tisdag, februari 9

Antilusten som vände

Vet inte vad jag var på för humör idag men när jag kom hem så hade jag helt enkelt ingen lust att springa. Jag har haft ont i mitt högerknä hela dagen och kanske var det det som förtog lusten.

När jag kom hem så tog jag en Voltaren, brukar inte ta smärtstillande men jag var lite trött på att ha ont i knät. Avvaktade ett tag och tog sedan på mig träningskläderna. Tog beslutet att jag ville göra passet lite roligt så jag tog på mig mina Nike Free 5.0. Det är ett par supersköna lätta skor som är extremt mjuka och rörliga i alla led, vilket gör att de inte förhindrar fotens naturliga rörelser. Jag har bara sprungit i dem en gång tidigare och det var en kortis på löpband.

nikefree5

Jag gav mig ut och joggade ner mot den plats där jag brukar köra mina tusingar, vilket var det som stod på schemat idag. Väl ute så var det såååå skönt att springa, det gick fort, helt odubbat med lätta skor gjorde att jag flög ner mot Skanstull. På vägen ner kände jag av en rätt markant smärta i vänster vad men inget som hindrade mig från att springa. Väl nere på plats så började jag köra mina intervaller, och det kändes helt underbart, jag hade tempo idag men då jag hade känt av smärtor både här och där hela dagen så nöjde jag mig med två intervaller. Inte mycket men ibland måste man vara lite klok och lyssna på kroppen.

Jag joggade hem igen på lätta ben och är nöjd med passet ändå, det var ett skönt pass och jag hade tempo i kroppen, det var kul!

Sträcka: 5.27 km
Tid: 30:27
Tempo: 5.47 min/km
Puls: 156 (186)

How to Aquasocks

Då flera av er var lite nyfikna på vad jag höll på med igår kväll och många av er som vet vad jag höll på med är nyfikna på hur det var så tänkte jag att jag skriver lite om min korta men ack så lyckliga stund jag hade i mina socks igår.

Jag har funderat ett bra tag på det här med barfotalöpning och har ju redan via en pose-klinik tidigare prövat på det här med framfotalöpning. Efter ett inlägg av Fredrika kring det här med hällöpning vv framfotalöpning så blev jag än mer övertygad om att det här med att trycka ner hälen först i marken inte är så snällt mot kroppen. Läs gärna den här artikeln om ni vill veta mer om det.

FiveFingers, som jag inte fick tag på


Ännu en variant på bafotaskor, Feelmax

Såå, med det i huvudet så gav jag mig ut på stan för att försöka få tag på ett par FiveFingers för att så smått börja träna lite mer barfotanära löpning. Att få tag i ett par FiveFingers var lättare sagt än gjort, jag gick helt enkelt bet på det, det fanns fast inte i min storlek. Fick sedan tipset från Fredrika att man kunde beställa ett par Aquasocks för 150:- från simbutiken!! that’s a bargain!! Jag slängde genast iväg en beställning och två dagar sedan hade jag dem i min brevlåda. Fast and easy, precis som jag vill ha det.

Aquasocken är som en typ av sockerplast/toffel/badsko/mockasin och är gjorda av neopren men en tunn mjuk gummisula. Med ett par ullsockor i så var det inga problem alls med kylan, ändå var det runt –7 när jag var ute och sprang. Skulle jag stå still så skulle nog kylan krypa in genom sulan men i och med att jag var i rörelse så hann inte kylan ta sig igenom och jag var varm och skön om fötterna. Storleksmässigt så är de lite stora i storlekarna, jag gick ner en storlek och då passade de perfekt.

BADSKOR AQUASOCKSAquasocks från simbutiken

Det var en härligt busig känsla att springa i dem, det kändes som om jag var ute och sprang i strumplästen och det var jätteroligt. Marken och alla små gropar och ojämnheter kändes igenom skon så jag fick en riktigt bra markkontakt. Då tanken är att man inte ska springa på hälen när man springer barfota så var jag ju naturligtvis tvungen att göra det. Jag fick nästan anstränga mig för att åstadkomma det och det kändes helt fel och var inget skönt. Att springa på framfoten kändes helt naturligt och jag fick ett härligt spänst i steget, min “egna” naturliga dämpning var verkligen fullt tillräcklig och jag hade en flygande känsla.

