag och Marie sprang lugnt och höll koll på “kön”. Även fast det kändes lite tungt i benen så var det ändå en helt annan känsla en tidigare bergspass jag gjort. Jag var klart starkare, orkade småspringa upp för många backar vilket jag knappt orkat tidigare år. Regnet bara fortsatte att ösa ner utan uppehåll och vi blev blötare och blötare. Jag hade inte så mycket kläder på mig, en t-shirt under min tunna vindjacka och trekvarts tights. Men märkligt nog så frös jag inte så mycket, jag som brukar kunna vara en sån fryslort!

I veckan innan så var det väldigt många som pratade om att de ville springa med hem från bergspasset för att få till ett riktigt bra långpass. Men ju mer regnet höll i sig så föll fler och fler bort och jag kan förstå dem, det var verkligen ett riktigt busväder. Jag hade ju bestämt mig redan innan att jag skulle springa hem what so ever så jag hade aldrig någon tanke på något annat än att göra det. Från att ha varit säkert över 20 aspiranter på hemlöpningen så blev vi till sist nio som gav oss iväg. Tyvärr fick vi inte med oss Marie då hon var kraftigt nerkyld och behövde komma hem och få på sig varma kläder. Det var nog klokt för det blev verkligen inte bättre.

Den enda bild jag tog innan jag stoppade undan kameran för att rädda den undan alla vattenmassor. Här är en glad Marie och ennTerese med ultradrömmar. 

Så gav vi oss iväg, nio tappra och så Bosse på cykel med extra vatten om vi skulle behövt. Det regnade rejält hela tiden och till och från kom det extra rejäla skurar mitt i regnet. Vi kunde inte göra så mycket annat än att garva åt det hela, det var ju rätt komiskt. Vi sprang genom små byar där människorna som bodde där kurade i busskurer, under paraplyer och stack ut näsan genom dörrarna och samtliga skakade de på huvudet, skrattade och hejade. Undrar vad de tänkte om oss egentligen där vi kom springande, dyngsura och med breda leenden :).

Nio kilometer efter bergspasset så stannade vi för att äta lunch, då passade jag också på att byta kläder, ta på mig torrt från topp till tå. Jag strippade av mig samtliga blöta kläder och drog på mig torrt. Sen efter lunchen så stoppade jag ner mina torra fina fötter med torra strumpor ner i skorna, slurp, slurp och så var de torra fötterna ett minne blott. Tog sen på mig vindjackan och ryggsäcken så var även den torra tröjan ett minne ur det förgångna. haha, men det var rätt gosigt så länge det varade med de torra paltorna :).

Tyvärr hade jag missat att ta med mig en torr sport-BH och chansade på att köra utan. Lite orolig var jag för det och såg bilder för mitt inre där jag kom fram till Monte Gordo med såriga blödande bröstvårtor, men det gick som tur var bra. Men nästa gång kommer jag att ta med ett KOMPLETT ombyte, man lär sig.

Vi höll ett rätt bra tempo hela vägen, visst, vi gick uppför backarna, annars hade jag aldrig orkat, riktigt SÅ stark är jag ännu inte. Men däremellan, på slätten och nerför så tuggade vi på i bra tempo, vi höll runt 6-minuters tempo den mesta tiden och för min del så är det ett riktigt bra tempo med tanke på att jag sprungit mycket under veckan.

Hela gänget höll ihop bra, bitvis så var det några som sprang iväg och så var det Stefan från SpringTime som sprang mellan täten och kön där jag var. Jag hade hela tiden under hemspringningen sällskap av fantastiska Mia, Kjell och så Bosse på cykel, det var såå skönt. Jag försökte verkligen att hålla deras tempo men sackade dem nog lite i uppförsbackarna. Vi pratade och skrattade blandat med en del mer allvarliga diskussioner. Tänk vad man pratar bra då man springer, pratar och kommer närmare varandra. Mia och jag pratade en del om att det faktiskt var bara två år sedan vi träffades exakt här i Monte Gordo och vad mycket fantastiskt som har hänt sedan dess. Alla äventyr och alla vänner som man har fått i och med löpningen och all positiv energi som det gett en. Det var Mia som fick mig att gå med i IF Linnéa och det var i och med det som min löparkarriär tog fart på riktigt.

Ibland så trodde vi att det skulle hålla uppe och det gjorde det under någon väldigt kort stund men vi hann knappt kommentera det innan det kom ytterligare en störtskur. Några kilometer från Monte Gordo så blev det verkligen uppehåll och solen orkade nästan kika fram mellan de regntyngda molnen och det var oerhört skönt.

Mia och jag hade pratat om att vi skulle förlänga passet till 50km men då vi kom fram till hotellet så insåg jag min begränsning, jag var rejält sliten och förmådde mig inte till att fortsätta att springa i ytterligare några kilometer, jag tackade för mig och gick in och tog mig ett varmt (läs skållhett) bad som bästa Marie hade tappat upp, gissa om det var gött!!! En timme senare så kröp vi ner i bastun för att fylla på med ytterligare värme.

Jag är så nöjd och glad att jag sprang hem från bergspasset. Ok, vädret var inte det bästa men det är bra att ge sig ut på sådana pass också ibland. Vem vet vad det blir för väder den 9 april då jag ska springa TEC. Bäst att vara väl förberedd på alla eventualiteter och att utsätta sig för sådana här tuffa pass är den bästa förberedelsen jag kan få tror jag.

Turistlöpning till Spanien

Idag har jag haft en riktigt soft dag. Hoppade över morgonjoggen, försov mig så jag missade yogan. Så startade min dag idag och sen har den fortsatt i samma softa anda.

Vi samlades runt tio för att jogga bort till Villa Real och sen ta båten över till Spanien. Vi var ett gäng på runt 30 personer som följde med. Vädret var fantastiskt och den spanska glassen smakade ljuvligt i solen. Stannade i byn där runt en timme innan vi vände tillbaka hem igen.

I flygande fläng på väg mot Spanien

 
Hela sköna gänget i Spanien på … Spanska trappan…

Eftermiddagen fördrevs i solen nere på stranden, hur skönt som helst att få lite soltimmar och strandliv mitt i all träning. Det var underhållning också, friskis o svettis (försökte) hålla ett Fuegopass nere vid stranden så vi satt där och hoppades på riktigt bra underhållning. Tyvärr så var inte tekniken med dem utan musiken strulade i ett, det var mest dansstopp de körde. Tills sist gav både de och vi upp och gick hem.

Hem för att köra dagens sista joggpass. Jag tvekade länge och väl om jag verkligen skulle vara med på passet men bestämde mig i sista sekund för att köra. Det blev dryga sju kilometer i lugnt tempo på relativt pigga ben. Bra mycket piggare än under joggen till Spanien i alla fall och definitivt piggare än gårdagens långpass. Nu är det bara att ladda inför morgondagens bergspass, då vi också planerar att springa hem. Det kommer att bli runt marathondistansen i så fall. Hoppas att benen är med mig då!!

Mera Portugal!!

Det är sjuuukt skönt här i Portugalien. Väderprognoserna innan vi for ner var allt annat än positiva. Det lovades hällregn och blåst mer eller mindre dagligen. Vilket har visat sig inte alls stämma. Regnat och blåst har det i och för sig gjort men bara i tisdags. Övriga dagar har varit fantastiska och bjudit på både sol och värme.

Måndag
Började måndagsmorgonen med en morgonjogg i en fantastisk soluppgång och låg sedan vid poolen i ett par timmar och blev som en riktigt kokt kräfta, ajaj! Men det var så obeskrivligt skönt att bara ligga där vid poolen och låta solen värma!

Anders går igenom lite kring löpskolning, varför man kör det och
vad vi ska gå igenom idag. Jessica och alla andra lyssnar och lär.

Passet vi körde på eftermiddagen skulle vara ett vanligt distanspass men med ett stopp för lite löpskolning med Anders Szalkai. Vi sprang i nästan åtta kilometer innan löpskolningen och hade jag sprungit i samma tempo i två kilometer till så hade jag persat på milen :). Det kändes fantastiskt bra, hade tryck uppför backarna och trot eller ej, men det var PRAT-tempo!! Så även fast det egentligen bara var ett vanligt distanspass så blev det ett bra snabbdistanspass för min del. Dagen avslutades med en föreläsning av Emma Lindblom kring kost och prestation, hon befäste bland annat att O’boy är den bästa återhämtningsdrycken. Sådant man vill höra som O’boy älskare:).

Tisdag
Även tisdagen började med morgonjogg. Den här gången valde vi att springa i skydd av skogen då det blåste rejält och regnade horisontellt. Nu kom det där utlovade regnet och det i kvadrat!! Kände mig tung i benen under joggen så jag tog det extremt lugnt. Morgonjoggen ska ju enbart vara till för att öka på mängdträningen och för att återhämta sig efter föregående pass. Alltså inte på något vis kvalitativt.

