Då jag kom hem idag från mötet så var jag sprudlande glad. Glad och hedrad över att ha blivit tilldelad slutsträckan. Inte blev jag mindre glad och bubblig efter att ha länsat brevlådan. För i brevlådan låg det här:
Och på lördag far vi till Davos på träningsläger, det är nära nu, mitt fantastiska äventyr!!
Den 21 augusti ska vi återigen ge oss upp till Dalarna och följa fädernes spår, vi ska springa Vasastafetten. Vi var ett gäng från IF Linnéa som sprang denna fantastiskt roliga stafett förra året, närmare bestämt tio stycken då det är just tio sträckor som ska avverkas.
Idag var det ett första möte för att planera lite inför loppet. I år ska vi till och med ha med två lag. Vilket innebär en löparfest en helg för inte mindre än minst tjugo personer. Ikväll så släppte Ken bomben, bomben om vem som skulle springa vilken sträcka. Vi diskuterade igenom vad som skulle behöva planeras till den helgen, vi måste ha tre bilar per lag, tider ska estimeras och kräftor ska inhandlas. För traditionen från förra året med en följande kräftskiva kan vi självklart inte bortse från.
Förra året så hankade jag mig fram i en 4.4 km nedförsbacke. I år ska jag få springa halvmilen längre plus äran att få ta laget i mål, jag kommer att få springa med stafettpinnen genom målportalen i Mora, snacka om coolt! Jag hoppas att jag i år kan prestera på topp! Det ska bli galet kul i alla fall!
Idag var det träning med Running Lidingö. 12 kilometer lugnt tempo på en relativt flack bana skulle det vara. Väl där så hade de ändrat vi skulle få bonus idag, två extra kilometrar per grupp utdelades. Jag förstod aldrig varför men så var det bestämt.
Även den här gången slog de ihop grupperna 3-timmar och basic, för att vid behov dela upp den senare under loppet. Det kändes hur lugnt som helst, kändes som att jag skulle kunna springa länge i det lugna sköna tempo som hölls. Runt 6.50 höll vi. Efter runt sex kilometer så var det några som ville korta ner passet och jag hängde med den utbrytargruppen som blev. Största anledningen var att jag i morgon ska göra laktattester och vill vara så fräsch som möjligt till dess. Passet blev rätt exakt en mil. Helt perfekt för dagen!
Väl tillbaka på Östermalms IP så körde vi lite stretch och några roliga styrkeövningar. Plankan, sidoplankan, armhävningar, dips och “bänkpress” med hjälp av kompis och situps på guppande kompis. Kul och lite annorlunda styrkeövningar.
Efter det så var jag bara tvungen att springa några varv på fotbollsplanen, barfota med lyckliga fötter. Det var helt underbart skönt!!! Måste nog få bli en tradition på söndagspassen, en sån härligt skön avslutning!
| Distans: | 10.04 km |
| Tid: | 01:09:34 |
| Tempo: | 6.56 min/km |
| Puls: | 142 (160) bpm |
Ett gammalt välkänt begrepp dök upp i programmet för Running Lidingö, 1000-ingar. Det var ett tag sedan nu som jag sprang intervaller så det kändes riktigt roligt. Då jag har sprungit rätt mycket kuperat på sista tiden så bestämde jag mig för att idag fick det bli flacka Södermalm som jag skulle runda.
Rundan runt Södermalm är runt 13 kilometer om jag springer från mig och tar alla ytterkanter och sen hem igen. Helt perfekt med andra ord.
Sprang iväg och försökte hålla igen tempot, uppvärmningen skulle gå i runt 6.40-6.50 tempo, och för att jag ska hålla det så måste jag verkligen tänka på att hålla igen. Det känns rätt skönt att min lägstanivå har höjts ett snäpp.
Efter 3km var det dags att öka på tempot till runt 5.30-5.40 vilket skulle vara mitt intervalltempo. 45sekunders vilan bestämde jag mig för att köra gåendes. De första två intervallerna var inga som helst problem, vid den tredje så började det kännas grymt tungt och efter den fjärde gav jag upp. Knoppen och kroppen ville inte mera. Efter den fjärde var det tungt att överhuvudtaget jogga så jag gick några hundra meter för att hämta igen krafterna. Sen joggade jag lugnt hemåt. Passet blev inte som jag hade planerat men bra nog kände jag. Inte helt nöjd men jag tar upp snabbhetsträningen igen efter Davos, dvs i augusti. Men det var ändå ett kul pass, härligt att få känna lite fart!!
| ETAPPNR. | DISTANS | TID | SNITTEMPO | SNITTPULS |
|---|---|---|---|---|
| Uppvärmning | 3,00 km | 00:20:28 | 6:49 min/km | 121 bpm |
| Intervall 1 | 1,00 km | 00:05:20 | 5:20 min/km | 155 bpm |
| Intervall 2 | 1,00 km | 00:05:20 | 5:20 min/km | 150 bpm |
| Intervall 3 | 1,00 km | 00:05:06 | 5:06 min/km | 163 bpm |
| Intervall 4 | 1,00 km | 00:05:43 | 5:43 min/km | 166 bpm |
| Nedvarvning | 5,23 km | 00:35:37 | 6:49 min/km | 151 bpm |
| Totalt | 12,55 km | 01:20:58 | 06:27 min/km | 157 bpm |
Terränglöpning 13 kilometer stod det på mitt schema idag. Eller egentligen så var det nog inte tänkt att vara ett terrängpass men jag kände att jag ville ut i skogen istället för att ge mig ut och mangla asfalt. Då jag inte har något schema just nu från Skogen så har jag valt att följa schemat som Rubin har lagt upp. Schemat är gjort för de som vill springa Lidingöloppet i höst på under tre timmar. Det är ju också den gruppen som jag springer med på söndagarna nu så jag tyckte det passar bra.
Mitt nyförvärv som landade i brevlådan i måndags. En löparkjol från RaceReady som jag redan är helt kär i. Underbart skön att springa i och superpraktisk med en massa bra fickor baktill.
Idag gav jag mig ut två gånger…. första svängen var jag tvungen att avbryta efter en kilometer då jag var tvungen att springa hem och gå på huset.
Det kändes rätt bra idag ända tills jag började komma in på de kuperade delarna, då blev det sjuuuukt tungt. Jag fick bita ihop rätt rejält för att ta mig springande upp för backarna och ändå misslyckades jag vid ett par tillfällen. Pulsen höll sig för hög hela tiden, på tok för hög egentligen. Passet skulle ju gå i “pace A” enligt schemat vilket för min del innebär en puls mellan 130-150, jag var oftast långt över det spannet.
| Beskrivning | DISTANS | TID | SNITTEMPO | SNITTPULS | MAXPULS |
|---|---|---|---|---|---|
| Uppvärmning | 2.01 km | 13:11 | 6:35 min/km | 133 bpm | 157 bpm |
| Kuperad distans | 10,03 km | 68:20 | 6:48 min/km | 156 bpm | 171 bpm |
| Nedvarvning | 1,16 km | 09:31 | 8:10 min/km | 146 bpm | 158 bpm |
| TOTALT | 13.20 km | 01:31:12 | 6.55 min/km |
Som ni märker så har jag inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag har heller inte läst så många bloggar. Jag kan inte riktigt svara på varför men jag känner inget sug efter varken det ena eller det andra.
Kanske beror på att jag tränat dåligt och känt mig allmänt trött och ur både fokus och form. Fick besked i måndags att mina järnvärden har gått ner igen. Ligger nu återigen på gränsen. Har misstänkt det och ätit lite extra järntabletter ett par veckor men ökar nu på dosen. Det är ju bara en vecka kvar till vi far iväg på träningsläger till Davos och då ska ju lagren av järn vara välfyllda. Hoppas på att en ökad dos fixar till det hela.
Just nu har jag en liten dipp men det går över. Från imorgon tänker jag ta mig i kragen och öka upp träningsmängden igen. Då blir det även mer liv här på bloggen.
Vad gör man en lördag när stan kommer att koka av folk och det absolut inte kommer att gå att ta sig fram och hela befolkningen blir som tokiga. Jo, man tar Vaxholmsbåten ut till Vaxholm för att springa Blå Leden.
Det var precis det vi gjorde idag, efter en skön båttur från ett “lugnet före stormen”-lugnt Stockholm så anlände vi, jag och Maria, till Vaxholm strax före tio. Där möttes vi upp av Khedron och Åsa. Med gemensam ansträngning så hittade vi till sist ut från Vaxholm. Skogen, stigarna och leran tog över. Det var en fantastiskt fin led på riktigt skönt underlag och genom vackra skogar. Det blev inte så långt som vi först hade tänkt oss men väl 23 härliga kilometrar fick vi ihop. Senare dök även Jumper upp när vi som bäst behövde guidning då de blåmarkerade träden blev lite glesare för en stund.
Väl i Stockholm var det helt galet, vi slog oss ner mot Grand Hotel där jag hade parkerat min cykel och blev nästan kvar där då det var knapp möjligt att ta sig fram då hela stan var invaderade av firande människor och det var avstängt i stort sett över allt. Det här var en tur som jag verkligen kan rekommendera. Passa på att ta den nu under sommaren då även båtturen ut förhöjer hela upplevelsen.
| Sträcka | 22,6 km | |
| Tid | 3:19:42 |
Jag har nästan inte tränat alls med IF Linnéa under hela våren. Det har varit så mycket annat, koncentrerat mig på långdistansträning och på programmet från Skogen. Just nu har jag inget program och jag har inte börjat följa programmet från Running Lidingö riktigt heller ännu. Detta innebär att jag är fri att göra precis vad jag vill och det har jag gjort.
Den här veckan har det till och med blivit två pass med klubben, eller nåja, i alla fall ett och ett halvt. I tisdags lyckades äntligen jag och kompisen Clara få till ett gemensam pass. Kan inte ens komma ihåg när det hände senast så det var riktigt kul. Vi gav oss ner till Zinken och minglade lite, sprang med ultragänget fram till trekantssjön och tog oss därefter vidare mot Vinterviken. En jättefin runda som blev nästan nio kilometer lugn löpning. Perfekt tisdagsnöje om du frågar mig!!
Det är ju kul som ni ser att träna med klubben. Foto: Jonas Sjöblom
Ikväll tog jag mig återigen till Zinken för lätt distans med efterföljande styrka. Superkul att träna med dom ju!! Måste göra det oftare! Vi sprang en kort runda innan styrkemomentet, en runda som faktiskt kändes rätt tung… undrar jag hur mycket blod jag egentligen har i kroppen, nåja, får troligtvis reda på det i morgon då jag lämnade prover igår. Superviktigt att det är ordning på värdena innan vi far iväg på träningslägret till Davos.
| Sträcka | Tid | Tempo | Puls | |
| Tisdag | 9 km | 67 min | 7.27 min/km | - |
| Torsdag | 5.35 km | 32:26 | 6.03 min/km | 149 (170) |
Nu på lördag så händer det massor. Inte nog med att det tydligen är ett giftermål som många pratar om så går det också en helt fantastisk härligt lopp, Jättelångt, som många av våra vänner ska springa.
Nu blev det så att jag och Maria inte ska springa det loppet men vi vill ändå springa jättelångt på lördag. Vi bestämde oss då för att fixa ett eget jättelångt som vi nu gärna tar med er på. Det kommer nog att till och med blir längre än våra vänner springer fast vi har valt att göra det som ett triathlon. Vi börjar med vatten för att fortsätta med löpningen och sedan avsluta med hjulmomentet. Med andra ord så börjar vi med en båtfärd från Strömkajen till Vaxholm. Springer från Vaxholm till Domarudden och tar sedan bussen hem.
Runt 40 km löpning kommer det att bli, en lagom lördagsutflykt i våra ögon, i härlig terräng och på små vägar och stigar.
Vi samlas på Strömkajen för att ta båten Sjögull tur 2651, den avgår därifrån klockan 09.00 och kommer fram till Vaxholm 09.50. 75 kronor är kostnaden för båten. Sen börjar vi i ett mycket lugnt och skönt tempo, en sådan här dag stressar vi inte, mot Domarudden. Vi kommer att följa den blå leden hela vägen.
Väl framme vid Domarudden finns det möjlighet till både mat och fika i vackra omgivningar. Om vädret är med oss kan det vara en skön avslutning på ett långpass. Är det riktigt dåligt väder kan vi korta av sträckan en aning och svänga direkt in mot Åkersberga för transport med buss eller roslagsbanan hem.
EDIT: Om man vill följa med och springa men vill springa lite kortare så kan man ta Roslagsbanan vid Rydbo station, vilken vi passerar vid 25km.
Den här helgen gick startskottet för träning mot Lidingöloppet. Det är Rubin Mcrae som arrangerar det tillsammans med sin sidekicker Catti från IF Linnéa. Tillsammans med ett helt gäng med ledare så kör de träning nu i 17 veckor med fokus mot Lidingöloppet som går den 25 september. Självklar är jag med!
Hela gårdagen var det aktiviteter på GIH i form av föreläsningar och träning. Det var hur kul som helst och jag tror att den här träningen kan bli riktigt bra!
Där var det ren skär löparlycka!!
Dagen började med introduktion av Rubin följt av en föreläsning kring fysiologi av uthållighetskungen Christer Skog. Han pratade mycket om vikten av att köra sina långpass riktigt lugnt och att variera sin träning. Lugna långa pass och löpekonomipass varvat med pass i överfart. Han förklarade poängen med lugna pass för att det främjar tillväxten av mitokondrier i musklerna vilka är de som tillverkar ATP som sedan omvandlas till energi. Ju fler mitokondrier desto mer energi och desto bättre resultat. Enkel matematik :-).
Därefter tog Rubin över taktpinnen och hade en föreläsning kring det planerade träningsupplägget. Läs mer här för den som är intresserad att delta, det finns platser kvar. Efter en fantastiskt god lunch så var det ytterligare ett pass med Rubin. Nu handlade det om skadeförebyggande träning och vikten av att ta skador på allvar innan de förvärras.
Därefter tog José Nunez och Katarina Woxnerud från Body In Motion över och körde funktionell träning för löpare. Det var lika roligt som jobbigt och förmodligen jäkligt nyttigt. Man inser här snabbt att man varken är stark eller stabil :), vilket i och för sig alla mina fall under lopp också skvallrar över… Efter styrkepasset med José så körde Katarina ett pass med stretch och rörlighet.
På söndagen var det dags för det första distanspasset. Jag velade länge och väl i vilken grupp jag skulle springa. De två grupper jag valde mellan var de som har måltider 2.45 och 3.00 på Lidingöloppet. Valde till sist efter lite överläggande med Christer den långsammare gruppen, vilket skulle visa sig vara ett helt rätt val. Det var en riktigt tung kuperad bana som vi sprang och det var sjukt tungt!! Antingen är det så att jag är så himla dålig på att springa i backar och då är det ju verkligen på tiden att jag tränar upp det.. ELLER så var det så att loppet från förra veckan fortfarande sitter kvar i benen. Jag lär få svar på den veckan under nästkommande träningspass. Passet innehåll förutom löpningen även löpskolning och efter passet både stretch och styrka. Ett komplett pass alla kategorier med andra ord.
Av Tone fick vi sen lära oss att det här med löpning är världens enklaste sak, det finns bara två saker man behöver kunna.
| Sträcka | 6.69 km |
| Tid | 45:52 |
| Tempo | 6.51 min/km |
| Puls (max) | 158 (176) |
Vad kan väl vara bättre som återhämtningsträning än ett pass i Hammarbybacken. Jag hängde självklart med Maria, Micke och Merlene då jag fick frågan. Två svängar upp i Hammarbybacken med en sväng runt Sickla sjö däremellan. Hade det varit lite varmare så hade det kanske blivit ett dopp i kanalen med efterföljande öl också.
| Distans | 9.09 km |
| Tid | 57:51 |
| Tempo | 7.28 |
| Puls (max) | 141 (169) |
Jag är riktigt glad över att jag inte fegade, jag sprang enligt min klocka strax under 6-minuters tempo helt enligt plan och det höll nästan hela vägen. Nu ser jag så oerhört mycket fram mot att få möjlighet att förbättra det här resultatet, för det tror jag att jag kan.
Här kommer också loppet i siffror, jag gillar ju sånt :-). Jag höll ett superbra och jämnt tempo de tre första milen, faktiskt ända fram till 32 km. Sen tappade jag massor. Men det var lärorikt minsann!!
Jaha ja, då var det över, energidepåerna tömda till bristningsgränsen, mentalt rätt tom och med en liten bitter eftersmak i munnen. Inlägget är långt och bildfattigt, men jag kände att jag ville dela med mig av mina tankar och mitt lopp till er.
Har haft en del känningar i min högra vad i veckan men har masserat och behandlat med Voltaren sista dagarna så det kändes rätt bra på morgonen. Laddningen har gått tokbra, jag vaknade på morgonen och var proppmätt redan då. Åt ändå några mackor till frukost och fyllde på med lite bulgur innan jag åkte iväg till Östermalms IP.
Stämningen kändes hela vägen mot Stadion, tunnelbanan var full med löpare och jag kände förväntningar i luften. Väl på plats minglade jag runt lite, träffade på massor med kompisar och kunde ladda det sista där med dem. Gick iväg till start lite sent vilket resulterade i att vi inte ens var uppe i startfållan då startskottet gick. Passade också på att göra ett sista toalettbesök innan jag passerade startlinjen.
Det var lätt att springa från start, kändes bra i kroppen. Delade upp loppet i mindre delar och den första delen var fram till IF Linnéas station vid Söder Mälarstrand. Jag skulle få langning där redan första varvet, två gel skulle vänta på mig förutom en massa härliga klubbkompisar som tagit sig ut dit för att heja på. Såg att stationen var på gång ett par hundra meter innan då de hade satt upp en skylt där det stod “IF Linnéa 200 meter”. När jag väl kom fram så hejade alla och peppade och Maria var grymt på och jag behövde bara sträcka fram handen så hade jag mina grejor där. Grymt bra jobbat!!!
En bit längre bort på Södermälarstrand så såg jag både Annika och Fredrika som hejade som galningar, jag vinkade och kände att jag fylldes med lite extra energi. Strax därefter var det dags för Västerbron för första gången, jag sprang upp för den lilla knixen med små korta steg, drog ner på tempot en aning för att inte ta slut här redan på första milen. Fortsatte att jogga på upp och över bron för att sen på nervägen kunna släppa på lite extra och släppa loss alla muskler i kroppen. Det var här jag började känna av något som inte borde vara där, jag hade känning i vänster ljumske, inte mycket, inte så störande, men det fanns där. Tänkte inte så mycket på det, då jag alltid har ont lite här och där vid långlopp, smärta som flyttar på sig, kommer och går, inget jag brukar fästa mig vid så länge det inte stannar på ett och samma ställe.
Norr Mälarstrand fram och mot Stadshuset, det var där jag hade min familj hejandes första varvet förra året, lyckan då jag såg dem då kan jag inte beskriva. I år kunde de tyvärr inte närvara. Rundade stadshuset och ner under bron, där blev jag påhejad av två kollegor J-O och Medha, de tjoade och hejade och jag vinkade tillbaka och snodde lite energi även av dem.
Vid runt 13-14 km fick jag min första dipp, det kändes sjukt tungt och jag fick uppbåda alla mina krafter för att hålla tempot uppe. Dextrosolen de delade ut vid 14 km gjorde massor, jag tog två stycken och tuggade i mig medans jag gick en bit. Svängde upp på Odengatan och kände mig rätt överhettad, vid vätskekontrollen tog jag två muggar, en med sportdryck som jag hällde i mig och en med vatten som jag hällde över mig. Jag vaknade till rejält av det svalkande vattnet som rann ner över mitt ansikte och jag fick förnyad energi. Då jag insåg hur mycket energi det gav mig av att få kallt vatten i ansiktet så fortsatte jag med det sedan resten av loppet. Stannade vid varje vätskekontroll oavsett hur kort det var mellan dem, tog två muggar, ibland tog jag den ena med sportdryck och ibland tog jag två med vatten. Hällde i mig den ena och hällde den andra över mig. Jag utnyttjade samtliga duschar runt banan, då jag slog av på tempot, gick ganska sakta igenom för att njuta av det sköna vattnet så länge som möjligt.
Odengatan fram, upp mot Stadion för varvning och så ut på andra varvet, det längre varvet. Det kändes ganska bra, med min nya plan att utnyttja allt vatten runt banan och beta av bit för bit, en vätskekontroll i taget så kändes det överkomligt. Det var inte superlätt, inte supertungt utan just precis, överkomligt. Jag kunde inte slappna av utan var hela tiden tvungen att jobba på för att hålla tempot, då jag stannade så ofta och gick vid varje vätskekontroll så innebar det att jag var tvungen att hålla ett högre tempo då jag väl sprang.
När Djurgården var avklarad var det dags för lite stadslöpning igen. Förutom det onda i vänster ljumske som blev mer och mer påtaglig så kändes det rätt bra. Enligt mina beräkningar så hade jag sub 4.20 klart inom räckhåll och det kände jag att jag skulle vara skapligt nöjd med. Planen var ju 4.15 och skulle jag hamna där under så skulle jag bli toknöjd. Strandvägen fram, förbi Kungsträdgården, över Gamla Stan och så in för att passera Linnéas vätskekontroll och hejarklack för andra gången. Tog nu emot både mina gel och en mugg vatten och tankade lite energi av hejarklacken så att det räckte hela Söder Mälarstrand. Tankade också lite extra energi av Fredrika, Gunnar och Annika det är fantastiskt vilken energi det ger att bli påhejad runt banan. Det bär!!!
Västerbron närmade sig nu ännu en gång och den här gången så valde jag att promenera upp för den första lilla knixen upp mot Västerbron för att sedan börja springa igen. Nu började det göra riktigt riktigt ont i ljumsken, varje steg smärtade och jag visste inte riktigt hur jag skulle springa för att lindra det bäst. Jag var tvungen att slå av på springandet och gå lite oftare, nu även mellan vätskestationerna. Mellan promenaderna så kunde jag springa på någon kilometer igen, kilometertiderna sjönk nu stadigt mot långsammare och långsammare tider.
Över bron och ner mot Rålambshovsparken igen, där fick jag extra pepp av Maria och Johan, jag vinkade och tankade energi, lite längre fram såg jag Cecilia och jag fick lite energi av henne också. Nu var det bara sex kilometer kvar, sex kilometer hårt jävla arbete. Nu var det en ren plåga. Upp mot Odenplan och nu ville jag bara att det skulle ta slut. Det var fruktansvärt plågsam och jag hade många tankar på hur klokt det här var. Att ta sig mål till varje pris. När det var som värst så försökte jag att fokusera utanför mig själv, tittade mig omkring på mina medlöpare och insåg att många förmodligen hade mycket värre än jag. Jag försökte mig på mantran som “Det är nu vi sållar”, “Det är nu vi skiljer agnarna från vetet”, “var vän med smärtan”, “älska smärtan” och liknande. Jag skulle nog kunna älska smärtan. Den smärtan jag hade för övrigt, mina smärtande vader, låren som var som stockar och bara skrek av smärta, hälsenorna som gnisslade, det kände jag att jag kunde hantera, men smärtan i ljumsken var något annat. Jag var orolig för att jag kanske ställer till något framöver men ville ändå inte bryta. Inte ge upp, inte vika ner mig.
När jag sprang uppför Sturegatan så var det riktigt illa, jag hörde någon ropa, “kom igen nu Carina, håll i det här hela vägen in”, det fick mig att bita ihop det allra sista för att kunna med någon form av värdighet i behåll stappla över mållinjen. Åhhh vad skönt det var att passera den!!
Det var en resa det här minsann. Jag är nöjd med att jag inte fegade, jag hade en plan och jag höll den praktiskt taget i 33 kilometer. Jag vet också att jag kan göra bättre och är lite ledsen för att jag inte kunde hålla ihop det sista milen, att jag inte klarade av att bita ihop över smärtan i ljumsken. Om jag bara kan lära mig att stå på benen, för jag tror det var då jag drog på mig skadan i ljumsken, så ska det nog kunna bli bra det här .
Tusen tack alla sköna underbara människor som hejade runt banan, ni betydde massor!
Jag fick ju trots allt min medalj, men finisher tröja och jag persade ju trots allt med 35 minuter! 4.24.57 slutade det på.
Med lite distans till det här så ska jag nog kunna känna mig nöjd.
Nu är det dags att skörda. Nu vill jag ha framgång. Imorgon vill jag att det ska vara min dag!!
För övrigt så är det kolhydratladdning som gäller nu, dricker Vitargo så det sprutar ur öronen! Jag kan ju inte påstå att jag dricker det med njutning, men jag försöker att tänka att det gör mig gott.
