Sidor

tisdag, februari 1

Backintervaller med twist

Tisdag innebär ju kvalitetsträning med Running Sweden och idag var inget undantag. Var inte alls på humör när det var dags att packa ihop på jobbet och gå iväg till träningen så jag gjorde det enda raka i en sådan situation. Stängde helt enkelt av all tankeverksamhet och lekte robot. Bara göra. Det funkar alltid!!

Väl på plats i omklädningsrummet på Planet Fitness så känns det ju genast mycket bättre, speciellt när man träffar på alla andra som också ska träna. Dumheter att inte vara sugen på att träna för det är ju jätteroligt!!

20100202-DSCN0201 Idag var det backintervaller som stod på schemat, 12 stycken 60 sekunders intervaller uppför med joggvila nerför. Efter de här intervallerna, då vi fick i uppgift att trycka på ordentligt så att vi ansamlade mjölksyra i benen, så var det tre kilometer tröskel. Alltså starta tröskeln med mjölksyra i benen, för att det skulle bli  EXTRA roligt, yippie!!

Bilden: Från ett tidigare intervallpass.

På plats i Hagaparken var också ett stort gäng från Studenternas så det blev mycket “se upp i backen!”. Träffade Ellinor som var med dem och sprang, vi peppade varandra i backen, kul att se henne! Underlaget var rätt isigt så det var ganska läskigt på sina ställen och det var några som dök i backen men ingen som slog sig som tur var. Underlaget i backen var dock hyfsat.

Körde igång första intervallen i ett tempo där jag kände att jag skulle kunna utföra tolv repetitioner, kanske att jag fegade lite men nog tyckte jag att jag var rätt trött efter varje intervall. Jag undrar ändå om jag inte skulle ha kunnat trycka på lite mer. När jag kollar på mitt pulsdiagram efteråt så ser jag att pulsen knappt har gått över 160 i backarna, om det beror på att de var så korta intervaller att pulsen inte HANN upp eller om det var så att jag helt enkelt inte gav det jag borde ha gjort, det vet jag inte. Jag får försöka att trycka på ännu mer i ett nästa pass. Egentligen borde jag prova att köra riktigt jäkla “kräkhårt” någon gång, bara för att känna hur det känns!! 

Efter avslutade intervaller så sprang vi bort mot cykelvägen som går längs med E4:an där vi har hållit till några gånger tidigare, då underlaget är lite bättre där. Väl där så berättar Rubin hur vi ska göra och säger till Mia som ska anföra den sista gruppen att hon ska hålla 4.45 tempo och öka mot slutet. Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Va fan!!! 4.45 tempo, med ben som redan var färdigmjölkade! Men men som Maria sa där och då, vi hänger väl med så länge som det går!!

Ok, jag tänkte inte fega, full fart från start, bara ge kroppen vad den tål!! Gasade på efter Mia och gruppen men höll på att halka och slå ihjäl mig nästan på en gång då det började med en liten isgata. Vidare, uppför ett litet litet motlut, jag höll jämna steg, motlutet ökade lite och jag tappade lite. Backar är verkligen inte min grej!! Väl uppe, en lång skön nerförsbacke, jag ökade på och snittfarten låg under 5 tempo. Nerför nerför, gasa gasa, väl nere så hade de snabbaste grupperna vänt och då skulle vi också vända. Det sköna nedförslutet blev ett mycket mindre behagligt långt segt uppförslut!! Det gick sjukt sakta, snittempot ökade bit för bit, men jag joggade hela tiden, då jag närmade mig toppen hade snittet sjunkit till ca 5.45 och jag började öka igen. Ökade hela vägen ända fram till slutet och där de övriga väntade och tjoade att vi skulle köra hela vägen in. Snittet på tröskeln slutade på runt 5.30. Jag kände mig nöjd för jag hade inte vikt ner mig utan hade byggt lite lite tjockare pannben.

image

8 kommentarer:

  1. sjukt bra carina!!!!
    apropå backe - du har ju erfarenhet av sådant. vad är ditt bästa backtips? jag tänker på min backmil...

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt pass! Har ju inte återhämtat mig från kvällens pass, men nu blev jag ju sugen på att sticka ut och springa igen... OCH det är mitt i natten! ;-)

    SvaraRadera
  3. Riktigt snyggt sprunget! Och jag blev alldeles hög av alla löpare. Så himla kul att se backen krylla av löpare. Och för att vara så många på samma ställe kändes det ändå ganska så harmoniserat utan insidenter.

    SvaraRadera
  4. Bra sprunget! Ibland gäller det att bita ihop! Skönt att träna med grupp ibland, så att man gör saker man annars skulle ha skrattat åt :-)

    SvaraRadera
  5. Grrrrr vad bra jobbat blir så sjukt glad när jag läser dina träningsberättelser vill också bo i Stockholm och ha kompisar som kör skiten ur en =)

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  6. Träningsglädje -> Tack Sara!! Jo, jag har lite erfarenhet av backar och vet att det är inte min starkaste sida. Men jag tror att ett par starkare ben och lite mer magmuskler skulle vara till stor hjälp. Vi provade i somras att springa uppför en backe och blunda, dvs en annan sprang med och "guidade". Då kändes inte backen. Den känslan försöker jag ha med mig. Prova det! Börja några tiotal meter före enbacke sen att någon leder dig så du springer och blundar. OCh så ska du säga till när backen börjar!! Intressant, jag lovar!

    Lisette -> haha ja tänk att ibland får man inte nog :)


    Marie -> Tackar Marie:)

    Ellinor -> Tack! Ja det var inspirerande att se alla starka löpare! Undrar hur många vi vad där i backen egentligen!

    Karin -> Tack! Ja bita ihop och faktiskt inse att man kan mer än man tror!

    Jesper -> Många träningskompisar är guld värt! Fast jag springer rätt mycket på egen hand också. Blandningen är bra. Du får komma upp och springa med oss någon gång!

    SvaraRadera
  7. Träningsglädje -> Om du ska springa
    backar snabbt uppför behöver du har starka
    muskler och bra teknik,så några tips
    för snabb backlöpning uppför är korta steg
    (max steglängd lika med din skostorlek)
    och hög kadens (90-290 steg per minut genom att lyfta upp foten med knät i 90 grader med höften i 45 grader och sedan släppa ner dessa landande på framfoten eller hela foten beroende på om du
    vill springa fort eller spara energi) med hakan
    rakt INTE tittande upp eller ner utan OVANFÖR
    axlarna
    med en lätt framåtlutning på kroppen
    med armbågen i 90 grader UTANFÖR bröstkorgen
    nedanför axeln med vad Rune Larson kallar tummen upp dvs att tummen ska peka rakt upp mot himmelen
    och pendla med korta rörelser RAKT fram och tillbaka för att balansera kroppen så att du INTE vrider ryggen och får några oönskade sidokrafter/sidorörelser som
    kan ge rygg-,knä-,höft-,vad-,fotleds- och fotproblem...

    För nedförslöpning landa på hela foten med korta
    steg om du inte vill bromsa farten för då använder du landning på hälen vilket sliter
    hårt på Quadriceps femoris(4 muskler på framsidan av vaden ovanför knät)...

    Hans E/IF Linnea

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil