Hon kan inte säga nej

Idag var det dags för ett långpass och jag tyckte att det skulle vara trevligt med lite sällskap. En av mina ultrabästisar, Fredrika, har tidigare sagt att hon aldrig har något emot ett långpass så självklart ringde jag till henne.

När jag ringde så var hon aningen tveksam men efter att ha kollat läget lite så ringde hon tillbaka och var på, hon kunde inte säga nej... En och en halv timme sa hon att hon kunde vara ute. Vi bestämde oss för att jogga mot slussen för att mötas där och sen springa vidare över Gamla Stan, runda Reimers Holme, vidare Strandvägen ut över till Djurgården och så runda Djurgårdsbrunnskanalen.

Det visade sig vara längre än vi trott, så vi beslöt oss för att runda den första Djurgårds-bron och sedan springa vidare in mot stan igen. När vi sprang på Strandvägen sa Fredrika att hon hoppar av vid Östermalmstorg och tar T-banan hem därifrån. När vi närmade sig så kalkylerade Fredrika snabbt att det skulle inte ta längre tid att springa till slussen än att ta T-banan. Hon kunde helt enkelt inte säga nej till att springa en liten bit till.

När vi väl var vid slussen så sa jag att nu skiljs våra vägar, jag drar vidare Södermälarstrand, via Hornstull och hemåt, detta sa jag med ett underfundigt leende och Fredrika kunde inte säga nej. Hon kalkylerade att det tar nog ungefär lika lång tid att springa till Hornstull som att ta T-banan. Hehe, nu fick jag ju sällskap ännu en bit.

Men vid Hornstull var det stopp då vek Fredrika av mot sig och jag fortsatte strandpromenaden bort mot Skanstull och hemåt.

TACK Freddy för en mycket trevlig runda. Jag älskar människor som inte kan säga nej till löpning!!! Det var supertrevligt att prata och diskutera kommande lopp och resor och skor och taktik och träningsplanering och mat och mycket mer. Fnissade lite gjorde vi också när vi upptäckte att vi hade ungefär samma puls hela tiden. 162 på toppen av backarna och runt 150 för övrigt, skiljde inte mycket alls där faktiskt, märkligt. Pulsen kanske har att göra med steglängden för även där var vi märkligt synkroniserade, samma steglängd, samma tempo. dam dam, dam dam i takt mot marken, kändes väldigt harmonisk.

Det var helt enkelt ett härligt pass en härlig höstdag med kanontrevligt sällskap, mer av den här varan vill jag ha!!

Så här blev passet:

Sträcka: 23.4 km

Tid: 2:37

Puls: 147/162