Vad är mitt problem?

I morse var det dags, nu skulle det bli ordning på torpet. Det var dags att få in lite rutiner för Nordig Military Training. 

Det började bra redan i går kväll då jag bestämde mig för en mycket tidig kväll och kröp i säng redan vid nio för att hinna sova mina åtta timmar innan klockan skulle ringa 05:10. Jag gillar inte att tokstressa på morgonen så därför går jag upp i rätt god tid. Jag hann med att äta lite, läsa lite i tidningen och leta fram cykelnyckeln, vilken inte har sett dagslljus på ett tag... Drog iväg mot Zinken runt kvart i sex och var där strax före, fasiken vad fort det går att trampa!!!

Jag hann med att värma upp 5-10 minuter innan den övriga lilla tappra skaran dök upp. Vi var bara sex deltagare i morse inklusive ankaret Kalle. Idag var det Jörgen som höll i trådarna, och hade bestämt att vi skulle göra ett "förflyttningspass". Vilket innebar att vi skulle "jogga" från Zinken bort mot Årstabron, över Årstabron och sedan ta till vänster där det finns lite redskap som man kan jobba med. Så det gjorde vi, började kuta, i vanlig ordning i ett hisklig tempo. Någon morgon ska jag ta med mig klockan och fotpoden för att kolla för jag gissar att vi ligger i ett tempo som ligger en liten bit under 5.00-tempo. Efter 500-600 meter så är jag totalt slut, benen fulla med mjölksyra och flåsar som en värsta bälg. Men till sist så kom även jag och Kalle som sprang med mig längs bak, över Årstabron och slöt upp med de övriga. Jörgen frågade mig vad problemet var och jag svarade att det gick för fort. Han tyckte att jag borde ha sagt till... lite svårt när de var rätt långt före redan från start... 

Vi började sedan med styrkeövningarna, alternerade mellan att göra situps, pull ups, lyfta stock, och ruscha ner i en slänt och upp igen. Efter ett par rundor så började jag känna mig riktigt dålig, svimfärdig, illamående och fick tyngre och tyngre att andas. Vilade ett tag och försökte sedan igen med samma resultat. Fick oerhört svårt och tungt att andas, jättekonstigt, kunde knappt ta mig gående uppför en backe. Jag fick bryta träningen och gå/jogga hemåt över bron med Kalle som sällskap. Efter en stunds promenerande så kunde jag börja jogga väldigt väldigt sakta igen. Vad hände?

Vet inte riktigt varför det går så dåligt, antingen så är jag inte skapt för den typen av träning och får helt enkelt lägga ner. Eller så är det så att jag är så mycket sämre, eller slöare, eller har svårt att bita ihop. Eller är det något annat som är galet? Ska ta mig dit på fredag igen och testa hur det känns. Det kanske lättar.

Ett dygn med två tuffa roliga pass

Sitter och tar igen mig och ska strax fälla ner ryggen mot spikmattan för ytterligare avslappning. Är skönt trött efter två bra pass det senaste dygnet.

Torsdag kväll
Korta intervaller stod det på programmet för den här kvällen. Korta intervaller, med det menades idag 400-meters intervaller. Det var  en liten tapper skara som hade samlats på Stadion för kvällens pass. Vi var bara sju deltagare och tre ledare, det var Stina, Annika och Per. Passet började med 4km uppvärmning, tempot var relativt högt för kvällen, vi höll nog runt 6.20 tempo på uppvärmningen, alla var superpigga. Vi sprang Vallhallavägen ner förbi tv-huset, Cirkus och passerade några Ambassader på väg ut mot Gärdet där vi körde själva intervallerna. Innan intervallerna så sprang vi tre stycken koordinationslopp på 100 meter för att få upp lite tempo i kroppen.  Intervallerna såg ut så här:

• 4*400 meter med 1 minuts vila mellan
  
• 3 minuters vila
  
• 4*400 meter med 1 minuts vila mellan
  

Det tänkta tempot var att ligga mellan  5.00 och 5.15, fast alla var så jäkla duktiga så tempot hamnade istället på mellan 4.54 och 5.10, sjukt bra jobbat av alla. Det var ändå rätt tunga intervaller, åt ena hållet så hade vi en uppförsluta de sista 100 metrarna och åt andra hållet var det motvind, så det var till att kämpa åt båda hållen.

Fredag morgon
Hade grymt svårt att mobilisera krafter för att ta mig upp 05.20 nu på morgonen. Det är nu mer än tre veckor sedan förra NMT passet så nu står man på ruta noll igen och det är grymt jobbigt. Men jag hoppas på att lite tuff träning kan få mig att ta nästa kliv framåt. Jag vill verkligen få upp tempot, kunna känna att, som ett första steg, sex-minuterstempo ska kännas som lätt distans löpning. Än har jag en bit kvar!!

Passet idag leddes av Håkan, tuffa Håkan, och codriver var Magnus. Håkan sa efter passet att han hade kört lugnt... olika åsikter där tror jag, jag var i alla fall helt slut, fanns inte mycket kvar att vrida ur där. 

Det började bra med att vi skulle sätta oss ner och sträcka ut benen framför oss och sedan ställa oss upp, på kommando, Sitt, Stå, Sitt, Stå, självklart utan att hjälpa till med händerna. Då kände jag att "det här går bra, det här fixar jag, det här är lätt". Sen körde vi lite andra små övningar i skapligt tempo för att få upp lite puls. Kändes fortfarande helt ok. 

Sen började det...  Vi ställde upp i två led och "joggade" iväg från Zinken upp för en backe, kanske 200 meter lång, Högst upp så sa Håkan att vi skulle jogga ner tillbaka till start, sedan skulle man dela upp sig två och två och den ena skulle bära upp den andra på ryggen, upp för hela backen!! Sanna som jag kämpade ihop med, började, hon var helt grym, sprang om allt och alla. Sen var det min tur, det gick superbra i typ 40 meter sedan började jag få mjölksyra i benen, kanske att gårdagens intervaller satt kvar i benen. Sanna jobbade på peppingen med:
 - "Tänk att det är en mygga som sitter på ryggen".
 - "Du kan det här, du är stark".
 - "Du är snart uppe, bara 20 meter kvar".
 - "Du är grym".
och andra hejarop, jag lovar att det gjorde att jag orkade mobilisera ytterligare krafter så jag tog mig några meter till. Fruktansvärt jobbig övning, mjölksyran bara sprutade!! 

Resten av passet gick lite bättre, kändes inte lika galet jobbigt som just backdelen gjorde, kanske kan bero på att den senare delen av passet var mer koncentrerat till överkropp och den har ju inte gjort många handtag senaste tiden. Benen däremot har ju uträttat två tuffa intervallpass den här veckan. 

Summa sumarum så har det här dygnet känts väldigt bra. Två pass som har varit skitroliga och som jag tror har gett massor till formen mot Marathoon. Det känns helt enkelt som om jag är på rätt väg. Det ska bli spännande att se hur söndagspasset kommer att gå, 28km, det är skitlångt!!!

Mot shaktimatt!!

Snart vänder det!

Idag var jag en riktig NMT:are, med en egen väst, en fin blå som jag fick efter träningen i måndags. Det måste ju innebära att från och med nu kommer träningen att gå som en dans tänkte jag, van vid materialsporter...

Det var idag mitt fjärde pass med NMT men det första riktiga konditionspasset. Tänk, man skulle ju kunna tro att just konditionspasset skulle vara det passet som jag borde ha lättast för med tanke på att jag faktiskt tränar rätt mycket kondition i och med min marathon-satsning. Jag borde ju fanimej briljera på det passet! Nu på morgonen när vi körde hade jag ju till och med haft nästan 48 timmars vila så förutsättningarna var ju verkligen de bästa.

Passet var riktigt bra, det innehöll mycket löpstyrka så som löpskolning med olika typer av steg och hopp och en hel del backträning. Vi började med att jogga(springa om du frågar mig) iväg från Zinkensdam bort mot Tanto. Träningen bestod sedan av backe upp och backe ner, olika typer av fartleksavsnitt, både att man som längst bak skulle springa på utsidan av kolonnen tills man låg först och även att man skulle springa zickzack mellen deltagarna i kolonnen fram tills man låg först. Hur jobbigt som helst. Idag blev jag till och med så slut att jag fick ta en genväg uppför en backe som de övriga sprang. Så här i efterhand kan jag känna, att va tusan, jag skulle ha bitit ihop, men just då var jag verkligen svimfärdig.

Vi fick också massor med bra tips att tänka på då man springer:

• När det bakre benet precis ska vända så ska man köra fram höften först för att få ytterligare fart.
• När man pratar om att sätta ner hälen först då man löper ska man inte sätta ner den för långt framför sig och inte sätta ner själva bakkanten på skon utan snarare tänka att själva hälen, alltså under foten, ska ner i marken först.
• Om man ska springa fort så ska man tänka att man "stampar" ner foten på så vis får man ett helt annat frånskjut och ett bättre löpsteg.

Jag tycker att tempot är himla högt redan på uppvärmningarna så jag tar slut nästan direkt, känns som om jag har en helt annan startsträcka än de övriga. Möjligt att det kommer att bli bättre så småningom men just nu känns det riktigt tungt. Det känns som om den här träningen är precis den träning som jag behöver för att utvecklas, jag kommer att bli mycket mer explosiv och förmodligen mycket snabbare. Uthålligheten får jag ju från bland annat långpassen på söndagarna men det är en helt annan typ av uthållighet än den vi utsätts för här.

Jag längtar efter den dagen då jag kommer orka hålla jämna steg med de övriga, den kommer var så säker, nu när jag är en riktig NMT:are med egen väst.

Första "riktiga" passet med NMT

Idag var det mandomsprov för min del, det var mitt första riktiga pass med NMT. Jag har ju varit där och kört två gånger tidigare, men första passet, prova på passet, så sa dom att det var ett lugnare pass än normalt. I och för sig så kan jag inte minnas att jag tyckte det var "lugnt" men allt är väl relativt, det var mycket nytt för mig den gången. Bara en sådan liten sak som att krypa i leran, det har jag ju förmodligen inte gjort sedan jag var barn och hade galoonbyxorna på, men grymt kul det är det. 

Idag så var det allround-träning på programmet och Jörgen höll i tåtarna. Som vanligt(det är väl en vana efter tredje gången)  så har jag lite svårt att hänga med. Någon sprinter det är jag verkligen inte men jag tror att jag är rätt stark!! Faktiskt!! Idag började vi med att köra 10 pullups, 30*magövning där man ligger på ryggen och ska lyfta benen till 90 grader från kroppen och tillbaka till marken, 20 dips på parkbänkar(undrar vem som har ställt upp bänkarna så där tokbra!!), och så en språngmasch ett par hundra meter så snabbt man nu förmår. Upprepa fem gånger.. sååå, då var vi varma :-)

Sen fortsatte vi bort till grusplanen och körde skottkärra, bar på varandra, släpade varandra, lekte häst med varandre och ett antal andra mycket bra övningar. Idag hade vi till och med lite publik som hejade på oss, hör nog inte till vanligheterna då man kör passet klockan 06.15 på morgonen.

Idag kämpade jag tillsammans med en tjej som heter Susanna, ännu en grym tjej, det är verkligen inga duvungar som är med på de här träningarna, de har sådan j-a fighting spirit!! Idag så körde vi bland annat en övning, "brandmannaövning" som innebär att man ska ta ett speciellt grepp svinga upp sin kamrat på ryggen och så kuta iväg, vi fattade inte två saker... först fattade vi inte hur själva greppet fungerade, vi gjorde lite bakvänt så det blev mest konstigt, jag höll på att få en krossad ljumske och Susanna höll på att krascha ryggen. Sen fattade vi inte att en skulle bära bort och att vi sen skulle BYTA. Så hon släpade mig både fram och tillbaka... hmm

Nu ser jag fram mot onsdagspasset med både skräck och förtjusning, mest förtjusning :-).

Fystest á la NMT

Nu på morgonen så var det då dags för mitt första fystestpass med Nordic Military Training. Jag började med att ladda inför fystestet med intervaller igår kväll!!! Smart eller hur... 

Nu på morgonen så ställde jag klockan på 05.20 för att hinna äta lite lätt och ta mig till Zinken, packningen hade jag fixat redan igårkväll så det var bara att äta klä sig och ge sig iväg. Efter det mailet som gick ut från NMT igår angående vad man bör/ska äta inför ett morgonpass med NMT så bestod min frukost av en apelsin och en banan. Det stod nämligen i mailet att det är det bästa för kroppen, det tas snabbt upp av systemet så att man kan tillgodogöra sig näringen redan under passet. Annan mat tar längre tid och är bortkastat på tidiga morgonpass.

Jag var på plats vid Zinken i god tid typ 06.10 för att möta upp alla NMT:are. När jag kom dit var det TOMT. Inte en människa på plats!! Jag sprang med min packning (ska klättra ikväll så packningen var rätt rejäl), tillbaka in på Zinken, ingen där heller, det var verkligen skittomt. Tillbaka igen till dit jag trodde vi skulle ses då ser jag ett gäng som springer iväg typ 400 meter framför mig och inser att jag borde ha varit med där. Jag kutar efter och hittar dem till sist inne på en grusplan, med andan i halsen så kom jag fram och körde igång. Typ världens bästa upplägg för fystesten!!!

Det började med lite uppvärmning i form av jabbande mot varandra och därefter så skulle fystesten börja, vi sprang en uppvärmningsrunda först för att de skulle visa oss banan. Det var en kilometer som skulle tillryggaläggas EN kilometer, det är ju typ ingenting!!! Men jag tog slut redan på uppvärmningen och när vi väl skulle springa rundan så var jag redan helt färdig. Det började bra med lätt nedförslut, jag var bra med de övriga.. i ungefär 10 meter, sedan var jag distansierad av alla utom Kalle, han som höll i passet som "joggade" med mig längst bak. Sista 200 metrarna av kilometern var det uppförslut, då var jag helt sänkt. Kalle och en annan man (har tyvärr inte uppfattat hans namn) sprang med mig och peppade, höll en hand lätt i ryggen och verkligen "bar" mig uppför sista backen mot målet. 5.25 minuter tog rundan för mig.

Därefter delade vi upp oss två och två för nästa moment, klassiska armhävningar på, på tå självklart. Tjejen Maria som jag jobbad med var så grym, 77 armhävningar fick hon ihop på två minuter, helt sjukt mycket. Själv dog jag efter typ 20, finns nog en viss förbättringspotential där.

Nästa moment var statisk magövning, man skulle ligga på rygg med fötterna typ 10 cm ovanför marken, händerna korsade framför sig med händerna på axlarna och så skulle man lyfta skuldrorna från marken och ligga så så länge man orkade. 50 sekunder.... tja. no comment...

Momentet därefter var sprintintervaller, en sträcka på 20 meter mättes upp och däremellan skulle man springa fram och tillbaka så många gånger som man hann på 2 minuter, jag lyckades klämma in 18 stycken, vilket jag tycker är grymt bra, finns väl lite att jobba på där men inte lika mycket tror jag som i övriga övningar. Även här fick jag hjälp och pepping, hjälpisen som sprang med mig på kilometern, sprang bredvid mig även här på slutet och peppade. 

Det sista momentet var Burpies, det innebär att man står upp, böjer sig ner sätter händerna i marken, hoppar bak med fötterna, hoppar tillbaka och därefter gör ett upphopp med handklapp ovanför huvudet. Gav fruktansvärt mycket mjölksyra! Jag lyckades klämma in fantastiska 31 stycken.


Vi avslutade med lite jabbande och ålande mellan varandra.


Det var min första fystest, nu är det bara att jobba järnet inför nästa så att man förbättrar sig, mitt stora mål är att framför allt jobba med huvudet, att kämpa på även fast kroppen skriker i högan sky att den inte klarar mer. Det är min största utmaning.

Fantastiska människor på passet, allt från alla deltagare som peppade som bara den och framför allt till Kalle och mannen, som peppade och hjälpte och "bar" mig igenom hela passet.

"I'm gonna be strong!!!!!"

Tufft, skitjobbigt men sååå kul!!

NMT - Nordic Military Training, säger inte det allt!!! Var på mitt första provapå-pass på NMT, det var något av en chockartad upplevelse på många sätt. Bruno som höll i träningen började med att säga att vi skulle ta det rätt lugnt, varpå han forsade iväg i ett galet tempo uppför en lerig slänt, vidare på en cykelväg mot målet som var en stor gräsmatta (läs leråker). Väl där så var nästa moment att vi skulle ställa oss i hunden, dvs yogaställningen hunden, med händer och fötter i marken och rumpan upp. Jag började med att se mig omkring för att se om man kunde hitta något ställe där det kanske fanns lite gräs kvar där jag kunde placera mina händer med de nya fina vita handskarna på. Det var bara att resignera och vika ner sig, det var lika lerigt överallt. Nästa steg var att den som stod längst ut skulle krypa/kräla/åla sig genom de övriga, då insåg jag att det här med leran var mitt minsta problem.
Träningen fortsatte sen på samma sätt, vi sprang med varandra på ryggen uppför hala branta slänter, gick skottkärra med varandra, brottades, vilan var att stå i plankan.

Men det gav mersmak, härligt att få ta ut sig så totalt!!!

Nu ska jag hem och smälta den här träningen och ta ett beslut om jag ska fortsätta med NMT, måste kolla lite kostnader och hur mycket tid jag kan lägga och så. Har ju lite annat som jag tränar också...

Undrar om det var så jobbigt för att jag har backträningen från igår i kroppen eller att jag helt enkelt är urdåligt tränad eller om det helt enkelt var ett jävligt tufft pass har jag ingen aning om. Men passet dränerade mig totalt på all energi.