Sidor

söndag, februari 27

Nöjd, nöjdare… nä nöjdast!!

Idag var det dags för den tredje gemensamma träningen inför Lidingö Ultra som jag i Running Swedens regi håller i. Kajsa var den här gången på träningsläger, den lyllosen, men som fantastisk standin så hoppade bästa Torkel in.

Dagens jobb var att ta oss 35 kilometer. Jag hade innan fixat bansträckningen som visade sig bli rätt precis 35k, tänk att det funkar så bra att mäta via kartverktyg på nätet!!

Dagen började dåligt med att jag spillde ut juice på alla kartor som jag hade skrivit ut och skulle dela ut, jag lyckades dock rädda de flesta och så blev köksduken tvättad på köpet. For iväg sen för att hämta Torkel och glömde kartorna hemma, vände tillbaka, in i bilen, ska ta på mig vantarna, saknar en, backar tillbaka och där på marken ligger den… Men därefter så tror jag det mesta gick bra idag :)

20110227-IMG_0619 
De kortbenta gasellerna efter 33 kilometer och långt från besegrade!

Träffade gänget vid Östermalms IP, det härliga ultragänget. En del nytillkomna och andra som har sprungit båda tidigare pass. Vi började med att springa tillsammans i 6.30 tempo och det var så harmoniskt och skönt, ingen som krigade och skulle upp och dra utan alla höll tempot. Vi körde gemensamt de första 15k, fram till Preem-macken på Norr Mälarstrand där vi hade vårt första stopp. Därefter tog Torkel med sig de långbenta gasellerna för att köra ett lite hårdare tempo. Själv tog jag med mig de kortbenta gasellerna och vi fortsatte i samma tempo. Det är så himla roligt när man ser stora förbättringar bland deltagarna. En deltagare hade det riktigt tungt under vårt första pass. Det var med mycket stor ansträngning som h*n fullföljde det första passet. Idag så var det en helt annan sak, jag såg inga sådana stora trötthetstecken över huvudtaget idag, trippade upp för backe efter backe.

Jag hade tyvärr känningar, nä föresten, känningar är lite fel uttryckt, jag hade ont helt enkelt, i höger vad och hälsena. Det blev bättre då jag stretchade så jag gjorde det några gånger under passet och kunde fullfölja. Förutom det så är jag så jäkla.., nä, så SJUKT jäkla nöjd med passet. Vi snittade 6.36 på 35 kilometer och det är fasiken riktigt bra!! Jag körde inte något ultratänk med att vi skulle gå uppför backarna utan sprang uppför alla backar, något som jag nog aldrig gjort tidigare på den sträckan. Idag är jag banne mig nöjdast!!

 image

Jag sjöng lovsånger till mina ben i duschen sen, för det tyckte jag att de skulle ha!

torsdag, februari 24

TSM - Snabbdistans

Ikväll var det dags för första kvalitetspasset med TSM och var snabbdistans som skulle avverkas. Det var samma bana som vi sprang i höstas och som vi kommer att springa ett par gånger till nu under våren. Man kan väl se dem som testlopp för att se att man har förbättrat sig från gång till gång.

I höstas när vi sprang den här distansen så vilade jag mellan de två varven för jag var helt körd!! Jag gick även i någon backe för att jag var så himla trött. Något sådant lathetstecken skulle det inte bli den här gången!! Nä, den här gången var det 100% fokus som gällde och inget annat!!

Förhållandena var i och för sig lite annorlunda den här gången, både kallare och betydligt sämre underlag. Med det i åtanke så bestämdes det att tempot skulle hållas ner lite. Måltempot för kvällen för vår grupp var 5.24, men det var ifall förhållandena hade varit bättre. Roger sa att han skulle hålla 5.50-5.55 tempo och att vi sen kunde hålla det tempo som vi fann lagom.

RENOIR
Bjuder på en härlig bild från när vi sprang runt Åreskutan förra hösten, härliga färger!! Längtar tillbaka!

Jag började med att springa bakom Roger men kände rätt snart att lite fortare vill jag allt springa så jag ökade kom, efter att ha tryckt på lite i uppförsbacken, ifatt den andra ledaren. Har ingen aning om vilket tempo han skulle hålla en jag la mig bakom den gruppen. Det gick klart snabbare, närmare 5.00 än 5.50 tempo. Jag lyckades hänga mig kvar i den gruppen nästan hela första varvet och efter det varvet var jag riktigt trött!! Försökte hela tiden att intala mig om att jag inte alls var trött, att tröttheten bara fanns i mitt huvud, att benen var pigga och starka!! När backen på andra varvet kom fick jag jobba hårt för att inte tappa tempo. Bestämde mig för att jag fick sänka tempot om det behövde men att jag inte fick gå, inte ett enda steg fick jag gå, springa på hela tiden var det som gällde.

Jag slutade snabbdistansen med fanan högt, ok, det blev inte någon 5.24 som var måltiden men nära nog, 5.30 får väl anses vara godkänt för dagen. Det som var lite märkligt var att båda varven var rätt jämna även fast det inte kändes så. Andra varvet kändes betydligt långsammare men det diffade bara 10s på tempot mellan varven. Pulsen var hög, det är bra, bra att jag klarade att springa fast jag var riktigt trött. Den gick upp till 165 efter bara några minuter och låg sen där under resten av passet.

Kvällens pass:

  Sträcka Tempo Tid Puls
Uppvärmning 2.3 km 6.31min/km 15:00 134 (153)
Varv 1 2.46 km 5.26 min/km 12:59 160 (173)
Varv 2 2.48 km 5.35 min/km 13:23 167 (183)
Nedvarvning 2.3 km 6.38 min/km 14:58 163 (191)


 image

onsdag, februari 23

Slutvilat

vilaImorgon är det verkligen slutvilat. Nu har jag vilat i tre dagar och min spring och viloklocka ringer nu väldigt bestämt om att vilan är slut. Så imorgon är det dags att snöra på sig skorna och springa snabbt med TSM. Snabbdistans på en 2.5km rundbana väntar och jag ser fram mot det. I höstas när vi sprang banan på barmark så höll jag 5.19 tempo. Målet är väl att göra något liknande imorgon, låter bara så oerhört snabbt!!!

tisdag, februari 22

Ultrahelgen – den fantastiska

Vilken fantastisk helg det har varit på alla sätt och vis. Jag och Kristina har jobbat så hårt inför det här eventet för vår önskan har verkligen varit att det skulle bli en fantastisk helg för alla inblandade och jag tror faktiskt att vi lyckades.

Helgen började egentligen redan i mitten på veckan med listor och telefonsamtal och inköp av saker och planeringar. Det har varit så himla roligt! Kristina är verkligen en fantastisk människa att jobba med, hon är så kreativ och har sån himla koll på allt så det har varit en ren fröjd!!

Ultrahelgen började med ultratinget i fredags med efterföljande middag i Hartwickska huset. Närmare femtio personer kom dit och deltog och minglade under kvällen. Det var trevligt att träffa och mingla med lite folk redan där och då även fast jag tyvärr inte hann med att mingla så mycket som jag hade önskat. Sen var det bara att ta med mig nattgästen Emelie hem för att få några timmars sömn innan lördagen.

20110219-IMG_0560 
Lugnet före stormen, den underbara stormen!!

Lördagsmorgon vaknade jag full med förväntningar och mycket pirr. Vi gav oss av rätt tidigt på morgonen för att vara på plats i god tid innan åtta. Det var en del att fixa med innan själva föreläsningen skulle börja och alla deltagare började droppa in. Runt halv nio började den fantastisk vackra salen att fyllas av folk och sorlet spred sig allt högre i rummet. Föreläsarna Timothy Noaks och Rune Larsson var på plats och hela härligheten kunde börja.

20110219-IMG_0572 Eventet började med att Kristina berättade skapelseberättelsen, något tweekad för tillfället. Det var skapelseberättelsen om hur det här eventet har uppkommit. Det var en riktigt bra och underhållande berättelse hon hade skrivit och som hon läste upp. Hon är en riktig talang!!

20110219-IMG_0578 Rune Larsson har jag hört flera gånger förut men kan inte få nog av att lyssna på hans inspirerande historier och den glädje som han förmedlar. Jag gillar hans tanke att man alltid ska springa “tillräckligt kort och tillräckligt sakta så att man alltid längtar efter att springa dagen efter”.

20110219-IMG_0566 Timothy Noaks, som skrivit “löparnas bibel” The Lore of Running, höll enormt hög klass, hans kunnighet kring ämnet ultralöpning och uthållighetsträning är imponerande. Han har forskat i ämnet under så många år och har samlat på sig massor med kunskap som han på ett pedagogisk sätt förmedlade till oss alla. Han var också rolig att lyssna på och såg så förnöjd ut när han stod där och föreläste för oss. En riktig mysfarbror :)!!

20110219-IMG_0594 Lördagens event slutade med dela ut Alternativ Nobelpriset till Rune och Timothy med motiveringar skrivna av Cecilia och Mia vilka också läste upp dessa. Roligt då Timothy faktiskt hade skämtat hemma om att han skulle till Stockholm för att träffa Nobelkommittén. Därefter spelade jag en liten fanfar åt de båda pristagarna, en fanfar spelad på en blank plasttrumpet med färgglada knappar, inköpt på BR :).

Timothy pratade om sin modell Central Governor Model, vilken går ut på att det är i huvudet som styrkan sitter. Om du inte har styrkan där så kommer din styrka i muskler och kropp aldrig att räcka till. Det är huvudet som bestämmer om benen ska fortsätta, om du tar dig till ditt mål.

