Mitt livs längsta pass - hittills

Idag var det långt, oerhört långt, 4 km längre än vad jag tidigare någonsin har sprungit. Idag sprang vi 28 km!!

Laddning
Uppladdningen började redan igår kväll, med att gå på dansens hur med goa vänner och se en fransk dansgrupp. De dansade någon blandning mellan balett, hiphop, streetdance och väldigt mordern dans allt till klassisk musik. Helt fantastiskt. Innan föreställningen var vi och käkade, självklart ett stort lass pasta... man måste ju kolhydratladda. Efter föreställningen så fortsatte jag med rent svenskt kranvatten på skybar vid centralen. Så nog var laddningen komplett.

Frukostladdning
Laddade på frukosten med en tallrik yoghurt, med solroskärnor, hasselnötter, flingor och banan, till det käkade jag en fibertunnbrödmacka med ost och en god kopp kaffe. Kommentarer på det??? Fel, rätt, för lite, för mycket? Jag har ingen aning...

Föreläsning
Klockan tio var det dags för föreläsning, pepptalk av Anders Szalkai, och lite tips inför de sista tre veckorna. Hur man ska äta, vad man ska äta, när man ska äta. Hur man ska träna om man tycker att man har missat pass och hur man ska träna om man ligger i fas med träningen. Jag tror jag tillhör den tidigare gruppen, den som inte ligger i fas, det innebär att jag bland annan ska försöka klämma in ytterligare ett långpass utöver det som är planerat nästa söndag. Ska försöka få en ett pass på kanske 20 km fredagen veckan innan maran (alltså typ 8 dagar innan).

Ytterligare som jag genast tog åt mig var en del av hans uppladdning, han ställde på kvällen före loppet fram ett par nyinköpta joggingskor, vilket genast fick mig att kika ner på mina slitna, spruckna skitiga +100-milare, och tog beslutet att ett par nya joggingskor ska inhandlas innan loppet. Självklart i god tid så att jag hinner springa lite i dom innan.

Han pratade också om olika löpstilar, spänstigt, vilket man gör vid snabbare löpning och marknära, vilket man utöver under ett långt lopp. Jag försökte tänka på det under dagens långpass och prova på olika för att känna efter. Vid en snabb analys så kom jag fram till att: marknära löpning = energibesparande, vilket är bra, det var faktiskt stor skillnad. 

Långpasset
Sen var det då dags att ge sig iväg, planen var att alla grupper skulle springa Stockholm Marathons sista runda som är på 22 km och därefter lägga på ytterligare en runda beroende på hur långt gruppen ska springa. För oss, 4.30 gruppen, innebar det en runda på drygt 6km som skulle avverkas efter varvet.

Det var fantastiskt bra ordnat med tre vätskekontroller där man bjöds på den sportdryck som används på självs Marathon. Den första kontrollen var vid Gröna lund, den andra i Rålis och den sista inne på Stadion, där det också bjöds på bananer. Tack för ett mycket bra arrangerat pass!!


Vi började med att sringa ut på djurgården, där man nästan fick känning att vi var på safari, en cirkus hade slagit upp sitt tält där och det var en massa hagar med djuren som vi sprang förbi. Exotiskt värre!

Vid första vätskekontrollen erbjöd de också att man kunde få lägga av sig kläder. Det var rätt kyligt när vi startade, kallt och småduggade, därefter sprack himlen upp och solen tittade fram och värmde oss, riktigt härligt. Så det var många som nappade på det erbjudandet. 

Vidare via Strandvägen, gamla stan, söder mälarstrand och över Västerbron, där nästa kontroll var belägen. Västerbron kom vi fram till efter ca 13 km löpande, gav en ganska bra känsla över hur det kommer att kännas på dagen D. Måste säga att det kändes oerhört bra, självklart kände man av backen upp men alla, hela gruppen, joggade upp hela vägen från söder mälarstrand och hela väggen upp till toppen. Vi var så starka!!! Fantastiskt bra av alla, jag hörde flera som kommenterade hur lätta backarna kändes, så träningen har verkligen gett resultat. 

Efter den vätskekontrollen när vi började närma oss stadshuset, fick jag min första dipp. Jag tyckte att jag var jättetrött och tänkte att jag kommer inte att fixa det här. Då försökte jag resonera med mig själv, jag frågade mig själv:  
- Har du jätteont i benen?, njej, det kunde jag inte påstå... ok Har du jättehög puls? nä, det är ok... Ok Sista frågan, är benen supertunga... Nej inteheller det blev ett jakande svar. 

Ok, sa jag då till mig själv:
 - sluta gnäll och njut av omgivningen och spring på, du är ju grym, det här går ju skitbra. 
OCH det hjälpte, jag fick ny energi, slutade att känna efter så himla mycket utan istället njuta av att kunna.. Att ha förmågan. Jag fick ett par till liknande dippar men kom över även dessa.

När vi kom fram till Stadion och sprang in där för att ta oss till den sista vätskekontrollen så hade jag innan peppat mig att: Det blir aningen längre vila inne på Stadion, sen är det bara 6km kvar, jag kommer att fixa det här... 
OCH det gjorde jag, jag var med hela vägen, även sista varvet inne på stadion var jag med, det var länge sen jag orkade, men idag var jag stark. Och det bästa är att jag vet att jag kommer att fixa maran, det var ju bara 14 km kvar, 14 km.. det är som en spott i havet.

Fler bilder