Sidor

tisdag, mars 1

Vad är det som händer…

… med min kropp? Helt plötsligt så har det börjat hända saker, den svarar på träning och jag gör resultat. Jag springer fortare än jag någonsin har gjort tidigare både på långa och korta distanser.

Att över huvud taget springa i ett tempo närmare 4.00 min/km har jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle kunna göra. Marie har hela tiden sagt att jag MÅSTE ner i de farterna för att få igång de snabba musklerna och jag har hela tiden lika envist hävdat att min kropp inte är gjord för de farterna. Ikväll sprang vi intervaller med Running Sweden. Det var ett riktigt roligt upplägg som såg ut så här:

  • 5 * 40s med 40s vila mellan
  • 6 * 3 min med 90s vila mellan
  • 5 * 40s med 30s vila mellan

Det första setet skulle springas fort, det andra i 10K och det tredje tills vi spydde fast vi fick inte spy för då skulle vi få göra armhävningar som straff

Under första setet var jag ju fortfarande rätt fräsch och tog rygg på de i min grupp och lyckades hålla deras tempo ungefär, tappade väl aningen men det var helt ok.

Andra setet där vi skulle ligga i tröskeltempo visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera. Då jag egentligen inte vet vad jag kan göra på milen, men tänkte att 55 minuter kanske jag skulle klara. Det innebar att jag skulle ligga i 5.30 tempo. Jag gasade på efter de övriga i gruppen och försökte hålla tempo med dem men tappade en del, i alla fall i uppförsluten. Varannan intervall gick nämligen uppför och varannan åt andra hållet med en liten skön nerförsluta. Det är lite svårt att hålla koll på tempot så jag gjorde som jag brukade, gasade på det jag hade vilket resulterade i lite snabbare intervaller än tänkt.

När sista setet skulle köras var jag rejält slut plus att vilan var kortare mellan intervallerna. Ansträngningen var klart i linje med de övriga om inte högre men tempot sjönk lite.

Det märkliga är att det gick fort som fan under det första setet!! Jag var som en humla, jag sprang i farter som min kropp inte är skapt för och jag älskade det!! Det känns som om jag har börjat hitta något, vet inte om det är mitt träningsupplägg med verklig pulsering som har gjort det. Eller om det är träningarna med Running Sweden, där jag hela tiden springer med folk som är snabbare än jag vilket innebär att jag hela tiden jagar. Om jag har blivit starkare rent mentalt. Om det är så att min kropp börjar anpassa sig, jag har ju tränat nu riktigt bra under i alla fall två års tid då jag har sprungit en bra bit över 200 mil per år.

Jag vet inte vad det är men jag njuter och jag skördar och jag vill bara ha mer!!!

8 kommentarer:

  1. En starkare mer tränad kropp
    kan springa snabbare än en mindre
    tränad... :-)

    Om man bara tränar på att springa
    långsamt och länge blir man bra
    på att springa långsamt och länge
    så jag kan citera från
    "Lore of Running" sid 382 om Emil
    Zatopek som 1952 tog OS-guld på
    5000/10000/42195 på 1952
    Helsinki Olympic Games:

    1)
    "Zatopek's basic training was interval work"

    för att:

    "When I was young I was too slow... I thought
    why should I practise running slow? I already
    know how to run slow... I must learn to run fast
    by practising to run fast. So I ran 100 m very fast... People said "Emil,you are crazy. You
    are training to be a sprinter. You have no chance." I said "Yes,but if I run 100 m 20 times,that is 2 km and that no longer is a sprint."

    så om du släpper illusionen att du har en
    maxpuls på 187 och inte längre tror att du
    begränsas av VO2max utan av "central governor"
    kommer du att upptäcka att tumregeln 220-ålder
    inte stämmer då jag t ex enligt den aldrig hade
    kunnat springa ett halvmarathon (Stockholm halvmarathon 2009) på 1:47:25 i dålig form
    med en snittpuls på 179 eller springa SUB45
    första gången på länge (44:56 på Danderydsloppet 2009) med dålig form eller som nu i
    år springa 9 km på lördagen från Sats Odenplan till Hagaparken och tillbaka med en inledande
    spurt i 3:00 min/km med 215 i maxpuls i 30 sekunder följt av 8,8 km i 4:28 min/km med
    snittpuls 178 då jag nu är i dålig form efter
    att i år haft en partiell muskelbristning i
    gracilismuskeln vänster lår och senare vridit
    ryggen snett i halka och fortfarande håller på
    med rehabträning, så om du vill så borde du
    också åtminstonde i några sekunder kunna hålla
    minst 2:30 min/km (24 km/h) på löpbandet på Runners store på Vasagatan och känna att du då inte kippar efter luft utan bara att tempot känns lite för högt för att hålla på TEC i 8 mil... :-)

    Hans E/IF Linnea

    SvaraRadera
  2. Jag tror att det är både pulsering och att du nu faktiskt tränar i högre farter. Det tar några veckor sen kliver man upp ett trappsteg.
    Och sen är jag av uppfattningen att det är bättre att kolla ansträngning än fart många gånger då det är just kuperat eller kallt eller isigt eller sandigt eller vad du nu vill för att farten ska bedarra lite.

    Så snyggt Carina!

    SvaraRadera
  3. Allt slit ger resultat! Njut och håll i!

    SvaraRadera
  4. Äntligen börjar du höra vad jag säger ;) skämt åsido, jag håller med Ellinor om att det är pulsering och att du tränar i högre fart (vågar träna i högre fart) som du ser resultatet av nu.

    Blir så glad för din skull!

    SvaraRadera
  5. yay, klart du får bevis, du tränar ju asbra!

    SvaraRadera
  6. Ditt flit lönar sig! Go girl!

    SvaraRadera
  7. Hans -> Central gouvernor tanken har slagit root även i mitt huvud :)

    Ellinor -> Tack, jo jag tror också att anstängningsnivån är en viktig faktor att kika på. Man har ju både dåliga och bra dagar och har svårt att prestera på samma nivå VARJE dag. Jag måste bara lära mig vilken ansträngningsnivå som är "lagom" för olika typer av träningspass. Antar att jag inte ska ha samma ansträngning på ett tröskelpass som på 3min intervaller.

    Marie -> Haha, ja tänk, det tar lite tid innan det sjunker in och slår rot ;). Och vissthar du rätt, jag har blivit lite tuffare i min träning vilket nog också ger resultat.

    Mary -> Ja, fast ibland kan man träna på bra UTAN att få bevis. Trappstegen verkar dyka upp när man minst anare det :)

    Ingmarie -> Ja, skönt att äntligen få skörda lite, hoppas det håller i sig.

    SvaraRadera
  8. Andréa -> Jag ska verkligen hålla i det här, det är ju så kul!!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil