Bergspasset

Idag sprang vi det omtalade bergspasset. Vi åkte buss på förmiddagen upp i bergen till ett litet fik där turerna utgick ifrån. Man kunde välja mellan att springa 8, 10 och 14 km. vissa sprang dubbelt, dvs minst 18km. Själv tog jag beslutet att eftersom jag har haft problem med benen så tog jag den kortaste rundan, och jag tror nog att jag sprang bland de lugnaste också. Vissa uppförslut var grymma, över 1km rakt uppåt, jag kände av mjölksyra i benen redan efter de första korta uppförsluten, förmodligen tog gårdagens tuffa program ut sin rätt. Nästa vecka kommer jag att ta det betydligt lugnare på onsdagen för att kanske till och med orka med 14km- rundan vilken ska vara den finaste naturupplevelsen man ska springa genom apelsinlundar och så. 

På kvällen var vi TSM:are ute och käkade en gemensam middag, riktigt trevligt. Jag satt mittemot legenden Kjell-Erik Ståhl, mannen som innehar svenska rekorden på marathondistansen. Det var stort! Han berättade en massa anekdoter från hans liv som löpare, hur intressant som helst. Man kan inte låta bli att imponeras och inspireras av honom. Och av alla andra fantastiska människor som är här nere, lite kul att det är så blandat både med åldrar och nivåer på idrottare. Här finns allt från en ultratjej som bara är 25 år och klarat 18 mil på en 24-timmars, en dam som är närmare 70 som i år ska springa sin 31:a stockholm marathon, Rune Larsson som har korsat USA löpandes utan hjälpmedel, och inte att glömma alla vanliga vardagsmotionärer som är här och kämpar. Och alla är så djäkla trevliga,öppna och sociala.

Jag tog med mig en massa filmer och böcker och så för att ha något att göra mellan passen, men har knappt hunnit med något i den vägen. Man bra umgås med alla trevliga människor all tid som man inte tränar. Det är första gången som jag är här men absolut inte den sista. Nästa år ska jag ta mig hit ungefär samma tidpunkt så att jag får möjlighet att springa en 5-mila med Rune, det är något i hästväg det.