Tungt backpass

Terränglöpning 13 kilometer stod det på mitt schema idag. Eller egentligen så var det nog inte tänkt att vara ett terrängpass men jag kände att jag ville ut i skogen istället för att ge mig ut och mangla asfalt. Då jag inte har något schema just nu från Skogen så har jag valt att följa schemat som Rubin har lagt upp. Schemat är gjort för de som vill springa Lidingöloppet i höst på under tre timmar. Det är ju också den gruppen som jag springer med på söndagarna nu så jag tyckte det passar bra.

Mitt nyförvärv som landade i brevlådan i måndags. En löparkjol från RaceReady som jag redan är helt kär i. Underbart skön att springa i och superpraktisk med en massa bra fickor baktill.

Idag gav jag mig ut två gånger…. första svängen var jag tvungen att avbryta efter en kilometer då jag var tvungen att springa hem och gå på huset.

Det kändes rätt bra idag ända tills jag började komma in på de kuperade delarna, då blev det sjuuuukt tungt. Jag fick bita ihop rätt rejält för att ta mig springande upp för backarna och ändå misslyckades jag vid ett par tillfällen. Pulsen höll sig för hög hela tiden, på tok för hög egentligen. Passet skulle ju gå i “pace A” enligt schemat vilket för min del innebär en puls mellan 130-150, jag var oftast långt över det spannet.

Beskrivning	DISTANS	TID	SNITTEMPO	SNITTPULS	MAXPULS
Uppvärmning	2.01 km	13:11	6:35 min/km	133 bpm	157 bpm
Kuperad distans	10,03 km	68:20	6:48 min/km	156 bpm	171 bpm
Nedvarvning	1,16 km	09:31	8:10 min/km	146 bpm	158 bpm
TOTALT	13.20 km	01:31:12	6.55 min/km

Imorgon vänder det

Som ni märker så har jag inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag har heller inte läst så många bloggar. Jag kan inte riktigt svara på varför men jag känner inget sug efter varken det ena eller det andra.

Kanske beror på att jag tränat dåligt och känt mig allmänt trött och ur både fokus och form. Fick besked i måndags att mina järnvärden har gått ner igen. Ligger nu återigen på gränsen. Har misstänkt det och ätit lite extra järntabletter ett par veckor men ökar nu på dosen. Det är ju bara en vecka kvar till vi far iväg på träningsläger till Davos och då ska ju lagren av järn vara välfyllda. Hoppas på att en ökad dos fixar till det hela.

Just nu har jag en liten dipp men det går över. Från imorgon tänker jag ta mig i kragen och öka upp träningsmängden igen. Då blir det även mer liv här på bloggen.

Lördagsutflykt från stan

Vad gör man en lördag när stan kommer att koka av folk och det absolut inte kommer att gå att ta sig fram och hela befolkningen blir som tokiga. Jo, man tar Vaxholmsbåten ut till Vaxholm för att springa Blå Leden.

Det var precis det vi gjorde idag, efter en skön båttur från ett “lugnet före stormen”-lugnt Stockholm så anlände vi, jag och Maria, till Vaxholm strax före tio. Där möttes vi upp av Khedron och Åsa. Med gemensam ansträngning så hittade vi till sist ut från Vaxholm. Skogen, stigarna och leran tog över. Det var en fantastiskt fin led på riktigt skönt underlag och genom vackra skogar. Det blev inte så långt som vi först hade tänkt oss men väl 23 härliga kilometrar fick vi ihop. Senare dök även Jumper upp när vi som bäst behövde guidning då de blåmarkerade träden blev lite glesare för en stund.

Vi anlände till Rydbo station där vi vinkade av våra följeslagare för att fortsätta med Roslagsbanan tillbaka in mot Stockholm igen. Det går att fortsätta Blå leden ända upp till Domarudden, vilket skulle bli ytterligare 15 km men idag så räckte inte krafterna till för att förlänga passet dit. Den biten ska tydligen vara lite mer kuperad och den kommer med all säkerhet besökas av oss vid ett annat tillfälle.

Väl i Stockholm var det helt galet, vi slog oss ner mot Grand Hotel där jag hade parkerat min cykel och blev nästan kvar där då det var knapp möjligt att ta sig fram då hela stan var invaderade av firande människor och det var avstängt i stort sett över allt. Det här var en tur som jag verkligen kan rekommendera. Passa på att ta den nu under sommaren då även båtturen ut förhöjer hela upplevelsen.

	Sträcka	22,6 km
	Tid	3:19:42

2 * Linnéa

Jag har nästan inte tränat alls med IF Linnéa under hela våren. Det har varit så mycket annat, koncentrerat mig på långdistansträning och på programmet från Skogen. Just nu har jag inget program och jag har inte börjat följa programmet från Running Lidingö riktigt heller ännu. Detta innebär att jag är fri att göra precis vad jag vill och det har jag gjort.