Han pratade också mycket om överdrivet vätskeintag som industrin har drivit fram. Människan är en “delay drinker” vilket innebär att man inte ska dricka proaktivt utan först då man är törstig. Överdrivet vätskeintag har skadat mer än vätskebrist.

Efter denna fantastiska dag så var det dags för en löprunda i Hagaparken med efterföljande middag. En middag som bestod av en svenskinspirerad buffé som var fantastiskt god!

20110220-IMG_0602 På söndagen var det dags för löpning, samtliga öar som Stockholms innerstad är uppbyggd på skulle rundas. Vaknade på morgonen och såg att temperaturen inte var med oss riktigt, närmare –20 grader visade den på. Kyla biter inte på inbitna ultralöpare så trots den låga temperaturen var vi nog närmare 100 personer som samlades mitt på Stortorget i gamla stan på morgonen. Efter genomgång av Kristina om hur vi skulle springa och uppdelning av grupperna så gav vi oss iväg. Solen jobbade på bra under dagen och fick upp temperaturen närmare tio grader så det blev riktigt behagligt. Solen sken hela dagen och Stockholm visade sig från sin allra bästa sida.

20110220-IMG_0605 Jag valde att springa med “partygruppen” det vill säga den grupp som springer lugnast och har mest tid för att prata och mingla. Det visade sig senare att det fanns en grupp som var ännu bättre på det här, de hade till och med vätskepaus i form av öl direkt ur tapp!! Snacka om att ta det här med mingel på allvar :).

20110220-IMG_0613

Ska man springa runt Stockholms alla öar så har det absolut ingen betydelse hur det ser ut. Är det en knappt existerande stig i en brant slipprig sluttning som är vägen runt så tar man den helt enkelt :). Vår grupp fick ihop 54 kilometer och jag är supernöjd!! Både med sträckan och med känslan i kroppen och med det fantastiskt trevliga sällskapet. Jag försökte då det blev jobbigt, att tänka på det vi lärt oss, att tröttheten bara sitter i huvudet, kroppen är pigg och stark och banne mig om jag inte tror att det faktiskt funkade!! Då vi tog väldigt få raster så blev det ett riktigt bra genrep inför TEC. Totalt hade jag klockan avstängd bara i 50 minuter, inklusive lunchen.

KARTAN

Det är så fantastiskt roligt med alla mail, facebookinlägg, mess och inlägg jag och Kristina har fått från så glada och nöjda deltagare. Alla verkar ha haft en lika fantastisk helg som vi har haft det!!

söndag, februari 20

Ultrahelgen blev helt fantastisk

En hel helg, tre dagars minglande med likasinnade fantastiska ultravänner. Föreläsningar hela lördagen av inspirerande, roliga, pedagogiska föreläsare. Deltagare som var engagerade och nyfikna och med en uppsjö av intressanta frågeställningar till föreläsarna.

Nu har jag precis landat efter att ha sprungit runt Stockholms alla innerstadsöar och är vansinnigt trött. Därför skriver jag inte mer idag utan ett mer ingående inlägg kommer imorgon kväll.

Tack alla för en oförglömlig helg!!

torsdag, februari 17

Supertusingar

Inspirerad av Kristinas inlägg på facebook häromdagen, där hon laddade upp en bild med ett schema över sitt planerade träningspass, så planerade jag idag att bryta av mina snabbdistanstorsdagar med ett pass med supertusingar!

Jag programmerade in klockan redan igår med passet och var sugen och taggad hela dagen och verkligen längtade efter att komma hem så jag kunde ge mig ut och köra mina tusingar.

Så här såg dagens program ut:

  • Uppvärmning
  • 10 gånger med:
    • 100 meter snabbt
    • 30s vila
    • 200 meter snabbt
    • 30s vila
    • 300 meter snabbt
    • 30 s vila
    • 400 meter snabbt
    • 30 s vila
    • 200 minuter jogg
  • Nedvarvning

Uppvärmningen kändes bra, i och för sig nedförsbacke men ändå, det kändes som om jag hade bra klipp i steget.

[DSC_0570[8].jpg]Sen var det dags för mina supertusingar. Startade igång klockan och gasade på för min första hundring, det var iskallt och motvind där jag sprang och jag hade känning i halsen från start, det bådade inte gott. När klockan signalerade för vila så stannade jag mer än gärna, vilan 30s var oerhört kort, man hinner ju knappt stanna och andas innan det är dags att köra igång igen. Hela första tusingen körde jag åt samma håll, dvs med kylig motvind. Jag brukar inte vara så känslig för väder och vind men idag kändes det inte bra.

(Bilden: från Lidingö ultra förra året, då VAR jag super :)!)

Jag genomförde hela första tusingen och var rätt trött när det var dags för joggvilan. Vände efter den och körde min nästa tusing, den här gången i medvind. Klart lättare!!

Det blev till sist fyra tusingar innan halsen kändes lite för mycket och jag avbröt och joggade lugnt och sansat tillbaka hem igen.

Jag gillade passet!! Jag kommer garanterat att köra det igen, kanske gör jag ett nytt försök redan nästa torsdag. Det hände saker hela tiden, klockan pep i ett och gav mig nya instruktioner, jag blandade ståvila, snabb löpning och långsam jogg så det var ett oerhört varierat pass där man får rätt mycket fart.

De flesta intervaller körde jag i tempo mellan 5.00 och 5.15, vilket är godkänt, men inte mycket mer än så. Jag måste kunna mycket bättre än så!!

Dagens pass:
Distans:
7.53km Tempo 6.38 min/km (inkl uppv och all vila)
Puls: snitt 154, max 189 (lite felaktigt tror jag)

Nedvarvning
Distans:
2km Tempo: 7.07 min/km

tisdag, februari 15

Metodstudie sista testet

Idag så var det dags igen för mig att maxa på löpbandet. Jag var rätt nervös innan jag gav mig av, vet ju att det där med att ta ut mig fruktansvärt mycket, pressa det allra allra sista ur kroppen inte är så himla lätt. 

Som förra gången så fick jag börja med att svara på en enkät om hur mycket jag rör mig. Frågor kring hur stillasittande jobb jag har, hur mycket jag rör mig förutom jobbet och i vilken ansträngningsgrad. Detta kommer sedan att matchas mot de data de har fått från den aktivitetsmätare som jag har burit i en vecka. Och sedan ytterligare matchas förstås från de tester som jag har genomgått vid två tillfällen nu.

Cyklingen som ju är rätt lätt var inte heller idag några som helst problem. Lite mjölksyra i benen efter den sista stegringen men annars inte nämnvärt ansträngande.

Därefter var det så dags för det så skrämmande löpbandet, löpbandet där farten och lutningen ska upp så att det blir sjukt ansträngande. Idag hade vi en liten annan taktik. Jag sprang först en längre stund på löpbandet i lugn fart och utan masken för att för det första bli av med mjölksyran och för det andra blir ordentligt varm i kroppen. Jag körde också två stycken rejäla fartökningar för att som Frida sa väcka upp alla de snabba muskelfibrerna, något som jag inte gjorde under förra testet.

När sen testet körde igång så gick det mycket bättre, jag lyckades bita ihop och slita på längre än förra gången, fick upp pulsen ytterligare några slag, försökte hela tiden att tänka två steg till, två steg till, bara två steg till. Frida hejade på, - jag vill ha sju minuter, - 30 sekunder till får du kämpa, - bit ihop nu, ge mig åtta minuter, - du är stark idag. Teamworket gjorde att jag lyckades mycket bättre än förra gången. Men faktum är att jag tror att jag skulle kunna ge ännu lite mer... övning ger helt klart färdighet och jag tror att det här är så jäkla nyttigt för mig!! Att kunna ta ut mig, att inse att jag faktiskt kan, att jag är mycket starkare än jag tror! Det ger verkligen en självförtroendeboost!!

Den här gången ökade jag den maximala pulsen från förra veckans 166 slag till idag 172 slag. Även VO2max ökade två tiondelar från förra veckan. Ökningarna beror, skulle jag tro, helt på att jag idag lyckades kämpa lite mer än förra veckan. Frida som gjorde testerna tror att jag kanske har en maxpuls på runt 176, själv tror jag att den ligger högre, men vad vet väl jagSmile.

Elin som är den som jobbar med metodstudien kommer nu att sammanställa resultaten och så kommer jag att få dem hemskickade. Det kan nog dröja ett tag men så fort jag får dem så berättar jag om det för er.

söndag, februari 13

Sicken skön söndag

Söndag innebär alltid träning med TSM de söndagar som jag inte har en massa annat hyss för mig. Som nästa helg då det är det fantastisk roliga ultraeventet. Då blir det ju istället 60km ö-luff på söndagen. Verkligen inte helt fel det heller.

Det fantastiska vädret, som även den här dagen bjöd på, gjorde att jag verkligen såg fram mot långpasset. Med TSM skulle det springas 22 km sen så ville jag fylla på upp till 30. För att slippa köra intervallpass, som det ofta blir längst bak i gruppen, så höll jag mig längst fram, strax bakom ledarna. Idag sprang vi ner mot Lidingö, tog vänster strax innan bron för att fortsätta över Norra Djurgården och runda Bergshamra, runda SAS komplexet och springa genom Hagaparken och tillbaka. En riktigt fin runda!!

