1598 ready to take off

Förberedelserna går vidare. Det packas och packas upp och packas igen. Innehållet i våra dropbagar som vi hämtar upp i Bergün är i ständig förändring. Diskussioner kring klädval står högt på agendan. Vädret är osäkert in i det sista, och hur kallt kommer det EGENTLIGEN att vara på toppen då det är runt femton grader i byn? Frågor som snurrar runt. Jag är spänd av förväntan och längtar efter lördag morgon klockan sex när vi äntligen ska få ge oss i väg!!

Det är nära nu!!

Två dagar – två turer

Två härliga turer har vi fått de dagar vi hittills varit här. Inte så mycket uppför men väl utför och promenadmusklerna har fått jobba hårt. Vädret har varit långt ifrån lika varmt som sist vi var här men det har inte hindrat oss från att ge oss iväg upp i bergen. Det går ju helt enkelt inte att låta bli!

Första dagen tog vi bergsbanan upp till Mittelstation men ville högre upp så vi tog sittliften upp till WeissFluhjoch (2644). Väl där låg dimman tät och temperaturen visade på 0 grader men humöret var på topp. Turen var fantastisk, det var rena zoot på vägen ner, spotade både kor, får, ödlor och murmeldjur.

  

Idag har vi återigen tagit oss uppåt höjderna, idag for vi upp till Jacobshorn (2590), vädret såg inte helt lovande ut men vi tänkte att vi åker upp och kollar. Väl där snöade det ymnigt, det skottades uppe vid restaurangen och det var nog närmare en decimeter snö när vi började. Vi bestämde oss ändå för att vandra neråt. På vägen ner passerade vi de mest skilda landskap, från en snöig fjälltopp ner mot grönskade sommarängar där solen sken. En fantastisk tur bjöd alperna på även den här dagen. På bilderna nedan skiljer det bara ett par timmar men nästan 1000 höjdmeter.

   

Redo för Swiss Alpine

Nu så börjar det dra ihop sig. Runekakorna är  bakade, väskan är packad, strax ska jag iväg och köpa smågodis för att ta med på resan. Sen är det bara att ta sig iväg mot Centralen för vidare färd mot Arlanda med slutdestination Davos och Swiss Alpine. Tänk att det är dax snart, kommer ihåg när jag skrev det här inlägget, då 100 dagar kvar och oceaner med tid att träna och formtoppa. Nu är det 6 dagar kvar och det som är gjort är gjort, nu är det bara att ladda, vila och se till att benen är så fräscha som möjligt till på lördag. Veckan kommer att bestå av mycket vandring, vilket enligt Rune Larsson som har sprungit loppet närmare 20 gånger är det absolut bästa sättet för att formtoppa det sista.

Boostade energi med bästa Kristina i går, frågade ut henne ALLT om hennes lopp som hon gjorde 2007. Kvällen tillbringades i köket med att baka Runekakor fyllda med havregryn, solrosfrön, torkade physalis, hasselnötter, valnötter, Marabou mjölkchoklad och russin :-).

 
Det är det här jag nu åker ner till, bara att se det här fotot gör mig salig!!

Joddeli da ho ho!!!

Utomhusträning

Idag blev det bara ett träningspass, skulle även ha kört vattenlöpning men fick tid i tvättstugan istället. Måste ju prioritera packning och sånt nu när det bara är ett par dagar kvar tills jag ska iväg.

Det kändes så pass bra i benen och fötterna idag så jag ville verkligen testa på att jogga en sväng. Tänkte att det blir ju en perfekt uppvärmning. Cyklade iväg i bra tempo ner mot Björkhagens utomhusgym där jag låste fast cykeln. Valde sen att jogga den lite kortare rundan som är strax under tre kilometer. Joggade i mycket lugnt tempo och tänkte att jag stannar av så fort det är något som inte känns tillräckligt ok. Bestämde mig för att bortse från sådan smärta som inte har med de känningar som jag har haft tidigare. Så när jag kände av lite i vänster vad så låtsades jag inte om det vilket var helt rätt för det släppte nästan genast. Kände att jag hade bra ork i kroppen, de uppförslut som fanns på rundan kändes inte speciellt jobbiga, tuffade på i ett lugnt och skönt tempo.