Sedan blev jag medlurad av Marie på ett danspass. Hon sa att jag var dum om jag inte gick på Fuego.. Fuuuueeeggoooo egoooo. Fuego innebär koordination i takt till musik, mitt absolut svagaste kort och något som jag alltid försöker att undvika. Men dum vill jag ju inte vara och hur svårt kan det liksom vara, egentligen…. Så jag gick… på ett danspass. Det var faktiskt rätt roligt.. Jag lärde mig ALLA latinska danser på mindre en än timme…. pöh, hur svårt kan det vara liksom ;).

På eftermiddagen körde vi intervaller. Treminutersintervaller med en minuts stående vila. 6-8 intervaller skulle de flesta köra. Uppvärmningen körde jag tillsammans med 4.00 gruppen i strax över 6-minuters fart. Funderade lite till och från på vilken grupp jag skulle springa intervallerna med och tog till sist beslutet att köra på 4.50 tempo. Vill inte fega utan pressa gränser och det gick så bra!! Låg långt fram i gruppen och pressade och sprang till och med fortare än gruppen under vissa intervaller. Jag slutade efter sex stycken då det kändes så himla bra då och jag ville behålla känslan lite. Tempot på intervallerna låg på mellan 4.35 och 4.47, vilket är fantastiskt bra och jämnt. Toknöjd!!

Det är viktigt med stretch efter tuffa intervallpass. Den döende tranan döptes den här stretchpositionen till som Anders bjuder på :-).

Kvällen avslutades med en föreläsning av Anders Szalkai om hur man kan optimera sin träning. Även fast man har hört mycket av det tidigare så är det ändå alltid inspirerande att höra honom berätta och man lär sig alltid NÅGOT nytt.

Onsdag
Långpassdag vilket innebar, ingen morgonjogg, utan istället lite sovmorgon, lugn frukost och så samling vid tio. Kände mig rätt sliten redan innan start men tänkte ändå att jag ville springa med 4.15 gruppen vilket innebär 6.20 tempo. Startade med dem men insåg redan efter dryga kilometern att det inte skulle hålla. Släppte då av på tempot och väntade in nästa grupp med Marie i truppen och sprang lugnt och sansat med dem istället. Efter ytterligare några kilometrar då vi hade passerat Villa Real så sa Stina och Marie att det var sista anhalten att vika av för de som inte ville fortsätta köra hela rundan.

Strax infångad av eftertruppen.

Jag såg min chans att göra det. Jag var så sjukt sliten och hade nästan svårt att hänga med dem i deras tempo. Jag bestämde mig för att vika av för att köra i mitt eget race och kunna avbryta passet när som helst. Hade knappt styrfart men fick ändå till sist ihop i alla fall 22.5 km. Marie fick ihop 30 bra kilometrar på sitt pass idag. Det var ju även mitt mål med långpasset men jag fick som sagt var lov att vika ner mig. Det blev ändå ett okej pass med snitt runt 6.50.

Lite turistande blev det på långpasset.
Sprang förbi det här skatbot borta i Villa Real.

Jessica pratade med mig lite innan passet och funderade på vilken grupp hon skulle springa i. Hon tvekade mellan 4.00 och 4.15 gruppen. Med tanke på att alla grupper skulle springa samma runda idag så tyckte jag absolut att hon skulle testa den snabbare gruppen för att om det behövdes vänta in en långsammare grupp. Det är ju perfekt vid såna här tillfällen då grupperna ligger bakom varandra att testa sina gränser lite. Självklart så fixade hon att hänga med 4.00 gruppen och var strålande glad efteråt. Härligt!!

Kvällen avslutades med middag med hela sköna TSM gänget på samma restaurang som vi var på för två år sedan då jag första gången träffade Mia och fick inspiration att börja springa med IF Linnéa. Tänk vilken resa jag har gjort sedan dess, det är helt fantastiskt. Innan läggdags fick vi oss en föreläsning av LG Skog som är fystränare för Umeås damfotbollslag. Han föreläste om träningslära, bland annat lite anekdoter kring då Marta som 17-åring kom till Umeå och var allt annat än vältränad och hur det vände och hon blev så fantastiskt bra. Det var ännu en inspirerande och rolig föreläsning. Fyra kvällar och fyra bra föreläsningar har vi fått och veckan bara fortsätter.

Idag ska vi springa till Spanien.

Det är SOL i Portugal :)

Ett dygn har förflutit nu i Portugal och vi har hunnit med det här! Bilderna får tala för sig själva.

Snart ska vi iväg på en workshop i pulsträning, följt av ett pass Coreträning följt av distanspass med extra mycket löpskolning följt av föreläsning i kost och prestation. Däremellan lunch och lite vila :). Och det är bara måndag!!

   

Monte Gordo – jajjamensan!

Hade ju tänkt att jag inte skulle resa så mycket nu under våren. Skulle hålla mig på hemmaplan och hålla i plånboken. Men HUR KUL ÄR DET!

Speciellt när Marie skickar ett kort men mycket frestande SMS som säger ungefär så här.

Jag får ta med mig en kompis för reducerat pris!

Självklart så började jag genast att kolla möjlighet att få semester med så kort varsel, slänger ett öga på budgeten och någon dag senare har jag anmält mig. JAG KAN INTE LÅTA BLI!! Man vet ju aldrig vad som händer och det är bäst att passa på att göra roliga saker när de står för dörren.

Så, nu.. jippie jey ska jag med Marie till Portugal vecka 10! Det ska bli så galet roligt!!

Ska du göra någon resa i vår?

Sammanfattning Portugalveckan

Nu är man hemma igen men minnet från veckan lever kvar. Det var en skön vecka då jag fick ihop en del träning. Inte riktigt lika många träningspass som jag fick ihop för ett år sedan då jag var där men å andra sidan så fick jag den här gången ihop mycket mer löpning istället.

Det var fantastiskt skönt att äntligen få springa på barmark och nu längtar jag bara ännu mer efter barmarken och våren fast just nu ser den ut att vara en bit bort. När vi landande på Arlanda i natt så visade termometern på –15 grader, inte riktigt det välkomnande man hade hoppats på.

Under veckan fick jag ihop följande träning och det syns väldigt tydligt att det är löpningen som fått fokus den här veckan.

Yoga	2h 15 minuter
Simning	1h
Cirelfys/core och liknande	4h
Vattengympa	1h
Löpning	16h 26min (129 km)

Nu är det vila och lättare träning som gäller kommande vecka för att komma fräsch i benen till Skövde 6-timmars till helgen.

Bergspasset

Torsdag här nere i Monte Gordo innebär som ni alla vet, i alla fall ni som varit här tidigare, att det är dagen då man ger sig upp i bergen till den lilla bergsbyn Odeleide för att njuta av ett löppass på härliga slingrande bergsstigar.

Väl där finns det ett antal olika alternativ, det finns två slingor att välja mellan en på 10km och en på 14km. Självklart kan de som vill välja att springa båda slingorna. Det finns också stavgångsalternativ för de som vill det, de går då den kortare slingan. Sen finns det alternativet som jag och arton andra valde. Att skippa bussfärden hem och istället springa hem, en liten nätt tur på ytterligare 29 km.

 Genomgång av dagens pass och uppdelning i grupper.

Jag kände helt klart fortfarande av passet från i tisdags och kände mig rätt seg. Då jag sprang själva bergspasset på 14 km så var jag tung och trött i kroppen och hade nästan skrinlagt planerna på att springa hem. Peter och Fia som jag hade sällskap av på rundan skulle båda springa hem och de tog det som tur var också lugnt på bergsrundan. Tror nog att de hade kunnat springa på lite mer än de gjorde men båda hade det fantastiska ultratänket att det är inte tempot som är viktigt så tog det lite lugnt så att jag kunde hänga med. Även fast båda hävdade att de ändå tänkt ta det så lugnt, all kärlek till dom!!!

En för alla alla för en var det här gängets motto. Vi höll ihop hela vägen under bergspasset och senare även hela vägen tillbaka till Monto Gordo.

Det var rejält mycket vatten på sina håll, bara att ta av sig skorna och njuta av svalkan, det var riktigt skönt!

Vädret var fantastiskt, precis exakt det perfekta vädret för ett sånt här pass. Ömsom lite sol, ömsom lite moln och så ett antal vattendrag att passera där vi tog oss tiden att ta av oss skorna för att vada i det kalla vattnet, det var balsam för såväl fötter som själen!!

Det här charmiga nyförälskade paret låg och mös på vägen i solskenet. Rena rama natur exkursionen!

Efter det avklarade bergspasset så var det samling och inväntande på de som skulle med på hemfärden. Jag och Ulla hade lite diskussioner om huruvida vi skulle med eller ej på turen hem. Lyckligtvis så slutade det med att vi båda till sist hakade på. Det blev rätt tufft, det var oerhört kuperat hela tiden. Bara uppåt uppåt uppåt och så en liten nedförslöpa och så uppåt uppåt uppåt igen. Det var så min kropp uppfattade det hela i alla fall. Vi stannade för lunch efter ca nio kilometer. Jag tror vi tömde den restaurangens hela förråd på mackor och Cola, vilket samtliga beställde. Sen fanns det en och annan ultraräv som sköljde ner det hela med husets!! Själv kände jag att passet i sig var en lagom utmaning, att experimentera med och testa hur kroppen skulle funka med vin som bränsle kändes inte helt rätt just då.

Stärkta av lunchen så var det bara två mil kvar. En halvmara, peace of cake, en fis i rymden, en piss i havet, you name it (obs plats för ironi…)!!

Vi skulle stanna till vid behov i ytterligare en by ungefär en mil innan målet. Kroppen kändes faktiskt rätt bra, jag var trött men inte alls lika slut på energi som vid tisdagens långpass. Jag hade den här gången med mig Snickers (tips från Peter), Proviva och en del nötter. Jag försökte att fylla på hela tiden, redan upp på bergspasset så började jag att fylla på. Det är sånt här som jag måste lära mig, vad jag ska äta, vad tycker jag om, vad funkar för kroppen. Kan ju säga att den där mackan vi åt till lunch, vitt bröd med ost och smör inte riktigt var min grej. Det var helt enkelt inte gott och jag fick verkligen kämpa för att få i mig den.

Efter ytterligare en hel dag ute på vägarna så var det riktigt skönt att anlända till hotellet. Sista två kilometrarna var rätt tunga, då började kroppen att protestera rätt rejält, det gjorde ont på de mest underliga ställen. Jag joggade hela vägen fram till trappen och väl där var det skönt att sätta sig ner, stretcha lite och fylla på med ännu en Proviva.

Vi var som sagt nitton stycken som sprang hem och partygänget bestod av förutom mig själv, Ulla och Peter Lembke, Fia och till och från Rune. Vi höll ställningarna längst bak och såg till att ingen tappades bort på vägen, några måste ju axla även den rollen:-).

Första långpasset

Vad gör man en tisdag i Monte Gordo då väderprognosen lovar mycket blåst och en hel del regn. Självklart så hänger man med Rune på ett 5-milspass runt Monte Gordo! Enligt Rune skulle vi få medvind de första två milen och kraftig motvind de senare tre och sista milen skulle vi bjudas på regn också. En minst sagt varierande dag.

Vi var sexton som startade klockan nio på morgonen. Ryggsäcken var packad med en extratröja, vindjacka och vindbyxor, vatten, sportdryck och ett par bars.

Vi började med att springa på stranden västerut i ca 5km innan vi svängde uppåt in mot byarna. Det rullade på bra och första riktiga stoppet gjorde vi efter dryga två timmar och vi hade då lagt 18 km under oss. Efter att ha vridit sönder en nyckel till låset på en av toaletterna och fått i oss varm och god grönsakssoppa så var vi trettio minuter senare ute på vägarna igen. Alla småpratade och humöret på alla var på topp. Under stoppet så hade det börjat blåsa upp rejält och väl ute igen så kom det utlovade regnet, några timmar för tidigt. Det regnade rejält minst sagt, på tvären bitvis, som tur var så var temperaturen skapligt hög så vi frös inte trots att vi blev rätt rejält blöta. Regnet höll dock i sig bara dryga timmen, senare under dagen visade sig vädergudarna från sin bästa sida och himlen sprack upp och solen tittade fram.

Tills nästa stopp som skulle bli ett lite längre och då vi skulle få möjlighet att äta skulle vara vid 32 kilometer så det var det nu 14 kilometer kvar. Redan nu hade Viveka slagit sitt distansrekord som var 12 kilometer, och det skulle visa sig att den tjejen var hur stark som helst. Hängde med hela vägen och hela tiden med ett leende! Imponerande!

Ett litet kortare stopp gjorde vi dock då vi inte kunde låta bli att palla lite apelsiner, de var himmelskt goda!!! Det blev en promenad där, medans alla smaskade och åt de solmogna apelsinerna plockade direkt från träden. Ljuvligt!!!

När vi väl kom fram till byn där vi skulle äta lunch så visade det sig tyvärr… att de inte serverade någon lunch. Det här blev ett riktigt avbräck, jag kände mig rätt tom på energi och fick inte i mig tillräckligt. Handlade två små påsar chips, en twix och en cola. Nu började det gå rätt tungt för min del och resterande av turen blev att bita i och föröka hålla jämnt tempo med övriga, det var inte lätt. En läxa att lära helt enkelt. Inte förlita sig på att det alltid finns det man önskar utan kanske plocka med lite extra i ryggsäcken. Som tur var började solen kika fram nu och det var ju nedräkning så det gjorde att det blev lite lättare.

