Pers på Djurgården

Söndag den 30 augusti, 26 000 tjejer, flickor, tanter, kärringar, ett stort grönt gärde, perfekt temperatur, stämningen på top, gratis bananer och 60 massörer från axelssons var redo.

Idag var det dags, att persa!!! Och minsann, gjorde jag inte det med besked också. Borde känna mig nöjd, men av någon anledning så infinner sig en missnöjsamhet i kroppen.

Tog beslutet att cykla dit för att få en lagom skön uppvärmning, med förra helgen då jag skulle springa 4.4 km och knappt orkade med 10 minuters uppvärmning, i färskt minne, så kändes det här som ett bra beslut. Det gjorde ju också att jag slapp trängas med en massa andra människor och riskera svinflunsa... vill jag ju inte ha. Cyklade hemifrån i god tid och fick en riktigt skön cykeltur genom ett soligt Stockholm, kunde verkligen inte börja bättre.

Jag hade stämt träff med Marie och med folk från Linnéa vid bokstaven L (såklart). Träffade flera glada tjejer från Linnéa som var taggade för en dag på gärdet. Marie hade en lite sämre start på sin dag då hon först hade bränt gröten och sen hade SL fräckheten att ställa in två tåg från Stuvsta. Halv tolv dök hon upp och var så där lagom taggad för uppgiften.

Jag Marie, Linda, Jossan och Marie från TSM startade tillsammans för att vi troligtvis skulle hålla ungefär samma tempo. Jag och Marie sprang tillsammans de första 4-5 km medan vi tappade bort de övriga, såg i och för sig både Linda och Jossan vid ett par tillfällen senare i loppet. Vid 5km var jag väldigt slut, då bestämde sig Marie för att kuta på, hon hade ett skönt flyt i kroppen och ville dra på lite. Den sista halva milen var mest en kamp för att ta mig i mål, fick gå uppför nästa alla backar men försökte i gengäld att dra på lite i nerförsluten. När det var två km kvar så hade jag "restless leg" i typ hela kroppen och sockerdricka i hjärnan, det var i alla fall så det kändes.

Jag sprang i mål på 1.08.13, med god marginal för pers, tidigare har jag bara sprungit på 1.04.55... man kan persa på olika sätt.