 Tills jag helt plötsligt upptäckte att jag låg raklång på backen… faaaaan, tänk att jag inte kan hålla mig på benen, jag faller för det minsta lilla. Skrapade upp vänsterknät rätt rejält men kände att det inte var så mycket mer än så. Gick några meter och offrade ett par vattenflaskor för att tvätta rent såret och började sen jogga lite smått igen. Sista kilometern kändes riktigt bra, höll med lätthet runt 6-minuters tempo men aktade mig för att springa snabbare än så. Skönt att det kändes bra!! De nya skorna Adidas Adizero Tempo känns supersköna och benen kändes pigga!!

Tog mig sen an utegymmet, så fantastiskt skönt att kunna köra styrka ute i det fria!! Det är rätt bra ruljans därnere, bara under den knappa timmen som jag var där så var det säkert upp mot tio andra som också körde kortare eller längre pass. För min del blev det ett pass där jag körde igenom i stort sett hela kroppen, körde följande:

• 2*12 Marklyft
• 2*6 Ryggdrag
• Massor med situps raka och sneda
• Dips 3*4
• Chins 2*5 (fuskisar, hoppade upp och höll emot på nervägen)
• Låga rygghäv 2*12
• Bröstpress 2*12
• Axelpress 2*6
• Djupa benböj 2*12
• Vadpress 3*20

Gjorde alla övningarna på den lättare då det fanns möjlighet att välja.

Därefter körde jag massor med stretch och lade speciellt mycket fokus på löparknä-stretch. Fick lite tips på en stretch som kändes riktigt bra av en kille där. Tackar för det!

Just nu så känns det skapligt i knät och i foten, lite vila kanske gjorde susen! Hoppas på att mina ben gillade joggen lika mycket som jag.

Inte riktigt som planerat men bra ändå

Idag fortsatte jag på spåret att alternativträna så mycket som möjligt. Att jag gör det istället för att springa som jag ju egentligen helst skulle vilja göra är att jag har lite känningar, främst har jag ont i min högerfot, ett ont som jag har känt av till och från senaste halvåret men som jag vill bli kvitt helt till nästa vecka.

Dagens träning började med cykel till gymmet följt av uppvärmning på cykel. Därefter skulle jag köra ett pass som kallades för “Z-express”. Hmm, frågade i receptionen vad det innebar och de sa att Z stod för Zomba… Jaha ja sa jag vad innebär “zombaaaa” då? Det är ett latinoinspirerat dansaerobicspass svarade tjejen. hahaha tänkte jag, klockrent! Koordination är verkligen inte någon av mina starkare sidor. Är nog en fara både för mig själv och andra när jag börjar vifta med armar och ben.

Visst, det var kul och jag blev rejält svettig och trött som bara den, men om jag lyckades göra något rätt… haha troligen inte men jag körde på så som jag TRODDE det skulle vara, hoppade och studsade och skakade rumpa och axlar så det stod härliga till.

Passet som följde däremot var bekant, core, träna magen, det har man ju gjort förut, så sent som igår fick den sig en genomkörare. Inga konstiga rörelser, inte speciellt svårt men tungt som attan! För att öka på effekten lite extra så tog jag en viktplatta som jag la på magen, no pardon!!

Cyklade sen direkt från gymmet ner till Eriksdalsbadet för att köra två timmars vattenlöpning men där gick jag tyvärr bet. ALLA våtvästbälten var upptagna, Hammarby FK hade lagt beslag på samtliga så jag valde istället att simma. Det var ett tag sedan som jag simmade som träning så det kommer nog att kännas om ett par dagar. Jag simmade ungefär en timme och fick ihop 2000 meter, bara bröstsim för det är det enda jag kan. Det var rätt skönt, valde att simma i utomhusbassängen, härligt att ha himlen ovanför!!

Hade tänkt att köra ett pilatespass på kvällen också men var tvungen att göra lite andra ärenden så jag hann inte med. Imorgon fortsätter jag på mina alternativträningspass. Vattenlöpning står på schemat och eventuellt bodypump och pilates. Känns allt bra så tar jag och joggar en sväng.

Alternativtränat

Idag har jag gått från att vara en stödmedlem till att vara en aktiv medlem på mitt gym. Jag kan nästan inte komma ihåg när jag var där och tränade senast. Jag vet att jag var in på gymmet en sväng i vintras men det var för att låna bastun efter att ha varit ute i kylan och åkt skidor. Men det är nog det närmsta träning jag kommit där på väldigt länge.

Jag känner mig lite sliten i kroppen så jag kände att jag ville vila från löpningen och tog mig i stället i kragen och gick in och svettades inomhus. När jag ändå var där så körde jag två pass på raken. Började med att mangla magen i ett 30 minuters core-pass. Det blir lite annorlunda när man kör core på gym mot när man tränar själv, jag tar i lite lite mer och så blir det lite andra rörelser. Därefter stannade jag kvar i lokalen för att köra 75 minuters poweryoga. Ett pass jag mycket väl kände igen då hon körde väldigt mycket aschtanga yoga vilken är den form jag själv brukar köra då jag kör hemma. Det var visserligen länge sen jag körde yoga vilket märktes mycket väl då jag var stel som ett kylskåp!!

Jag är klart nöjd med kvällen, det blev i alla fall nästan två timmars träning, bättre än inget. Fast jag vill ju jogga!!! Jaja, får se hur kroppen känns imorgon, kanske att jag tar och joggar ner till Björkhagens utegym och kör lite styrka där, det vore kul!!

Järn-laddar

Japp mina järnvärden är på väg neråt igen så det är bara att mota Olle i grind och ladda på alla upptänkliga sätt.

12

12 är dagens siffra. 12, Tolv, XII, C, 1100, Duodecad, Duodenary.

Här några exempel på 12:

• Fredsgatan 12 är en välkänd restaurang i Stockholm.
• Kristendomens apostlar är 12 till antalet.
• Klockan är indelad i 12 timmar.
• Året består av 12 månader.
• Sumererna hade ett talsystem med talbasen 12.
• 12 har sin egen benämning i form av ett dussin.
• De olympiska gudarna är 12 till antalet.

12 är med andra ord en viktig siffra, så även för mig. Hela dagen idag kommer jag att se siffran 12 framför mig, jag kommer att titta speciellt på husnummer med siffran 12, bilar med siffran 12 i sig kommer att få extra uppmärksamhet av mig och jag kommer att räkna trappstegen i de trappor jag passerar för att se hur många det är. Är de 12 kommer jag nog gå en sväng till där.

12 dagar kvar, 12 futtiga dagar kvar tills jag står på startlinjen till Swiss Alpine.

Hålla sig på mattan

Även idag blev det trailrunning. Idag med kompisen Madde i Hellasskogarna. Skön trail först efter Sörmlandsleden sen vidare runt milspåret runt Hellas.

Har aldrig sett det så torrt tidigare, fanns inga bäckar, ingen lera, bara torrt fnöske under våra fötter. Det blev ett lugnt pass idag då vi båda sprang igår. Madde som var hos Skogen och gjorde laktattest i måndags, med fantastiskt bra resultat, förutom att hon måste jobba på uthålligheten, det vill säga långa lugna joggpass med en puls under 140. Vi rättade oss idag efter hennes puls och passet blev mycket lugnt. Det var nog tur det för min högerfot spökade idag, hade ont från start och det tilltog mot slutet. Annars så var det sååå skönt att springa i skogen ännu en dag.

Total sträcka: 16.35 km
Tid: 2:27 timmar
Puls: 125 (177)

Pigga och glada på en fantastiskt fin tur i Hellasskogarna.

Väl hemma kom Madde på den geniala idén för att råda bot på trötta fötter. Trötta ryggar och kroppar vet man ju vad man gör med så varför inte göra detsamma med trötta fötter. Ja, man måste ju i alla fall prova.

 Som medicin för trötta fötter.

Trailrunning

Idag var vi nerbjudna till Jan-Erik i Nynäshamn för att springa hans SUM-träningsrunda och prata lite Swiss Alpine. Just nu kan jag inte prata Swiss nog mycket, just nu kan jag inte springa trail nog mycket, jus nu kan jag inte inte träffa mina vänner nog mycket. Så den här inbjudan kunde jag absolut inte tacka nej till, det blev självklart ett rungande JA JA JA TACK.

Jag hämtade upp Maria vid Gullmarsplan för att sen fara söderut mot mötesplatsen Lidel strax utanför Nynäshamn där Jan-Erik mötte upp. Turen vi sprang var på runt 12 kilometer och det var en jättefin trailrunda men som sög musten ur mig i värmen. Tur det inte var blött som det vanligtvis är där för då hade det varit ännu tyngre. Leden gick upp och ner för små bergsknallar, genom hagar, över rötter och stenar, genom buskage som var högre än oss alla och utefter stranden med utsikt över viken där många småbåtar lagt till.

Efter turen gick vi ner mot en liten badplats där jag tog årets första dopp, japp, ni läste rätt, det var mitt första dopp för året och det var grymt skönt!! Ljuvligt varmt och skönt men ändå svalkande efter vår joggtur. Planen var sedan att ha en picnic men då det började regna och åska så ändrade vi planerna. Vi blev istället hembjudna till Jan-Erik där hans sambo hade bakat en fantastiskt god rabarberkaka som serverades med vaniljsås, kungligt gott!! Diskussionen till kakan gick i alpernas tecken där vi kikade på banprofilen, pratade dropbags, lämplig klädsel och vätskesystem.

Far till Nynäshamn och tankar löparglädje

Idag sprang jag en riktigt kort runda. Lusten ville inte riktigt infinna sig. Tusen ursäkter att inte springa. Tiotusen anledningar att låta bli. Helt enkelt en sådan dag!!!

Blev till sist ilsk och snörde på mig skorna strax före åtta, rygga på och så iväg till affären, måste ju i alla fall ge mig ut och lufta löparskorna. Tom rygga dit, nyttigheter som melon och chips(??!??!) som last på vägen hem.

Den här dagen, det här passet har inte ägt rum. Imorgon far jag till Nynäshamn för att tanka Swiss- och löpglädje tillsammans med Jan-Erik och intothwwild-Mary.

Tjo hopp!!!!

Kvällslöpning i anrika spår

Provlöpningen av OS-banan igår kväll blev riktigt trevlig där jag träffade massor med vänner. Samling på Stadion för de runt 250 tappra som skulle springa. Startskottet gick och vi var iväg. Det var gott om vätskestationer vilket gjorde att ryggsäck med vätskesystem som jag och kompisen Madde bar på nästan var onödigt. Ett vätskebälte skulle ha räckt.

Träffade Peter som hade kvällens klart snyggaste outfit! Han hade verkligen lagt manken till för att vara tidstypiskt klädd och jag måste säga att inte såg det så tokigt ut alls!

Efter banan så fick vi lite guidning av ledarna som berättade om en del historiska platser. Till exempel den plats där huset stod där en japan som sprang loppet 1912 och som försvann där för att komma tillrätta först 55 år senare. Undrar var han hade varit!

Drygt 20km senare så slog vi händerna i stenen som utgjorde rundingsmärke för marathon, strax bredvid Sollentuna kyrka.

Absolut snyggaste outfiten för kvällen stod Peter för som
hade tidstypiska kläder på sig. Bomull rakt igenom :-).

 
Träffade en hel del massa kompisar,
här lyckades jag fånga snabba Ellinor på bild.

 
Startfältet precis innan start.


Äntligen i mål, vi har här redan varit bort och rundat vändstenen. Det
blev en riktigt varm kväll ikväll, runt 30 grader var det när vi kutade.

Provlöpning av OS-banan

Ikväll klockan 18 går starten för provlöpning av OS-banan. Vi springer från Stockholms Stadion ut mot Sollentuna kyrka där målet för dagen är.

Då när det begav sig 1912 så sprangs en vändbana, samma sträckning som vi springer ikväll men där vände fältet för att springa tillbaka in mot Stadion och målet.

Du som ännu inte är anmäld kan göra det på plats vid Stadion ikväll. Mellan 16.30 och 17.30 finns möjlighet att efteranmäla för 100 kronor.

Häng med!!

Backe to Backe

Så, då var backpass numro två avklarat nu i regi med IF Linnéa och med Fredrika som vägvisare.

Jag förstår inte alls hur min kropp fungerar för ikväll gick det konstigt nog lättare än i morse. Visst fanken var det tungt att gneta sig upp för den slingrande backen i Tanto, men jag orkade jogga hela vägen upp alla fyra gånger, kan inte komma ihåg när det hände senast att jag orkade det. Väl uppe så drog jag även på rejält nerför, det kändes riktigt skönt att få länga steget och dra på upp mot 5.00 tempo. Jag vilade en kort stund både högst upp och längst ner innan jag drog iväg på nästa vända, helt ok att göra så om du fråga mig. Speciellt som det inte var fråga om någon vilojogg på nervägen.

Summa summarum så blev det fyra backintervaller på ca 900 meter ungefär i 7.00 tempo upp och mellan 5 och 5.30 tempo nerför. Jag känner mig riktigt nöjd med passet!! Det ska bli spännande att se hur backpassen senare i veckan kommer att kännas.

ETAPPNR.	DISTANS	TID	SNITTEMPO	SNITTPULS
Uppvärmning	1,91 km	00:13:24	7:02 min/km	113 bpm
Uppför	0,72 km	00:05:06	7:07 min/km	141 bpm
Nerför	0,96 km	00:04:55	5:06 min/km	146 bpm
Uppför	0,90 km	00:06:28	7:12 min/km	154 bpm
Nerför	0,92 km	00:05:03	5:29 min/km	148 bpm
Uppför	0,89 km	00:06:19	7:05 min/km	156 bpm
Nedför	0,93 km	00:04:43	5:05 min/km	149 bpm
Uppför	0,90 km	00:06:26	7:08 min/km	154 bpm
Nedvarvning	0,65 km	00:04:41	7:12 min/km	134 bpm
TOTALT	8,78 km	57:24:96	6:32 min/km	140(168)

Backe och Backe á la Freddy

Tisdag förmiddag och jag har redan hunnit med ett pass i Hammarby backen. Ett sjukt jäkla jobbigt backpass var det!!

Backe har man ju blivit lite bekant med under förra veckan i Schweiz då det var backar hur man än bar sig åt. Den här veckan är planen att fortsätta köra tuffa backar och vad kan väl vara tuffare än att gå upp direkt från sängen och rätt ut i Hammarbybacken. Det var vad jag gjorde i morse, jag hade inte direkt någon plan för hur många gånger jag skulle ta mig upp för backen. Joggade iväg lite lugnt på redan tunga ben, förbi idrottsplatsen med löparbanorna där det nu var helt tomt på folk, förbi kolonilotterna där några tappra fanns på plats och påtade i jorden, tog den flackare delen neråt, mötte två pensionärer med stavar som också körde backträning innan värmen slår för hårt, tills jag landade nere vid foten av backen.

Tryckte på lap-knappen på min Garmin och började stigningen, körde i den branta slalombacken, rakt upp, no pardon, mjölksyran slog till nästan direkt och det kändes långt ifrån lätt. Va fan!!! Har ju höghöjdstränat i en vecka och det här borde ju vara som en kakbit att ta sig uppför den här lilla knölen! Vet inte om det beror på den tidiga morgonen med låga energidepåer i kroppen, mina låga järnvärden (kollade igår hos SSC med resultatet HB 117) eller poolrunning passet från gårdagen som sitter i kroppen men inte var det lätt!

Väl på toppen pustade jag ut en kort stund och började sen springa nerför, här skulle det tränas nedförslöpning! Tittade igår på ett litet klipp där Szalkai förklarar hur man ska löpa nerför, inte bromsa, rulla på, böja knäna, ha kroppen i en aning “sittande” position, luta sig aningen framåt och arbeta med coren. Kändes rätt bra, väl nere vände jag direkt upp i backen igen, jobbade på, försökte att blunda för att få bort backen från tanken såsom Fredrika förevisade då vi i söndags sprang med Running Lidingö-träningen. Vi gjorde då en test, vi sprang två och två, den ena ledde den andra som blundade. Helt sjukt men då jag blundade och sprang så nästan försvann backen, den kändes nästan inte, testa får ni se!! Idag var jag själv och kunde inte blunda lika mycket men jag försökte få in känslan.

Nästa gång jag kom ner för backen var jag helt urlakad på energi, två gånger hade backen forcerats och jag var körd!!! Satte mig en stund i skuggan, offrade en halv flaska vatten som jag hällde över mig och drack resten, pustade ytterligare någon minut och tog mig sen i kragen för ytterligare en backe. Väl uppe nu den tredje gången gav jag upp och vände hem. Det fick duga för den här gången. Ikväll är det ju backe med IF Linnéa och jag måste ju ha lite energi kvar till dess!

Meine Woche im schönen Davos

Nu så, är jag hemma igen, landat, tvättat och känner tydligt i framsida lår att nog var det lite kuperat i Davos allt. Jag är glad och lycklig över veckan för den var verkligen helt fantastisk. Uppfyllde allt jag kunde önska mig, vare sig jag tänker på vänner, vackra miljöer eller bra träning. Då jag inte har lyckats få in något blogginlägg på hela veckan så varnar jag redan nu för att inlägget blir lite långt.

Vi kom fram till Zürich på lördagen strax efter lunch och tog oss sedan via lite tågbyten till Davos för inkvartering i lägenheterna. Vi var 23 stycken som var med på lägret med väldigt olika bakgrunder. Några ska springa Swiss Alpine, några tränar för andra lopp och andra var med för att de tyckte att upplägget kändes bra.

Första turen blev en sightseeing tur runt Davos. Helt perfekt för att få lite koll på staden och riktningar, vi var bort till den “gräsplätt” som faktiskt utgör skidstadion då skidtävlingar går i Davos. Det ser verkligen helt annat ut utan snö och skidåkare som belamrar platsen då man ser det på TV.

Redan dag två blev det en riktig bergstur, vi tog liftsystemet upp till Jacobshorn (2590) för att därifrån springa via Jatzhorn (2682), ner till Sertig Dörfli, där vi tog lunch och sedan vidare ner till Davos, en tur på 20 km som innehöll ca 500 meters stigning och 1500 meter nedförslöpning som satte sig rejält i framsida lår. Jag hade ont i stort sett hela veckan efter den turen. Det skvallrar en hel del om vad jag borde ha gjort men inte gjorde hemma innan träningslägret… Backträning!!! Det var en fantastiskt fin tur där man för första gången den här veckan fick uppleva den underbara alpmiljön.

 
Måndagen sprang vi en “flack” tur, det var i alla fall så Christer Skog mindes den då han åkt skidor där vintertid. Vi följde klassiska skidspår och Christer guidade oss på ännu en härlig tur. Över hagar och fäbodvallar jäms med forsande bäckar, helt enkelt magisk natur! Men flack… jo, om en stigning på 250 meter är flackt, ja då var den det… Perspektiven ändras onekligen :-). Den här dagen hann vi även med en kvällstur, vi tog bergbanan upp för att vandra/springa Panoramatrail. Jag kände mig lite sliten så jag valde att ta den flacka promenaden, haha, bara ytterligare 250 meter upp och lika mycket ner.

Därefter var det dags för en vilodag i alla fall för en del av oss, mig inkluderat. Vi tog oss till eau là là- badet för ett par timmars vattenlöpning. Poolrunning, bubbel och massage i form av jetvattenstrålar fyllde vår tid där. Om man ville så kunde man ta sig till Wellness-avdelningen, där man kunde drömma sig bort i vardagen i de olika bastuvarianterna som fanns där, fast förstås utan baddräkt…, för jojjemensan så var det. Ville man drömma sig bort och värma sig i en bastu så fick man finna sig i att dra av sig baddräkten. Manlig o kvinnlig avdelning… nono.

Onsdag innebar vår fjärde dag på hög höjd, vilket innebär att kroppen har acklimatiserat sig till höjden och att EPO-effekten som man får av att tillbringa tid på hög höjd avstannat. För att få ytterligare effekt så krävs det att man tar sig ännu högre upp och stannar där ett tag. Det var redan innan bokat för oss på Jacobshorn natten mellan onsdag och torsdag där vi skulle sova en natt för att spä på effekten. Då vi redan hade testat liftarna upp till Jacobshorn och redan visste att de funkade så valde vi den här gången att i stället ta oss upp till fots. Det fanns nu lite olika varianter upp, en lite längre flackare variant som de flesta valde att ta för att kunna jogga upp. En kortare variant vilket då innebar brantare stigning, den valde jag. Jag fick sällskap upp av Annika, Christer och några till. Vi tog det lugnt upp och stannade halvvägs för en rejäl lunch, det blev ett riktigt bra pass där nu även baksida lår och vader fick jobba ordentligt.

Väl uppe på Jacobshorn så hann vi med att inkvartera oss på rummen innan det blev lite föreläsningar. Christer berättade en del om effekterna av höghöjdsträning och hur det påverkar kroppen och Jonas Buud berättade om Swiss Alpine och tankar kring det. Därefter mat och sängdags för min del, jag kände av höjden rätt mycket och fick en rejäl huvudvärk. Andra satt uppe och kollade på semifinalen i fotboll. Jag hällde i mig vatten, tog en Ipren och kröp ner. Det var mäktigt att ligga i sängen och titta ut över de fantastiska bergen, vi hade en helt magisk utsikt från vårt rum!

Dagen efter, nu torsdag, veckodagarna verkligen flög fram, tog vi liften ner tillbaka till byn. Torsdagen blev en riktig vilodag, vi tog oss till badet för lite bubbel och hann även med en kort simtur.

Fredagen blev det verkliga mandomsprovet. Vi tog oss bort till Bergün för att springa Swiss Alpine banan, eller i alla fall de sista fyra milen vilket inkluderar den tuffaste delen av banan. Och tufft det var det verkligen!! Stigningen börjar direkt efter Bergün och efter Chants blir den sjukt brutal, 24% lutning är inte att leka med, jag hade funderat rätt mycket hemma över hur mycket det verkligen är. Hur upplever man det, är det som att klättra? Tja, det vet jag ju hur man gör men att springa (läs gå i sakta mak) upp för en sån lutning det är verkligen sjukt jobbigt! 13 kilometer skulle vi slita oss uppför innan det var dags för lunch uppe i Keschhütte. Där för övrigt det kommer att stå en läkare på dagen D, som kommer att titta en djupt i ögonen för att godkänna om man får gå vidare eller ej. Det gäller att inte komma upp dit och ha gjort slut på alla krafter.

Efter lunchen uppe på Keschhütte var det dags för Panoramatrail där det skulle vara så pass trångt och smalt att det bitvis är problem att mötas eller att släppa förbi snabbare löpare. Tungan rätt i mun gällde här, det sluttade på rätt rejält bitvis och vi passerade den ena forsande bäcken efter den andra och ett och annat slipprigt snötäcke skulle passeras, ett felsteg här och man skulle förmodligen få se på åka av… Inget någon av oss önskade. Några kilometer senare passerade vi Scalettapass och därefter bar det iväg utför, slingriga lite steniga stigar zickzackade sig nerför berget. Då jag är sjukt ICKE terränggående så tog jag det väldigt lugnt nerför, bitvis gick det att springa på men jag utmanade inte! Det ska jag göra om tre veckor! Från Dürrboden och ner till Davos, 15km var det bara att lossa handbromsen, sjukt skön nerförslöpning hela vägen. Jag och Cecilia tog oss hela vägen in till Stadion i Davos, där vi tog emot publikens jubel.

Vi har det helt fantastiskt

Då jag har lite strömproblem med min dator så kommer det inte att bli några långa utförliga beskrivningar över hur vi har det här. Kan bara nämna att det är precis så fantastiskt underbart som jag trodde och hoppades att det skulle bli.

Bilderna får den här gången tala för sig själva. Hoppas att ni har det bra där hemma också.

Laddar och packar

Imorgon far jag till Davos på höghöjdsläger. Det ska bli fantastiskt roligt och jag ser fram mot en vecka med vandring/löpning i underbara miljöer med goa ultrakompisar. Just nu är det en mess på golvet hemma hos mig men innan sängdags så ska allt vara packat och klart och stå innanför ytterdörren. Jag kommer att försöka uppdatera bloggen under veckan så att ni kan hänga med lite på mina äventyr och ta del av de fantastiska miljöer som jag tror att jag kommer att få uppleva.

Medans jag har vänt upp och ner på min lägenhet för att hitta allt som jag ska ha med mig inför resan så har Mia gått i mål efter en fantastisk prestation, hon har gått och gått och gått tills det bara var hon kvar. De var 16 stycken från start i Fotrally och de sista tre timmarna var det bara Mia och Silvio kvar. Mia är en svår nöt att knäcka och den här gången var det ingen som rådde på henne. Stort grattis till henne.

Här ser ni också ett inslag i östnytt om hennes bragd.