Har funderat till och från på den här bloggens vara eller icke vara. Har ännu inte kommit till något beslut men som ni märker så duggar det inte så vansinnigt tätt mellan inläggen just nu. Det beror inte på att jag inte har tränat för det har jag.
Efter intervallpasset i tisdags har jag kört:
- Två pass styrketräning på gymmet
- Ett pass Core
- Ett pass PowerYoga
- Två löppass
Som sagt nog tränar jag på allt. Att jag nu känner att jag bara måste lägga in ett inlägg har med dagens löppass med RunningSweden ute på Lidingö att göra. Dagar som den här och pass som dagens gör att jag vill dela med mig upplevelsen till minst hela världen!!
16 kilometer terrängkör ute på Lidingö med 6 kilometer fartökning stod det på programmet. Bara den beskrivningen gör mig skräckslagen!! Jag är verkligen inte stark i terränglöpning, backar skrämmer mig fortfarande och jag brukar nästan ALLTID hitta någon trovärdig förklaring till varför jag inte tar mig igenom ett sådant pass. Idag hade jag laddat med ett antal förklaringar till varför jag inte skulle orka springa i alla backar, varför jag skulle sacka efter och kanske bryta i förtid. Jag segade till och med i morse för att kanske missa passet, hann som tur var i tid.
Passet började med genomgång där jag tydligen uttryckte min oro, Tone tittade på mig och sa “det är lugnt”, kände mig inte så lugn. Vi joggade iväg, den ena backen efter den andra avverkades och jag fann mig springa i hasorna på Anders och Tone utan några problem. Jag fasade för fartökningen då mina tillkortakommanden skulle märkas för tydligt. Efter fem kilometer var det dags, ledarna ökade tempot och jag joggade med, den ena backen efter den andra avverkades, pulsen steg till skyhöga dryga 170 men benen och huvudet la inte av. När det var 1500 meter kvar av fartökningen var jag riktigt körd, sjukt trött och med en ventilering som hördes vida omkring. När det var 300 meter kvar så kom ytterligare en backe. Pulsen var nu uppe i 177, det är riktigt högt!!! Jag slet mig uppför hela backen, på toppen firade jag i mitt inre. Fan va jag var stark idag!!
Vet inte vad det beror på, höghöjdseffekten, att mina blodvärden nu äntligen ligger över 130, att jag har börjat köra styrka på gymmet eller att jag helt enkelt har byggt någon ytterligare centimeter på pannbenet. Ingen aning och vet ni??? Jag skiter i det, idag är jag bara glad och stark!!!
Gud så kul!! Sådana där pass kan man leva på i flera veckor nästan. Konservera nu känslan och ta fram när det känns motigt nån gång i framtiden!
SvaraRaderaTa hand om denna känslan och plocka fram den när det går tungt.
SvaraRaderaKlart du ska fortsätta med bloggen men kom ihåg att bloggen är till för att ge dig energi inte vara en belastning. Ta en paus då och då när du känner för det.
Det blev lättare för andra också, för att Du var med. Du är en källa vi andra öser ur.
SvaraRaderaAndréa -> Ja verkligen, fast jag hoppas att jag inte behöver leva så länge på det. Jag hoppas ju att jag får fler såna pass, väldigt snart :-)
SvaraRaderaMarie -> I keep it!!!
Liverun -> Tack goa du!! Fast jag tror att vi alla är varandras glädjekällor att ösa ur!
Grym känsla det där! Sug på den karamellen!
SvaraRaderaAnna -> Ja, grym som bara den!!! Jag hade lite av den även igår och hoppas på MASSOR av den på lördag :-)
SvaraRadera