Sidor

lördag, maj 30

Dagen D

Nu när jag under hela våren bloggat om min träning inför Stockholm Marathon så kommer här naturligtvis ett långt inlägg om själva loppet. Jag gjorde det, jag genomförde min första mara i ett fantastiskt soligt Stockholm och under årets hittills varmaste dag. Här är min upplevelse. Trevlig läsning!! 
 
Sista förberedelserna

Då jag haft en tung natt så tvingade jag mig själv att ligga kvar till åtminstone klockan nio. Den tunga natten berodde på min nya säng som jag trodde skulle vara pricken på i innan maran, vilket inte funkade alls, när jag vid tvåtiden på natten insåg att jag inte skulle kunna sova så gick jag upp, blåste upp min gummimadrass och la mig där istället.... Jag somnade till sist. 

Då var det dags att äta en lagom stor frukost, jag fortsatte på min tidigare linje från den här veckan och käkade yoghurt med nötter och massor med blåbär och två lingonlimpa med leverpastej och paprika. Till det kaffe förstås. Efter frukost så tog jag mig ytterligare en timmes vila. Tog sen en snabb dusch och käkade sen lite pasta med smör innan jag packade mig iväg mot Stadion. Självklart hade jag också under förmiddagen förutom lite vatten även druckit ca 1.5 liter sportdryck. 

Mot stadion
Jag gav mig iväg mot Stadion strax före tolv för att få ett par timmar där i lugnt och ro och lite pepptalk med vänner. Vädret var strålande och jag kände mig väl till mods, så skönt att det äntligen var dags, det man har tränat för senaste sju månaderna, att äntligen få visa för mig själv och andra att jag faktiskt skulle genomföra och fixa det här. På Östermalms IP, där samlingen var inför starten, var det full rulle, musik, taggade människor, folk som fick en sista minuten massage och inlämning av väskor och värdesaker.

Jag var först fram till Linnéa gänget och morsade på några jag kände igen Allan, Helena och Maria, men kände mig rätt förvirrad i sällskapet så jag drog mig bort mot TSM gänget istället där jag kände lite mer trygghet, kände att jag behövde det så här timmen före start. Jag satte mig ner i skuggan och gjorde de sista förberedelserna, satte på chipet på skon, böt tröja till IF Linnéa tröjan och satte fast nummerlappen. Försökte att dricka hela tiden, drack sportdryck fram till ca ett och därefter vatten. Tog en livgivande banan klockan ett, allt enligt instruktion från allas vår guru Anders Szalkai. Träffade lite TSM folk, Helena, Marie, Kerstin, Frida, Emma och ytterliga andra som jag inte kan komma på namnet på just nu.

Taktik
Jag hade redan innan loppet bestämt mig för att försöka uppsöka skugga så mycket som det bara skulle gå att hitta, även fast det då ibland kunde innebära lite längre sträcka, vilket bland annat gjorde att jag skulle ta den högra längre sidan av Vallhallavägen. Vad jag också hade bestämt innan loppet var att jag skulle försöka dricka kontinuerligt under hela loppet och satsade nästan uteslutande på sportdryck, vatten tog jag mest i samband med när jag klämde i mig gel och mot slutet då jag tänkte att sportdryck kanske inte skulle hinna göra någon vekan. Gel planerade jag att klämma i mig ungefär var sjätte km, jag hade läst MarahonMias blogg en del innan och tagit åt mig av hennes tips och råd. Hon skrev om gel var sjunde km men jag tänkte att jag kanske behövde oftare då jag skulle hålla ett lägre tempo och tänkte att energin kanske bara räcker en viss tid, vilket gör att gel var måste tas med kortare sträckintervaller.

Starten
Runt halv två så började vi, tillsammans med 14 890 andra löpare, röra oss bort mot starten, då började man fatta hur otroligt mycket folk som faktiskt var där och skulle genomföra loppet. Marie och Kerstin roade sig med att försöka bräcka varandra i  att upptäcka så många olika nationaliteter bland löparna möjligt, vet inte riktigt vem som vann, men de fick ihop en hel del. Väl uppe på Lidingövägen varifrån starten skulle gå så var det nästan svårt att få plats, en enorm trängsel och då började även värmen att bli riktigt påtaglig. Jag läste siffror i efterhand där det stod att det var runt 25 grader vid starten och att det sedan steg till runt 28 grader innan det sedan svalnade mot kvällen. 

Nu var jag grymt nervös, och rätt rörd, jag hade lite svårt att hålla tillbaka tårarna då jag och Marie stod där och väntade på startskottet. Marie var nog aningen lugnare även fast hon faktiskt erkände att det pirrade lite även för henne nu. Nedräkningen började nu på allvar. Speakern höll igång och rapporterade "5 minuter kvar", "3 minuter kvar" osv tills startskotten small och jag äntligen var på väg på min första Marathon. Det tog sedan ytterligare sju minuter innan det var vår tur att passera starten. Jag och Marie höll ihop fram till Vallhallavägen sedan tappade jag bort henne, men vi hade hunnit med att önska varann lycka till och redan insett att vi inte skulle springa ihop.

Det kändes rätt bra från början, de första två-tre kilometrarna, sedan började jag inse att... jag hade ännu inte passerat fem km, det var varmt, det var mycket folk, trångt, svårt att komma fram, jag var orolig för att bli trampad på, jag kände mig redan rätt anfådd, jag kom in i en rätt rejäl svacka redan efter fyra-fem km... SHIT, så här skulle det ju inte kännas!! Jag skulle ju ha flow. Jag började resonera med mig själv, ok, det känns lite tungt, men faktiskt Carina, du har ju för fan gjort en åttondel av loppet nu!!! Det här går fint OCH snart kommer vi in mot stan, mycket folk, IF Linnéa står efter slussen, en av mina bästa vänner Helen, mina systrar och min mamma står och väntar på dig vid 15km, bit ihop dit!!!! Det funkade ganska bra, såg också fram mot att få öppna min första gel vid sex km.

Minerat fält
Passerade sex km och öppnade min första gel någonsin, shit va kletigt!! Och inte speciellt gott, men jag sög i mig den och kände energin som med gelen forsade in i min kropp. Det funkade, jag kände mig genast lite starkare, gelen tillsammans med att jag nu började närma mig stan och att publiken började tillta gjorde att jag fick förnyad energi. På Strandvägen valde jag att springa mellan träden i allén där det var skugga, det var lite "obanad" terräng där i och för sig, grus!! Värsta terrängloppet, med små stenar som jag av erfarenhet vet att man kan vricka fötterna rejält på, låg utspridda som små hinder efter vägen. Jag sprang ytterst försiktigt här, såg mig för, vägrade att se mig stjälpas av någon lömsk liten sten. Gick bra, tog mig över minfältet mot Kungsträdgården där det var rejält med folk, Gamla stan passerades sedan utan några problem, lite jobbigt bara att det var mycket sol där, gick inte att komma undan, hittade ingen skugga. 

Löpning fördummande??
Vid slussen så fick jag syn på en tjej (kommer inte på namnet just nu) från TSM som stod i publiken, jag vinkade frenetiskt till henne men hon reagerade inte alls. Insåg sen att hon omöjligt kunde stå där då hon ju faktiskt sprang loppet!!! Hjärnstillestånd, måste höra med henne om hon har någon syster eller tvilling eller så, som stod där och hejjade... Jaja, man kanske blir lite dum av att springa, men det gav lite energi att få vinka lite i alla fall.

Nästa motivationshöjare var att leta efter IF Linnéas bord, de hade placerat sig en bit efter slussen nedanför München bryggeriet, satt upp en grymt snygg flagga på muren och ställt ett bord där alla påsar och grejjor som vi hade lämnat tidigare i veckan uppmärkta för att kunna hittas. Jag hittade mitt kuvert med gel i och fyllde på med en, sparde tre till nästa passering runt 31 km. 

Västerbron
Nu var det snart dags för första passeringen av Västerbron, jag valde, på samma sätt som väldigt många andra, att gå uppför första knixen upp mot bron för att sedan sätta fart när jag kom upp på själva bron. Monika skulle stå här någonstans, men jag såg henne inte, lite tråkigt, men det var mycket folk och jag visste inte exakt var hon skull stå. Men nu var det bara ett par tre km kvar tills jag skulle få se min egen lilla hejarklack. Åhh vad jag längtade efter att få se dom, de skulle stå ungefär vid Statshuset med sitt blåa balkongparasoll som de skulle ha för att jag enkelt  skulle hitta dom i vimlet. 

Hejarklacken

Jag såg dom på långt håll, det blå parasollet formligen lös bland allt det gröna, dom stod precis mitt i kurvan så man såg dem när man sprang på Norr Mälarstrand långt innan jag kom fram och var sååå glad, jag blev aldeles gråtfärdig när jag kom närmare dom. Det var så skönt att få springa fram och krama om dem, de sa att jag såg så pigg och fräsch ut och att jag var duktig och .. ja helt underbart. Det blå parasollet som de hade med sig hade de prytt med texten "Carina, va fin du är" och en målad kanin, båda har sin historia:

Historen om "Va fin du är" 
I vintras när jag var ute på en runda runt södermalm en söndag så kom jag springande under slussen mot Söder mälarstrand. Jag var iklädd svarta tighs, min röda faktiskt jättefina joggingjacka, svart mösa och så hade jag glada flätor som hoppade när jag sprang. Vid slussen så mötte jag en man som stannade när jag kom springande mot honom, han sa först "Va duktigt du  är", log jättebrett och sa sedan när jag precis passerade honom, "Va fin du är". Jag log tillbaka och tackade och kände mig lätt som en fjäder när jag sprang vidare. Jag berättade det för min syster som älskade historien och tog den med till parasollet.

Hisorien om "Kaninen"
När jag började prata om att jag skulle springa marathon så tyckte min lillasyster att det var så imponerande så hon sa att "Om du springer Marathon så lovar jag att jag kommer stå utklädd till en rosa kanin på Västerbron". Sen har vi skojat om den där rosa kaninen till och från ju närmare Marathon vi har kommit. Det som till sist blev kvar av den rosa kaninen på Västerbron blev en ritat jättesöt kanin på ett blått parasoll. 

På lätta ben med nyvunnen kraft

När jag lämnade dem så sprang jag med ett leende i hela kroppen, jag sprang förbi stadshuset, under bron och upp mot Centralstation helt utan ansträngning. Det gav en sådan energiboost att få träffa dom.  

Väl vid centralstation så blev vi varvade, ledaren i loppet kom springande på lätta ben på sitt andra varv och hade alltså inte långt kvar till mål. Då insåg man storheten i dessa snabba löpare, faan va fort de springer!!!!

Sedan var det den långa uppförslutan mot Odenplan, den var rätt tung men jag visste att efter det så var det en lång utförsluta ner mot Sveavägen. Högst upp på Odenplan så stod Eyglo från klubben och hejade, ytterligare energi!!!! När vi svängde av Odengatan in på Karlavägen för att ta oss upp mot Vallhallavägen så träffade jag på Marie, jag blev lite förvånad för jag trodde att hon var långt före mig. Hon berättade att hon hade lite problem, nu kommer jag inte ihåg vad hon sa just då, men förmodligen så sa hon att hon hade ont i magen, för det var det hon sa när jag träffade henne efter målgång. Hon hade varit tvungen att göra ett par depåstopp under sista halvan och hade det rikigt tungt. Strongt tjejen att ändå bita ihop och ta dig in i mål!!! Du är grym!!

Halva maran avklarad, jag kommer att fixa det!!!
När jag svängde ut på Vallhallavägen och passerade halva sträckan på drygt 21 km, så insåg jag för första gången att jag skulle fixa det här!!! Det var en sån skön känsla, jag var fylld med endorfiner och alldeles euforisk, jag fällde till och med någon tår där på Vallhallavägen när jag insåg det. Nu hade också värmen lagt sig lite, det var skugga på Valhallavägen och det kändes nu fantastiskt bra, jag hade ett sådan skönt flow, kändes till och med lätt att springa, helt galet. Tänk att det skulle släppa lite vid så här långt in i loppet. Alla har ju sagt att det kommer tunga perioder och att det kommer lättare perioder. Men att det skulle vara så här markant hade jag inte riktigt kunnat föreställa mig. 


Sen hade jag framför mig den, enligt alla, långa tunga sträckan ute på Djurgården innan vi återigen skulle komma tillbaka in mot staden och publiken igen. Jag kände inte att det var så tungt, jag sprang över gärdet bort mot Djurgårdsbrunnskanalen och kände att jag hade rätt bra flyt, träffade på Per från TSM ett par gånger och höll rätt jämnt tempo med honom. Tittade mig mycket omkring ute på Djurgården och insöp hur fantastiskt vackert det var och försökte njuta av det. 

Gamla bananer, Nej tack!!
Ute på Djurgården så kom vi fram till en vätskekontroll där de också hade bananer, jag insåg att en banan skulle vara fantastiskt gott så jag sprang fram mot bordet och tittade på alla bananhalvor som låg där, men fick någon märklig tanke när jag tittade på dem att jag inte ville plocka upp en av dem. Jag fick en tanke att de var "gamla" och jag ville inte ha en gammal banan jag ville ha en ny färsk. Jag såg nog rätt förvirrad ut där jag stod och tittade ner på bananerna, tills sist så var det en funktionär som frågade mig om jag ville ha en banan, "ja" pep jag fram, då tog hon en oskalad och skalade av så att jag kunde bryta av en halva "ny färsk" banan. Hmmm, ingen komentar om det beteendet...

Ta fram känslan
Det var också här jag bestämde mig för att nu ville jag inte veta vilken puls eller vilken hastighet jag hade så jag ställde om klockan så att den bara visade: Tidpunkt på dagen, sprungen totalsträcka och sprungen totaltid. Det fick räcka, från nu körde jag bara på känsla, kutade på när det kändes bra, slog av på takten om det behövdes eller gick kortare sträckor, speciellt i samband med vätskekontroller. Nu började jag också att plocka placeringar, spelar i och för sig inte så stor roll men det kändes rätt bra att få springa om folk, zick-zackade mig fram mellan folk som höll ett lägre tempo än jag, vilket faktiskt rätt många gjorde.

Personligt rekord!!
När jag kom fram till Strandvägen så var det samma visa igen, dags för den minerade passagen, klarade även denna gång att zickzacka mellan alla lömska småstenar, här bjöd de också på energichokladkakor, jammi, det var gott!! Och det bästa om ungefär två km skulle jag återigen få se det blå parasollet med min familj under, HELT UNDERBART!!! Nu passerade jag också 28km vilket var det längsta jag sprungit hittills i mitt liv och jag sprang fortfarande, ett rekord personligt rekord hade helt enkelt passerats.

Familjeträff
De stod strax efter att jag passerat slottet, nu hade de skrivit lite mer på parasollet det stod: "30 klart" och "kämpa på". Blev så glad, stannade den här gången till lite extra och tog en bild. Fick lika mycket energi den här gången fast den räckte av naturliga skäl inte lika länge då jag var något mer sliten nu än då jag träffade dem förra gången. Jag insåg inte innan loppet vad alla dessa möten med vänner och familj och hejarop från Linnéaner skulle innebära, att de skulle lyfta mig framåt så oerhört mycket som de faktiskt gjorde. Om jag hade vetat det så hade jag nog lobbat lite mer för att få ytterligare support utefter banan. Nästa år kommer jag att lobba oerhört mycket mer.. oj vänta skrev jag nästa år.. ojoj, jaja, men det är klart att det kommer ett nästa år!!

Nu var det att se fram mot nästa passering av IF Linnéa och fylla på de resterande gel som skulle ligga kvar där. När jag kom fram till bordet så var det inte så svårt att hitta rätt på mina grejjor, det var bara mina grejjor kvar... med andra ord jag var sist i gänget. TACK IF Linnéa att ni orkade vänta på tills även jag passerat. Att passera vätskekontrollen därefter var också trevligt, Ingrid också från klubben stod där och fick syn på mig och hejjade. 

Västerbron för sista gången

Västerbron here I come, var inte riktigt den känslan jag hade inför nästa passering av den fruktade bron. Jag gjorde på samma sätt som under första varvet och gick uppför den första knixen, sedan började jag jogga igen, men nu på rätt tunga ben, uppför sista biten upp på själva bron slog jag återigen av på takten och gick, som även huvudparten av de övriga också gjorde. Sen hörde jag någon som ropade precis innan toppen och där stod Monika, jag blev så himla glad, hon peppade och gav mig en massa positiva tankar och massor med energi, hon gick med mig en bit och höll mig i handen och det förde över så otroligt mycket energi till mig!! 

Vid nästa vätskekontroll så träffade jag på Emily, hon tyckte som jag att det var lite tungt men att känslan av att vi nu faktiskt visste att vi skulle fixa det gjorde att man orkade ta i lite extra. Vi hade sällskap en liten bit sen tappade jag bort henne, man orkar inte riktigt hålla fokus på mer än sig själv i det här läget. Det är bara att bita ihop och ta sig framåt. 


Kampen mot klockan
När jag passerade en bit efter centralen och insåg att jag hade runt 5 km kvar och runt 40 minter kvar tills jag varit ute i fem timmar så började min egen kamp mot klockan. Jag ville så oerhört gärna komma in under fem timmar nu när det var så nära, men visste också att jag nu var rejält sliten. Nu började jag få känningar på fler och fler ställen och energin ville inte riktigt räcka till. Jag slet mig upp mot Odengatan, där bjöd de på dextrosol som jag tog ett par bitar och njöt av, jag bet små bitar och lät de smälta i munnen och bara försökte känna energin som de gav. Uppför Odengatan vilken lutar lätt uppåt ända fram till Odenplan, här var det riktigt tungt och jag var tvungen att gå bitar av uppförslutet. Väl uppe på krönet så orkade jag trycka på lite mer men kampen mot klockan började bli riktigt hård!!. Från Odengatan svängde jag in på Karlavägen och jag bara längtade efter att få se 41km skylten, den ville aldrig komma och klockan tickad obönhörligt på.

När jag passerade 41km skylten hade jag drygt åtta minuter till godo innan mål, det innebar att jag var tvungen att pinna på rätt ordentligt, 1 195 meter var jag tvungen att klämma in på dessa dryga åtta minuter. Normalt sett inga som helst problem, men med tanke på att jag då hade 41km i benen så var det lite av en heroisk uppgift jag hade framför mig. Jag fick bita ihop och pinna på som bara den, upp på Sturegatan, vänster på Vallhallavägen och den lilla knixen innan jag äntligen fick springa in på Stadion. 
Vilken känsla, jag hade gjort det, jag hade sprungit hela jävla maran!!! och nu var det 200 meter kvar, och klockan tickade på fortare än någonsin tidigare i mitt liv. Dubbel fart minst, när jag passerade kortsidan inne på Stadion så såg jag tre figurer på läktaren som ställde sig upp och sträckte armarna i skyn och jublade, det var min kära familj som hade stannat kvar och nu stod där och följde mig hela vägen in i mål!!! När jag väl passerade mållinjen så glömde jag stänga av klockan så jag visste då inte att jag hade passerat mållinjen på 4.59.59, snacka om timing!!!!

Tårarna bara sprutade när jag passerade mållinjen och jag var klart förvirrad, missade att ta medaljen och fick senare gå tillbaka för att hämta min efterlängtade medalj. 

YES I DID IT!!!

torsdag, maj 28

Laddningen fortsätter

Idag körde vi det absolut sista passet med TSM för den här säsongen. Det var inte många på plats, vi var kanske runt 100 tappra som var där. Precis när vi skulle ge oss iväg så började det vräka ner, rent av tokregna, vi avvaktade ett tag och regnet avtog lite. Till sist fick vi ge oss iväg trots det trista vädret. När man väl är ute så känns det oftast lite mindre jobbigt än när man står inne och tittar ut på eländet. Det blev en lugn och kort tur, 6 km i 7.00 tempo. Jag fegade lite i en uppförsbacke, livrädd för att stumna i benen till på lördag, dom måste vara fräscha och glada då. Vi avslutade passed med några korta ruscher på stadion som nu ikväll låg i stort sett öde.

Efter passet så gav vi oss iväg, jag Marie, Eva-Lena och ytterligare en tjej, till Danvikshallen för att hämta ut nummerlapp och se om de hade något spännande till oss på mässan. De hade de inte,  jag och Eva-Lena köpte powerbars och Marie frestades av nya löparstrumpor, men det var allt. Kändes bra att först köra ett pass med TSM och därefter hämta nummerlapp, blev liksom ytterligare ett avstamp närmare Marathon. 

För att inte bryta ett vinnande koncept så kommer här också en resume på dagens meny
  • Frukost: Youghurt med blåbär och nötter, två lingonlimpa med leverpastej och gurka, 1 glas juice, 1 kopp kaffe
  • Mellanmål: ett äpple
  • Lunch: Suchi 14 bitar
  • Mellanmål: Skinka, keso, avocado och tomater
  • Mellanmål: två Wasa färdiga hårdmackor med pålägg
  • Middag: Stuvade makaroner, broccoli och skina, juice
  • Kvällsdryck, 6dl sportdryck
  • Övrigt: Under dagen knaprade jag också djungelvrål och drack 1.5l Ramlösa

Om två dygn har jag förhoppningsvis gått imål som en segrare!! Med armarna i vädret och ett lyckligt leende på läpparna, eller föresten, leendet ska synas överallt, hela vägen från tårna och hela vägen upp. Hela jag ska lysa!!!

onsdag, maj 27

Nedräkning: 3 dagar kvar

Mina tankar
Nu börjar tankarna att virra runt ordenligt, den ena tanken avlöser den andra i ett evigt surrande, så här är det uppe i huvudet mest hela dagarna:

- "Jag kanske skulle ha varit med och sprungit intervaller igår istället för att fega med lugn distans!" 
- "Bör man dricka resorb, har läst att det är bra".
- "Bör man ladda med en massa sportdryck nu några dagar innan, har läst att det är bra".
- "Gillar inte gröt, funkar det lika bra med yoghurt?".
- "Hur mycket gel ska man ta under loppet, tänkte köra efter MarathonMias råd att ta en typ var 7km, kanske funkar...".

- "Jag kände mig inte riktigt hungrig efter gårdagens urladdning, laddade jag ur för dåligt!"
-"Tänk om jag glömmer något viktigt på lördag"

Idag runt lunch så kände jag att jag måste få öppna en ventil för alla tankar innan det skulle gå helt överstyr och ringde till Marie för att prata av mig lite. Hon tyckte att jag skulle ta det lugnt... hehe, inte så lätt. Kanske köra lite yoga för att tagga ner lite, nog inte helt fel, kanske kör lite på fredagkväll, typ några solhälsningar eller så. Skönt att kunna ringa och prata av sig lite med någon som förstår, tack för tålamodet Marie och att jag får använda dig som en ventil!!

Min dag
Imorse gick jag upp runt sex drack ett stort glas vatten och gav mig ut på en powerwalk, egentligen så ska man jogga på morgonen, men jag tänkte att 3km mycket snabb gång (under 8min/km) också borde göra sitt till. 

Dagens meny har sett ut så här:
  • Frukost: yoghurt med blåbär och nötter, ett mjukt tunnbröd med lite smör
  • Mellanmål: äpple
  • Lunch: Indiskt, Chicken Tikka Masala, med naanbröd
  • Middag: Blodpudding med lite bacon och lingonsylt, färsk gurka, drack färskpressad juice till.
  • Kvällsmat: 1 skiva Bröd med magert pålägg och paprika och färskpressad juice
Jag har läst lite roliga tips också, bland annat kan man läsa ett tips på siten marathon.se som lyder "Under tisdagsnatten äter du ingenting och kommer hungrig till frukostbordet onsdagen". Jag fixade det, åt inte ett smack under natten... och var jättehungrig i morse. Skönt att det finns så enkla saker att göra också.

Hur som helst nu är det mindre än tre dygn kvar och jag kommer att vara tokladdad klockan 14 på lördag. ÅÅhhhhh vad kul det ska bli!!!!!

tisdag, maj 26

Nedräkning: 4 dagar kvar

Ojoj, nu börjar det verkligen kännas i hela kroppen att det är nära. Jag kommer ihåg när jag var till Stadion för första gången i höstas för att börja träna med Team Stockholm Maraton. Då kändes det så oerhört långt fram till den 30 maj, nästan som en hägring, något som inte fanns egentligen. Nu vet jag att den finns, att den existerar, nu är det så jäkla nära, hägringen har skingrats och där bakom är det riktiga Stockholm Maraton och det är stort och det är nu.

Nu har också den sista laddning påbörjats. Igår var jag på Runners Store och köpte mig lite gel att ha på lördag och så köpte jag även två par nya strumpor, känns helt fel att springa i strumpor där det riskerar att bli hål!! Allt som jag kan påverka måste vara perfekt, så att jag inte på lördag står och funderar, "OM jag bara hade ...", "Tänk om jag hade hunnit...", "Jag skulle haft ett par nya..." och liknande tankar. Får bara inte finnas då ska jag bara ha en skön känsla i kroppen och se fram mot att få börja springa.

Idag började jag en lättare kolhydrattömning, jag har tagit bort pasta, ris och liknande. Dagens matsedel:
  • Frukost: Yoghurt med banan, blåbär och nötter. 
  • Mellanmål: Ett äpple 
  • Lunch:  Kalkon, sallad, tomater, morötter, avocado och lite keso till. 
  • Mellanmål: Frukt och keso. 
  • Middag: Liten omelett med broccoli och paprika. 
Ingen aning om det är för mycket, för lite, fel mat, rätt mat, man läser så mycket och får så många olika tips och råd så det är svårt för en amatör att veta på vilket ben man ska stå. Jag försöker gå någon form av gyllene medelväg och efter mitt eget huvud, vad jag själv tror är rätt för mig.

På kvällen så var jag till IF Linnéa, lämnade över lite gel till Stefan som kommer att hålla i vår alldeles egna vätskekontroll, där man kan få fylla med det man har lämnat till honom och märkt upp. Helt suveränt att ha en sån service!!! Kommer att kännas stort att får springa förbi vår egen kontroll, Heja Stefan och ni övriga som kommer att stå där!!

Jag passade också på att springa en kort mycket lugn distans tillsammans med Maria, majskolvmaria ;-), som hade lite känning på baksidan av låret och också ville ta det lugnt. Det är för övrigt hon som har räddat min lördag, jag har fått ta en av hennes T-shirts då min förmodligen inte kommer att hinna bli klar till på lördag. Jag vill ju verkligen springa i klubbens färger. TACK Maria!!!  Det blev en runda på 6 km och vi höll ett snitt på 6.44 så det var riktigt lugnt men kändes också riktigt bra!! Fast å andra sidan, riktigt lugnt... det är ju typ det tempot som jag planerar att ha på lördag så jag hoppas verkligen att samma fina känsla infinner sig då. Övriga i klubben sprang stegintervaller på Zinken.

Efter träningen så samlades vi i klubblokalen där det blev mycket snack om förberedelser och laddning, då ett stort antal i klubben ska springa nu på lördag. Vi bestämde också att vi skulle träffas innan på Östermalms IP, vid det stora träder, där "vi" samlades förra året!! Bra sa alla vi  nyfödda Linneaner... då vet vi ;-).  Fast det är nog inte så svårt att hitta rätt på dem, en stor härlig grupp med glada tokladdade människor i svarta löparkläder, går inte att missa!! Det ska bli jättekul att få springa för IF Linnéa!!!

söndag, maj 24

Jag har haft bättre dagar...

Barn svarar inte alltid som man förväntar sig, ibland har de en helt annan bild av saker och ting.

Som en liten fluga högst upp på väggen

Jonathan, 6år,  är en av mina bästa vänners son, och vi har pratat om att vi skulle ta med honom att klättra. Helene hade berättat att det på en lekplats fanns en liten klättervägg och att Jonathan tyckte jättemycket om att klättra där och hon tyckte att han var jätteduktig.  

Vi började med att åka till Karbin så att han fick prova att klättra, tänkte att det tar väl någon halvtimme - timme innan han tröttnar, men tji fick vi. Förutom en kortare paus då vi smaskade glass så höll han på och klättrade i närapå två timmar. Och vilken naturbegåvning, han var fantastiskt duktig, oerhört modig och mycket metodisk. Imponerande, det var i den åldern man skulle börja med klättringen, då skulle man nog ha en mer avspänd relation till det. Därefter åkte vi till Mc Donalds och åt hamburgare, det var det som stod härnäst på Jonathans önskelista. 

När vi därefter knatade iväg till tunnelbanan så frågade Helene "Idag har det väl varit en riktigt bra dag!" Varpå Jonathan svarade eftertänksamt, "Jag har haft bättre dagar!"

Barn är oförutsägbara, inte riktigt det svar som vi hade trott att vi skulle få. Vi kunde inte låta bli att dra på munnen en del...


Idag var det dags för sista söndagspasset med TSM. Jag hade inte bestämt mig för vilken grupp jag skulle springa i förrän efter uppvärmningen, vilken var 2 snabba kilometrar. Jag bestämde mig för att springa med 4.15 gruppen för att få en riktigt genomkörare. Men efter den snabba uppvärmningen så fixade jag inte att hålla deras tempo utan var tvungen att släppa gruppen efter 1.5 km. Min teori är att jag inte fixar en så pass snabb uppvärmning, det tar för hårt. Jag kom liksom aldrig in i matchen efter den. Så fort jag försökte att öka på lite så dog benen, fulla med mjölksyra och tunga som stockar. Jag släppte som sagt och tog mig i mitt eget tempo tillbaka till Stadion, och körde en riktigt lång skön stretch. 

Om det här var genrepet inför Stockholm Marathon så var det helt rätt, ett genrep ska inte gå bra!!  Om jag ska sammanfatta passet så tror jag nog att jag får låna Jonathans sammanfattning: "Jag har haft bättre dagar!"

torsdag, maj 21

Vilan i fokus...

Sprang intervaller med grupp 4.15 med TSM nu på kvällen. Det blev drygt 5km uppvärmning, därefter var det 10*300meters intervaller i 4.45 tempo. Jag körde de två första hela sträckan, därefter kortade jag ner sträckan till 220-250 meter med bibehållet tempo. Jag kände att det blev på tok för långt för det tempot annars, med en kortare sträcka kunde jag hålla tempot och jag tror att det var ett bättre val än att köra långsammare.

Jag passade också på att prata med några av ledarna om hur  mitt program bör utformas den här sista veckan. Jag pratade också med Marie i telefon innan passet och diskuterade upplägg. Marie tyckte att jag skulle minska ner drastiskt mot min plan, skippa fredag och lördags passen, köra söndagspasset med TSM och därefter köra tisdag och torsdag nästa veckan och kanske lägga in några promenader däremellan. Kolhydrat tömning och laddning tyckte hon att jag kunde skippa och istället äta lite extra men inte överdriva. 

Ledarna jag pratade med tyckte att jag till och med kunde vila onsdag, torsdag och fredag, utan problem. Speciellt som jag efter kvalitetspass ofta har väldigt tunga ben och det tar ett par dagar för mig att få bort tungheten. 

Så.. eftersom jag har bett om råd och nu har fått det så kommer jag självklart att lyssna på alla dessa kloka människor. Jag kommer att plocka bort väldigt mycket träning från planen. Jag kommer att vila mycket mer än jag från början hade tänkt mig. 

Reviderad plan:
Fredag:  Vila
Lördag:  Vila
Söndag:  Snabbdistans med TSM: 2km Uppvärm + löpskolning+3km snabbdistans + 2km nedvarvning
Måndag: Vila
Tisdag:   Lätt löpning, 4-5 km lugn distans.
Onsdag:  Vila
Torsdag: 4km lugn distans med TSM
Fredag:   Vila

Längesen jag vilade så mycket. Jag kommer också att koncentrera mig på att äta riktigt bra mat, dricka massor med vatten och sova massor, här ska laddas!!!

Nedräkning

Jag har en äntligen känsla i kroppen, ser fram mot den 30 maj enormt mycket, det ska bli så kul att äntligen få stå på startlinjen. Den mesta träningen är genomförd och vad jag förstår så är ett hårt pass nu den här sista tiden inte till någon gagn för formen.

Jag vet inte riktigt exakt hur jag ska lägga upp träningen den här sista veckan inför marathon och tar tacksamt emot synpunkter och tips över hur jag ska göra. Min plan för tiden som är kvar är att sista veckan ska vara väldigt lugn. Men om jag ska köra efter Szalkais program så är det ju träning tisdag, onsdag och torsdag i marathon veckan, är det verkligen rimligt? När jag tittar på schemat här nere så ser det rätt mycket ut. Vad bör jag stryka? 
  • Ikväll: Korta intervaller med TSM, tänkte köra i den hårdare gruppen för att få ett riktigt kvalitetspass. Rätt eller fel, ingen aning men det är min plan.
  • Fredag: Lugn jogg, kanske 5km i sakta mak, ska prova det där de kallar mysjogg, vet inte om jag har upplevt det tidare men tänkte att det var dags nu.
  • Lördag: Träning med NMT, tänkte kanske inte köra fullt men ändå vara med och få lite styrka och så.
  • Söndag: Träning med TSM, har inte bestämt vilken grupp jag ska köra med. De två grupperna som jag har att välja på har lite olika pass:
- 4.15 grupen: 2 km uppvärmning + 3x80 m koordinationslopp +
   6 km tempolöpning + 2 km nerjogg.
     - 4.30 gruppen: 2 km uppvärmning + 10 min löpskolning +
   3 km snabbdistans + 2 km nerjogg
  • Måndag: Vila
  • Tisdag: Kväll. Korta intervaller
  • Onsdag: Morgon: 6-7 km lätt jogg, det står på TSM -hemsida att om man ska köra torsdagspasset med TSM så ska det här bytas ut mot det. Samtidigt så står det ju att man ska köra onsdagspasset före frukost. Det är ju rätt stor skillnad att köra sista passet ondag morgon mot torsdag kväll. Vilket är bäst?
  • Torsdag: Väljer idag den lättare gruppen, dvs 4.30-gruppen som kör 4km i riktigt lugnt tempo. Kanske är det här passet som ska strykas?
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Stockholm Marathon Sova länge, äta bra frukost, vila, äta lite mer runt tolv, dricka mycket vatten. Ladda Ladda Ladda.
Förutom träningen så kommer jag att satsa på att vila mycket, äta rätt, helt enkelt må riktigt bra. Förhoppningsvis har jag då också hunnit med att renovera klart mitt lilla rum här hemma så att det bara är att slappa och slöa. Kommer att kännas lite märkligt.

onsdag, maj 20

Klättrat på väggarna

Vaknade i morse full av energi, kändes toppen efter gårdagens icke-dag. Vad som känns extra bra idag är att man har fyra dagars ledighet framför sig, känns verkligen skönt. Ska roa mig i helgen med att få i ordning rummet som jag ska ha till arbetsrum, riva tapeter, spackla och måla. Det kommer att bli jättefint.

På kvällen var jag och Ingela på Klätterverket i Sickla. Jag kom dit lite tidigare än Ingela så jag hann idag värma upp ordentligt, gjorde vad man borde göra varje gång innan ett klätterpass. Körde uppvärmning i form av till att börja med övningar som fick upp blodcirkulation och puls en aning. Fortsatte sedan med lätt lätt bouldering för att även värma upp och förbereda kroppen på rörelsemönstret. Därefter när Ingela kom så fortsatte förberedelserna med att klättra några gånger på en lättare led. Med den här typen av uppvämning så kan nog skador hålla sig lite längre bort. Då jag är rätt skadebenägen så borde det ingå i varje pass.

Jag tog det rätt lugnt idag, vill verkligen inte skada mig nu när det bara är drygt en vecka kvar till Stockholm Maraton. Men trots att jag tog det relativt lugnt så gick jag ändå på några leder i 6a - 6a+ registret med rätt bra resultat. Så länge inte greppen är för krimpiga så går det bra, fingrarna är ännu inte så starka att man klarar den typen av små grepp. Det är nästan fingrarna som tar längst tid att träna upp, så enormt mycket små små muskler och senor som ska få tid på sig att bli starka.

Som belöning för ett bra pass och som start på en härlig helg så gick vi på Creperie Tre Knop och käkade efteråt, hur gott som helst. Jammi!!

tisdag, maj 19

Idag har inte hänt

Idag blev det en dag att glömma. Kom inte från jobbet förrän runt 19 så jag missade Linnéa-träningen, jättetrist då de skulle köra intervaller på Zinken, viket jag gärna hade varit med på. 

När jag väl kom hem var klockan strax efter halv åtta, vädret var helt fantastiskt och jag kände att det skulle bli såå skönt att komma ut och springa en runda. Min plan var att springa runt Hammarby sjöstad bort mot Dannvikstull och tillbaka mot Skanstull på södermalm-sidan. Jag kom inte så långt innan min mage protesterade totalt, jag fick vända hemåt igen. Jag hade då sprungit strax över 2 km. Tänkte att det ju inte räcker så jag gav mig ut på en 4km runda till. Det kändes fortfarande inte bra. Jag funderar på om det är att jag käkat äpple ett par timmar innan, jag har upplevt problem efter det tidigare. Jag får nog skriva upp äpple på listan över förbjudna produkter fram till Stockholm Marathon.

Så, nu har jag glömt, dagen har inte hänt. Imorgon är det tisdag...

Tjing!!

Så blev vecka 20

MåndagVilaGenomfört
TisdagBackträning, kort backe med LinnéaGenomfört
OnsdagKlättra på klätterverket med IngelaGenomfört
TorsdagKorta intervaller med TSMGenomfört
FredagNordic Military TrainingInställt
Lördag Styrketräning, körde funktionsträningGenomfört
SöndagLångpass med TSM, 23km med fartökningGenomfört :-)

söndag, maj 17

Fartökning i Hagaparken

Igår så körde jag ett pass funktionell träning, styrketräning, med lite boll, balansplatta, vikter och dylikt. Jag körde lite som vi körde i Portugal, med olika funktionella övningar, körde i 50s vila och byte av övning i 10s. Det blev 14 olika övningar och jag körde idag om två set. Ett pass som gav en hel del, lyckades köra slut på mig rätt bra.

Idag då... idag var det dags för långpass med TSM igen. Sista långa passet inför marathon, så idag ville man ju verkligen att det skulle kännas riktigt bra, att man fick bra flyt och att det skulle kännas lätt. Det var ju trots allt bara 23 km. Det gjorde det inte, det kändes ganska tungt idag. Jag pratade med lite folk, som kan det här bättre än jag och det är tydligen helt i sin ordning att det känns så. OM det ska kännas riktigt tungt någon gång, så är det nu. Om det stämmer så måste jag ju ha prickat in formen precis och kommer att vara på top om två veckor, det känns skönt :-).

På Östermalms IP innan vi skulle springa så var det något stort som hände... Det var premiär på den officiella Marathon-låten, Thomas hade med en cd-spelare och körde låten för oss under stort jubel förstås... 

Vi började med att springa i vårt normala lugna tempo, runt 6.40, eller rättare sagt så höll vi närmare 6.30 tempo, inte jättemycket fortare men faktiskt kännbart. Vid 7km tog vi en kortare vätskepaus för att sedan öka tempot till under 6.20, vi höll nog mellan 6.00  och 6.20 och ännu snabbare bitvis. Fartökningen skulle vi ha i 6km för att sedan gå tillbaka till det lugnare tempot resten av sträckan. 4km in på fartökningen så tog jag slut och var tvungen att slå av på tempot, fick också sällskap av Hanna, som fick problem med benhinnorna. 

Vi kom ifatt de andra då det var någon km kvar på fartökningen, de tog en extrarunda och väntade upp oss eftersläntrare. Sen höll jag tempot med dem in till vätskekontrollen som de hade satt upp vid Östermalms IP vid 15km. Bananer och sportdryck fick fart på benen ett tag igen. Idag hade jag även tagit med mig en förpackning med koncentrerad energidryck som jag tog vid 10 km, det funkade bra, vet inte om jag fick så mycket extra energi av den men magen funkade. Det var mest det jag ville testa inför maran.

Efter Östermalms IP så fortsatte vi ut på Djurgården för de sista kilometrarna. Jag hängde med bra fram till 21 km, då jag återigen kroknade och fick rätt ont, överallt: i vänster knä, höger benhinna, under höger fot, fick håll, kändes helt enkelt inte bra!!!. Höll igen lite några hundra meter för att sedan peppa upp mig och ta mig i kragen och orkade därefter hela vägen in tillbaka till IP. Totalt blev sträckan 24 km, en kilometer längre än plan, och det näst längsta jag har sprungit tidigare. Så även fast jag kroknade vid ett par tillfällen så är jag ändå nöjd med passet. Jag hoppas på att det är så att jag är lite sliten, tuffa intervaller i torsdags och ett riktigt bra styrketräningspass igår.

Idag var det också premiärturen för mina nya 2140. Det är exakt samma sko som jag har kört med ett antal gånger tidigare, samma modell och samma storlek, fast idag tyckte jag att de kändes lite korta, fick lite ont i tårna. Vet inte vad det beror på, har ingen teori och orkar inte spekulera, vet bara att det var så det kändes. Nu får jag fundera på och ta ställning till hur jag gör på maran, om jag ska chansa på dessa skor eller om jag ska ta några andra. Jag ska springa i dem på tisdag också och känna efter igen. 

torsdag, maj 14

Pappersväggen har blivit wellpapp

Vanligtvis så springer jag alla mina pass med 4.30 gruppen, men idag så tänkte jag att eftersom det är ett kvalitetspass så ville jag ha så mycket kvalitet som det bara gick att få till. Detta gjorde att jag idag valde att springa med 4.15 gruppen istället. 

Passet blev ut så här
  • Uppvärmning 3.5 km i strax över 6.00 tempo
  • 3 koordinationer över 100 meter
  • 5 * 200 meter i tempo runt 4.35 med 45 s vila mellan
  • 3 minters vila
  • 5 * 200 meter i tempo runt 4.45 med 45 s vila mellan
  • 3 minters vila
  • 5 * 200 meter i tempo runt 4.35 med 45 s vila mellan
  • Nedvarvning ca 4km i 6.20 tempo


Jag orkade springa alla intervaller på ett bra sätt, höll tempot hela intervallerna ut, dvs sackade inte någon intervall sista metrarna som jag ofta kan göra. Jag känner då ofta att snart är jag i mål och då har jag ofta svårt att bita ihop hela vägen. Jag ser det som ett stort steg framåt. Antingen berodde det på att jag är i bra form så att det inte var omöjligt att hålla hela vägen eller så berodde det på att jag faktiskt har byggt på pannbenet lite. Kanske mitt pannben nu är uppe i wellpapps tjocklek... Oavsett vilken anledningen är så är båda mycket bra anledningar och steg framåt i min utveckling. På slutet var jag riktigt trött, benen stumnade helt den sista km på nedvarvningen. Jag ser det som att jag verkligen tog ut mig och det känns bra.  

Nu sitter jag här och är rätt trött och funderar på om jag verkligen borde köra NMT imorgon bitti eller inte. Fast det är väl klart att jag ska, vad kan hända... jag kan bli riktigt trött men det är ju vilodag på lördag så det är ju i sin ordning. Eller hur?

onsdag, maj 13

Social samvaro ...

Sådär ja, då var klätterpasset på verket avklarat. Eller avklarat är nog lite fel uttryckt, för det låter som om det vore något som man bara vill ska vara över och så är det ju inte alls. Det är ju faktiskt jättekul, att utmana väggarna och träffa Ingela. 

Jag tog det lite lugnare med klättringen ikväll, utmanade bara lite lagom. Det var ju vid förra inomhusklättringen som jag skadade nacken och blev borta från all träning nästan en vecka och från NMT- träningen i drygt tre veckor. Det vill jag verkligen inte ska hända igen, inte så här nära inpå Stockholm Marathon. Men trots att jag tog det rätt lugnt så kände jag ändå en klar förbättring mot tidigare. Leder som jag inte alls kommit upp på förut gick nu som en dans. Det känns som om de flesta 5c-leder nu är överkomliga. Med andra ord så har jag blivit klart starkare, det känns riktigt bra.

Väl hemma så kom jag till dukat bort... Madde från Östersund är här och hälsar på och hade fixat jättegod mat. Jättekul att träffas, det blir ju inte så ofta nu när hon bor där uppe in norr. Nu sitter vi här vid köksbordet och knackar på varsin dator. Det är social samvaro det, hahaha.

tisdag, maj 12

Vicken tisdag!!!

Idag har det hänt ett antal bra saker som har varit kul och peppande mot Stockholm Marathon.

Sak1: Jag tävlar för IF Linnéa
Kollade imorse om arrangörerna av Stockholm Marathon hade uppdaterat mina uppgifter och visst!! Nu kommer jag att springa för IF Linnéa på Marathon, fatta, jag ska springa för en riktig löparklubb, och inte vilken löparklubb som helst, utan den bästa. Det är riktigt coooolt.

Sak2: Nyinköpta joggingskor
Blev så upprymd så jag av bara farten tog mig ner till Runners Store strax innan lunch för att inhandla The Shoes, Asics GT 2140, de skor som ska få äran att ta mig runt Stockholm Marathon den 30 maj. Passade också på att köpa Marathon drycken Maxim med årets smak, grapefrukt, jammi jammi. Jag köpte också mina första energisippar (eller vad det kallas), dvs små porttionsförpackningar med koncentrerad energi. Då jag aldrig provat det tidigare så köpte jag två varianter, en som är som en ren gele som man måste dricka vatten till och en som är mer utspädd och som man kan ta som den är. Två energibars åkte också ner i korgen. Och ett par nya strumpor som också ska få följa med runt.

Sak3: Startbeviset har landat, startnummer K2720
Nästa pepp var när jag kom hem, då låg startbeviset i brevlådan, då pirrade det till lite, det börjar verkligen närma sig!! Efter mer än sex månaders träning mot detta stora så är det nu bara 18 dagar kvar! 

Sak4: Backträning med Linnéa
Backträningen idag körde jag med IF Linnéa. Jag kände mig idag inte helt ok, bubblig och knorrig i magen och lätt illamående så jag var inte supertaggad och kände mig inte oövervinnerlig idag men passet blev ändå genomfört med betyget godkänt. Backdelen var 7 minuter längre än förra veckan, backen var ett par procent brantare och 30 meter längre, och jag körde 12 vändor istället för 8. Jag har också lyssnat på både Marie och Staffan som gett mig goda råd i hur jag ska hantera backträningen. Med dessa goda råd i bakhuvudet så försökte jag ockå att hålla igång hela tiden, i början så joggade jag ner utan vila varken uppe eller nere. Under de sista vändorna blev dock tempot lite lägre och jag var tvungen att samla mig lite på backkrönet innan jag kunde fortsätta. Men i det stora hela ett mycket bra pass. Förhoppningsvis lika formgivande som förra veckans intervallpass.

Sak5: Alla goda råd
Tusen tack alla som skriver på min blogg och ger mig en massa goda råd. Då jag är en amatörernas amatör då det gäller det här med löpning så är jag oerhört tacksam för synpunkter. Ni sitter på mina axlar med era goda råd då jag springer. 

söndag, maj 10

Så blev vecka 19

MåndagVilaGenomfört
TisdagBackträning, kort backeGenomfört
OnsdagKlättra på klätterverket med IngelaInställt pga jobb
TorsdagKorta intervaller med TSMGenomfört
FredagNordic Military TrainingGenomfört
Lördag Lätt distanslöpning 5kmStällde in passet, behövde vila inför mogondagens långpass.
SöndagLångpass med TSM 28kmGenomfört :-)

Mitt livs längsta pass - hittills

Idag var det långt, oerhört långt, 4 km längre än vad jag tidigare någonsin har sprungit. Idag sprang vi 28 km!!

Laddning
Uppladdningen började redan igår kväll, med att gå på dansens hur med goa vänner och se en fransk dansgrupp. De dansade någon blandning mellan balett, hiphop, streetdance och väldigt mordern dans allt till klassisk musik. Helt fantastiskt. Innan föreställningen var vi och käkade, självklart ett stort lass pasta... man måste ju kolhydratladda. Efter föreställningen så fortsatte jag med rent svenskt kranvatten på skybar vid centralen. Så nog var laddningen komplett.

Frukostladdning
Laddade på frukosten med en tallrik yoghurt, med solroskärnor, hasselnötter, flingor och banan, till det käkade jag en fibertunnbrödmacka med ost och en god kopp kaffe. Kommentarer på det??? Fel, rätt, för lite, för mycket? Jag har ingen aning...

Föreläsning
Klockan tio var det dags för föreläsning, pepptalk av Anders Szalkai, och lite tips inför de sista tre veckorna. Hur man ska äta, vad man ska äta, när man ska äta. Hur man ska träna om man tycker att man har missat pass och hur man ska träna om man ligger i fas med träningen. Jag tror jag tillhör den tidigare gruppen, den som inte ligger i fas, det innebär att jag bland annan ska försöka klämma in ytterligare ett långpass utöver det som är planerat nästa söndag. Ska försöka få en ett pass på kanske 20 km fredagen veckan innan maran (alltså typ 8 dagar innan).

Ytterligare som jag genast tog åt mig var en del av hans uppladdning, han ställde på kvällen före loppet fram ett par nyinköpta joggingskor, vilket genast fick mig att kika ner på mina slitna, spruckna skitiga +100-milare, och tog beslutet att ett par nya joggingskor ska inhandlas innan loppet. Självklart i god tid så att jag hinner springa lite i dom innan.

Han pratade också om olika löpstilar, spänstigt, vilket man gör vid snabbare löpning och marknära, vilket man utöver under ett långt lopp. Jag försökte tänka på det under dagens långpass och prova på olika för att känna efter. Vid en snabb analys så kom jag fram till att: marknära löpning = energibesparande, vilket är bra, det var faktiskt stor skillnad. 

Långpasset
Sen var det då dags att ge sig iväg, planen var att alla grupper skulle springa Stockholm Marathons sista runda som är på 22 km och därefter lägga på ytterligare en runda beroende på hur långt gruppen ska springa. För oss, 4.30 gruppen, innebar det en runda på drygt 6km som skulle avverkas efter varvet.

Det var fantastiskt bra ordnat med tre vätskekontroller där man bjöds på den sportdryck som används på självs Marathon. Den första kontrollen var vid Gröna lund, den andra i Rålis och den sista inne på Stadion, där det också bjöds på bananer. Tack för ett mycket bra arrangerat pass!!


Vi började med att sringa ut på djurgården, där man nästan fick känning att vi var på safari, en cirkus hade slagit upp sitt tält där och det var en massa hagar med djuren som vi sprang förbi. Exotiskt värre!

Vid första vätskekontrollen erbjöd de också att man kunde få lägga av sig kläder. Det var rätt kyligt när vi startade, kallt och småduggade, därefter sprack himlen upp och solen tittade fram och värmde oss, riktigt härligt. Så det var många som nappade på det erbjudandet. 

Vidare via Strandvägen, gamla stan, söder mälarstrand och över Västerbron, där nästa kontroll var belägen. Västerbron kom vi fram till efter ca 13 km löpande, gav en ganska bra känsla över hur det kommer att kännas på dagen D. Måste säga att det kändes oerhört bra, självklart kände man av backen upp men alla, hela gruppen, joggade upp hela vägen från söder mälarstrand och hela väggen upp till toppen. Vi var så starka!!! Fantastiskt bra av alla, jag hörde flera som kommenterade hur lätta backarna kändes, så träningen har verkligen gett resultat. 

Efter den vätskekontrollen när vi började närma oss stadshuset, fick jag min första dipp. Jag tyckte att jag var jättetrött och tänkte att jag kommer inte att fixa det här. Då försökte jag resonera med mig själv, jag frågade mig själv:  
- Har du jätteont i benen?
, njej, det kunde jag inte påstå... ok Har du jättehög puls? nä, det är ok... Ok Sista frågan, är benen supertunga... Nej inteheller det blev ett jakande svar. 

Ok, sa jag då till mig själv:
 - sluta gnäll och njut av omgivningen och spring på, du är ju grym, det här går ju skitbra. 
OCH det hjälpte, jag fick ny energi, slutade att känna efter så himla mycket utan istället njuta av att kunna.. Att ha förmågan. Jag fick ett par till liknande dippar men kom över även dessa.

När vi kom fram till Stadion och sprang in där för att ta oss till den sista vätskekontrollen så hade jag innan peppat mig att: Det blir aningen längre vila inne på Stadion, sen är det bara 6km kvar, jag kommer att fixa det här... 
OCH det gjorde jag, jag var med hela vägen, även sista varvet inne på stadion var jag med, det var länge sen jag orkade, men idag var jag stark. Och det bästa är att jag vet att jag kommer att fixa maran, det var ju bara 14 km kvar, 14 km.. det är som en spott i havet.

fredag, maj 8

Ett dygn med två tuffa roliga pass

Sitter och tar igen mig och ska strax fälla ner ryggen mot spikmattan för ytterligare avslappning. Är skönt trött efter två bra pass det senaste dygnet.

Torsdag kväll
Korta intervaller stod det på programmet för den här kvällen. Korta intervaller, med det menades idag 400-meters intervaller. Det var  en liten tapper skara som hade samlats på Stadion för kvällens pass. Vi var bara sju deltagare och tre ledare, det var Stina, Annika och Per. Passet började med 4km uppvärmning, tempot var relativt högt för kvällen, vi höll nog runt 6.20 tempo på uppvärmningen, alla var superpigga. Vi sprang Vallhallavägen ner förbi tv-huset, Cirkus och passerade några Ambassader på väg ut mot Gärdet där vi körde själva intervallerna. Innan intervallerna så sprang vi tre stycken koordinationslopp på 100 meter för att få upp lite tempo i kroppen.  Intervallerna såg ut så här:
  • 4*400 meter med 1 minuts vila mellan
  • 3 minuters vila
  • 4*400 meter med 1 minuts vila mellan

Det tänkta tempot var att ligga mellan  5.00 och 5.15, fast alla var så jäkla duktiga så tempot hamnade istället på mellan 4.54 och 5.10, sjukt bra jobbat av alla. Det var ändå rätt tunga intervaller, åt ena hållet så hade vi en uppförsluta de sista 100 metrarna och åt andra hållet var det motvind, så det var till att kämpa åt båda hållen.

Fredag morgon

Hade grymt svårt att mobilisera krafter för att ta mig upp 05.20 nu på morgonen. Det är nu mer än tre veckor sedan förra NMT passet så nu står man på ruta noll igen och det är grymt jobbigt. Men jag hoppas på att lite tuff träning kan få mig att ta nästa kliv framåt. Jag vill verkligen få upp tempot, kunna känna att, som ett första steg, sex-minuterstempo ska kännas som lätt distans löpning. Än har jag en bit kvar!!

Passet idag leddes av Håkan, tuffa Håkan, och codriver var Magnus. Håkan sa efter passet att han hade kört lugnt... olika åsikter där tror jag, jag var i alla fall helt slut, fanns inte mycket kvar att vrida ur där. 

Det började bra med att vi skulle sätta oss ner och sträcka ut benen framför oss och sedan ställa oss upp, på kommando, Sitt, Stå, Sitt, Stå, självklart utan att hjälpa till med händerna. Då kände jag att "det här går bra, det här fixar jag, det här är lätt". Sen körde vi lite andra små övningar i skapligt tempo för att få upp lite puls. Kändes fortfarande helt ok. 

Sen började det...  Vi ställde upp i två led och "joggade" iväg från Zinken upp för en backe, kanske 200 meter lång, Högst upp så sa Håkan att vi skulle jogga ner tillbaka till start, sedan skulle man dela upp sig två och två och den ena skulle bära upp den andra på ryggen, upp för hela backen!! Sanna som jag kämpade ihop med, började, hon var helt grym, sprang om allt och alla. Sen var det min tur, det gick superbra i typ 40 meter sedan började jag få mjölksyra i benen, kanske att gårdagens intervaller satt kvar i benen. Sanna jobbade på peppingen med:
 - "Tänk att det är en mygga som sitter på ryggen".
 - "Du kan det här, du är stark".
 - "Du är snart uppe, bara 20 meter kvar".
 - "Du är grym".
och andra hejarop, jag lovar att det gjorde att jag orkade mobilisera ytterligare krafter så jag tog mig några meter till. Fruktansvärt jobbig övning, mjölksyran bara sprutade!! 

Resten av passet gick lite bättre, kändes inte lika galet jobbigt som just backdelen gjorde, kanske kan bero på att den senare delen av passet var mer koncentrerat till överkropp och den har ju inte gjort många handtag senaste tiden. Benen däremot har ju uträttat två tuffa intervallpass den här veckan. 

Summa sumarum så har det här dygnet känts väldigt bra. Två pass som har varit skitroliga och som jag tror har gett massor till formen mot Marathoon. Det känns helt enkelt som om jag är på rätt väg. Det ska bli spännande att se hur söndagspasset kommer att gå, 28km, det är skitlångt!!!

Mot shaktimatt!!

onsdag, maj 6

Köpt en kompis

Besöket hos naprapaten gick riktigt bra. Han bände och knäckte lite lagom och så körde han akupunktur. Sex nålar satte han i nacken och runt höger skulerblad. Jag tycker det är lite läbbigt med nålarna, inte för att det gör superont, förutom då han skruvade på dem, då gjorde det rätt ont. Men det är lite jobbigt med sprutor o nålar. Skönt att det var i ryggen de satt, då slapp jag se när han stack in dem. Tänk att man ska vara så feg för lite nålar!! 

Han tyckte precis som jag att jag var mycket bättre, lite stel och fortfarande sämre rörelse på höger sida, men klart på god väg att bli bra. Det innebär att jag nu har bestämt att jag kommer att köra militärträninen på fredag, jippi!! Han tyckte visserligen att jag kanske inte skulle pressa fullt under första passet utan ta det lite lugnt för att se hur det går. 

Jag passade också på att investera när jag var där. Jag köpte en kompis, en rosa liten kudde fylld med körsbärskärnor. Det är samma typ av kudde som vetekuddarna, men med den skillnaden att körsbärskärnorna är lite större vilket gör att kudden känns lite luftigare. Den är också formad på ett bra sätt som gör att man kan ha den över axlarna även när man rör sig. Har den på mig just nu, jätteskönt. Man lägger den ett par tre minuter i micron och sen gör den underverk mot ömma axlar och stela nackar. Och för att det hela skulle funka så köpte jag även en micro...

tisdag, maj 5

Backpass - tillräckligt hårt?

Backpass idag, härligt då det är ett riktigt formgivande pass. På väg hem från jobbet så småregnade det, vilket inte på något vis tog bort min entusiasm mot att ge mig ut att springa. Lite kyligt tyckte jag dock att det var så jag tog på mig en extra tröja när jag gav mig iväg, faktiskt så åkte en mössa och ett par tunna vantar också med. Väl ute så klarnade det upp och solen kikade till och med fram bakom molnen, ytterligare humörhöjare.

Min tanke var att springa bort mot Årstaviken och ta backarna där, hade väl inte riktigt bestämt mig för om jag skulle springa hela vägen bort till Liljeholmen och tillbaka och köra hårt i de backar som jag stötte på eller om jag skulle stanna i en backe och köra "riktig" backträning. Väl ute så blev det det senare. Jag började med lätt jogg, som sen visade sig bli 3.5 km i 6.04 tempo, bra tempo för att vara uppvärmning.

Jag startade backpasset med lite löpskolning, allt enligt programmet. Jag körde följande övningar:
  • 3*30m höga knälyft
  • 3*30m mångsteg
  • 3*30m tågång
  • 3*30m utfallssteg

Därefter körde jag 15 minuters backträning i en backe med ungefär 8% lutning. Jag hann med 8 repetitioner i backen. Jag körde runt 5 minuters-tempo uppför, vilade lite och småjoggade nerför, vilade lite igen innan nästa backelöpning.

Jag är lite fundersam på om det är "tillräckligt" hårt eller om jag borde köra på hårdare. Än så länge har jag ju inte spytt av ansträngningen så jag kanske har en bit till att pressa.

Hur gör ni andra när ni kör backe?

Jag var ju med på ett backpass med Linnéa, och vad jag kommer ihåg så vilade de flesta mycket mindre mellan ansträngningarna än vad jag gör.

Blir det mycket sämre kvalitet om man vilar för mycket mellan?  

Imorgon är de dags för naprapaten igen.

söndag, maj 3

Flyttträning

Söndag kväll och jag känner mig trött men väldigt nöjd med den här fantastiska långhelgen.

Jag flyttade i torsdags och har inte hunnit packa upp i stort sett mycket mer än köket. Vädret har varit alldeles för bra för att vara inne och hålla på med dammiga lådor. Jag har kört lite adhok istället När jag har behövt någon pryl så har jag börjat kolla i en låda, ifall den var en nitlott, flyttat den åt sidan, kollat i nästa låda och så vidare tills jag har hittat det jag letat efter. Nästa gång jag saknat något så har proceduren börjat om, ofta då vet jag ju att jag såg den där prylen i en låda någonstans, men det hjälper inte så mycket när alla lådor står huller om buller och det är omöjligt att komma ihåg exakt i vilken låda det var. Självklart har jag inte skrivit på lådorna vad de innehåller, då vore det ju ingen sport!!!

Kanske ska strunta i att packa upp, det är ju rätt bra träning att lyfta tunga lådor fram och tillbaka, och tillbaka igen...

Intervallträning med TSM

Idag var det inte något långpass med TSM utan det var intervaller inlagda i programmet istället. Vi körde två kilometers uppvärmning och därefter tre koordinationslopp innan själva intervallerna började. Vi körde en runda där vi la in intervallerna, mycket trevligare än att köra dem fram och tillbaka samma sträcka. Själva intervallerna körde vi 3 * 3 * 500 meter med 1 minutes vila mellan intervallerna och 2 minuters vila mellan serierna. Så det blev totalt 9 stycken femhundringar. Vi körde i ett tempo av 5.40 min/km. Intervallerna kändes riktigt bra, jag kände inte att jag hade några problem med att hänga med. Däremot var jag väldigt trött och tung i benen efter intervallerna på nedvarvningen, så nog tog de i alla fall. Det var riktigt kul, ett bra pass.

Ser nu fram mot en vecka där jag även kommer att köra träning med NMT, tanken är att köra med dem i alla fall måndag och fredag, jag tror jag hoppar över konditionspasset på onsdag, behöver i alla fall en hel vilodag.

lördag, maj 2

Klättring med Ingela på Simonsberget i Tunaberg

Då vädret skulle vara bra hela helgen så planerade jag och Ingela att vi skulle ge oss ut och klättra i alla fall en av dagarna. Ingela hade bara varit i Tunaberg vid ett tillfälle tidigare och då Tunaberg erbjuder superfin klätting i våra grader så bestämde vi oss för att ta oss dit. Vi planerade att vi skulle hyra en bil då varken jag eller Ingela äger någon. Något som var klart lättare sagt än gjort, det var helt enkelt helt kört på den fronten. Vi kollade på nätet för att se om det fanns något ledigt och Ingela gjorde ett hästjobb med att ringa runt till en massa biluthyrare men utan resultat. Till sist så förbarmade sig Ingelas bror över oss och vi fick låna hans bil under lördagen så att vi kom iväg till sist.  Vi hade en superfin dag där  och jag kände mig rätt stark i psyket, det var skönt. Visserligen klättrade vi bara leder som jag har klättrat tidigare men det brukar inte vara någon garanti för att psyket är med alla gånger. 


Att klättra ihop inomhus vet vi ju redan att det funkar och nu så vi att det funkar bra att klättra ihop även utomhus, det är inte alltid en självklarhet. Utomhus klättringen, speciellt när man klättrar traditionellt, kräver mycket mer av en, än inomhusklättringen. Det är så många fler faktorer som kommer in. Allt från att kunna hantera rädsla på ett bra sätt och att lita på att replagskompisen exempelvis lägger bra säkringar så att man känner sig trygg ihop. Vi lyckades också tajma ihop utrustningen efter lite diskussion och klättring. Det är ju så att man alltid har sina favoriter i sitt rack. Jag exempelvis vill inte gärna klättra utan mina offsetkilar och Ingela lämnar inte gärna sina aliens (en typ av kamsäkringar). Men vi lyckade komma överens till sist.

Vi fick ihop rätt mycket klättring, vi fick ihop åtta leder, och vissa leder så klättrade vi två gånger för att båda skulle få leda. Ett ok dagsverke. Var inte hemma förrän halv nio på kvällen och då var jag redigt trött. Vid halv tio sov jag!!!

fredag, maj 1

Långfredag


Nu idag så hade jag äntligen tid för att träna igen. Veckan har gått åt till flytt, jag har flyttat in i en jättefin liten 2.5:a i Hammarbyhöjden och det har mest varit träning i form av att lyfta kartonger. Dagen börjde väldigt mysigt, jag drog upp persiennen från köksfönstret och tittar ut och ser et rådjur utanför, jag fick det till och med på bild, inte världens bästa bild men om ni letar lite så ser ni faktiskt rådjuret. Det står mellan trädet och solstrimman.

Idag eller rättare sagt igår var det dags för veckans långpass men då jag flyttade igår så blev passet idag istället. Det är ju lite omstruktureringar i schemat den här veckan förmodligen på grunda av att det är en långhelg. På söndag så blir det istället för långpass ett intervallpass med TSM.

Vädret idag kunde inte vara bättre för ett långpass. Solen strålade från en klarblå himmel och temperaturen var behaglig runt 16-17 grader. Jag och Marie bestämde att vi skulle köra passet tillsammans så hon tog pendeln från Stuvsta till Årstaberg. Tåget anlände Årstaberg runt 10.10 och samma tid så sprang jag hemifrån. Jag mötte upp Marie någon kilometer bortanför Eriksdalsbadet, mot Årstabron till, och när vi möttes så vände jag och vi började med att springa runt söder, förbi Eriksdalsbadet mot Danvikstull, förbi vikingline-terminalen via slussen och södermälarstrand upp på Västerbron. 

Efter Västerbron tog vi norr mälarstrand mot stadshuset, via kanalen bort mot Karlbergsslott, då vi vände tillbaka via Lindhagensplan. 

På väg mot Rålambshovsparken så fick Marie, som jobbar på en reklambyrå, syn på en reklampelare med deras kampanj för Stockholms stad, den var vi självklart tvungna att föreviga. När detta väl var gjort så fortsatte vi bron över Rålisparken, över Västerbron och vidare via Hornstull. Vid nya Årstabron så lämnade jag Marie som fortsatte över bron mot Årstaberg till Pendeln, tillbaka till Stuvsta. Själv fortsatte jag då mot Skanstull och hemåt. 

Rundan blev för min del 24 km, 4km längre än vad som stod på schemat. Löpningen kändes väldigt bra för min del, jag hade bra fart i benen och kände mig stark. Tyvärr så hade jag samma känsla i kroppen som i söndags, då kroppen började protestera lite med ont här och var då jag passerade 20 km. Hoppas verkligen att det kommer att kännas lättare på maran, eller åtminstone att kroppens protester kommer senare. Marie hade det idag lite tyngre än mig, hon hade kört ett tungt bodypump - pass i veckan som satt kvar i benen. Det var supertrevligt med sällskap på hemmaplan, tusen tack Marie för ett trevligt långpass så här en fredag. Mer av den varan kommer det att bli under sommaren.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil