Årets sista långpass

Årets sista långpass arrangerat av Team Fakta, i form av Peter och Ulla Lembke. Fantastiskt arrangerat och en underbar dag i bästa ultravänners sällskap. En dag att minnas.

Klockan åtta på morgonen så stod jag utanför porten hemma på väg mot tunnelbanan mot slussen..

Ryggsäcken hade jag packat med; extra strumpor, en extra tröja och ett par extra vantar. Sportdryck i två små petflaskor (33cl), strax under litern vatten i en camelback, En nötcreme, en snickers, en flapjack. Mobiltelefon, kamera och en pannlampa.

Vid slussen mötte jag upp runt 50 taggade glada löpare som också skulle ta sig an utmaningen, för utmaning det blev det. Gruppen delade upp sig i tre grupper med olika tempo. Jag valde att hålla mig i partygruppen. Den gruppen skulle hålla ett tempo av runt 7.30 minuter/km vilket kändes överkomligt. Vi var 14 stycken i den här gruppen, och vi leddes av Peter Lembke.

Vi sprang från slussen över gamla stan, vidare bort mot Valhallavägen där vi blev påhejade av ett gäng, Ann-Marie, Kjell, Marie och Pauli, som skulle ut och springa med TSM. Trevligt med supportrar. Därefter sprang vi vidare ut mot Nordiska museet och vidare norr ut.

Vid 19 km möttes vi upp av Ulla Lembke, med en bil full med godsaker, det var verkligen en höjdare. Där fanns, coca-cola, kaffe och buljong, mackor, chips, saltgurka och pepparkakor. Tack Ulla för den fina servicen!! Efter det fick vi förnyade krafter, nu var det ju bara dryga fyra milen kvar…

Det var härligt friskt ute, när vi startade vi slussen var det runt –6 grader och det sjönk några grader till. Jag var aldrig riktigt trött under passet men däremot så hade jag så jäkla ont emellanåt. Jag hade känningar i mitt högra knä redan innan passet och hade bestämt mig redan då att kliva av om det inte kändes bra. Innan lunch kändes det rätt jobbigt men efter att ha vilat och fått i mig lite mat så var det onda som bortblåst, det kändes som om jag fått en helt ny kropp, härlig känsla och jag var på G igen.

Det var så oerhört vackert med all snö, som ett vykort överallt där vi sprang. Nackdelen var ju förstås att det blev tyngre än om det varit barmark, fast som sagt det vägdes upp av att ha möjlighet att få uppleva den här dagen. Vi kämpade oss fram i snö och modd med glada tillrop, prat och ett leende på läpparna. Fast visst var det sjukt tungt och jobbigt ibland!

Det är helt galet vad långt vi kom, normalt så tar man ju bilen om man exempelvis ska till Barkarby och handla, men här sprang vi, inte bara till Barkarby utan vidare mot Hässelby och Bromma och vidare tillbaka till slussen igen. I vår grupp var vi tre som slog distansrekord. Helena A som tidigare sprungit maraton distansen tidigare, välkommen in i ultravärlden ultrababe!! Sen var det jag och Allan som tidigare sprungit 55km i form av Hornstull-Järna.

Tack alla ni som sprang med oss, speciellt tack till Peter och Ulla som anordnade passet. Tack också till alla härliga ultravänner som jag fick förmånen att dela upplevelsen med. Vi som sprang i partygruppen var: Helena A, Jossan, Ingrid, Helena, Elisabeth, Kristina, Peter L, Mats D, Lissie, Allan och ytterligare fyra grabbar som jag tyvärr inte har namnet på.