Den här veckan har det till och med blivit två pass med klubben, eller nåja, i alla fall ett och ett halvt. I tisdags lyckades äntligen jag och kompisen Clara få till ett gemensam pass. Kan inte ens komma ihåg när det hände senast så det var riktigt kul. Vi gav oss ner till Zinken och minglade lite, sprang med ultragänget fram till trekantssjön och tog oss därefter vidare mot Vinterviken. En jättefin runda som blev nästan nio kilometer lugn löpning. Perfekt tisdagsnöje om du frågar mig!!

Det är ju kul som ni ser att träna med klubben. Foto: Jonas Sjöblom

Ikväll tog jag mig återigen till Zinken för lätt distans med efterföljande styrka. Superkul att träna med dom ju!! Måste göra det oftare! Vi sprang en kort runda innan styrkemomentet, en runda som faktiskt kändes rätt tung… undrar jag hur mycket blod jag egentligen har i kroppen, nåja, får troligtvis reda på det i morgon då jag lämnade prover igår. Superviktigt att det är ordning på värdena innan vi far iväg på träningslägret till Davos.

	Sträcka	Tid	Tempo	Puls
Tisdag	9 km	67 min	7.27 min/km	-
Torsdag	5.35 km	32:26	6.03 min/km	149 (170)

Följ med på triathlon i skärgården

Nu på lördag så händer det massor. Inte nog med att det tydligen är ett giftermål som många pratar om så går det också en helt fantastisk härligt lopp, Jättelångt, som många av våra vänner ska springa.

Nu blev det så att jag och Maria inte ska springa det loppet men vi vill ändå springa jättelångt på lördag. Vi bestämde oss då för att fixa ett eget jättelångt som vi nu gärna tar med er på. Det kommer nog att till och med blir längre än våra vänner springer fast vi har valt att göra det som ett triathlon. Vi börjar med vatten för att fortsätta med löpningen och sedan avsluta med hjulmomentet. Med andra ord så börjar vi med en båtfärd från Strömkajen till Vaxholm. Springer från Vaxholm till Domarudden och tar sedan bussen hem.

Runt 40 km löpning kommer det att bli, en lagom lördagsutflykt i våra ögon, i härlig terräng och på små vägar och stigar.

Vi samlas på Strömkajen för att ta båten Sjögull tur 2651, den avgår därifrån klockan 09.00 och kommer fram till Vaxholm 09.50. 75 kronor är kostnaden för båten. Sen börjar vi i ett mycket lugnt och skönt tempo, en sådan här dag stressar vi inte, mot Domarudden. Vi kommer att följa den blå leden hela vägen.

Väl framme vid Domarudden finns det möjlighet till både mat och fika i vackra omgivningar. Om vädret är med oss kan det vara en skön avslutning på ett långpass. Är det riktigt dåligt väder kan vi korta av sträckan en aning och svänga direkt in mot Åkersberga för transport med buss eller roslagsbanan hem.

EDIT: Om man vill följa med och springa men vill springa lite kortare så kan man ta Roslagsbanan vid Rydbo station, vilken vi passerar vid 25km.

Häng med oss!!

Running Lidingö helg

Den här helgen gick startskottet för träning mot Lidingöloppet. Det är Rubin Mcrae som arrangerar det tillsammans med sin sidekicker Catti från IF Linnéa. Tillsammans med ett helt gäng med ledare så kör de träning nu i 17 veckor med fokus mot Lidingöloppet som går den 25 september. Självklar är jag med!

Hela gårdagen var det aktiviteter på GIH i form av föreläsningar och träning. Det var hur kul som helst och jag tror att den här träningen kan bli riktigt bra!

Kan inte låta bli att slänga in ännu en bild från Österlen.
Där var det ren skär löparlycka!!

Dagen började med introduktion av Rubin följt av en föreläsning kring fysiologi av uthållighetskungen Christer Skog. Han pratade mycket om vikten av att köra sina långpass riktigt lugnt och att variera sin träning. Lugna långa pass och löpekonomipass varvat med pass i överfart. Han förklarade poängen med lugna pass för att det främjar tillväxten av mitokondrier i musklerna vilka är de som tillverkar ATP som sedan omvandlas till energi. Ju fler mitokondrier desto mer energi och desto bättre resultat. Enkel matematik :-).

Därefter tog Rubin över taktpinnen och hade en föreläsning kring det planerade träningsupplägget. Läs mer här för den som är intresserad att delta, det finns platser kvar. Efter en fantastiskt god lunch så var det ytterligare ett pass med Rubin. Nu handlade det om skadeförebyggande träning och vikten av att ta skador på allvar innan de förvärras.

Därefter tog José Nunez och Katarina Woxnerud från Body In Motion över och körde funktionell träning för löpare. Det var lika roligt som jobbigt och förmodligen jäkligt nyttigt. Man inser här snabbt att man varken är stark eller stabil :), vilket i och för sig alla mina fall under lopp också skvallrar över… Efter styrkepasset med José så körde Katarina ett pass med stretch och rörlighet.

På söndagen var det dags för det första distanspasset. Jag velade länge och väl i vilken grupp jag skulle springa. De två grupper jag valde mellan var de som har måltider 2.45 och 3.00 på Lidingöloppet. Valde till sist efter lite överläggande med Christer den långsammare gruppen, vilket skulle visa sig vara ett helt rätt val. Det var en riktigt tung kuperad bana som vi sprang och det var sjukt tungt!! Antingen är det så att jag är så himla dålig på att springa i backar och då är det ju verkligen på tiden att jag tränar upp det.. ELLER så var det så att loppet från förra veckan fortfarande sitter kvar i benen. Jag lär få svar på den veckan under nästkommande träningspass. Passet innehåll förutom löpningen även löpskolning och efter passet både stretch och styrka. Ett komplett pass alla kategorier med andra ord.

Av Tone fick vi sen lära oss att det här med löpning är världens enklaste sak, det finns bara två saker man behöver kunna.

• Lyfta upp foten (ner kommer den alltid)
• Att andas ut (andas in gör man automatiskt)

Sträcka	6.69 km
Tid	45:52
Tempo	6.51 min/km
Puls (max)	158 (176)

Slutvilat

Vad kan väl vara bättre som återhämtningsträning än ett pass i Hammarbybacken. Jag hängde självklart med Maria, Micke och Merlene då jag fick frågan. Två svängar upp i Hammarbybacken med en sväng runt Sickla sjö däremellan. Hade det varit lite varmare så hade det kanske blivit ett dopp i kanalen med efterföljande öl också.

Benen var sjukt tunga första hundra metrarna men släppte faktiskt under passet. Micke säger att man ska springa mycket vilket ger en bra återhämtning så nio kilometer var absolut inte att ta i för mycket. Trevligt som tusan var det!

Distans	9.09 km
Tid	57:51
Tempo	7.28
Puls (max)	141 (169)

Yepppiiiiii!!!

Ja, det är så det känns just nu. Loppet i lördags, har nu börjat sjunka in och det börjar faktiskt kännas riktigt bra. Vet inte riktigt varför jag inte kunde känna mig riktigt glad över loppet men tror det kan ha att göra med det onda jag fick efter fallet vid 7km. Ville ju verkligen försöka att ge allt under loppet samtidigt som jag blev lite orolig för att jag drog på mig något som skulle kunna äventyra Swiss Alpine i juli. Funderade några gånger på hur klokt det verkligen var att bita ihop, nu är jag glad att jag gjorde det!

Jag är riktigt glad över att jag inte fegade, jag sprang enligt min klocka strax under 6-minuters tempo helt enligt plan och det höll nästan hela vägen. Nu ser jag så oerhört mycket fram mot att få möjlighet att förbättra det här resultatet, för det tror jag att jag kan.

Här kommer också loppet i siffror, jag gillar ju sånt :-). Jag höll ett superbra och jämnt tempo de tre första milen, faktiskt ända fram till 32 km. Sen tappade jag massor. Men det var lärorikt minsann!!

All in – höll nästan hela vägen

Jaha ja, då var det över, energidepåerna tömda till bristningsgränsen, mentalt rätt tom och med en liten bitter eftersmak i munnen. Inlägget är långt och bildfattigt, men jag kände att jag ville dela med mig av mina tankar och mitt lopp till er.

Har haft en del känningar i min högra vad i veckan men har masserat och behandlat med Voltaren sista dagarna så det kändes rätt bra på morgonen. Laddningen har gått tokbra, jag vaknade på morgonen och var proppmätt redan då. Åt ändå några mackor till frukost och fyllde på med lite bulgur innan jag åkte iväg till Östermalms IP.

Stämningen kändes hela vägen mot Stadion, tunnelbanan var full med löpare och jag kände förväntningar i luften. Väl på plats minglade jag runt lite, träffade på massor med kompisar och kunde ladda det sista där med dem. Gick iväg till start lite sent vilket resulterade i att vi inte ens var uppe i startfållan då startskottet gick. Passade också på att göra ett sista toalettbesök innan jag passerade startlinjen.

Startlinjen passerades nästan 8 minuter efter startskottet. Sprang helt solokvist och sicksackade mig framåt, de här första kilometrarna var fokus lagt på att hålla ner tempot, min plan var att hålla ungefär 6.00 tempo men helst inte så mycket snabbare från start för att sen försöka öka under den sista milen om krafterna fanns kvar.

Det var lätt att springa från start, kändes bra i kroppen. Delade upp loppet i mindre delar och den första delen var fram till IF Linnéas station vid Söder Mälarstrand. Jag skulle få langning där redan första varvet, två gel skulle vänta på mig förutom en massa härliga klubbkompisar som tagit sig ut dit för att heja på. Såg att stationen var på gång ett par hundra meter innan då de hade satt upp en skylt där det stod “IF Linnéa 200 meter”. När jag väl kom fram så hejade alla och peppade och Maria var grymt på och jag behövde bara sträcka fram handen så hade jag mina grejor där. Grymt bra jobbat!!!

