Sidor

söndag, mars 27

54:40 – att göra ett PB!!

I morse när jag vaknade så ville jag bara somna om och att det skulle bli eftermiddag, ville liksom hoppa över den här dagen. Fick ett SMS av Marie: “God morgon!” skrev hon och jag svarade och masade mig upp.

Då ett millopp är ett ganska kort lopp så kompenserar jag det hela med ett ganska långt inlägg :)!

Virrade runt, satte mig och spelade Angry Birds, skickade ett SMS till Marie: “Jag kan inte tänka!". Fick tillbaka: “Det kan du visst”. Jag suckade och började mina förberedelser, käkade ett par mackor och tog en stor kopp kaffe, läste DN, löste Sudoku och insåg att det var dags att börja packa ihop och ge sig iväg.

Jag tror det kallas N.E.R.V.O.S.I.T.E.T!!!

20110327-IMG_0851
Så här glada var vi innan loppet och då visste vi
ännu inte att vi båda skulle sätta personliga rekord!

Mötte upp Marie vid T-banan vid Universitetet och vi tog oss till området. Det var skönt att träffa henne och pladdra lite. Började förbereda mig och träffade på Mary och Johan, drog av mig lite kläder och började jogga då klockan var halv ett. Joggade ett par kilometer, körde några rusher och lite lättare löpskolning, helt enligt boken, tog mig bort mot startområdet och träffade där på Ellinor hon skulle starta i samma grupp som jag, det kändes lite tryggt på något vis. Värmde upp lite med Friskis (tror jag det var), såg sen att Ellinor sprang fram och tillbaka och körde lite rusher, jag tänkte att det var nog bra så jag gjorde likadant. sen var det bara att ställa sig vid starten.

Jag hade fått instruktioner att stå långt fram… så det gjorde jag. En minut kvar, tittade mig omkring, insåg att jag inte stod långt fram… jag stod LÄNGST fram, tittade mig omkring och såg folk stå som om de stod i startblock, såg inre bilder framför mig där jag blir översprungen som av en buffelhjord… förbannade mig lite och funderade en stund på om jag kanske skulle kunna tränga mig lite längre bak men insåg att det var omöjligt. Den taggade massan skulle sätta tänderna i mig om jag så försökte. 10 9 8 …. nedräkningen började, jag höll andan och startskottet gick och jag ångade iväg, insåg efter några tiotal meter att jag fortfarande var kvar i vertikalt läge… puh!!

Kände mig grymt törstig!! Men hade bestämt mig för att INTE dricka, fanns inte tid att stanna vid vätskekontroller och Timothy Noaks sa ju klart och tydligt att man INTE dör av att vara lite törstig. Försökte att komma in i ett bra tempo, blev omsprungen hela tiden, startade ju i gruppen som skulle springa snabbare än 53 minuter så det var ju helt i sin ordning. Tittade på klockan och den visade 13:02, den enda indikation som jag skulle få under loppet förutom de kilometertider som skulle poppa upp. 13:02, jag hade ju knappt startat!! Första indikationen burrade till på armleden, jag slängde ett öga på den… HELVETE!!!! var min första tanke, det här kommer inte att gå!! Den visade på 4:55! Så snabbt springer jag ju knappt tusingar och nu skulle jag springa nio stycken till UTAN vilan. Sänkte en aning, fick håll innan 2km passeringen, benen kändes tunga, mjölksyra redan…. för tidigt!! Ingen mjölksyra före sista backen var ju planen!! burrrr klockan pockade på uppmärksamhet 5:11, ok, bättre!!

Kom fram till Stora skuggan, där det var isigt tidigare i veckan, nu var där minst tio cm grus!! Det var aptungt att springa i!! Försökte att tänka bort den tunga känslan, tänka att jag var pigg. 7 km kvar… förbi 4H-gården, nerför, skönt, vila i nerförsluten. Kände att jag efter gruspasseringen kunde trycka på lite igen, kände att farten var bra, tänkte BONUSTEMPO!!! Perfekt, varje steg som jag kan hålla med bonustempo gör att det inte gör lika mycket att det går lite lite långsammare i uppförbackarna.