Jag hade bra grepp där det var packad snö och även där det var moddigt. I modden släppte det lite på samma sätt som när man springer med vanliga skor men jag halkade inte. När jag sprang ut mitt på vägen däremot där det var lite mer is så tappade jag greppet lite och det blev lite halkigt. Jag tyckte ändå att känslan var att det var stabilare att springa även där det var halt med dessa än med vanliga skor. Antar att det beror på att man har en bättre markkontakt.

Om man vill testa det här med barfotalöpning men inte vill betala de dryga tusen kronor som ett par FiveFingers kostar eller 600-700 som ett par FeelMax kostar så tycker jag att Aquasocken är de perfekta skorna. Slitbarheten kan jag inte säga så mycket om, men skulle inte tro att de är lika slitstarka som de andra dyrare varianterna.

EDIT: Bra point av Fredrika, TACK. Dra ur den lilla kudden som finns under hälen innan ni börjar använda dom, annars förtas effekten.

Nu tog jag ju bara en väldigt kort runda men längtar redan efter att ge mig ut och flyga i mina “sockerplast” igen.

måndag, februari 8

Jag har busat

Tog snabbt på mig lite kläder så jag skulle hålla mig varm, sprang ut genom dörren hemma och ut. Det var befriande fast jag kunde ändå inte låta bli att vända mig om för att se om någon kom efter mig och skulle påminna mig att jag glömt... Jag nynnade “…och bena blir fulla med spring”, Idas sommarvisa kändes så rätt. Det spratt i benen, skrattet bubblade upp och jag hoppade fram på vägen ut från vägen och ut i snön, det var härligt. Frihet lycka!!! 20100208-DSCN0260

Jag har precis sprungit min första kilometer i mina Aquasocks!

söndag, februari 7

Vecka 5 - Sammanfattning

Den här veckan var en riktigt bra vecka på de flesta sätt. Jag har kunnat följa mitt träningsprogram utan större problem och passen har känts rätt bra. Intervallpasset i tisdags skulle väl ha kunna gått lite bättre, jag var trött och seg och modden sög musten ur mig då. Men jag fick min revansch redan på torsdagen då jag körde mitt löpekonomipass som kändes riktigt bra. Jag har dock varit lite dålig på att köra mina rehabövningar och styrkepass, där får det bli lite bättring till nästa vecka.

Dag Beskrivning Distans(km) Tid (min) Tempo
(min/km)
Puls
Måndag Vila        
Tisdag Intervaller 7*1000 12,09 83 6.55 153 (181)
Onsdag Långpass 16,03 124 7,43 139 (158)
Torsdag Löpekonomi 6.54 41 6,12 159 (198)
Fredag Långpass 17,26 113 6,32 153 (205)
Lördag          
Söndag TSM-Långpass 18,21 127 6,58 147 (173)
Totalt   70,13 488 6,57  

Långpass med TSM

I morse var jag inte helt pigg när klockan ringde. Det var konferens på jobbet igår, vilket innebar sen middag med efterföljande mingel, vilket gjorde att sänggången blev lite senare än normalt.

Så imorse snoozade jag flera gånger innan jag väl orkade mig upp. Jag är väldigt beroende av att få sova mina minst sju timmar, helst åtta för att fungera bra. Men när jag väl kom upp och fick i mig lite frukost så var jag väldigt sugen på att ge mig ut på ett långpass.

20100207-DSCN0249Vätskepaus vid Djurgårdsbrunns bron.

Den här söndagen stod det medelhård distanslöpning på schemat och 17 km skulle avverkas i den grupp, 4.15, som jag valde att springa i. Tempot skulle vara runt 6.30-6.40 beroende på underlaget. Det var superskönt att kuta idag, tempot som var i det tänkta bara några kilometer mitt i, resten var mycket långsammare och det kändes att det var långsamt. Jag hade massor med spring i benen och tröck på ordentligt så fort vi kom fram till den minsta backe för att få ut energin. Jag kände mig urstark idag och det var en riktigt skön känsla. Sista biten in mot stadion så kunde jag och en till tjej inte riktigt hålla oss, vi drog i väg i ett högt tempo och det var så jäkla skönt att få sträcka ut lite. Sen tog jag en liten extrarunda inne på stadion för att varva ner och för att få ihop 18 km.

Sträcka: 18.2km
Tid: 2:07 timmar
Tempo: 6.58 min/km
Puls: 147 (173)

Höghöjdsläger i Davos

Nu är det klart, planeringen inför höghöjdslägret i Davos. Det är Fredrika från IF Linnéa i samarbete med Sport Support Center som har anordnat det hela. En vecka på hög höjd med massor med bra träning som kommer att hjälpa mig att nå mitt mål att genomföra Swiss Alpine på bästa tänkbara sätt. Gå in på SSC sida och kika, är du intresserad så är det bara att boka och hänga med. Har du några frågor kring lägret så kan du maila till Fredrika, hon har bra koll på detaljerna.

Häng med!!!

fredag, februari 5

Runners High… eller?

Idag stod det egentligen vattenlöpning men då jag var tvungen att vara på jobbet redan före åtta i morse så hann jag inte med det. Imorgon står det två timmars långpass på schemat men då det är konferens hela dagen så hinner jag inte med det. Vad göra? Jo jag skippade vattenlöpningen helt och körde långpasset nu ikväll istället.

Ikväll var vägarna bra mycket bättre plogade än på länge vilket gjorde att långpasset kunde avverkas på ett bra mycket bättre sätt än tidigare. Jag körde runt söder plus att jag fick lägga på en extra sträcka för att få ihop runt två timmars löpning. Jag kände mig grymt stark ikväll, löpningen flöt på bra och jag fann mig springandes i runt 6-minuters tempo många sträckor.

pulskurva Kurva över dagens pass med den skenande pulsen.

Vad om det där runners high då? Jo, det hände något väldigt konstigt då jag hade sprungit dryga milen, helt plötsligt började min puls att rusa, den rusade upp mot 180, 190 och passerade 200-strecket. Inte bra, jag saktade ner och så fort jag gjorde det så sjönk pulsen snabbt med stora steg ner till normala 130-140. Så fort jag började springa igen så hoppade den upp till 180 och steg när jag fortsatte att springa. Känslan av ansträngningen var inte högre än under första milen, snarare tvärtom då jag försökte att få ner pulsen genom att springa långsamt. Insåg till sist att den inte skulle sjunka utan att pulsen hade bestämt sig för att vara hög idag, så jag struntade helt i den och sprang resten av passet helt på känsla istället. Det här var nog det närmsta runners high jag har kommit hittills…  en skenande puls :-)

Vad var det som hände?

torsdag, februari 4

Facebook makes me run

Kom hem riktigt sent från jobbet idag efter en rätt stressig eftermiddag och kväll. Var inte hemma innanför dörren förrän tjugo över åtta. Planen var att springa snabbdistans idag, men då när jag klev in genom dörren hemma var all lust till löpning som bortblåst.

Skickade ett rop på hjälp genom ett sms till Marie (tack Marie för pepp fast jag såg det först när jag kom hem), gick sen, min vana trogen, in på facebook en sväng. Såg där ett inlägg av Katrin, en kompis från IF Linnéa, där stod “ger sig ut i snömodden och …”. Det var skrivet femton minuter tidigare. Det inlägget fick igång mig, jag tänkte att “jag är verkligen inte ensam om att komma ut sent och SÅ sent är det inte”, svidade om och gav mig iväg.

Väl ute så kändes det så himla bra, jag skuttade fram på lätta ben genom modd och oplogade vägar, och sprang ikväll mitt snabbaste pass på länge och jag var glad hela tiden!

6.5 kilometer i 6.11 tempo i snömodden!!

Säger bara Tack Katrin!!

onsdag, februari 3

Vita vackra underbara fluffiga Stockholm

Jo, jag tycker verkligen att det är fantastiskt vackert i Stockholm just nu. Snön ligger som ett täcke över Stockholm, ikväll när jag sprang så hade det kommig så mycket snö så många ytor var helt orörda. Ett slätt vitt täcke överallt. Det är inte bara vackert med all snö, den gör också att alla ljud dämpas. När man springer så känns det nästan som man är i en liten bubbla där allt är tyst och lugnt och fridfullt.

Ändå så känner jag nog att jag börjar bli lite trött på all snö nu, eller kanske inte. Det är ok med all snö som ligger, men i och med att det kommer ny snö ideligen så hinner snön aldrig blir tillplattad och någorlunda jämn att springa på utan man springer i ett evigt tungt modd.

Nu är det ju så att jag försöker att förlägga alla mina pass ute oavsett väder men nu börjar jag fundera på hur klokt det är.

Å ena sidan så är det ju grym träning att springa på det här tunga underlaget. Benmuskler byggs så det står härliga till. Alla små muskler som man inte trodde fanns får sig en omgång. Inte en enda muskel i ben och fötter går fria. När snön väl försvinner så kommer det kännas som att jag flyger fram!

Fast å andra sidan så blir ju inte något kvalitetspass vad det borde, att hålla fart funkar helt enkelt inte. Missar jag något här? Alla de fartpass där jag sliter för att försöka hålla tempo kanske inte alls ger den effekt som är meningen, eller? Sen funderar jag också på det här med skaderisken, hur bra är det för benen att hela tiden få det här tunga motståndet, ökar skaderisken?

Vad tror ni? Hur tänker ni?

tisdag, februari 2

Intervaller igen

Tisdag vilket innebär 1000-meters intervaller. Jag kände mig laddad och såg fram mot intervallerna. Redan i morse så kände jag att idag jäklar ska det springas. Faktum är att jag faktiskt till och med varit lite spänd och nervös inför uppgiften, och hade självklart förhoppningar om nya stordåd.

Jag åt bra under hela dagen för att vara laddad även med energi till kvällen. Åkte hem från jobbet och svidade om och så iväg. Uppvärmningen kändes bra, jag tyckte att jag hade bra klipp i steget och det flöt på bra trots underlaget. Efter tre kilometers uppvärmning så körde jag ett par stegringar för att få upp pulsen och sedan var det då dags.

20100202-DSCN0201Här i bakgrunden syns min intervallväg, lite moddigt, kanske det som gjorde att jag inte riktigt orkade. 

Drog på i ett bra och kontrollerat tempo men kände mot slutet av den första intervallen att det var riktigt tungt, drog på mig mjölksyra och stumnade rejält på slutet. Den första intervallen gick i 5.20 tempo. Efter en kort vila på en minut så drog jag sedan på i nästa intervall men orkade inte alls hålla upp tempot. Jag fick sen slita mig igenom varje intervall och orkade ändå inte springa igenom dem, var tvungen att slå ner på tempot efter några hundra meter VARJE GÅNG!!!

Vet inte riktigt vad som hände men det var tungt idag, riktigt tungt. Det blev sju sjukt jobbiga intervaller i alldeles för lågt tempo. Bara att lägga passet bakom sig och se fram mot nästa tisdags tusingar, då kommer det gå bländande fort!!!

måndag, februari 1

Vecka 4

En vecka med både bra och dåligt. Det som börjar bli lite jobbigt nu är att försöka upprätthålla en bra träning när kylan, vädret och underlaget motarbetar en mest hela tiden. Men så här blev veckan till sist i alla fall. Förutom den träning nämnd nedan så har jag också kört en del rehab och styrka.

Dag Beskrivning Distans(km) Tid (min) Tempo
(min/km)
Puls
Måndag Vila
Tisdag Intervaller 6*1000 11,02 67 6.07 155 (177)
Onsdag Långpass 7,9 64 8,06 147 (179)
Torsdag
Fredag
Lördag Skidåkning 18,1 132 7,18 151(179)
Söndag TSM-Långpass 16,28 119 7,18 140 (165)
Totalt 53,3 427

söndag, januari 31

Härliga helg

En helg med som vanligt en hel del träning. Helgen är ju mina långpass dagar, det vill säga det är då som jag ska köra två bra långa pass i lågpulstempo för att förbättra uthålligheten. Det är ju också de här passen som  bygger upp de underbara små mitokondrierna som kommer att hjälpa mig att så småningom ta mig runt Swiss Alpine i sommar.

