Klättring med Ingela på Simonsberget i Tunaberg

Då vädret skulle vara bra hela helgen så planerade jag och Ingela att vi skulle ge oss ut och klättra i alla fall en av dagarna. Ingela hade bara varit i Tunaberg vid ett tillfälle tidigare och då Tunaberg erbjuder superfin klätting i våra grader så bestämde vi oss för att ta oss dit. Vi planerade att vi skulle hyra en bil då varken jag eller Ingela äger någon. Något som var klart lättare sagt än gjort, det var helt enkelt helt kört på den fronten. Vi kollade på nätet för att se om det fanns något ledigt och Ingela gjorde ett hästjobb med att ringa runt till en massa biluthyrare men utan resultat. Till sist så förbarmade sig Ingelas bror över oss och vi fick låna hans bil under lördagen så att vi kom iväg till sist.  Vi hade en superfin dag där  och jag kände mig rätt stark i psyket, det var skönt. Visserligen klättrade vi bara leder som jag har klättrat tidigare men det brukar inte vara någon garanti för att psyket är med alla gånger. 


Att klättra ihop inomhus vet vi ju redan att det funkar och nu så vi att det funkar bra att klättra ihop även utomhus, det är inte alltid en självklarhet. Utomhus klättringen, speciellt när man klättrar traditionellt, kräver mycket mer av en, än inomhusklättringen. Det är så många fler faktorer som kommer in. Allt från att kunna hantera rädsla på ett bra sätt och att lita på att replagskompisen exempelvis lägger bra säkringar så att man känner sig trygg ihop. Vi lyckades också tajma ihop utrustningen efter lite diskussion och klättring. Det är ju så att man alltid har sina favoriter i sitt rack. Jag exempelvis vill inte gärna klättra utan mina offsetkilar och Ingela lämnar inte gärna sina aliens (en typ av kamsäkringar). Men vi lyckade komma överens till sist.

Vi fick ihop rätt mycket klättring, vi fick ihop åtta leder, och vissa leder så klättrade vi två gånger för att båda skulle få leda. Ett ok dagsverke. Var inte hemma förrän halv nio på kvällen och då var jag redigt trött. Vid halv tio sov jag!!!