På schemat idag stod det att jag skulle köra löpekonomi, men jag körde fartlek med IF Linnéa istället. Tänkte att det kunde vara trevligt med sällskap på rundan och så hade vi möte efter träningen idag.. Ibland får man faktiskt lägga om träningen lite, och jag tänkte att fartlek är ju också lite löpekonomi.
Jag var faktiskt rätt nervör inför träningen idag. Jag är så van vid att inte orka och att alltid vara den som ligger sist långt bakom övriga och just nu är jag väldigt osäker på formen. Och jag vill verkligen inte ligga där bar, jag vill vara offensiv och orka och ligga på. Idag funkade det, jag var på, jag körde järnet, jag orkade!!!
Vi sprang från Zinken bort mot rålis i ett tempo som hade varit tufft för några månader sedan, idag var det en liten kakbit att hänga med. Väl i rålis så körde vi fartlek i form av jägarmasch, det innebär att man springer på två led och de som är sist spurtar förbi ledet på utsidan tills de kommer först. Då saktar de in och joggar lugnt igen och det är dags för nästa par att anta spurten. Riktigt roligt idag, jag hade så mycket spring i benen så spurtarna var helt underbara. Vi körde den här typen i 13 minuter. Då tappade jag min klocka (efter en liten sammanstötning med en tjej) och stannade för att leta och tappade tempo. Men jag kände också att 13 minuter med ett antal spurtar var rätt lagom för min otränade kropp. Jag var nöjd med passet och joggade tillsammans med Linda och Eva tillbaka mot Zinken.
För att få ihop ytterligare lite mängträning så joggade jag hem från Zinken efter mötet. Jag hade en rätt stor otymplig ryggsäck på mig, så det var lite knökigt. Säkert bra att träna på att springa med lite börda, det stärker och härdar mig :-).
onsdag, oktober 7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Profillänk på Facebook
Vad kul att det känns så bra i kroppen nu! Och att ha gjort sådana framsteg måste sitta fint för självförtroendet. Tänk vilken kapacitet du har, som du inte var medveten om!
SvaraRaderaVisst är det hemskt att vara rädd för att inte orka, hamna långt bakom alla andra... och lika ljuvligt är det när man får uppleva att man kan, när kraften finns där. Jag har några riktiga pissupplevelser från långfärdsskridskoåkning (ensam på havsis, de andra susar i väg), men de har fört det goda med sig att jag aktivt tänker på dem i en grupp som inte orkar som jag i dag. Tränar man i grupp, tränar man också samspel och omtanke om andra.
SvaraRaderaCarina:
SvaraRaderaDin väska såg ut att vara lite i största laget, hur många liter?
Man ska vara lite nervös inför fartlek :=) men så skönt det är efteråt. Du måste även våga ta ut dig vilket oxså kan sätta käppar i hjulet. Våga testa nya gränser våga orka länge och hårdare. Du kan och orkar mera än vad du tror.
/S
Snorkis -> Ja, det ska bli oerhört intressant att se vad som finns i den här kroppen. Jag har ju liksom inte en aning. En väldigt spännande höst och vinter ligger framför mig:)
SvaraRaderaCecilia -> Det är sant. Jag har verkligen gått från noll och vet hur det känns att alltid vara sämst och alltid vara den som får väntas på. Det glömmer man inte! I mitt huvud är jag fortfarande där, blir lika förvånad varje gång jag inser att jag faktiskt hänger med. Förvånad och överlycklig.
Staffan -> Ja, det var inte direkt någon löparrygga, hade inte planerat att springa hem. Det var en klättersäck på 30 liter som hängde därbak...
Jag kommer att våga (och kunna) ta ut mig mer nu. Nu vet jag ju skillnaden mellan galet mycket mjölksyra; som jag alltid hade tidigara och tunga ben; som är det jag får nu när jag drar på. Tunga ben kan man springa med.