Sista fikat tog vi i en liten by runt sju kilometer från målet. Då var solen framme och värmde, jag drack en kaffe kände att krafterna inte var helt slut. Mitt knäproblem höll sig förvånansvärt lugn, hade väl aningen kännig nästan hela tiden men det blev inte värre och det hindrade mig inte från att springa. Det var till och med så att det nästan försvann efter någon dryg mil för att i och för sig komma tillbaka sista halvmilen, men då tog jag det riktigt lugnt. Sprang för mig själv sista biten och kunde då helt anpassa tempot efter känslan i kroppen, ömsom sprang ömsom gick.

Det blev en härlig runda och idag när jag skriver så har jag nästan ingen känning alls i knät, kanske var det fem mil som behövdes för att läka ut skadan. Har tagit det lugnt idag och fyllt på energin för den var helt slut. Imorgon är det dags för bergspasset och efterföljande 29km jogg hem. Hoppas på att kroppen känns bra då så jag kan hänga med på den turen.

Visa fullständigt album

Rappor från ett omväxlande Monte Gordo

Jag har sprungit på barmark och det var helt fantastiskt! Sprang en runda direkt när vi kom till hotellet. Raka vägen ut i pinjeskogen. Fatta vad häligt att spinga med barmark under fötterna och känna att det biter ifrån då man trycker i från, inget sladd, inget halkande bara power! Som en våt dröm för en löpare som i två månaders tid kämpat mot modd och kyla.

  Bild från stranden som skulle kunna vara från vilken exotisk plats som helst.

Vädret har minst sagt varit växlande, när vi kom ner så var det uppehåll men lite mulet. Gårdagen bjöd på allt från strålande sol då en del av deltagarna, trånande efter solfattiga dagar i Sverige, slängde av sig kläderna och placerade sina vita lekamen runt hotellets pool. Några hann till och med få en härligt tomatröd färg i ansiktena efter bara någon timmes lapande. Från detta fantastiska väder så slog det om till rena skyfallen och vindar med stormstyrka. Vi hade ändå tur med vår eftermiddagslöpning som vi lyckades pricka in under en någorlunda vindstilla och med bara ett lätt regnande. När vi var på väg till middagen senare under kvällen så var det återigen stormbyar och skyfall. Som sagt, växlande!!

Träningen har gått fantastiskt bra, jag har verkligen bra tempo i kroppen och känner mig grymt stark, nu märks det att vinterns slit har gett resultat. Att kunna köra lugn jogg i snacketempot 5.30, säger allt tycker jag. Tyvärr dras jag fortfarande med smärtor i högerbenet men tycker att det börjar ge med sig en aning. Jag kör massor med stretch och har fått in ett bra yogapass och även en del styrka. Både styrkan och yogan tror jag är riktigt bra för kroppen.

Idag måndag så kör jag lite lugnare, var på stranden och såg soluppgången under morgonjoggen, helt fantastiskt vackert. Kommer att köra ett uppmjukande vattengympa-pass runt lunch, sedan en lugn distans till kvällen. Allt för att försöka vara så fräsch som möjligt i kroppen inför morgondagens långpass. Det planeras en 5-milsrunda med Rune då som jag hoppas kunna vara med på. Jag är med om kroppen säger att det är ok, annars så kommer jag att köra ett lugnare och aningen kortare pass tillsammans med Ulla L.

   Samling inför morgonjoggen och lite information om dagens träning.  Jag och min trevliga rumskompis Lina på morgonjogg. Två tjejer med mycket stela muskler efter gårdagens tuffa cirkelfyspass då vi utmanade varandra till att maxa på varje övning.

Den milslånga stranden är verkligen inbjudande att springa på. Vi passade på idag, för senare i veckan ska kommer tidvattnet att göra att morgonjoggen inte går att utföra. Det finns till och med ett tidvattenschema på anslagstavlan. För det skiljer från dag till dag.  Soluppgång över Monte Gordo.

Mot Portugal

Nu sitter jag här, väskan packad och funderar på om jag ska gå och lägga mig för att var pigg imorgon eller om jag ska stanna uppe och kolla på guldmatchen i curling.

Har kollat väderprognosen och det ser väl ut som om jag får lite av varje. Lite sol, åska och en och annan regnskur. Det blir till att få med sig både solglasögon och regnjacka. Det ska inte vara så jättevarmt runt 16-18 grader, fast å andra sidan det är ju inte en solsemester som jag ska iväg på. 16-18 grader är ju faktiskt en perfekt temperatur för löpning och det är ju det jag ska göra därnere.

 Så här vackert var det i mitten på mars förra året, det är den här synen jag hoppas på att möte när jag kommer ner.

Det ska bli fantastiskt skönt att komma ner och bara fokusera på träning under en hel vecka. Jag hoppas på att det blir minst ett par riktigt långa sköna löppass tillsammans med andra sköna ultralöpare.

Bergspasset

Idag sprang vi det omtalade bergspasset. Vi åkte buss på förmiddagen upp i bergen till ett litet fik där turerna utgick ifrån. Man kunde välja mellan att springa 8, 10 och 14 km. vissa sprang dubbelt, dvs minst 18km. Själv tog jag beslutet att eftersom jag har haft problem med benen så tog jag den kortaste rundan, och jag tror nog att jag sprang bland de lugnaste också. Vissa uppförslut var grymma, över 1km rakt uppåt, jag kände av mjölksyra i benen redan efter de första korta uppförsluten, förmodligen tog gårdagens tuffa program ut sin rätt. Nästa vecka kommer jag att ta det betydligt lugnare på onsdagen för att kanske till och med orka med 14km- rundan vilken ska vara den finaste naturupplevelsen man ska springa genom apelsinlundar och så. 

På kvällen var vi TSM:are ute och käkade en gemensam middag, riktigt trevligt. Jag satt mittemot legenden Kjell-Erik Ståhl, mannen som innehar svenska rekorden på marathondistansen. Det var stort! Han berättade en massa anekdoter från hans liv som löpare, hur intressant som helst. Man kan inte låta bli att imponeras och inspireras av honom. Och av alla andra fantastiska människor som är här nere, lite kul att det är så blandat både med åldrar och nivåer på idrottare. Här finns allt från en ultratjej som bara är 25 år och klarat 18 mil på en 24-timmars, en dam som är närmare 70 som i år ska springa sin 31:a stockholm marathon, Rune Larsson som har korsat USA löpandes utan hjälpmedel, och inte att glömma alla vanliga vardagsmotionärer som är här och kämpar. Och alla är så djäkla trevliga,öppna och sociala.

Jag tog med mig en massa filmer och böcker och så för att ha något att göra mellan passen, men har knappt hunnit med något i den vägen. Man bra umgås med alla trevliga människor all tid som man inte tränar. Det är första gången som jag är här men absolut inte den sista. Nästa år ska jag ta mig hit ungefär samma tidpunkt så att jag får möjlighet att springa en 5-mila med Rune, det är något i hästväg det. 

Man har helt enkelt andre referensramar här nere

Började dagen med ett skönt pass med yoga följt av en halv timme rätt tufft styrkepass för överkropp och bål. Därefter var jag mer än lovligt trött. Nu känner jag mig verkligen så där härligt trött i kroppen, nu blir det ingen mer träning förrän i eftermiddag. Jag tänkte då försöka mig på en lugn joggingrunda. Jag kör med den lättaste gruppen så vet jag att det kommer att bli lugnt. Jag tänkte även låna upp en Comprex i eftermiddag igen och köra en omgång till, kanske till och med två en på eftermiddagen och en senare ikväll. Ikväll blir det nämligen väldigt lugnt. Ingen föreläsning utan jag kommer nog ta mig upp på rummet direkt efter middagen och kanske se på en film och sedan släcka och sova tidigt.

Lånade en Compex från Runners store. Har kört en omgång nu i kväll och tänkte försöka att hinna med ett par gånger till under dagen imorgon innan den ska lämnas tillbaka imorgon kväll. Man får bara låna den under ett dygn. Kanske går att låna den igen senare i veckan. Det vore nog bra. Har känt mig rätt trött i kroppen efter förmiddagens pass så jag har tagit det lugnt under dagen. Tog en rejäl tupplur på eftermiddagen, hur skönt som helst.

Slutade träningsdagen med löpning i form av långa intervaller. Kändes riktigt bra, benet kändes av lite under den sista intervallen, men då joggade/promenerade jag hemmåt.

Det är helt sjukt. Jag tycker idag att jag har tagit det rätt lugnt, känns som en soft dag, och ändå har jag hunnit med TRE pass…. Man får lite andra referensramar när man är här det är helt klart. Det här med träningsläger i Portugal slår allt jag hade kunnat drömma om, jag stortrivs här nere och med säkerhet kommer det att bli fler träningsläger nästa vår.

Kollade på kvällen på en medhavd film, rätt skön avkoppling på en härlig dag. Såg dock bara halva filmen då det sista halvan vägrade att visa sig. Men då kom jag å andra sidan att sova lite tidigare
zzzzzzzzzzzzzzzzz

Funktionell träning

Började dagen med ett härligt yoga pass. De körde Aschtang yoga som var riktigt bra. Fick en massa bra tips som jag inte hade en aning om tidigare i och med att jag inte har gått på så mycket "riktig" yoga utan mest kört framför videon.

Därefter tog jag en lång och härlig frukost med en massa goda frukt och mackor.

Vädret är rätt trist, mulet och småregn, vi hade tänkt ta en cykeltur till Spanien men det slutade med att vi tog en promenad istället. Vi tog en promenad bort till byn Vila Real som ligger drygt fyra km härifrån. Det duggade lätt under hela turen men det var ändå väldigt skönt. Vi käkade en lunch där och så promenad tillbaka. 

Hann med att vila en halvtimme innan det var dags att ge sig ner och köra ett pass med funktionsträning utformad som cirkelträning, det var grymt kul och härligt jobbigt. Efter passet var det bara att ta sig upp på rummet, byta kläder till löpar(host host, stavgångs-) stassen och ge sig ut för 5km stavgång. Trodde aldrig jag skulle hamna med ett par stavar i nävarna, men då jag känner av benet fortfarande så tar jag det lite lugnt nu i början av veckan så kan jag stegra träningen i lagom dos till nästa vecka och förhoppnings vis köra mer full fart då. Lite trist med skadan då jag verkligen hade sett fram mot att få köra för fullt de här två veckorna och komma hem mer vältränad än någonsin. Men men än finns det tid.

Fick tips efter passet att man kan låna en Comprex maskin, det är en maskin som skickar in elpulser genom musklerna. Man sätter plattor två och två på de ställen som ska behandlas och så går korta strömstötar från den ena plattan genom muskeln och till den andra. Sen kan man öka och minska intensitet efter behov. Den ger en form av djupmassage som är svår att få till på annat sätt. Jag lånade upp en maskin på kvällen och körde en omgång på höger ben. Känns lite obehagligt till att börja med men efter ett tag så vande jag mig. Var nog lite feg med styrka på stötarna nu första gången, men tror ändå att det är väldigt bra. 

På kvällen var det föreläsning av killen som tidigare höll cirkelträningspasset och föreläsning handlade också mycket riktigt om funktionsträning. En kul förläsning med en massa inslag av "testa på er själv" praktiska exempel för att åskådliggöra nyttan och vikten med funktionsträning. Han ansåg att isolerade övningar i maskiner är väl kanske bra men det hjälper dåligt i vardagen och leder ofta till skador. Intressant o lärorikt.

Nu återstår bara en sak zzzzzzzzzzzzzzzzz

Första dagen, tidig uppstigning

Idag blev det riktigt tidig uppstigning, var uppe redan vid 4.00 imorse för att hinna ta mig till Arlanda via taxi och buss i tid. Incheckningen stängde strax efter sex och jag var där kvart i så det var perfekt, hann med att käka frukost också innan boarding.

Väl framme i Faro, där vi landade vid halv tio lokal tid, så bussades vi till hotellet, var där runt 11, satt bredvid en tjej, Selia, som var där med två kompisar. Då vi inte fick våra rum förrän efter tre så gav vi oss ut för att käka lunch. Käkade lunch med Selia och hennes kompisar , Katja och Marianne. 

Vädret är relativt soligt men blåsigt så ända in i bomben. Rätt ok temperatur, runt 15 grader men som sagt det blåser smådjävlar.

Rummet är bra, rätt stort och med en balkong i söderläge med utsikt över havet, precis som jag beställt.

Efter incheckning var det dags för dagens första och enda träningspass. En jogg/promenad/stavgångsvariant. Jag tänkte att , perfekt jag tar promenaden, men det verkade brinna inne så jag fann mig själv löpandes fast jag inte skulle, Det blev en kort runda på runt 5km med gång för min del den sista biten. Kändes lite i benet trots det lugna tempot och den korta sträckan. Innan passet så körde jag en massage/voltaren/liniment behandling. Det är bara det att det gör så j-a ont att massera, känns som om jag är rejält öm i musklerna på benen. Efter passet så körde jag varma/kalla duschar på benen och så mer voltaren. 

Efter en förvirrad middag så hade Anders Salkai föreläsning. Han berättade sin historia varför och hur hans löparkarriär har tagit olika vändningar. Intressant. Nu är det bara en sak kvar zzzzzzzzz.