Redan på flacka asfalten på uppvärmningen insåg jag att det skulle bli tungt. Det var långt ifrån några lätta pigga ben som jag stapplade iväg på. Långpasset i terräng i lördags och Poolrunningen med Rubin igår (som för övrigt var galet jobbigt), satt i benen. |
Lite grann släppte det efter ett tag och när jag kom till Hammarbybacken så kändes det ändå rätt ok. Började med att jogga ner till starten av backen och började sen att jogga uppför. Första 200 metrarna är inte så branta så det gick rätt bra men sen kickade det på uppför och mjölksyran kom som ett brev på posten. Då jag inte orkade jogga längre så fortsatte jag med att i stället gå i raskt tempo uppför. Väl uppe på krönet så vände jag direkt och nu var det träning på utförslöpning som gällde. Något som jag behöver träna på minst lika mycket. Vid andra nedlöpningen så började jag hitta en teknik där jag kunde hålla skaplig fart neråt. Istället för att där det var som brantast springa rakt neråt med fötterna så sprang jag aningen åt sidorna. Låter kanske konstigt, men det blev lite mjukare och jag fick ett bättre flyt, inte lika stappligt liksom. |
Med tanke på att jag var rätt sliten redan vid starten så är jag nöjd med passet. Jag körde på utan stopp fyra gånger upp och ned och tog ut mig rätt rejält. Nu är det en vecka kvar tills nästa backpass och jag ser redan fram mot det, ska bli intressant att känna om kroppen klarar av att svara lite bättre då. |
Jag avslutade sen passet med ett par kilometer skön trailrunning. Belöning!! |
Åh coooolt!
SvaraRaderaDen suger den där backen! Men den ger med!
SvaraRaderaSofy -> Hammarbybacken is da shit ;-)
SvaraRaderaIngmarie -> Den där backen tar ju ALDRIG slut!! Fast jag hoppas ju på att den ger massor med träningseffekt... det är min plan :-)