Pappersväggen har blivit wellpapp

Vanligtvis så springer jag alla mina pass med 4.30 gruppen, men idag så tänkte jag att eftersom det är ett kvalitetspass så ville jag ha så mycket kvalitet som det bara gick att få till. Detta gjorde att jag idag valde att springa med 4.15 gruppen istället. 

Passet blev ut så här

• Uppvärmning 3.5 km i strax över 6.00 tempo
• 3 koordinationer över 100 meter
• 5 * 200 meter i tempo runt 4.35 med 45 s vila mellan
• 3 minters vila
• 5 * 200 meter i tempo runt 4.45 med 45 s vila mellan
  
• 3 minters vila
• 5 * 200 meter i tempo runt 4.35 med 45 s vila mellan
  
• Nedvarvning ca 4km i 6.20 tempo

Jag orkade springa alla intervaller på ett bra sätt, höll tempot hela intervallerna ut, dvs sackade inte någon intervall sista metrarna som jag ofta kan göra. Jag känner då ofta att snart är jag i mål och då har jag ofta svårt att bita ihop hela vägen. Jag ser det som ett stort steg framåt. Antingen berodde det på att jag är i bra form så att det inte var omöjligt att hålla hela vägen eller så berodde det på att jag faktiskt har byggt på pannbenet lite. Kanske mitt pannben nu är uppe i wellpapps tjocklek... Oavsett vilken anledningen är så är båda mycket bra anledningar och steg framåt i min utveckling. På slutet var jag riktigt trött, benen stumnade helt den sista km på nedvarvningen. Jag ser det som att jag verkligen tog ut mig och det känns bra.  

Nu sitter jag här och är rätt trött och funderar på om jag verkligen borde köra NMT imorgon bitti eller inte. Fast det är väl klart att jag ska, vad kan hända... jag kan bli riktigt trött men det är ju vilodag på lördag så det är ju i sin ordning. Eller hur?