Det var så härligt, jag kände mig grym och stark, pulsen gick upp lite i uppförsbackarna men jag hade för en gångs skulle styrkan i benen (undrar var den kom från…). Tassade uppför som om det vore ingenting!

20110213-IMG_0559 När vi kom tillbaka till Stadion så var det åtta kilometer kvar för min del. Hade tur och fick med mig Roger, i alla fall en bit. Han föreslog att vi skulle springa ner mot Lidingö igen, samma start som då vi började så det gjorde vi. Han vände efter två så jag fick ta de sista sex på egen hand. Då började det faktiskt att bli lite tungt märkligt nog. Jag fick slita lite, speciellt då jag kom tillbaka upp mot Valhallavägen och körde en fram och tillbaka sväng där för att få ihop den sista biten.

Den här veckan var mitt veckomål sju mil och jag fick ihop 69.62 km. Det får man väl säga är ett uppfyllt mål. Eller så ger jag mig ut nu och kör 380 meter :).

Dagens pass:
Distans: 30.17 km Tid: 3:20:00 Tempo: 6.38 min/km Puls: medel 144

lördag, februari 12

En ren fröjd…

..var det att vara ute och springa idag. Precis lagom temperatur, i stort sett vindstilla, fantastiskt väder, en strålande sol från en klarblå himmel. Fantastiska kontraster mot allt det vackra vita. Alla gångvägar och trottoarer var plogade till ett perfektum, min kropp var glad och pulsen låg.

20110212-IMG_0558

Dagens pass:
Distans:
10km  Tid: 62:51 Tempo: 6.17 min/km  Puls: snitt:142 max:155

torsdag, februari 10

Förklarligt tunga ben!?!?

Undrar var dagens tunga ben kom ifrån…

Var det:

  • de senaste dagarnas för lite sömn
  • stressad på grund av sjukt mycket att göra både på jobbet och fritiden
  • bara sallad till lunch, lunchmöte innebär gratislunch, innebär man äter vad som ställs på bordet.
  • missat mellanmål på eftermiddagen
  • pga missad mellanmål åt jag en fralla, lite nyponsoppa och fem Riesen 20 minuter innan passet
  • löptränat måndag, tisdag OCH onsdag den här veckan
  • 1 decimeter rätt tung blötsnö på de igår snöfria gatorna
  • motvind med piskande snö
  • en dålig dag

Eller helt enkelt att jag var dålig idag och försöker att skylla ifrån mig :)

20110210-IMG_0557

Dagens pass:
Distans:
7.53 km Tid: 52.28 Tempo: 6.58 min/km

Märkligt att tempot på passet blev under 7 minuters-tempo, jag tyckte att jag mest promenerade.

Monte Gordo – jajjamensan!

Hade ju tänkt att jag inte skulle resa så mycket nu under våren. Skulle hålla mig på hemmaplan och hålla i plånboken. Men HUR KUL ÄR DET!

Speciellt när Marie skickar ett kort men mycket frestande SMS som säger ungefär så här.

Jag får ta med mig en kompis för reducerat pris!

Självklart så började jag genast att kolla möjlighet att få semester med så kort varsel, slänger ett öga på budgeten och någon dag senare har jag anmält mig. JAG KAN INTE LÅTA BLI!! Man vet ju aldrig vad som händer och det är bäst att passa på att göra roliga saker när de står för dörren. DSC00037

Så, nu.. jippie jey ska jag med Marie till Portugal vecka 10! Det ska bli så galet roligt!!

Ska du göra någon resa i vår?

onsdag, februari 9

Märkligt pigga ben!!

Efter VO2max testet i måndags och tusingarna igår så var jag idag redo för att snorkka mig hem på rätt tunga ben. Men ack så fel jag hade, benen var mycket piggare än vad jag hade förväntat mig.

20110209-IMG_0541 Joggade iväg och lät kroppen och benen bestämma tempo och vad de ville springa. Första två gick på tok för snabbt, under 6-tempo, men jag brydde mig inte utan fortsatte låta kroppen avgöra. Jag kände mig superstark idag!! Jag hoppas att jag kommer att känna mig minst lika stark på snabbdistansen imorgon, det vore kul!!

Dagens pass:
Distans:
11,09 km
Tid: 01:09:17
Tempo: 6.15 min/km
Puls: inga bra värden då pulsen levde sitt eget liv, men någonstans mellan 150 och 160 tror jag den höll sig.

tisdag, februari 8

Älskade tusingar

Jag har någon form av hatkärlek till tusingarna. Jag vet att de är så jäkla bra för löpningen och jag vet att 1000 meter är så jäkla långt då man ligger på en hög ansträngningsnivå.

Idag var det 6-10 stycken tusingar som skulle avverkas. Innan vi gav oss iväg ut så sa Rubin att vi skulle delas upp i tre grupper. En som skulle hålla 5.00 tempo… japp ni hörde rätt, jag och Maria tittade lite på varandra då vi båda vet att för oss så är det verkligen ingen walk in the park att ligga på det tempot. Samtidigt som Rubin sa det så sa han också att det INTE skulle vara något maxpass. En ekvation som inte riktigt går ihop i mitt huvud.

Uppvärmningen låg som vanligt på runt 6.00 minuters tempo, börjar kännas rätt ok faktiskt, jag vet ju att efter uppvärmningen så stannar vi alltid till lite och kör lite löpskolningar och stegringslopp så att jag liksom återhämtar mig lite igen.

Som jag har bestämt sedan tidigare så vägrar jag att ge upp redan från början. Har Rubin sagt att vi ska köra tusingar i fem-minuters tempo så ska jag i alla fall försöka. Vi körde en vändbana där de ojämna intervallerna gick uppför och de jämna i nedförslut. Första intervallen så försökte jag verkligen att bita i, kom efter en aning men inte så värst mycket. Andra intervallen startade innan min vilominut var över då de övriga i gruppen ju redan hade vilat. Nedförs gick sen i ett rasande tempo, då drygt halva var avklarad så hade jag ett snittempo under 4.30. Orkade dock inte hålla tempot då vägen flackade ut utan tappade lite där. Så fortsatte det intervall efter intervall, det var tungt, det var tufft fast jag körde på, flåsade som bara den men försökte att hålla tempot uppe. Jag gjorde hela tiden det bästa jag kunde och är faktiskt väldigt nöjd med det.

Dagens pass:
Distans:
10.9km Tid: 66 minuter Tempo: 6.07 min/km (inkl paus)

  Distans Tid Tempo Puls medel(max)

Uppvärmning

1,96 km 11:51 6:03 138 (157)

Intervall, uppför

0,89 km 4:44 5:20 155 (165)

Intervall, nedför

0,89 km 4:15 4:46 159 (166)

Intervall, uppför

0,90 km 4:57 5:31 163 (169)

Intervall, nedför

0,89 km 4:21 4:52 160 (168)

Intervall, uppför

0,88 km 5:01 5:40 161 (169)

Intervall, nedför

0,90 km 4:24 4:54 161 (169)

Nedvärmning

3,48 km 21:16 6:07 150 (161)

image

Imorgon ska jag snorkka hem från jobbet, jippie!!

måndag, februari 7

Metodstudien del 1

Idag var det dagen för den första delen av den metodstudie som jag ska delta i. Metodstudien går som jag skrev i förra inlägget bland annat ut på att förbättra metoder för att göra ett maximal syreupptagningsförmåga.

Testet började med att Frida tog blodtrycket. Det är egentligen inte något som ingår i testet utan görs för att kolla så man inte har för högt blodtryck och inte bör genomföra testet över huvud taget.

20110207-IMG_0537

Därefter var det dags för själva testet. Jag fick på mig en mask över näsa och mun som all in och utandningsluft skulle gå igenom och sen var det bara att sätta igång och trampa. Jag fick börja att trampa på en mycket lätt belastning och med tempot 60 varv/minut, ganska långsamt faktiskt! Efter ett tag så hade värdena stabiliserats och Frida ökade på belastningen ytterligare. Nu blev det aningen mer jobbigt och min andning blev lite tyngre. DÅ precis där och då började jag känna lätt panik och fick för mig att jag inte fick någon luft. Rena dumheterna då det inte är något tungt alls att andas genom masken, men huvudet spelade mig ett spratt och plockade fram min klaustrofobi till ytan. Jag sa till Frida att jag bara måste få bort masken och så blev det. Efter en stund då jag resonerade med mig själv om hur jäkla fjantig jag var så gjorde vi ett nytt försök. Började från början igen och var snart tillbaka där jag avbröt det hela. Den här gången gick det hur bra som helst. Knäppo!!!

20110207-IMG_0536

Efter ett par ökningar så var det vid den tredje ökningen dags för att gå ner i tempo, ner till 50 varv/minut, det är just den här delen som är det specifika för Åstrandstestet som var namnet på det jag gjorde. Innan varje ökning fick jag också ange enligt Borgskalan om min upplevda ansträngning.

Efter cykeltestet var det dags att börja jobba ordentligt, då var det dags för att göra ett riktigt submaximalt test på löpband. Då var det dags att springa tills jag stupade och helst skulle jag nog springa lite till därefter. Värmde upp lite lätt för att bli av med eventuell mjölksyra från cyklingen och sen körde själva testet igång. Även här så hade jag mask som jag andades i. Började på lågt tempo 6.30 och sen ökade hon både lutning och tempo med jämna mellanrum. Det tog inte så lång tid innan jag var redigt trött. Min kropp är ju oftast rätt tacksam över att köra igång rätt lugnt och sansat och sedan öka försiktigt här var ökningen rätt snabb så jag vet inte om det kan ha varit det som gjorde att benen blev trötta långt innan jag hade någon direkt puls att tala om. När tempot var uppe i runt 5.00 min/km och lutningen upp mot 4 grader så hade min kropp fått nog och testet avslutades.