Det verkar vara någon grej med mig. Nästan alltid när det har varit något lopp eller längre gemensam löpning så har jag gjort det. Oftast innan jag hinner fatta något så känner jag marken komma mot mig och fattar inte vad som hänt förrän jag ligger där, som en fallen fura. Igår hände det igen, en liten grop i marken i ett ögonblick, då jag istället för att kolla framför mig, kollade på klockan och jag föll. Skrapade upp knät men tyckte inte att det var så farligt ändå. Jag blev påsprungen av en del när jag skulle resa mig och knuffades ikull ett par gånger innan jag väl kom upp på benen igen. Väl uppe så kände jag adrenalinet pumpa och jag fick prata mentalt med mig själv för att inte tjurrusa. Jag höll ner tempot extra mycket ett tag för att samla mig och hitta tillbaka till flytet.

En bit längre bort på Södermälarstrand så såg jag både Annika och Fredrika som hejade som galningar, jag vinkade och kände att jag fylldes med lite extra energi. Strax därefter var det dags för Västerbron för första gången, jag sprang upp för den lilla knixen med små korta steg, drog ner på tempot en aning för att inte ta slut här redan på första milen. Fortsatte att jogga på upp och över bron för att sen på nervägen kunna släppa på lite extra och släppa loss alla muskler i kroppen. Det var här jag började känna av något som inte borde vara där, jag hade känning i vänster ljumske, inte mycket, inte så störande, men det fanns där. Tänkte inte så mycket på det, då jag alltid har ont lite här och där vid långlopp, smärta som flyttar på sig, kommer och går, inget jag brukar fästa mig vid så länge det inte stannar på ett och samma ställe.

Norr Mälarstrand fram och mot Stadshuset, det var där jag hade min familj hejandes första varvet förra året, lyckan då jag såg dem då kan jag inte beskriva. I år kunde de tyvärr inte närvara. Rundade stadshuset och ner under bron, där blev jag påhejad av två kollegor J-O och Medha, de tjoade och hejade och jag vinkade tillbaka och snodde lite energi även av dem.

Vid runt 13-14 km fick jag min första dipp, det kändes sjukt tungt och jag fick uppbåda alla mina krafter för att hålla tempot uppe. Dextrosolen de delade ut vid 14 km gjorde massor, jag tog två stycken och tuggade i mig medans jag gick en bit. Svängde upp på Odengatan och kände mig rätt överhettad, vid vätskekontrollen tog jag två muggar, en med sportdryck som jag hällde i mig och en med vatten som jag hällde över mig. Jag vaknade till rejält av det svalkande vattnet som rann ner över mitt ansikte och jag fick förnyad energi. Då jag insåg hur mycket energi det gav mig av att få kallt vatten i ansiktet så fortsatte jag med det sedan resten av loppet. Stannade vid varje vätskekontroll oavsett hur kort det var mellan dem, tog två muggar, ibland tog jag den ena med sportdryck och ibland tog jag två med vatten. Hällde i mig den ena och hällde den andra över mig. Jag utnyttjade samtliga duschar runt banan, då jag slog av på tempot, gick ganska sakta igenom för att njuta av det sköna vattnet så länge som möjligt.

Odengatan fram, upp mot Stadion för varvning och så ut på andra varvet, det längre varvet. Det kändes ganska bra, med min nya plan att utnyttja allt vatten runt banan och beta av bit för bit, en vätskekontroll i taget så kändes det överkomligt. Det var inte superlätt, inte supertungt utan just precis, överkomligt. Jag kunde inte slappna av utan var hela tiden tvungen att jobba på för att hålla tempot, då jag stannade så ofta och gick vid varje vätskekontroll så innebar det att jag var tvungen att hålla ett högre tempo då jag väl sprang.

Nu var det dags för den lite tyngre milen ute på Djurgården, tung i två avseenden, mindre publik och lite mer kuperad. Jag gick nu i en del mindre backar ute på Djurgården, inget jag hade planerat, jag hade nog kunnat bita ihop och springa uppför men kände att det krävde så mycket energi så jag tjänade på att gå uppför för att sen kunna hålla ett högre tempo för övrigt.

När Djurgården var avklarad var det dags för lite stadslöpning igen. Förutom det onda i vänster ljumske som blev mer och mer påtaglig så kändes det rätt bra. Enligt mina beräkningar så hade jag sub 4.20 klart inom räckhåll och det kände jag att jag skulle vara skapligt nöjd med. Planen var ju 4.15 och skulle jag hamna där under så skulle jag bli toknöjd. Strandvägen fram, förbi Kungsträdgården, över Gamla Stan och så in för att passera Linnéas vätskekontroll och hejarklack för andra gången. Tog nu emot både mina gel och en mugg vatten och tankade lite energi av hejarklacken så att det räckte hela Söder Mälarstrand. Tankade också lite extra energi av Fredrika, Gunnar och Annika det är fantastiskt vilken energi det ger att bli påhejad runt banan. Det bär!!!

Västerbron närmade sig nu ännu en gång och den här gången så valde jag att promenera upp för den första lilla knixen upp mot Västerbron för att sedan börja springa igen. Nu började det göra riktigt riktigt ont i ljumsken, varje steg smärtade och jag visste inte riktigt hur jag skulle springa för att lindra det bäst. Jag var tvungen att slå av på springandet och gå lite oftare, nu även mellan vätskestationerna. Mellan promenaderna så kunde jag springa på någon kilometer igen, kilometertiderna sjönk nu stadigt mot långsammare och långsammare tider.

