Snart vänder det!

Idag var jag en riktig NMT:are, med en egen väst, en fin blå som jag fick efter träningen i måndags. Det måste ju innebära att från och med nu kommer träningen att gå som en dans tänkte jag, van vid materialsporter...

Det var idag mitt fjärde pass med NMT men det första riktiga konditionspasset. Tänk, man skulle ju kunna tro att just konditionspasset skulle vara det passet som jag borde ha lättast för med tanke på att jag faktiskt tränar rätt mycket kondition i och med min marathon-satsning. Jag borde ju fanimej briljera på det passet! Nu på morgonen när vi körde hade jag ju till och med haft nästan 48 timmars vila så förutsättningarna var ju verkligen de bästa.

Passet var riktigt bra, det innehöll mycket löpstyrka så som löpskolning med olika typer av steg och hopp och en hel del backträning. Vi började med att jogga(springa om du frågar mig) iväg från Zinkensdam bort mot Tanto. Träningen bestod sedan av backe upp och backe ner, olika typer av fartleksavsnitt, både att man som längst bak skulle springa på utsidan av kolonnen tills man låg först och även att man skulle springa zickzack mellen deltagarna i kolonnen fram tills man låg först. Hur jobbigt som helst. Idag blev jag till och med så slut att jag fick ta en genväg uppför en backe som de övriga sprang. Så här i efterhand kan jag känna, att va tusan, jag skulle ha bitit ihop, men just då var jag verkligen svimfärdig.

Vi fick också massor med bra tips att tänka på då man springer:

• När det bakre benet precis ska vända så ska man köra fram höften först för att få ytterligare fart.
• När man pratar om att sätta ner hälen först då man löper ska man inte sätta ner den för långt framför sig och inte sätta ner själva bakkanten på skon utan snarare tänka att själva hälen, alltså under foten, ska ner i marken först.
• Om man ska springa fort så ska man tänka att man "stampar" ner foten på så vis får man ett helt annat frånskjut och ett bättre löpsteg.

Jag tycker att tempot är himla högt redan på uppvärmningarna så jag tar slut nästan direkt, känns som om jag har en helt annan startsträcka än de övriga. Möjligt att det kommer att bli bättre så småningom men just nu känns det riktigt tungt. Det känns som om den här träningen är precis den träning som jag behöver för att utvecklas, jag kommer att bli mycket mer explosiv och förmodligen mycket snabbare. Uthålligheten får jag ju från bland annat långpassen på söndagarna men det är en helt annan typ av uthållighet än den vi utsätts för här.

Jag längtar efter den dagen då jag kommer orka hålla jämna steg med de övriga, den kommer var så säker, nu när jag är en riktig NMT:are med egen väst.