Tuffa intervaller i Hagaparken

Skulle ha kört intervaller med IF Linnéa igår, men då jag inte mått så bra på ett par dagar så hoppade jag träningen igår och la in en extra vilodag istället. Som straff fick jag köra intervaller på egen hand idag istället.

Jag kopierade passet som de körde på IF Linnéa rakt av vilket innebar 3 * 5 * 500 meter. Två minuters vila mellan seten och 45 sekunders vila mellan intervallerna. Jag började med drygt 3km uppvärmning, körde lite löpskolning och några rusher och körde sen igång med intervallerna. Den första intervallen gick på stigar med rötter och stenar så där hade jag lite svårt att hålla tempot.

Det här passet blev ett riktigt mentalt pass, nu fattar jag vad alla snackar om du orkar, allt sitter i huvudet, för f-n va rätt de har, det visade passet idag verkligen. Hur menar jag? Jo:

Redan vid fjärde intervallen så började mina tankar Elva kvar, det här kommer ALDRIG att gå. Jag började då med att mota bort den negativa tanken med att säga till mig själv att skit i resten, gör den här intervallen, just de här 500 metrarna så bra du bara kan och ta resten sen, det är den här intervallen som är den viktigaste just nu. Allt annat är oväsentligt!! Och det funkade!!! Jag sprang hela intervallen även fast det var skitjobbigt och jag gjorde det med bibehållen fart och jag gjorde det hela vägen, inte 480 meter eller 490 meter utan 500 meter. Ända in i kaklet.

Jag jobbade sedan med varje intervall på samma sätt, tog mig bit för bit genom passet. Efter varje genomförd intervall berömde jag mig själv, kände vilan i benen, tömde lungorna på koldioxid och skakade ut benen och på given signal var jag redo för nästa intervall.

Jag fixade alla femton intervallerna utan att gå en enda meter och utan att förlänga vilan en enda sekund. Jag känner mig helt enkelt supernöjd med mig själv.

Det får man väl?