Skidskola i Ågesta

Runt nollan och ett lätt snöfall och så förstås en hel hög med glada kompisar från IF Linnéa och Ken som instruktör, det gjorde min lördag till en riktigt bra lördag.

Ken hade idag annonserat ut att han skulle hålla lite teknikträning ute i Ågesta. Det var samling halv ett ute vid golfbanan och vi var några väldigt taggade elever som samlades där. Ken började från grunden med hur man skulle hålla stavarna och hur själva handremmen skulle vara spänd för att staven liksom skulle följa med upp av sig självt när man förde bak armarna och inte släpa. Inte heller ska man hålla i dem utan släppa dem vid varje skidtag.

Därefter hade vi övningar i att åka på ett ben för att lära oss att klara det då man “diagonalar”. Därefter gick vi vidare till att diagonala, dvs. skjuta ifrån med ena benet och samtidigt staka med den andra sidans stav. Efter några varv på 800-meters slingan med dessa övningar hade de flesta av oss fått in tekniken rätt bra.

Nästa övning var att ta sig upp för en backe medelst diagonalning. Tekniken gick ut på att man skulle korta steget och räta upp kroppen lite för att få ett bra tryck på skidan. Jag misslyckades totalt på den här punkten, det var helt enkelt jättesvårt. Jag fick istället ta till den gamla beprövade tekniken v-stilen, den funkar alltid!

Väl uppe på krönet av vår träningsbacke så var det dags för nästa moment “stakning”. Även här fanns det en hel del knep som jag innan inte hade en aning om. Här var det viktigt att luta sig aningen framåt på skidorna när det var dags för nästa stakning. Sen skulle inte benen vara för böjda utan bara aningen, den stora böjningen skulle ske i höften samtidigt som ett kraftigt tag med stavarna tas. Även här ska man försöka att ta stora tag och glida mycket på skidan. Viktigt här var också att det är magen som ska jobba, inte armarna så mycket. Jag lär väl känna i magen imorgon o jag lyckades eller ej.

Med all den här nya tekniken i bakhuvudet så körde vi sedan runt sex kilometer där vi praktiserade allt. Skillnaden på skidåkningen för min del nu mot tidigare var att det gick klart mycket snabbare och var sjukt mycket jobbigare!!

Under de sista sex sammanhängande kilometrarna jag körde så hade jag en snittpuls på runt 166, det är den pulsen jag ska ha då jag kör tuffa intervaller. Nu börjar jag förstå att skidåkningen verkligen kan höja syreupptagningsförmågan rejält!!