Över bron och ner mot Rålambshovsparken igen, där fick jag extra pepp av Maria och Johan, jag vinkade och tankade energi, lite längre fram såg jag Cecilia och jag fick lite energi av henne också. Nu var det bara sex kilometer kvar, sex kilometer hårt jävla arbete. Nu var det en ren plåga. Upp mot Odenplan och nu ville jag bara att det skulle ta slut. Det var fruktansvärt plågsam och jag hade många tankar på hur klokt det här var. Att ta sig mål till varje pris. När det var som värst så försökte jag att fokusera utanför mig själv, tittade mig omkring på mina medlöpare och insåg att många förmodligen hade mycket värre än jag. Jag försökte mig på mantran som “Det är nu vi sållar”, “Det är nu vi skiljer agnarna från vetet”, “var vän med smärtan”, “älska smärtan” och liknande. Jag skulle nog kunna älska smärtan. Den smärtan jag hade för övrigt, mina smärtande vader, låren som var som stockar och bara skrek av smärta, hälsenorna som gnisslade, det kände jag att jag kunde hantera, men smärtan i ljumsken var något annat. Jag var orolig för att jag kanske ställer till något framöver men ville ändå inte bryta. Inte ge upp, inte vika ner mig.

När jag sprang uppför Sturegatan så var det riktigt illa, jag hörde någon ropa, “kom igen nu Carina, håll i det här hela vägen in”, det fick mig att bita ihop det allra sista för att kunna med någon form av värdighet i behåll stappla över mållinjen. Åhhh vad skönt det var att passera den!!

Det var en resa det här minsann. Jag är nöjd med att jag inte fegade, jag hade en plan och jag höll den praktiskt taget i 33 kilometer. Jag vet också att jag kan göra bättre och är lite ledsen för att jag inte kunde hålla ihop det sista milen, att jag inte klarade av att bita ihop över smärtan i ljumsken. Om jag bara kan lära mig att stå på benen, för jag tror det var då jag drog på mig skadan i ljumsken, så ska det nog kunna bli bra det här .

Tusen tack alla sköna underbara människor som hejade runt banan, ni betydde massor!

Jag fick ju trots allt min medalj, men finisher tröja och jag persade ju trots allt med 35 minuter! 4.24.57 slutade det på.

Med lite distans till det här så ska jag nog kunna känna mig nöjd.

K6320 - Ready to take off

Jag kan inte bli mer redo nu tror jag. Jag är taggad, fulladdad med energi och fulltankad med kolhydrater. Jag har som så många andra slitit mig igenom en rätt så lång och tuff vinter. Sprungit långpass i både snöstormar och svinkyla, modd och is. Gett mig iväg ut även fast soffhörnet har lockat så mycket mer.

Nu är det dags att skörda. Nu vill jag ha framgång. Imorgon vill jag att det ska vara min dag!!

Vill du följa mig via sms skicka då SMS K6320 till 72700. Du får då mellantider vid 10km, 21,1 km, 30 km och vid målgång. SMS-tjänsten kostar 35 kronor. Det går också att gå in på sidan http://www.stockholmmarathon.se/start/ och där få direktrapporter om läget.

Om ni ser mig så hojta gärna, jag tror jag behöver allt stöd jag kan få.

3 dagar kvar - statusuppdatering

Idag var det dags för mitt sista pass inför lördagen. Kom hem från jobbet med jordens huvudvärk och kände mig långt ifrån upplagd att springa. Bestämde mig för att äta innan och springa senare på kvällen då förhoppningsvis jag mådde lite bättre.

Det blev ett riktigt kort pass, bara knappt 2.5 km strax under 6 minuterstempo. Det kändes riktigt tungt den första halva kilometern för att sedan släppa och jag kunde springa med en skön känsla i skaplig fart.

Det som däremot oroar mig lite är att jag hade väldigt ont i höger vad, det smärtade till i varje steg, väldigt markant i början av passet för att sedan avta något. När jag kom hem så körde jag massage av benet och mycket stretch och hoppas att det är något övergående som försvinner tills på lördag. Känns inte bra att ha dessa känningar så nära inpå maran. Jag ska köra lite massage även de två sista dagarna inför helgen och kanske även smörja lite med Voltaren. Hoppas att det ger sig.

För övrigt så är det kolhydratladdning som gäller nu, dricker Vitargo så det sprutar ur öronen! Jag kan ju inte påstå att jag dricker det med njutning, men jag försöker att tänka att det gör mig gott.

Imorgon torsdag kommer jag att ta mig till Runners Store för inköp av det sista. Jag skulle bland annan vilja få tag på ett smalt typ "skärp" där jag kan ha mina gel, jag har sett på nätet att det finns och tänkte kika på om det är något som skulle kunna passa. Annars så är det nummerlappshämtning på Danvica-hallen på kvällen. Med nummerlappen i handen kommer det kännas riktigt nära.

Jag är peppad!!

5 dagar kvar – inne i bubblan

Nu är det väldigt nära min andra start i Stockholm Marathon och nu har jag gått in i min marathon bubbla. Den bubblan som jag kommer att komma ut från först då jag passerat mållinjen på Stockholms Stadion på lördag.

Förra året då jag sprang Stockholm Marathon så var det mitt första riktigt långa lopp och då var prestationen bara att ta sig igenom det. Helt enkelt att nå mållinjen på ett bra sätt med mersmak i kroppen. Jag sprang med kamera och stannade till efter banan för att prata med familj och vänner. Fotade och njöt av publiken.

Lördagens marathon kommer att se helt annorlunda ut. På lördag ska jag springa fort, riktigt fort. Hellre att jag går ut för hårt och måste bryta än att jag mesar runt och har massa krafter kvar då jag passerar mållinjen. Jag vet att det kommer göra ont på lördag, jag vet att jag kommer få kämpa för varje kilometer. Jag kanske kommer att tvivla på min kapacitet och börjar fokusera fel, fokusera på smärtan, då gäller det att ta fram de tidigare loppen jag gjort under våren. Komma ihåg att det gjorde ont sista milen under TEC men att jag kunde bita ihop och ändå slutföra. Jag får plocka fram känslan jag hade under sista milen på Lidingö Ultra, då det gick lätt och jag kände mig stark. Den typen av erfarenhet kommer att vara guld värd på lördag och kommer att hjälpa mig igenom loppet.

Trots att jag vet allt detta så ser jag fram mot lördagen vansinnigt mycket, det ska bli galet kul att få utmana mig själv och se vad jag är kapabel till!!

Om inget oförutsätt händer så räknar jag med att sätta PB på lördag. Frågan är, med hur mycket?

Långpasset blev kortpasset

Enligt mitt schema så skulle jag idag köra ett tretimmars pass. Det sista långpasset inför Stockholm Marathon nästa helg. Planen var att ge mig ut direkt på morgonen och köra lite skön lunk i skogen. Redan när jag vaknade på morgonen så kändes det motigt men tog mig upp, käkade en banan, drack lite vatten, snörde på mig Inov-8 och gav mig iväg.

Det kändes inte bra någon gång. Pulsen skenade iväg direkt, jag fick håll på typ fyra ställen, mjölksyran sprutade i benen så fort det blev ett litet motlut, alla mina andningsvägar verkade ha reducerats till sugrör, blodomloppet släppte igenom marginellt med syre till kroppen och jag kände av lite gamla småskador plus att jag hade känning i halsen. Jag kom knappt under 7-minuters tempo och knappt under 150 i puls. Det var helt enkelt inte läge att fortsätta gneta på, jag vände helt sonika hem.

Så av det tänkta tretimmaspasset så blev det knappt en timme istället, det får duga. Jag tror inte det har så stor betydelse inför nästa vecka. Nu gäller det att vända det här, vila, äta bra och se till att vara i mitt livs form i nästa vecka.

ETAPPNR.	DISTANS	TID	SNITTEMPO	SNITTPULS	Maxpuls
1.	1,00 km	00:07:25	7:25 min/km	134 bpm	145 bpm
2.	1,00 km	00:07:26	7:26 min/km	147 bpm	170 bpm
3.	1,00 km	00:06:39	6:39 min/km	145 bpm	154 bpm
4.	1,00 km	00:07:03	7:03 min/km	151 bpm	161 bpm
5.	1,00 km	00:07:02	7:02 min/km	147 bpm	153 bpm
6.	1,00 km	00:07:56	7:56 min/km	148 bpm	157 bpm
7.	1,00 km	00:07:16	7:16 min/km	151 bpm	156 bpm
8.	0,16 km	00:01:32	9:35 min/km	148 bpm	154 bpm
TOTALT	7.16 km	00:52:19	7.18 min/km	146 bpm	170 bpm

Ett litet bakslag?

Tror att de senaste dagarnas stress på arbetet, dålig sömn och på tok för lite mat har satt sina spår. Eller formtoppade jag för tidigt och är på väg nerför? 

Skulle springa löpekonomi idag, det sista riktiga kvalitetspasset innan Stockholms Marathon. Tänkte att eftersom det är torsdag så kör jag samma sväng som jag gjorde förra onsdagen, det vill säga gasa runt södermalm. En riktigt bra sväng tycker jag, den börjar med 1.5km nedförsbacke, perfekt uppvärmning jag kan hålla lite fart utan att det sliter eller att det betyder att jag går ut för hårt. Därefter är det rätt flackt hela vägen runt, några små uppförsmotor men annars flackt och lättsprunget.

Jag kände redan från start att det tog emot orimligt mycket, hade svårt att få upp någon egentlig fart. När det sedan var dags för att speeda upp tempot så fick jag jobba rätt hårt för att få upp farten och jag fick sen jobba hårt hela tiden för att hålla farten uppe. Bitvis gick det skapligt lätt men jag fick inte mycket gratis. Efter sex kilometer snabbdistans så tog jag tvärslut, som att springa in i en vägg. Gick bitvis för att återhämta mig och blandade gången med jogg. Började må riktigt illa runt tio kilometer och sista två var rent jäkla slit. Jag gav upp efter tolv kilometer och gick sista kilometern hem.

Ett litet bakslag eller?

ETAPPNR.	DISTANS	TID	SNITTEMPO	SNITTPULS
Uppvärmning	2,00 km	00:12:35	6:18 min/km
Snabbdistans	6,00 km	00:33:21	5:34 min/km
Nedvarvning	4,02 km	00:25:53	6:26 min/km
Totalt	12,02 km	01:11:49	5:59 min/km	152(167) bpm

PoolRunningen gav tunga ben…

Löpekonomi stod det på schemat idag vilket innebär löpning i ungefär tänkt marathonfart.

Igår var det ju Pool Running med Catti och det är ett pass som jag verkligen gillar. Det är så sjukt jobbigt men i och med att jag känner att det ger så stora resultat så gör det passet bara roligare. De passen har ju varit tuffa även tidigare men igår så kände jag verkligen att benen blev så sjukt trötta. Känslan satt kvar även idag, trappor kändes jättejobbigt och mjölksyran var nära efter bara ett par våningars trappgående. Riktigt tungt. Det var med dessa tunga ben jag gav mig ut på mitt snabbdistanspass. Jag kände rätt snart att benen inte svarade riktigt lika bra som de brukar och knäna gnällde lite, först det vänstra, sen det högra. Efter 1.5 km så drog jag upp tempot till 5.30, inte lätt men det gick sen försökte jag att känna in det tempot för att få till en riktig känsla för det. Därefter så försökte jag att inte kika så mycket på klockan utan istället försöka bibehålla känslan i kroppen. Då jag kände mig rätt sliten redan från start så bestämde jag mig för att köra lilla rundan, det vill säga ner och bort mot Hammarby sjöstad, över Danvikstullsbron och tillbaka på andra sidan och sen hem igen. En sträcka på runt 8 km. Snabbdistansen skulle vara i 5km resten fick vara upp -och nedvarvning.

Det gick faktiskt riktigt bra!! Tror till och med att jag persade på halvmilen med någon minut! Efter snabbdistansen var det i och för sig så sjukt tungt att jag till och med gick en liten bit för att återhämta mig, men vad gör väl det.

Bilden: Kan inte låta bli att slänga in ännu en bild från Österlen. Har här hittat en labyrint som jag var tvungen att springa i.

Ett riktigt bra pass blev det trots en trött, seg och sliten kropp.

ETAPPNR.	DISTANS	TID	SNITTEMPO	SNITTPULS
Uppvärmning	1,00 km	00:05:58	5:58 min/km	113 bpm
Uppvärmning	0,51 km	00:03:10	6:11 min/km	119 bpm
Snabbdistans	1,00 km	00:05:34	5:34 min/km	144 bpm
Snabbdistans	1,00 km	00:05:23	5:23 min/km	152 bpm
Snabbdistans	1,00 km	00:05:32	5:32 min/km	159 bpm
Snabbdistans	1,00 km	00:05:16	5:16 min/km	158 bpm
Snabbdistans.	1,00 km	00:05:12	5:12 min/km	163 bpm
Nedvarvning	1,00 km	00:07:06	7:06 min/km	155 bpm
Nedvarvning	0,70 km	00:04:30	6:27 min/km	159 bpm
Totalt	8,21 km	00:47:41	5.49 min/km	146 (165)

Österlen i mitt hjärta…

Vilken härlig helg vi, Fredrika, Maria, Sara och jag har haft här nere på Österlen!!Det var mitt första besök i denna pärla men jag hoppas att jag kommer att få tillfälle att besöka platserna många gånger till. Fredrika hade bjudit ner oss att komma ner och springa med henna på hennes absoluta favoritplats.

Nu förstår jag vad Fredrika har pratat sig så varm över och varför hon upplevde GAX som ett sådan fantastiskt lopp. Vidderna och ljuset är helt oslagbart, även fast vi under fredagens pass mestadels sprang under regntyngda skyar så fanns ändå det fantastiska ljuset där.

Jag, Maria och Johan flög ner på torsdagskvällen och var framme vid Kåseberga runt halv elva på kvällen. På plats fanns då redan Fredrika och Sara som då precis hade varit ute på en kvällsjogg upp mot Ale stenar.

På fredagen så började vi dagen med att ta oss in till Ystad för att köpa på oss lite mat så att vi skulle överleva helgen. Vi passade också på att turista lite i staden, strosade runt på smågator och pittoreska ställen.

Sent på fredagseftermiddagen gav vi oss iväg på vårt första långpass för helgen. Vi bestämde oss för att springa från Brantvik tillbaka hem mot Kåseberga, en sträcka på runt 26 km enligt plan. Löpturen gick över fantastiska landskap, över ängar, på stranden utefter havet, genom trollska skogar och över sanddyner. Vi hoppade över gärdsgårdar, hade fikapauser under granar, aktade oss för tjurar och hoppade över bäckar. Fredrika berättade om GAX, var hon hade tagit raster och om känslor under loppet. Det småregnade under hela passet men det tror jag knappt någon av oss märkte ens, vi var bara saliga över att få vara ute tillsammans och njuta av den fantastiska miljön.

Lördagen började med en joggingtur upp mot Ale stenar. Det måste vara det bästa sättet att turista på, att göra det joggandes! Från skånelängan där vi bodde var det bara några få kilometer bort och upp till stenarna. Väl där fortsatte vi att jogga över hagarna ytterligare en bit för att få åtnjuta den fantastiska utsikten uppe från kullarna ut mot havet.

På eftermiddagen packade vi ihop oss i bilarna för att ge oss iväg upp till Kivik och Kiviks lilla råa för en sen lunch där. Det var mycket gott de hade att erbjuda i den fina lilla butiken/caféet. Det blev dagens för oss allihopa bestående av sushi, fast på det lite mer råa viset! Mätta och belåtna for vi vidare mot Kiviks musteri och Stens huvud. Promenaden upp var helt fantastisk vacker, vi gick genom skogar som var helt trollska, sällan sett något så häftig natur. Upp på Stens huvud för lite spaning ut över havet och ner igen, då vi bland annat passerade en orkidéäng. Blomspaning!

Självkart så passade vi ju också på att ta en löptur mitt bland blommande äppelträd, precis så sagolikt som jag hade tänkt mig!

Tack Fredrika för att vi fick komma ner och uppleva den här helgen tillsammans. Nyladdad av energi från underbar natur och fantastiska vänner!!

Fler inlägg finns här

Intothewild
Träningsglädje

Bland äppelblom

Snart far jag ner till Österlen där enligt Fredrika äppelträden till helgen ska stå i full blom. Min bild av hur det kommer att se ut därnere är den här, från filmen Bröderna Lejonhjärta som delvis spelades in där nere. Jag åker ner nu ikväll för att springa tillsammans med Fredrika, Maria och Sara i skönaste miljöer. Det är glädje!!

Ett sånt skitpass :-)

Idag var inte förutsättningarna de bästa precis för ett snabbdistanspass. Det mesta talade mot att det här passet alls skulle bli bra eller ens av.

Sen lunch och en eftermiddag med mycket stress och en mage som inte alls var på bra humör. Åkte hem efter jobbet och gjorde mig redo för att ge mig ut men det skulle dröja ytterligare en dryg timme innan jag väl var utanför dörren. Min mage fortsatte att trilskas och efter otaliga besök på WC så började jag bli hungrig. Insåg att det skulle bli tufft att springa på en totalt tom mage så jag stoppade i mig ett par mackor och väntade någon halvtimme innan jag sprang iväg.

Det här var min bild från målgången på Stockholm Marathon i fjol. Då hade jag en skön resa, i år kommer det att göra ont. Och jag ser fram mot det!!

Planen för dagen var att springa snabbdistans 45 minuter inklusive uppvärmning och nedvarvning. I snabbdistansen skulle jag hålla det tempo som jag har tänkt att hålla på Stockholm Marathon. Jag bestämde mig för att det fick bli söder runt ikväll, behöver vänja kroppen vid lite asfaltsmangling nu fram till maran.

Sprang iväg i lagom lugnt tempo och när jag kom ner förbi Skanstullsbron så började jag själva snabbdistansen. Förutom en kort promenad, då jag fick håll förmodligen på grund av att jag åt för tätt inpå passet, kunde jag hålla i tempot fram till slussen då jag insåg att jag var tvungen att ta en teknisk paus då magen hade börjat spöka igen. Hilton fick då ett besök av mig, skönt att det finns lite toaletter med klass runt min joggingrunda. Efter stoppet så fortsatte jag i bra tempo tills jag hade sprungit snabbdistans i totalt dryga 30 minuter, det fick räcka för den här gången. Förutom hållet och toalettstoppet så kändes det förvånansvärt bra ändå. Jag kunde trycka på rätt bra i snabbdistansen och även nedjoggen gick i riktigt hyggligt tempo. Inför nedjoggen så ställde jag om klockan så jag varken såg puls eller tempo och gick enbart på känslan.

Det var från början ett riktigt skitpass som vände och blev en riktig solskenshistoria!!

ETAPPNR.	DISTANS	TID	SNITTEMPO	SNITTPULS
Uppvärmning	1,66 km	00:10:24	6:16 min/km	126 bpm
Snabbdistans	6,03 km	00:33:12	5:30 min/km	155 bpm
Nedvarvning	5,35 km	00:32:30	6:04 min/km	157 bpm
TOTALT	13,04km	01:16:06	5:50 min/km	150 (164)

Morgonträning

Nu på morgonen körde jag ännu ett vattenlöpningspass, nu tillsammans med Karin. Med ett tajt träningsprogram så får man lov att passa på och träffa vänner under träningspassen, ett perfekt sätt att umgås på. Då jag körde backe i går kväll så var det perfekt att idag köra ett lättare återhämtningspass, med andra ord var det lugn distans som gällde för min del medan Karin kämpade med intervaller.

Nu ser jag fram mot kvällens träningspass som är ett löpekonomipass, vilket innebär att jag ska hålla min tänkta marafart eller något snabbare i 45 minuter. Det ska bli jättekul!!