Summa sumarum så var det roligt att göra testerna och det ska bli ännu roligare att göra dem igen nästa vecka då jag vet vad som förväntas och jag nu har blivit kompis med masken…

Vad som kom fram under det här testet var att min kropp jobbar oerhört ekonomiskt och effektivt på de lägre pulsintervallerna. Frida var tvungen att dubbelkolla belastningen på cykeln flera gånger då hon tyckte att jag borde ha jobbat hårdare än jag gjorde. Det speglar väl rätt bra det faktum att jag tränar mycket långa och lugna pass.

Lika bra speglade min maximala syreupptagningsförmåga det faktum att jag inte jobbar så ofta i de registren. Lite mer tuff kvalitetsträning kommer att göra mig gott. Jag måste ju höja taket där så att jag blir uthålligare även i de högre pulsintervallerna.

söndag, februari 6

Metodstudie

Marie skickade mig lite information om att kunna få vara med på en metodstudie på Åstrandslaboratoriet på GIH. Jag tyckte det lät jätteintressant då jag får möjlighet att gå igenom en hälsokontroll plus att testa VO2 max. Jag hade tur och kom med och imorgon är det dags för första testen.

Syftet med metodstudien är:

  1. Att undersöka samstämmigheten mellan svaren på enkätfrågor rörande fysisk aktivitet och direkt uppmätt fysisk aktivitet via rörelsemätare samt olika hälsomarkörer
  2. Att förbättra metoden att beräkna maximal syreupptagningsförmåga via ett
    submaximalt cykeltest.

Jag ska vara där klockan två imorgon och jag måste erkänna att jag nog är lite nervös inför det. Förra gången jag skulle göra en maximal test så gick det ju inte så bra!! Jag berättar mer om det imorgon när jag varit där.

lördag, februari 5

Löparens dag

Idag lördag, den första lördagen i februari är det löparens dag. En oerhört viktig dag, ungefär som semla dagen, kanelbullens dag, våffeldagen och så vidare. Är det löparens dag och man är löpare så springer man gärna den dagen.

20110205-IMG_0508

Jag hade dock planerat att INTE springa idag, då vi hade konferens hela dagen och det var skidåkning planerat på eftermiddagen. Gav mig iväg och hämtade utrustningen efter lunchen, upp i backen och så gav jag mig iväg neråt. Det gick inte bra! Det gjorde ont i benen redan efter några svängar och jag tänkte att skorna kanske var lite för stora ändå. Jag hade tänkt att det skulle funka och att det kunde vara lite skönt med stora pjäxor men jag verkade ha fel. Ner till skiduthyrningen och böt pjäxor, nu satt de åt. Fint! Upp i backen, samma lift, samma nerfart. Skitont i benen, kände att tårna skulle vara blåsvarta redan efter halva backen. Stannade, tog ett kort, för något bevis på att jag faktiskt varit där måste jag ju ha. Gav mig av ner, tackade för mig, lämnade in skidorna och gick och böt om…. till löparkläder! 

 20110205-IMG_0510

Så nu har jag även hunnit med att springa ett pass, på löparens dag!! Hur skulle det annars ha sett ut? Det blev en kort tur på 6.5 km. Skulle egentligen springa en mil i helgen men det blev inte så. Passet började med en uppförsbacke på tre kilometer i motvind, gissa om det var skönt att vända om sen för att springa hemåt!!

Nu ska jag strax gå till afterskin och mingla lite innan vi går iväg till restaurangen Lammet och Grisen för middag senare ikväll. Imorgon ska jag utnyttja spa och badavdelningen innan vi far hem igen. Bussen avgår klockan två så det finns gott om tid att mysa runt där.

Hoppas att ni också har haft en bra helg och sprungit idag på löparens dag!

fredag, februari 4

Drar till fjällen…

Nu drar jag upp till Sälen med jobbet. Vi ska ha konferens och så ska vi nog hinna åka lite skidor också. Jag ska även försöka hinna med ett löppass också, det är ju löparens dag imorgon och det måste ju uppmärksammas även fast man befinner sig på annan plats.

-1000674

Hinner jag så bloggar jag i helgen.

Ha en fin helg allihopa och glöm inte att springa lite imorgon!

torsdag, februari 3

Kortrunda med hämtbuff(é)

IMG_0496

Veckan har varit extremt stressig och träningen har fått stått tillbaka en del för jobbets räkning. Idag var det samma visa, kom hem rätt sent men kände att jag verkligen ville springa idag. Då jag ska upp till Sälen med jobbet i helgen för att konferensa och åka skidor och det troligen inte blir så mycket löpning då, så gav jag mig ut på en kortrunda. Fem kilometer blev det och på vägen hem så hämtade jag min Funbeat-buff som kommit med posten och så sprang jag förbi thai-kiosken och köpte med mig mat hem. Man FÅR faktiskt vara lite slö ibland!

Visst är buffen snygg!! Jag gillar färgerna.

Kvällens pass:
Distans:  5.11 km Tid: 31 min Tempo: 6.04 min/km Puls: 154 (184)

Var springer jag?

Fick en länk skickad till mig från Mary. Jag har tydligen fastnat på bild, och om ni har hängt med i mitt bloggande så vet ni ju var jag springer och kan vara med och tävla. Av alla bilder som måste ha producerats under loppet så hittade de till slut den vackraste rumpan :).

image

tisdag, februari 1

Backintervaller med twist

Tisdag innebär ju kvalitetsträning med Running Sweden och idag var inget undantag. Var inte alls på humör när det var dags att packa ihop på jobbet och gå iväg till träningen så jag gjorde det enda raka i en sådan situation. Stängde helt enkelt av all tankeverksamhet och lekte robot. Bara göra. Det funkar alltid!!

Väl på plats i omklädningsrummet på Planet Fitness så känns det ju genast mycket bättre, speciellt när man träffar på alla andra som också ska träna. Dumheter att inte vara sugen på att träna för det är ju jätteroligt!!

20100202-DSCN0201 Idag var det backintervaller som stod på schemat, 12 stycken 60 sekunders intervaller uppför med joggvila nerför. Efter de här intervallerna, då vi fick i uppgift att trycka på ordentligt så att vi ansamlade mjölksyra i benen, så var det tre kilometer tröskel. Alltså starta tröskeln med mjölksyra i benen, för att det skulle bli  EXTRA roligt, yippie!!

Bilden: Från ett tidigare intervallpass.

På plats i Hagaparken var också ett stort gäng från Studenternas så det blev mycket “se upp i backen!”. Träffade Ellinor som var med dem och sprang, vi peppade varandra i backen, kul att se henne! Underlaget var rätt isigt så det var ganska läskigt på sina ställen och det var några som dök i backen men ingen som slog sig som tur var. Underlaget i backen var dock hyfsat.

Körde igång första intervallen i ett tempo där jag kände att jag skulle kunna utföra tolv repetitioner, kanske att jag fegade lite men nog tyckte jag att jag var rätt trött efter varje intervall. Jag undrar ändå om jag inte skulle ha kunnat trycka på lite mer. När jag kollar på mitt pulsdiagram efteråt så ser jag att pulsen knappt har gått över 160 i backarna, om det beror på att de var så korta intervaller att pulsen inte HANN upp eller om det var så att jag helt enkelt inte gav det jag borde ha gjort, det vet jag inte. Jag får försöka att trycka på ännu mer i ett nästa pass. Egentligen borde jag prova att köra riktigt jäkla “kräkhårt” någon gång, bara för att känna hur det känns!! 

Efter avslutade intervaller så sprang vi bort mot cykelvägen som går längs med E4:an där vi har hållit till några gånger tidigare, då underlaget är lite bättre där. Väl där så berättar Rubin hur vi ska göra och säger till Mia som ska anföra den sista gruppen att hon ska hålla 4.45 tempo och öka mot slutet. Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Va fan!!! 4.45 tempo, med ben som redan var färdigmjölkade! Men men som Maria sa där och då, vi hänger väl med så länge som det går!!

Ok, jag tänkte inte fega, full fart från start, bara ge kroppen vad den tål!! Gasade på efter Mia och gruppen men höll på att halka och slå ihjäl mig nästan på en gång då det började med en liten isgata. Vidare, uppför ett litet litet motlut, jag höll jämna steg, motlutet ökade lite och jag tappade lite. Backar är verkligen inte min grej!! Väl uppe, en lång skön nerförsbacke, jag ökade på och snittfarten låg under 5 tempo. Nerför nerför, gasa gasa, väl nere så hade de snabbaste grupperna vänt och då skulle vi också vända. Det sköna nedförslutet blev ett mycket mindre behagligt långt segt uppförslut!! Det gick sjukt sakta, snittempot ökade bit för bit, men jag joggade hela tiden, då jag närmade mig toppen hade snittet sjunkit till ca 5.45 och jag började öka igen. Ökade hela vägen ända fram till slutet och där de övriga väntade och tjoade att vi skulle köra hela vägen in. Snittet på tröskeln slutade på runt 5.30. Jag kände mig nöjd för jag hade inte vikt ner mig utan hade byggt lite lite tjockare pannben.

image

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil