Sidor

måndag, juni 8

Vad är mitt problem?

I morse var det dags, nu skulle det bli ordning på torpet. Det var dags att få in lite rutiner för Nordig Military Training

Det började bra redan i går kväll då jag bestämde mig för en mycket tidig kväll och kröp i säng redan vid nio för att hinna sova mina åtta timmar innan klockan skulle ringa 05:10. Jag gillar inte att tokstressa på morgonen så därför går jag upp i rätt god tid. Jag hann med att äta lite, läsa lite i tidningen och leta fram cykelnyckeln, vilken inte har sett dagslljus på ett tag... Drog iväg mot Zinken runt kvart i sex och var där strax före, fasiken vad fort det går att trampa!!!

Jag hann med att värma upp 5-10 minuter innan den övriga lilla tappra skaran dök upp. Vi var bara sex deltagare i morse inklusive ankaret Kalle. Idag var det Jörgen som höll i trådarna, och hade bestämt att vi skulle göra ett "förflyttningspass". Vilket innebar att vi skulle "jogga" från Zinken bort mot Årstabron, över Årstabron och sedan ta till vänster där det finns lite redskap som man kan jobba med. Så det gjorde vi, började kuta, i vanlig ordning i ett hisklig tempo. Någon morgon ska jag ta med mig klockan och fotpoden för att kolla för jag gissar att vi ligger i ett tempo som ligger en liten bit under 5.00-tempo. Efter 500-600 meter så är jag totalt slut, benen fulla med mjölksyra och flåsar som en värsta bälg. Men till sist så kom även jag och Kalle som sprang med mig längs bak, över Årstabron och slöt upp med de övriga. Jörgen frågade mig vad problemet var och jag svarade att det gick för fort. Han tyckte att jag borde ha sagt till... lite svårt när de var rätt långt före redan från start... 

Vi började sedan med styrkeövningarna, alternerade mellan att göra situps, pull ups, lyfta stock, och ruscha ner i en slänt och upp igen. Efter ett par rundor så började jag känna mig riktigt dålig, svimfärdig, illamående och fick tyngre och tyngre att andas. Vilade ett tag och försökte sedan igen med samma resultat. Fick oerhört svårt och tungt att andas, jättekonstigt, kunde knappt ta mig gående uppför en backe. Jag fick bryta träningen och gå/jogga hemåt över bron med Kalle som sällskap. Efter en stunds promenerande så kunde jag börja jogga väldigt väldigt sakta igen. Vad hände?

Vet inte riktigt varför det går så dåligt, antingen så är jag inte skapt för den typen av träning och får helt enkelt lägga ner. Eller så är det så att jag är så mycket sämre, eller slöare, eller har svårt att bita ihop. Eller är det något annat som är galet? Ska ta mig dit på fredag igen och testa hur det känns. Det kanske lättar.

4 kommentarer:

  1. Kan det vara att Maran sitter kvar i bena och dina muskler kräver mera vila?

    Har du återställt alla och då menar jag alla depåer sen maran? har du liknande vikt nu som du hade innan du sprang de 42195m?

    Hur såg pulsen ut under passet?

    Du har tränat NMT ett tag nu så du borde veta ungefär vart du har dina gränsen för vad du orkar och kan.

    /staffan

    /S

    SvaraRadera
  2. Hej Staffan!

    Möjligt att maran sitter i benen fortfarande, har ju inte sprungit så långt tidigare.

    Jag körde inte med pulsklocka under passet så det kan jag tyvärr inte svara på. Tänkte köra med klocka på fredag så får jag se hur det ser ut. Sen så har jag ju inte kört NMT så speciellt mycket pga en nackskada i april sen så avstod jag NMT för att inte riskera att skada mig inför maran. (fegt va;-))

    jag har bara kört NMT 6 ggr... 4ggr mellan 1 - 15 april, den 8maj och nu igår. Hmm, inte så himla frekvent.

    SvaraRadera
  3. Jag vet hur grym du va i Portugal - så om detta inte är en tillfällig svacka så vet inte jag:) eller gör jag?:)

    Som sagt No shit happens!

    SvaraRadera
  4. Kan mkt väl vara maran som sitter i kroppen. Jag kände mig jättetung i kroppen idag på Xtremen. Kunde inte dra på ens på raksträckorna. Det lättar efter nån vecka till. Helena

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil