Långpass med TSM

Det känns som om det var jättelängesen som jag tränade med TSM, vilket gjorde att det var ett kärt återseende idag. Jag träffar så mycket trevligt folk som förgyller min tillvaro på de här träningarna. Människor som jag har lärt känna under året som löpare.

Idag stod det 16km långpass och passet skulle gå runt Brunnsviken. Jag hade nog nästan bestämt mig för att springa med 4.30 gruppen då jag kom dit och föll för grupptrycket och hamnade istället med mina vänner, Marie, Maria, Helena, Elisabet med flera i 4.15 gruppen. Vilket nog visade sig vara ett korrekt beslut då tempot var runt 7.00. Det är ju ett tempo som ska kunna hållas med ena benet fastsurrat… Nja kanske inte riktigt så, men tempot ska inte vara något problem att hålla, det är ett tempo som jag ska kunna hålla och ha en skapligt låg puls.

Jag och Marie från en TSM-träning från april förra året.
Kolla, vi springer i T-shirt!!!

Idag blev det inte alls så, det var skitjobbigt, pulsen skenade och var vid ett flertal gånger uppe långt över 180 och under långa sträckor runt 170. Då jag har en maxpuls på runt 187 så är de pulsintervallerna riktigt höga.

Samtidigt som passet var jäkligt jobbigt i och med min höga puls så var det också ett pass som jag var nöjd med. Det var ett par backar där som var riktigt tuffa och jag körde där med min nyfunna teknik om du inte springer upp för den här backen kan du avanmäla dig till Swiss Alpine, det funkar verkligen, jag biter ihop och pannbenet växer.

På slutet dock fick jag till sist ge mig, efter dryga 14km av riktigt hög puls så sa kroppen ifrån, jag fick tungt och andas och var tvungen att vika ner mig och ta en 500 meters promenad för att få ner pulsen till under 150 och få tillbaka andningen. Sen joggade jag lugnt sista biten in till Stadion.

Men jag tyckte ändå att passet var bra och det gav mig självförtroende, det är ju en sådan känsla som jag ska samla på mig nu under våren, självförtroende och en insikt om att jag faktiskt är stark! Superstark!!!