Lördagen var som vanligt vigt för skidåkning och även den här helgen fick jag bästa sällskapet i form av Monika och Daniel som vi träffade på där. Då vi både gillar att sova lite på morgonen så bestämde vi oss för att ge oss iväg runt elva mot Lida. Det var rätt kallt även idag, termometern visade närmare –18 grader på morgonen, men det blev aningen varmare under dagen. Idag kände jag faktiskt även av kylan en hel del, det var jobbigt att få till andningen i början på passet, tror att vi kanske gick ut lite för hårt. Vi körde även idag den långa rundan som är 18 km varierande åkning. En hel de både uppför och nedför, bra mycket mer kuperat än ute i Ågesta. Konditionsmässigt så tycker jag att det gick bra men jag kände att jag blev väldigt slut muskulärt i överkroppen. I och för sig så utmanade jag en hel del med att köra mycket stakåkning, måste ju bygga på min “sexpack” till sommaren, hehe. Vi avslutade med att fika och bastu där ute, en helt perfekt avslutning!

20100130-DSCN0121

Väl ute i Lida sprang vi på min kollega Daniel som gjorde oss sällskap runt 18km-rundan.

 20100130-DSCN0119

Jättelycklig efter min vurpa, faktiskt den första för min del på skidor som orsakats av att jag utmanat lite. En lång sugande högersväng efter en rätt brant backe blev för mycket för min bristande teknik…

Söndagen var det TSM-träning. Då jag har känt mig lite trött och sliten i slutet på veckan så kollade jag vilopulsen innan jag gav mig iväg idag och såg att den var aningen för hög. Det gjorde att jag tog beslutet att springa med 4.30 gruppen idag för att få ett riktigt lugnt pass. Marie sprang med 4.15 gruppen idag, fast jag tror hon längtade lite efter mig för mot slutet så sällade hon sig till vår grupp. Det var trevligt att få springa och tjöta lite med henne. Tempot idag kändes helt perfekt!! Jag fick en helt underbar runda på 16 km i riktigt behagligt tempo, tror att det är så här de här långpassen ska kännas för att inte slita i onödan på kroppen.

20100131-DSCN0149

Jag och bästa Marie tillbaka vid Stadion igen efter dagens långpass

tisdag, januari 26

Tisdag = Tusingar

I två veckor nu och några veckor framåt så kommer jag att köra långa intervaller på tisdagar. Varje tisdag ska jag ut och köra skiten ur mig tusen meter i taget och jag hoppas på att det kommer att gå snabbare och snabbare.

Dagens pass är jag riktigt nöjd med. Uppvärmningen började lite oroväckande med att min puls skenade, men efter dryga 500 meter så började den stabilisera sig på låga sub 13 vilket är normalt för tempot jag höll.

Jag körde en lite längre uppvärmning idag än förra veckan då det var rätt kallt ute och jag kände att jag ville bli riktigt varm innan jag körde igång. Jag körde också ett par rusher innan för att få upp pulsen och flåset lite.

imsense-1264537401698 Under första och andra intervallerna så hade jag ställt in klockan så att jag inte såg tempo men insåg ändå att jag körde på rätt snabbt. Jag var rejält trött och efter den tredje intervallen så hade jag svårt att se hur jag skulle kunna slutföra ytterligare tre. Jag bestämde mig för att sänka tempot en aning och bita ihop. Det här är så jäkla bra pannbensträning, att köra på hela tusingen även fast hjärtat slår frivolter i bröstet och mjölksyran kryper upp efter benen. Knepet för min del är att koncentrera mig på bara precis den intervallen jag kör just då och jobba med den hela vägen. Lägga de återstående intervallerna långt bara i minnet och bara vara här och nu och just med de tusen meter som jag ska avverka just nu. Resten får jag ta hand om när det är deras tur.

Jag bet ihop och jobbade mig igenom alla sex intervaller på samma sätt och resultatet blev helt fantastiskt bra. Den långsammaste intervallen idag var lika snabb som den snabbaste intervallen förra veckan och då körde jag bara fyra mot dagens sex stycken!!

måndag, januari 25

Vecka 3

Har den här veckan kört efter programmet jag fick från Skogen i början av veckan. Härligt med lite strukturerad uppstyrd träning igen. Jag har börjat komplettera löpningen med både allmänstyrka och rehab-träning, vilket är behövligt för att få ordning på det onda i kroppen. Förutom träningen förra veckan så var jag också hos kiropraktorn och fick lite positivt besked kring det onda bl.a. i knät.

