Fystest á la NMT

Nu på morgonen så var det då dags för mitt första fystestpass med Nordic Military Training. Jag började med att ladda inför fystestet med intervaller igår kväll!!! Smart eller hur... 

Nu på morgonen så ställde jag klockan på 05.20 för att hinna äta lite lätt och ta mig till Zinken, packningen hade jag fixat redan igårkväll så det var bara att äta klä sig och ge sig iväg. Efter det mailet som gick ut från NMT igår angående vad man bör/ska äta inför ett morgonpass med NMT så bestod min frukost av en apelsin och en banan. Det stod nämligen i mailet att det är det bästa för kroppen, det tas snabbt upp av systemet så att man kan tillgodogöra sig näringen redan under passet. Annan mat tar längre tid och är bortkastat på tidiga morgonpass.

Jag var på plats vid Zinken i god tid typ 06.10 för att möta upp alla NMT:are. När jag kom dit var det TOMT. Inte en människa på plats!! Jag sprang med min packning (ska klättra ikväll så packningen var rätt rejäl), tillbaka in på Zinken, ingen där heller, det var verkligen skittomt. Tillbaka igen till dit jag trodde vi skulle ses då ser jag ett gäng som springer iväg typ 400 meter framför mig och inser att jag borde ha varit med där. Jag kutar efter och hittar dem till sist inne på en grusplan, med andan i halsen så kom jag fram och körde igång. Typ världens bästa upplägg för fystesten!!!

Det började med lite uppvärmning i form av jabbande mot varandra och därefter så skulle fystesten börja, vi sprang en uppvärmningsrunda först för att de skulle visa oss banan. Det var en kilometer som skulle tillryggaläggas EN kilometer, det är ju typ ingenting!!! Men jag tog slut redan på uppvärmningen och när vi väl skulle springa rundan så var jag redan helt färdig. Det började bra med lätt nedförslut, jag var bra med de övriga.. i ungefär 10 meter, sedan var jag distansierad av alla utom Kalle, han som höll i passet som "joggade" med mig längst bak. Sista 200 metrarna av kilometern var det uppförslut, då var jag helt sänkt. Kalle och en annan man (har tyvärr inte uppfattat hans namn) sprang med mig och peppade, höll en hand lätt i ryggen och verkligen "bar" mig uppför sista backen mot målet. 5.25 minuter tog rundan för mig.

Därefter delade vi upp oss två och två för nästa moment, klassiska armhävningar på, på tå självklart. Tjejen Maria som jag jobbad med var så grym, 77 armhävningar fick hon ihop på två minuter, helt sjukt mycket. Själv dog jag efter typ 20, finns nog en viss förbättringspotential där.

Nästa moment var statisk magövning, man skulle ligga på rygg med fötterna typ 10 cm ovanför marken, händerna korsade framför sig med händerna på axlarna och så skulle man lyfta skuldrorna från marken och ligga så så länge man orkade. 50 sekunder.... tja. no comment...

Momentet därefter var sprintintervaller, en sträcka på 20 meter mättes upp och däremellan skulle man springa fram och tillbaka så många gånger som man hann på 2 minuter, jag lyckades klämma in 18 stycken, vilket jag tycker är grymt bra, finns väl lite att jobba på där men inte lika mycket tror jag som i övriga övningar. Även här fick jag hjälp och pepping, hjälpisen som sprang med mig på kilometern, sprang bredvid mig även här på slutet och peppade. 

Det sista momentet var Burpies, det innebär att man står upp, böjer sig ner sätter händerna i marken, hoppar bak med fötterna, hoppar tillbaka och därefter gör ett upphopp med handklapp ovanför huvudet. Gav fruktansvärt mycket mjölksyra! Jag lyckades klämma in fantastiska 31 stycken.


Vi avslutade med lite jabbande och ålande mellan varandra.


Det var min första fystest, nu är det bara att jobba järnet inför nästa så att man förbättrar sig, mitt stora mål är att framför allt jobba med huvudet, att kämpa på även fast kroppen skriker i högan sky att den inte klarar mer. Det är min största utmaning.

Fantastiska människor på passet, allt från alla deltagare som peppade som bara den och framför allt till Kalle och mannen, som peppade och hjälpte och "bar" mig igenom hela passet.

"I'm gonna be strong!!!!!"