Nu kom inläggen i lite fel ordning tror jag men vem bryr sig om såna bagateller när det här inlägget handlar om en nyupptäckt kärlek! Tänk vilken tid det har tagit för mig att inse vad underbara de är!
Förut har jag sett dem som problem, fått ont i magen och känt mig besegrad av dem så fort de har närmat sig. Har alltid vetat att när de väl närmar sig så har det bara varit att vika ner mig, de har alltid varit de starka! Varken min vilja eller min fysik har klarat av dem!
Nu har något hänt, jag ser inte längre problemet, jag ser utmaningen och möjligheten, möjligheten att bygga fysik, att bygga vilja och pannben. Gång på gång har jag passerat dem men inte riktigt insett potentialen!! Hur fantastiskt stark man känner sig då man besegrar dem och hur fantastiskt stark man kommer BLI då man besegrar dem!! Stora som små, långa som korta, det spelar ingen roll, jag älskar dem alla!!
Jag älskar backarna!!!
Backar is the shit! Jag älskar också backar för de har liksom ett slut, till skillnad från långa platta raksträckor. En backe i taget och sen är man framme liksom :)
SvaraRaderaBackar är bonus man får på rundan.
SvaraRaderaAnna -> Ja, och nu när jag kan attackera dem på ett bra sätt så är det urkul!!!! Sååå nöjd varje gång jag står på "toppen" av en backe.
SvaraRaderaLiverun -> Jag älskar bonus!!!