Dag Beskrivning Distans(km) Tid (min) Tempo
(min/km)
Puls
Måndag
Tisdag Intervaller 1000-ingar 6,78 42 6.07 148(178)
Onsdag Löpekonomi 7,56 48 6,03 148(171)
Torsdag
Fredag Vattenlöpning 60
Lördag Skidåkning 20,69 134 6,29 161(208)
Söndag Backpass 11,3 110 9,46 150(204)
Totalt 46,33 455

söndag, januari 24

Swiss Alpine träning

Kristina Paltén bjöd in till ett backträningspass idag på Högdalstippen med efterföljande bastu, mat och Swiss Alpine snack. En inbjudan som i alla fall inte jag för något i världen ville avstå ifrån.

Vi träffades hemma hos Kristina vid tio på förmiddagen. Det var jag, Fredrika, Mia och Jan-Erik som taggade strålade ihop med Kristina. Vi joggade bort mot Högdalstippen där backarna skulle intas. Runt fyra kilometer skön jogg var det bort dit och väl där så berättade Kristina lite om hur hon brukade lägga upp träningen där. Det var i dessa backar som hon körde all sin backträning inför Swiss. Backen var inte på samma sätt som Hammarby backen som är en enda hög. Det här var flera “högar” som vi sprang på, upp för en backe ner på baksidan, upp för nästa backe och ner igen. Det var fullt med snö i backen vilket gav extra mycket träning. Ibland bar skaren för att vid nästa steg brista och fötterna försvann ner någon decimeter.

Väl uppe så väntade vi in varandra för att sedan springa vidare mot nästa nedförslut eller uppförsbacke. Vissa partier var grymt branta och där fick man verkligen springa med försiktighet, små små supersnabba steg var den bästa taktiken i dessa branter. Då och då stannade vi upp och Kristina gav oss lite tips och knep att tänka på för att göra löpningen så snabb och skonsam mot kroppen som möjligt. Spänn magen, var lätt framåtlutad och låt dig rinna nerför som ett vattendrag. Att variera steget i uppförsbackarna var ett klart vinnande koncept. Gå på tårna en bit för att fortsätta med att gå med hela foten i, för att låta de stora musklerna i låren göra jobbet var några tips. Jag hittade även en tredje variant som jag tyckte funkade jättebra, jag gick kalleanka-gång, dvs med tårna pekande utåt, det avlastade vaderna en hel del och mjölksyran hopade sig inte lika brutalt.

Vi avslutade det härliga passet med att släppa alla hämningar nerför en nedlagd rodelbana, det var helt sjukt roligt!! En efter en kom vi ner och var alldeles lyckliga. Jag längtar verkligen till nästa gång, då jag ska låta benen ta mig nerför rodelbanan, släppa på allt och bara låta benen trumma som galningar nerför backen, som ett rinnande vatten.

Jag har tyvärr inga bilder från dagen, men Mia har.

fredag, januari 22

Vilat? – Nej då!

Jag gör som jag har planerat, följer schemat jag fått från Skogen till fullo.

Nja, en liten ändring har det allt blivit ändå. Jag skiftade dag på mitt löpekonomipass den här veckan då jag i torsdags hade så mycket annat inplanerat. På torsdagsmorgonen var jag på Sofia-hemmet och tog nya blodprover. Jag har ju ätit dubbel dos av järntabletterna nu sedan en dryg månad tillbaka och nu ska jag snart få svar på om mina värden har förbättrats. På måndag ska jag till läkaren och få svar.

Löpekonomipasset som jag körde på onsdagskvällen gick riktigt bra tycker jag. Det var ju precis som i tisdags väldigt moddigt och tungt så jag avstod från den tänkta rundan runt Årstaviken och tog svängen runt Hammarby sjöstad istället. Jag tog det lugnt den första kilometern för att sedan trycka på lite. Det kändes bra, jobbigt förstås men inte övermäktigt och pulsen höll sig förvånansvärt låg. Jobbigt blev det efter runt fyra kilometer efter att ha sprungit över Danvikstullsbron ner mot södermalmssidan av rundan. Då fick jag jobba på med pannbenet, bestämde mig för att inte sakta av förrän jag passerat sex kilometer och det lyckades jag bra med. Såg sedan när jag kom hem att de två sista kilometrarna vad de snabbaste de gick på runt 5.30 tempo. Dvs samma tempo som de snabbaste intervallerna under tisdagen. Med andra ord, ännu ett bra pass.

wetwestrunning I morse skulle jag ha gått upp 05.50 för att ta mig ner till Eriksdalsbadet för vattenlöpning. Men jag tog mig helt enkelt inte upp. Jag kom hem sent igår och släckte inte förrän runt ett i natt så jag gick bet helt på uppstigningen. Jag fick köra passet efter jobbet istället, det gick det med men det var ju klart mer folk där då så att köra passet på morgonen är att föredra. Passet kändes rätt tungt, det är nog första gången som jag kört vattenlöpning och blivit riktigt trött. Ingen aning om orsaken, om det kan vara att jag körde på kvällen istället för morgon. Hur som helst 60 minuter körde jag och som sagt var helt enligt plan.

Imorgon väntar skidspåren ute i Ågesta på bli attackerade!

tisdag, januari 19

Kiropraktorbesök, tusingar och Blueberry

Det blev en härligt intensiv tisdagskväll. Jag hann med en hel del, började hos med ett besök hos en kiropraktor, fortsatte med en fika på BlueBerry med Sara och Fredrika och slutade kvällen med att springa tusingar nere vid Hammarbykajen.

Jag började med ett besök hos en kiropraktor, faktiskt mitt första besök någonsin hos en kiropraktor. Anledningen till besöket är dels att jag har haft ont i knät ett tag och dels för att alla problem jag har haft senaste tiden har setat just i min högra sida. Så det fanns en misstanke att jag kanske var sned eller nåt. Hon började med att kolla lite allmänt, jag fick böja mig åt olika håll och sträcka händerna ovanför huvudet. Ojoj, sa hon det där var stelt, jag vet inte vad hon menade för jag tyckte det var som det brukade. Efter en del undersökande så konstaterade hon att mina problem kommer från min högra fot som jag stukade för ett par år sedan. Inget som jag alls har tänkt på skulle kunna ge några direkta problem. Foten är ju bra!!! Hon böjde och bände med foten och knixade och grejade och därefter var jag extremt mycket rörligare än innan. Alltså, jag blev rörligare i RYGGEN av att hon trixade med foten… Det hon gjorde förklarade hon med att, när hon knixade med foten så gav hon signaler till hjärnan att den skulle börja använda foten på rätt sätt igen. Den har liksom lagt sig i “vila” sedan stukningen och jag har därför börjad kompensera för det på olika sätt och det är detta som är upphovet till mina problem.

Jag fick också några övningar som ska göras tre gånger i veckan för att stärka upp kroppen allmänt men främst för att stärka core och fotleder. Hon trodde att om jag jobbade på bra med min rehabträning så skulle mina problem försvinna. Det är ju sånt man vill höra. Jag tycker alla har sagt precis det jag vill höra hela veckan, det gör mig så oerhört glad, jag menar hur ofta händer det!

Därefter blev det en trevlig fika med Fredrika och Sara på Blueberrys vid NK för att sedan ta mig hem och ta mig an det första träningspasset på mitt nya program.

Tusingar stod det idag. Min plan var att springa sex intervaller i tempo helst runt 5.30 men upp till 6.00 skulle vara ok. Det var även idag moddigt och tungt så jag tog ett nytt beslut under uppvärmningen och det var att inte kika på klockan utan köra intervallerna skapligt snabbt men kontrollerat för att inte riskera något elände i det jobbiga underlaget. Under den fjärde intervallen gjorde sig min löparmage påmind och vägrade ställa upp på ytterligare två intervaller, så det var bara att jogga hem efter den fjärde. Tycker ändå att det var ett mycket bra pass, intervallerna gick i tempo mellan 5.30 och 5.50, så det är jag mer än nöjd med. Vilan var en minut mellan dem och jag fuskade inte ett endaste dugg. Ska bli intressant att se hur intervallerna under den här perioden förbättras, för det förutsätter jag att de gör.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil