Första långpasset

Vad gör man en tisdag i Monte Gordo då väderprognosen lovar mycket blåst och en hel del regn. Självklart så hänger man med Rune på ett 5-milspass runt Monte Gordo! Enligt Rune skulle vi få medvind de första två milen och kraftig motvind de senare tre och sista milen skulle vi bjudas på regn också. En minst sagt varierande dag.

Vi var sexton som startade klockan nio på morgonen. Ryggsäcken var packad med en extratröja, vindjacka och vindbyxor, vatten, sportdryck och ett par bars.

Vi började med att springa på stranden västerut i ca 5km innan vi svängde uppåt in mot byarna. Det rullade på bra och första riktiga stoppet gjorde vi efter dryga två timmar och vi hade då lagt 18 km under oss. Efter att ha vridit sönder en nyckel till låset på en av toaletterna och fått i oss varm och god grönsakssoppa så var vi trettio minuter senare ute på vägarna igen. Alla småpratade och humöret på alla var på topp. Under stoppet så hade det börjat blåsa upp rejält och väl ute igen så kom det utlovade regnet, några timmar för tidigt. Det regnade rejält minst sagt, på tvären bitvis, som tur var så var temperaturen skapligt hög så vi frös inte trots att vi blev rätt rejält blöta. Regnet höll dock i sig bara dryga timmen, senare under dagen visade sig vädergudarna från sin bästa sida och himlen sprack upp och solen tittade fram.

Tills nästa stopp som skulle bli ett lite längre och då vi skulle få möjlighet att äta skulle vara vid 32 kilometer så det var det nu 14 kilometer kvar. Redan nu hade Viveka slagit sitt distansrekord som var 12 kilometer, och det skulle visa sig att den tjejen var hur stark som helst. Hängde med hela vägen och hela tiden med ett leende! Imponerande!

Ett litet kortare stopp gjorde vi dock då vi inte kunde låta bli att palla lite apelsiner, de var himmelskt goda!!! Det blev en promenad där, medans alla smaskade och åt de solmogna apelsinerna plockade direkt från träden. Ljuvligt!!!

När vi väl kom fram till byn där vi skulle äta lunch så visade det sig tyvärr… att de inte serverade någon lunch. Det här blev ett riktigt avbräck, jag kände mig rätt tom på energi och fick inte i mig tillräckligt. Handlade två små påsar chips, en twix och en cola. Nu började det gå rätt tungt för min del och resterande av turen blev att bita i och föröka hålla jämnt tempo med övriga, det var inte lätt. En läxa att lära helt enkelt. Inte förlita sig på att det alltid finns det man önskar utan kanske plocka med lite extra i ryggsäcken. Som tur var började solen kika fram nu och det var ju nedräkning så det gjorde att det blev lite lättare.

Sista fikat tog vi i en liten by runt sju kilometer från målet. Då var solen framme och värmde, jag drack en kaffe kände att krafterna inte var helt slut. Mitt knäproblem höll sig förvånansvärt lugn, hade väl aningen kännig nästan hela tiden men det blev inte värre och det hindrade mig inte från att springa. Det var till och med så att det nästan försvann efter någon dryg mil för att i och för sig komma tillbaka sista halvmilen, men då tog jag det riktigt lugnt. Sprang för mig själv sista biten och kunde då helt anpassa tempot efter känslan i kroppen, ömsom sprang ömsom gick.

Det blev en härlig runda och idag när jag skriver så har jag nästan ingen känning alls i knät, kanske var det fem mil som behövdes för att läka ut skadan. Har tagit det lugnt idag och fyllt på energin för den var helt slut. Imorgon är det dags för bergspasset och efterföljande 29km jogg hem. Hoppas på att kroppen känns bra då så jag kan hänga med på den turen.

Visa fullständigt album