Härlig klättring på Simonsberget

Nyss hemkommen från två härliga dagar i Tunaberg. Det har varit bra väder, riktigt varmt när solen har legat på. Det var jag och Mats som gav oss iväg för ett par dagars klättrande på det härliga Simonsberget. Berget har massor med fina spricklinjer i blandade grader så det passar de flesta.

Vi kom dit runt tolvtiden på långfredagen och började då med en lunch, sedan var det dags att ge sig iväg och utmana berget. Vi bestämde att jag skulle börja leda så jag valde en lite lättare led för att få en liten självförtroende boost. Det lyckades, gick hur bra som helst. Därefter gick vi upp mot toppsprickan på berget för att köra klassikern Evas spricka. Mats ledde den först och jag gick som andreman, sen ledde även jag leden utan några som helst problem.

Därefter toppade vi en sexa, Kirsti himmelsfärd, det är bra för min del att köra lite tyngre på topprep för att pressa lite grader. Det sista vi gjorde på fredagen var att jag ledde Graviditetsleden, en fin fyra,  sedan var det dags att gå ner och göra kväll. Det var väldigt lite folk där med tanke på att vädret var fantastiskt och det är en långhelg, hela fyra dagars ledighet. Det var bara ett annat gäng förutom oss, tre killar från dalarna, som tältade där. Känns bra att leda lite femmor redan så här tidigt på säsongen. Jag är nöjd med fredagens insatser, även fast jag inte klättrade så svårt så kändes själva klättringen så himla bra.

Söndagen började med att jag låg kvar så länge jag kunde tills jag kände att solen värmde upp tältet, då var det väldigt behagligt även ute. Vi satt och tog en lagom lång frukost med en massa gott kaffe innan vi rackade på och gav oss iväg. Vi bestämde att Mats skulle börja idag och vi kom fram till att Pelaren var en bra led. Det är en rätt tung 5c med massor med den typen av klättring som är min stora akilleshäl. En massa hej och hå och hiv klättring över "i mina ögon" suspekta block. Jag gick som andreman men psykade ändå ut rejält. Halvvägs upp på leden så tog jag en annan rutt en den Mats hade gått, ett hörn, visserligen svårare än den repan som Mats klättrade men mer "min typ av klättring". Det vill säga rätt tekniskt där fotarbetet är viktigt, jag är mycket stabilare när jag kan använda tekniken än när jag måste använda styrka och dra mig upp även fast greppen i det senare läget kan vara bättre. Sista repan på Pelaren är tokfin, en jämn och fin spricka i 5c-regisret.  Därefter gjorde vi två små fina leder i 5- registret, Hugo och Josephin, sen åt vi och packade oss hemåt.  Helt enkelt en kanonhelg.