Jag hör här och där mitt namn ropas och folk som hejar, det gör mig så oerhört glad och taggar mig, hjälper mig, lyfter mig. Vid varvningen står IF Linnéa och hejaropen bara ökar när jag kommer närmare, nu inte bara lyfter det mig, jag flyger! Marie står i kurvan, springer med mig, skriker att jag fixar det och jag blir så jäkla glad!! Snacka om support!! Helt fantastiskt!! Tänkte också på det som Jessica skrivit om, att försöka le för att sprida glädje och på så vis få tillbaka energi. Tror mitt leende tyvärr mest liknade ett grin, men jag försökte!!

Tack alla ni därute som hejade
och peppade och hjälpte mig till stordåd!!

Andra varvet är tungt, så jäkla tungt. Två gånger under varvet börjar jag gå för benen vill inget annat. När jag upptäcker att jag går så blir jag redigt förbannad på mig själv, jag kan väl springa sakta!!! Hur sakta jag än springer så kommer jag snabbare fram än om jag går. Det är väl de två sakerna som jag är missnöjd med och som jag verkligen kan förbättra till nästa gång. Jag FÅR inte göra så!!!

Nästa gång jag kommer ner till varvningsplatsen så är det dags för mig att i stället ta höger vilket innebär att jag nu är på väg mot mål, jag har mindre än två minuter på mig för att klara mitt mål och jag inser att det blir tufft, har lite dålig koll på hur långt det verkligen är kvar!!! På målrakan är motvinden rejält påtaglig men med Ellinors hjälp som hojtar att jag är grym att jag ska köra på ända in i mål att jag kommer att fixa det så lyckas jag upprätthålla någon form av löpsteg hela vägen in. Klockan visade på 54:40 vilket också blev min officiella sluttid!

Jag hade sen gott om tid att få på mig varma kläder och sen gå bort och heja på Marie som startade i nästa startgrupp. Hon var grym, hon persade också på milen idag trots att hennes uppladdning hade lite till övers att önska.

I duschen efteråt, när jag mätt och belåten lät det varma vattnet strila över den fantastiska kroppen så började det bubbla i mig, jag började fnittra och inse hur jäkla bra jag sprungit trots lite gångavsnitt, fällde en liten tår som jag snabbt duschade bort och log med hela ansiktet.

Tror det kallas segerns sötma!!

13 kommentarer:

  1. Åååh men IIIIIH. Shit vad läckert, du är stark Carina :-D Tala nu om det för ditt psyke var gång den tjabblar om något annat. Och så tycker jag att du skall rida på den där glädjevågen länge länge nu!
    Stort grattis igen, du rockar!!

    SvaraRadera
  2. Fasen vad grymt!! Stort grattis! Tyvärr såg jag dig inte så jag kunde heja, men du fixade det ju galant ändå :)

    SvaraRadera
  3. GRATTIS KOMPIS
    Du är bäst.

    Kram Helene

    SvaraRadera
  4. Är så glad för din skull! Njut av det här och om det känns tungt på någon träning så kom ihåg känslan från idag. Det är detta du tränar för!

    Kram

    SvaraRadera
  5. GRATTIS! Du ser! Du kan! :-)

    SvaraRadera
  6. Med tuffa veckan i Portugal så nära ett lopp där man vill sätta ett pers var det inget annat än en bragd!

    SvaraRadera
  7. Glömde att säga grattis!

    SvaraRadera
  8. Härlig rapport!! grattis till nytt pers!

    SvaraRadera
  9. Heja Carina!
    Jag är så glad att fick peppa dig lite vid varvningen. Du såg stark ut.
    Stort grattis till ditt fina PB. Så starkt jobbat i motvinden!! Massa grattiskram!

    SvaraRadera
  10. Jessica -> Tack darling!!! Jag njuter hela dagen idag också, imorgon är det dags att fokusera framåt :)

    Andréa -> Tack!! Jag startade ju i motionsgruppen, du kanske hade hunnit iväg då.

    Helene -> Åhh, bästa du!! Tack, vad glad jag blir att du är här och skriver och grattar mig!!

    Marie -> Jag ska konservera känslan, och grattis själv!! Du var grym!!

    Ingmarie -> Tack, jo jag kunde :)

    Anonym -> Tack, bragd vet jag inte men fort gick det :)

    Staffan -> Tack!! Kul att du gillade inlägget :)!

    Ellinor -> Ja, igår gjorde jag det lite grann... :)

    Jossan -> Tack för stödet, det gjorde det hela klart lättare!! Grattis själv till PB!! VI var grymma igår!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil