Jag klarade mig mycket bra från krämpor under själva loppet och även nu efteråt så har jag jag varit väldigt fräsch i kroppen. Jag har inte varit speciellt stum i benen, har inte känt någon träningsvärk, känner mig inte trött på att springa och tycker inte att jag har något av "postmaradepp". Det känns helt enkelt oförskämt bra. Förmodligen tog jag det oförskämt lugnt på maran i lördags, visst var det jobbigt på slutet och visst hade jag tunga perioder. Men när jag kom i mål så kändes det bara oerhört skönt, skönt att ha blivit av med maraonoskulden. Det var det jag ville uppnå, jag ville att det skulle kännas bra och ge mersmak. Jag ville inte gå imål med en nära döden-känsla i kroppen och en "aldrig mera" tanke i huvudet. Men nu är det slut på smekmånaden, nu börjar allvaret. Jag försökte ge mig på att springa maraton redan för ett år sedan men drogs då med skador och förkylningar under hela våren så att jag fick aldrig någon kontinuitet i träningen. Nu i år har det varit helt annat. Jag har kunnat träna hela vintern och hela våren utan några större avbrott. Vad som däremot har hänt nu under den här träningsperioden är att jag har haft den förra våren väldigt mycket i bakhuvudet, så jag har varit på tok för försiktig. Jag har fegat på många av kvalitetsloppen och inte tagit ut mig ordentligt i rädsla av att på något vis skada mig så att jag inte skulle kunna genomföra Stockholms Maraton.
Nästa år kommer det inte att bli något feglir, då har jag ju faktiskt genomfört ett maraton, så då kommer inte det att vara lika viktigt. Det som kommer att var viktigt då är att försöka göra ett så bra maraton som det bara går. Då vet jag att jag fixar det, så då gäller det att försöka göra det väldig mycket snabbare. Det ska bli oerhört intressant att se hur mycket snabbare som jag kommer att kunna göra det. Då är det tävling!!! Inte en nöjestripp runt Stockholm.
Eftersom du har en sådan positiv känsla i kroppen - så tror jag att du laddade och tränade väldigt bra!
SvaraRaderaSom du säger så tror jag oxå att du kan spänna bågen högre inför nästa år - genom att köra i en snabbare grupp på långpassen så länge som det bara går. Och när kvalitetspassen drar igång köra på ordentligt och om du inte orkar så ta bort en intervall eller vila en stund extra(eller vad det nu e på schemat). Vi kan prata ihop oss om du vill veta hur jag tänker, för jag tänker inte riktigt lika som andra gör....:)
Kram Marie
Ja, jag tror också det och att jag faktiskt tog det rätt lugnt. Var på SSC igår och gjord tester och fick information om att jag skulle kunna ligga i 6.30 tempo hur länge som helst.... ska jag komma ihåg.
SvaraRaderaNu väntar jag bara på mitt individuella programm, ska bli spännande att se vad det blir. Kram!!