Skidåkning i ett vykort

Idag var jag och Monika, ute vid Lida friluftsområde som ligger nere vid Botkyrka. När vi kollade vädret på morgonen så stod termometern på runt –15 grader. Riktigt kallt med andra ord, i bilen på vägen ut så sjönk det mot –17, brrrr. Skulle bli en kylig historia det här.

Väl där så bestämde vi oss för att köra det långa spåret, 17,9 km, som skulle gå från Lida friluftsområde, runt vid Brantbrink och Harbrostugan. Vi klädde på oss rätt rejält för att stå emot kylan. Men konstigt nog, att hur kallt det än är när man ger sig iväg så känns det nästan alltid bra när man väl har kommit igång och fått upp värmen. Idag var det dessutom ett så fantastiskt väder så man bara åkte omkring och förundrade sig över hur vackert det var med all snö på träden och allt det vita i kontrast med den knallblå himlen och solen som sken genom träden och fick snön att gnistra. Inga vykort i världen kan mäta sig med den upplevelsen.

Passet kändes för övrigt riktigt bra, jag jobbade hårt med överkroppen och körde mycket stakåkning, får ju passa på att träna överkroppen när tillfälle ges. Det var relativt kuperat och en del riktigt läbbiga nerförsbackar, en där jag till och med tog av mig skidorna och gick ner. Tänkte försöka hålla mig hel och skadefri så jag utmanade inte, jag har ju inte fått upp någon riktigt bra teknik ännu. Det ska vara riktigt bra med skidåkning för syreupptagningsförmågan, och med lite onda knän nu för tillfället så är det helt perfekt som alternativträning.

Efter passet gick vi in på Lida värdshus och käkade lite och drack kaffe och pratade bort ett par timmar, det var riktigt trevligt. De hade för övrigt riktigt frestande fikabröd som jag faktiskt lyckades undvika. Min karaktär är obeveklig!!