Japp det stämmer, nu flyttar jag. Jag hoppas att ni alla följer med mig till min nya blogg och att ni tycker att det är ett lyft. Det här är alltså det sista inlägget här på sidan och från och med nu är ni välkomna att läsa nya inlägg på min nya adress http://carinaboren.se.
trodde jag...
Jag håller på att flytta min blogg till wordpress men medans jag sitter och jobbar med det så blir bloggen inaktiverad!!! Jag blir galet frustrerad, jag fick ingen som helst information om varför den blev inaktiverad och jag har skickat ett antal meddelanden till supporten men inte fått någon respons ännu. Funderar nu om det är ett dåligt val att flytta bloggen dit??? Vad säger ni, har någon av er bloggen på wordpress? Hur funkar det, har ni haft det problemet?
Det är anledningen till varför det varit så tyst här på bloggen i några dagar. Jag jobbar med flytten. Jag hoppas att problemet löser sig nu snart så att jag kan slutföra flytten och fortsätta att blogga.
Nu har jag njutit i dagarna två, verkligen gottat mig i min egen seger, ätit chips bara för att och ätit en massa bra återhämtande mat. Nu är det dags att vända blad och se framåt.
Bild lånad av Maria Wiberg för Jogg.se
Det är nu mindre än tolv dagar kvar till mitt nästa stora mål för våren, TEC 50 miles och jag ser fram mot det galet mycket!!! Nu är det tolv dagar av laddning, bra mat och mycket sömn. Jag har funderat på till och från hur jag ska göra med mitt planerade sista långpass som jag tänkt springa nu på onsdag. Kanske att det inte blir något riktigt långt pass utan att jag nöjer mig med runt 15 kilometer. Därefter är det definitivt nedtrappning. På söndag har det utlovats en provspringning av TEC-banan och det har utlovats fantastiskt väder med tvåsiffrig temperatur. Så då får det nog bli en utflykt till Täby för att kolla in banan och ladda lite extra inför loppet. Insupa banan och sällskapet.
Jösses jag känner mig taggad,
jag vill att det ska vara lördag den 9 april nu!!
I morse när jag vaknade så ville jag bara somna om och att det skulle bli eftermiddag, ville liksom hoppa över den här dagen. Fick ett SMS av Marie: “God morgon!” skrev hon och jag svarade och masade mig upp.
Då ett millopp är ett ganska kort lopp så kompenserar jag det hela med ett ganska långt inlägg :)!
Virrade runt, satte mig och spelade Angry Birds, skickade ett SMS till Marie: “Jag kan inte tänka!". Fick tillbaka: “Det kan du visst”. Jag suckade och började mina förberedelser, käkade ett par mackor och tog en stor kopp kaffe, läste DN, löste Sudoku och insåg att det var dags att börja packa ihop och ge sig iväg.
Jag tror det kallas N.E.R.V.O.S.I.T.E.T!!!
Så här glada var vi innan loppet och då visste vi
ännu inte att vi båda skulle sätta personliga rekord!
Mötte upp Marie vid T-banan vid Universitetet och vi tog oss till området. Det var skönt att träffa henne och pladdra lite. Började förbereda mig och träffade på Mary och Johan, drog av mig lite kläder och började jogga då klockan var halv ett. Joggade ett par kilometer, körde några rusher och lite lättare löpskolning, helt enligt boken, tog mig bort mot startområdet och träffade där på Ellinor hon skulle starta i samma grupp som jag, det kändes lite tryggt på något vis. Värmde upp lite med Friskis (tror jag det var), såg sen att Ellinor sprang fram och tillbaka och körde lite rusher, jag tänkte att det var nog bra så jag gjorde likadant. sen var det bara att ställa sig vid starten.
Jag hade fått instruktioner att stå långt fram… så det gjorde jag. En minut kvar, tittade mig omkring, insåg att jag inte stod långt fram… jag stod LÄNGST fram, tittade mig omkring och såg folk stå som om de stod i startblock, såg inre bilder framför mig där jag blir översprungen som av en buffelhjord… förbannade mig lite och funderade en stund på om jag kanske skulle kunna tränga mig lite längre bak men insåg att det var omöjligt. Den taggade massan skulle sätta tänderna i mig om jag så försökte. 10 9 8 …. nedräkningen började, jag höll andan och startskottet gick och jag ångade iväg, insåg efter några tiotal meter att jag fortfarande var kvar i vertikalt läge… puh!!
Kände mig grymt törstig!! Men hade bestämt mig för att INTE dricka, fanns inte tid att stanna vid vätskekontroller och Timothy Noaks sa ju klart och tydligt att man INTE dör av att vara lite törstig. Försökte att komma in i ett bra tempo, blev omsprungen hela tiden, startade ju i gruppen som skulle springa snabbare än 53 minuter så det var ju helt i sin ordning. Tittade på klockan och den visade 13:02, den enda indikation som jag skulle få under loppet förutom de kilometertider som skulle poppa upp. 13:02, jag hade ju knappt startat!! Första indikationen burrade till på armleden, jag slängde ett öga på den… HELVETE!!!! var min första tanke, det här kommer inte att gå!! Den visade på 4:55! Så snabbt springer jag ju knappt tusingar och nu skulle jag springa nio stycken till UTAN vilan. Sänkte en aning, fick håll innan 2km passeringen, benen kändes tunga, mjölksyra redan…. för tidigt!! Ingen mjölksyra före sista backen var ju planen!! burrrr klockan pockade på uppmärksamhet 5:11, ok, bättre!!
Kom fram till Stora skuggan, där det var isigt tidigare i veckan, nu var där minst tio cm grus!! Det var aptungt att springa i!! Försökte att tänka bort den tunga känslan, tänka att jag var pigg. 7 km kvar… förbi 4H-gården, nerför, skönt, vila i nerförsluten. Kände att jag efter gruspasseringen kunde trycka på lite igen, kände att farten var bra, tänkte BONUSTEMPO!!! Perfekt, varje steg som jag kan hålla med bonustempo gör att det inte gör lika mycket att det går lite lite långsammare i uppförbackarna.
Jag hör här och där mitt namn ropas och folk som hejar, det gör mig så oerhört glad och taggar mig, hjälper mig, lyfter mig. Vid varvningen står IF Linnéa och hejaropen bara ökar när jag kommer närmare, nu inte bara lyfter det mig, jag flyger! Marie står i kurvan, springer med mig, skriker att jag fixar det och jag blir så jäkla glad!! Snacka om support!! Helt fantastiskt!! Tänkte också på det som Jessica skrivit om, att försöka le för att sprida glädje och på så vis få tillbaka energi. Tror mitt leende tyvärr mest liknade ett grin, men jag försökte!!
Tack alla ni därute som hejade
och peppade och hjälpte mig till stordåd!!
Andra varvet är tungt, så jäkla tungt. Två gånger under varvet börjar jag gå för benen vill inget annat. När jag upptäcker att jag går så blir jag redigt förbannad på mig själv, jag kan väl springa sakta!!! Hur sakta jag än springer så kommer jag snabbare fram än om jag går. Det är väl de två sakerna som jag är missnöjd med och som jag verkligen kan förbättra till nästa gång. Jag FÅR inte göra så!!!
Nästa gång jag kommer ner till varvningsplatsen så är det dags för mig att i stället ta höger vilket innebär att jag nu är på väg mot mål, jag har mindre än två minuter på mig för att klara mitt mål och jag inser att det blir tufft, har lite dålig koll på hur långt det verkligen är kvar!!! På målrakan är motvinden rejält påtaglig men med Ellinors hjälp som hojtar att jag är grym att jag ska köra på ända in i mål att jag kommer att fixa det så lyckas jag upprätthålla någon form av löpsteg hela vägen in. Klockan visade på 54:40 vilket också blev min officiella sluttid!
Jag hade sen gott om tid att få på mig varma kläder och sen gå bort och heja på Marie som startade i nästa startgrupp. Hon var grym, hon persade också på milen idag trots att hennes uppladdning hade lite till övers att önska.
I duschen efteråt, när jag mätt och belåten lät det varma vattnet strila över den fantastiska kroppen så började det bubbla i mig, jag började fnittra och inse hur jäkla bra jag sprungit trots lite gångavsnitt, fällde en liten tår som jag snabbt duschade bort och log med hela ansiktet.
Tror det kallas segerns sötma!!
Nu ska jag strax ge mig ut på en mycket kort tur, bara runt 25 minuter och lägga in några korta rusher. Allt för att skrämma lite liv i benen inför morgondagen.
Jag känner också oro inför uppvärmningen imorgon, jag brukar i regel inte bry mig om att värma upp inför lopp, jag brukar ju ändå bli varm efter någon kilometer. Men ska sanningen fram så är den riktiga orsaken till avsaknad av uppvärmning rädsla, jag är livrädd för att det ska kännas tungt. Jag har värmt upp någon gång inför en Bellmansstafett och hade just den där sjukt tunga känslan i benen då och jag vill verkligen inte ha den!! Då är man ju dömd på förhand liksom.
Men imorgon måste jag ju värma upp, jag kan liksom inte räkna med att kunna persa utan ordentlig uppvärmning. Tänk om benen är tunga på uppvärmningen, faan!! Kanske är det så att det bara är nervositet som sitter i benen och tynger.
Hur gör ni och hur känner ni inför det här? Brukar era ben vara tunga på uppvärmningen? Känner ni över huvud taget igen det här?
Kolla en artikel om mig och mitt Premiärmilen-mål på jogg.se. Hur kul som helst tycker jag!!
Idag har jag åter igen varit hos naprapaten och fått behandling. Min högra vad gnäller fortfarande lite och jag var rätt stel i musklerna. Jag tror att han fick dem lite mjukare, det behövs inför söndagen. Imorgon ska jag bara ta en riktigt soft jogg men några ruscher, sen är jag redo!
Idag var det lite av en mini-premiärmil. Planen var att springa runt 45 minuter och ha en 3-4 fartökningar till tänkt tävlingsfart.
Min plan för passet var att gå helt på känsla och ansträngningsnivå. Värma upp i ett bekvämt och lugnt tempo och sen öka farten till en hög ansträngningsnivå under fartdelarna och sen lugnt och sansat jogga hem igen. Det gick bra, det gick fort och jag är mycket nöjd. Jag hoppas att jag kan ha samma känsla i kroppen på söndag. Då blir det riktigt roligt!!!
Skulle ha sprungit roliga intervaller med Running Sweden idag men blev rådd att vila ikväll. Varför då?
Föresten så gjorde jag två stycken riktiga chins idag :)
Den här söndagen var det fjärde gången som vi samlades i Lidingö Ultra gänget för att springa långpass. 40 km skulle det bli och vädret var fantastiskt!!
Kajsa hade fixat en bra runda, vi skulle springa ut mot Drottningholm och ner till Ekerö för att ta färjan vid Slagsta över till Vårby. Elva stycken blev vi idag inklusive vi tre ledare. Vi skulle som vanligt hålla runt 6.30-6.40 med mig i kön men jag vet inte riktigt vad som hände. Det tog en kilometer så låg de flesta runt 6.00 tempo, jag försökte att hålla mig lite längre bak och dra ner tempot men lyckades inget vidare. Efter lite felspringningar så landade vi till sist nästan 27 kilometer senare nere vid färjan. Och vi i kön snittade 6.18 min/km, klart snabbare än jag hade tänkt mig. Men härligt var det!! Förutom att min kropp totalstrejkade och gjorde ont mest hela tiden. Jag valde när vi kommit över att bryta passet för egen del, lufsade någon mil till upp till Bredäng där jag tog tunnelbanan.
Med sikte mot Premiärmilen
Men nog om det!! Nu är det full laddning, spänd som en fiolsträng och med ömmande muskler (ja jag ska ta mig till en naprapat imorgon) ska jag persa på milen på söndag. Vet inte hur det ska gå till, har egentligen inte någon direkt plan. Ska jag värma upp, i så fall hur mycket och hur fort. Hur många ruscher ska jag göra innan och framför allt NÄR bör jag börja värma upp. En massa frågor som jag tänker ta reda på innan söndag, för då vill jag springa milen på under 55 minuter. Japp, ribban är lagd skyhögt!!
Jäklar vad jag ska springa!!
Tanken var förstås att jag skulle skriva ett inlägg redan i söndags för att sammanfatta Portugal-veckan. Men då jag kom hem så hade jag frossa och förmådde mig inte till något.
Insåg att jag hade hög feber, gick och la mig tidigt och har börjat kvickna till först nu. Igår var jag nästan feberfri men magen var fortfarande smärtsam och i total olag, idag är det bättre så nu ser jag fram mot att jobba imorgon och återgå till vardagen igen.
Men jag måste ju bara berätta att min vecka i Portugal var helt fantastisk, bjöd på så mycket bra löpning, jag fick ihop drygt 135km löpning vilket nog är det mesta jag sprungit på en vecka. Jag kände mig stark nästan hela tiden och höll mig frisk (tills jag kom hem, haha). Massor med underbara människor, nya bekantskaper, fördjupade bekantskaper, bra föreläsningar och massor med skratt och allt slutade i en härlig partykväll på Nox där Marie och jag höll oss vakna ända till halv två. Bara en sån sak :)!
Ett pass att minnas är det sista inte för att det egentligen var så mycket bättre än något annat utan för att det nästan inte blev av. Jag hade bestämt mig när jag efter lunch på lördagen såg att det åter igen vräkte ner att: nix, nu fick det vara nog med blöta kläder, la mig på sängen och “surade” lite. Då ringde det och en härlig röst förtäljde att det var en fantastisk regnbåge ute och jag hade sju minuter på mig att få på mig löparkläderna… Det var Jessica och Ann-Sophi, mina nyfunna vänner som skulle ut. Det hade slutat regna och var alldeles ljuvligt ute. Vi tog en lugn skön harmonisk jogg på de mjuka vägarna och sög en sista gång in doften av mimosa och lät blickarna vandra över pinjeskogen som vi sprang igenom. Ibland pratade vi om veckan som varit och långa stunder lät vi det vara tyst och bara njöt av att vara där just då. Ett ljuvligt sista pass var det!
Vaknade på morgonen och tittade ut och såg att regnet bara öste ner utanför fönstret. Det har varit ok väder hela veckan och det hade vi hoppats skulle fortsätta även under fredagen och bergspasset.
Det blev lite funderingar på vad man skulle ha på sig och hur mycket man skulle ha med sig. Det kunde ju bli uppehåll likväl som det skulle kunna bli just så regnigt som det var på morgonen under hela dagen. Vi småsprang ut till bussarna men hann ändå bli rätt blöta på den korta tiden. Väl uppe vid Odeleite så försökte de att göra väntan så kort som möjligt för att inte stå och bli kalla i regnet. Jag och Marie sprang lugnt och höll koll på “kön”. Även fast det kändes lite tungt i benen så var det ändå en helt annan känsla en tidigare bergspass jag gjort. Jag var klart starkare, orkade småspringa upp för många backar vilket jag knappt orkat tidigare år. Regnet bara fortsatte att ösa ner utan uppehåll och vi blev blötare och blötare. Jag hade inte så mycket kläder på mig, en t-shirt under min tunna vindjacka och trekvarts tights. Men märkligt nog så frös jag inte så mycket, jag som brukar kunna vara en sån fryslort!
I veckan innan så var det väldigt många som pratade om att de ville springa med hem från bergspasset för att få till ett riktigt bra långpass. Men ju mer regnet höll i sig så föll fler och fler bort och jag kan förstå dem, det var verkligen ett riktigt busväder. Jag hade ju bestämt mig redan innan att jag skulle springa hem what so ever så jag hade aldrig någon tanke på något annat än att göra det. Från att ha varit säkert över 20 aspiranter på hemlöpningen så blev vi till sist nio som gav oss iväg. Tyvärr fick vi inte med oss Marie då hon var kraftigt nerkyld och behövde komma hem och få på sig varma kläder. Det var nog klokt för det blev verkligen inte bättre.
Den enda bild jag tog innan jag stoppade undan kameran för att rädda den undan alla vattenmassor. Här är en glad Marie och ennTerese med ultradrömmar.
Så gav vi oss iväg, nio tappra och så Bosse på cykel med extra vatten om vi skulle behövt. Det regnade rejält hela tiden och till och från kom det extra rejäla skurar mitt i regnet. Vi kunde inte göra så mycket annat än att garva åt det hela, det var ju rätt komiskt. Vi sprang genom små byar där människorna som bodde där kurade i busskurer, under paraplyer och stack ut näsan genom dörrarna och samtliga skakade de på huvudet, skrattade och hejade. Undrar vad de tänkte om oss egentligen där vi kom springande, dyngsura och med breda leenden :).
Nio kilometer efter bergspasset så stannade vi för att äta lunch, då passade jag också på att byta kläder, ta på mig torrt från topp till tå. Jag strippade av mig samtliga blöta kläder och drog på mig torrt. Sen efter lunchen så stoppade jag ner mina torra fina fötter med torra strumpor ner i skorna, slurp, slurp och så var de torra fötterna ett minne blott. Tog sen på mig vindjackan och ryggsäcken så var även den torra tröjan ett minne ur det förgångna. haha, men det var rätt gosigt så länge det varade med de torra paltorna :).
Tyvärr hade jag missat att ta med mig en torr sport-BH och chansade på att köra utan. Lite orolig var jag för det och såg bilder för mitt inre där jag kom fram till Monte Gordo med såriga blödande bröstvårtor, men det gick som tur var bra. Men nästa gång kommer jag att ta med ett KOMPLETT ombyte, man lär sig.
Vi höll ett rätt bra tempo hela vägen, visst, vi gick uppför backarna, annars hade jag aldrig orkat, riktigt SÅ stark är jag ännu inte. Men däremellan, på slätten och nerför så tuggade vi på i bra tempo, vi höll runt 6-minuters tempo den mesta tiden och för min del så är det ett riktigt bra tempo med tanke på att jag sprungit mycket under veckan.
Hela gänget höll ihop bra, bitvis så var det några som sprang iväg och så var det Stefan från SpringTime som sprang mellan täten och kön där jag var. Jag hade hela tiden under hemspringningen sällskap av fantastiska Mia, Kjell och så Bosse på cykel, det var såå skönt. Jag försökte verkligen att hålla deras tempo men sackade dem nog lite i uppförsbackarna. Vi pratade och skrattade blandat med en del mer allvarliga diskussioner. Tänk vad man pratar bra då man springer, pratar och kommer närmare varandra. Mia och jag pratade en del om att det faktiskt var bara två år sedan vi träffades exakt här i Monte Gordo och vad mycket fantastiskt som har hänt sedan dess. Alla äventyr och alla vänner som man har fått i och med löpningen och all positiv energi som det gett en. Det var Mia som fick mig att gå med i IF Linnéa och det var i och med det som min löparkarriär tog fart på riktigt.
Ibland så trodde vi att det skulle hålla uppe och det gjorde det under någon väldigt kort stund men vi hann knappt kommentera det innan det kom ytterligare en störtskur. Några kilometer från Monte Gordo så blev det verkligen uppehåll och solen orkade nästan kika fram mellan de regntyngda molnen och det var oerhört skönt.
Mia och jag hade pratat om att vi skulle förlänga passet till 50km men då vi kom fram till hotellet så insåg jag min begränsning, jag var rejält sliten och förmådde mig inte till att fortsätta att springa i ytterligare några kilometer, jag tackade för mig och gick in och tog mig ett varmt (läs skållhett) bad som bästa Marie hade tappat upp, gissa om det var gött!!! En timme senare så kröp vi ner i bastun för att fylla på med ytterligare värme.
Jag är så nöjd och glad att jag sprang hem från bergspasset. Ok, vädret var inte det bästa men det är bra att ge sig ut på sådana pass också ibland. Vem vet vad det blir för väder den 9 april då jag ska springa TEC. Bäst att vara väl förberedd på alla eventualiteter och att utsätta sig för sådana här tuffa pass är den bästa förberedelsen jag kan få tror jag.
Idag har jag haft en riktigt soft dag. Hoppade över morgonjoggen, försov mig så jag missade yogan. Så startade min dag idag och sen har den fortsatt i samma softa anda.
Vi samlades runt tio för att jogga bort till Villa Real och sen ta båten över till Spanien. Vi var ett gäng på runt 30 personer som följde med. Vädret var fantastiskt och den spanska glassen smakade ljuvligt i solen. Stannade i byn där runt en timme innan vi vände tillbaka hem igen.
I flygande fläng på väg mot Spanien
Hela sköna gänget i Spanien på … Spanska trappan…
Eftermiddagen fördrevs i solen nere på stranden, hur skönt som helst att få lite soltimmar och strandliv mitt i all träning. Det var underhållning också, friskis o svettis (försökte) hålla ett Fuegopass nere vid stranden så vi satt där och hoppades på riktigt bra underhållning. Tyvärr så var inte tekniken med dem utan musiken strulade i ett, det var mest dansstopp de körde. Tills sist gav både de och vi upp och gick hem.
Hem för att köra dagens sista joggpass. Jag tvekade länge och väl om jag verkligen skulle vara med på passet men bestämde mig i sista sekund för att köra. Det blev dryga sju kilometer i lugnt tempo på relativt pigga ben. Bra mycket piggare än under joggen till Spanien i alla fall och definitivt piggare än gårdagens långpass. Nu är det bara att ladda inför morgondagens bergspass, då vi också planerar att springa hem. Det kommer att bli runt marathondistansen i så fall. Hoppas att benen är med mig då!!
Det är sjuuukt skönt här i Portugalien. Väderprognoserna innan vi for ner var allt annat än positiva. Det lovades hällregn och blåst mer eller mindre dagligen. Vilket har visat sig inte alls stämma. Regnat och blåst har det i och för sig gjort men bara i tisdags. Övriga dagar har varit fantastiska och bjudit på både sol och värme.
Måndag
Började måndagsmorgonen med en morgonjogg i en fantastisk soluppgång och låg sedan vid poolen i ett par timmar och blev som en riktigt kokt kräfta, ajaj! Men det var så obeskrivligt skönt att bara ligga där vid poolen och låta solen värma!
Anders går igenom lite kring löpskolning, varför man kör det och
vad vi ska gå igenom idag. Jessica och alla andra lyssnar och lär.
Passet vi körde på eftermiddagen skulle vara ett vanligt distanspass men med ett stopp för lite löpskolning med Anders Szalkai. Vi sprang i nästan åtta kilometer innan löpskolningen och hade jag sprungit i samma tempo i två kilometer till så hade jag persat på milen :). Det kändes fantastiskt bra, hade tryck uppför backarna och trot eller ej, men det var PRAT-tempo!! Så även fast det egentligen bara var ett vanligt distanspass så blev det ett bra snabbdistanspass för min del. Dagen avslutades med en föreläsning av Emma Lindblom kring kost och prestation, hon befäste bland annat att O’boy är den bästa återhämtningsdrycken. Sådant man vill höra som O’boy älskare:).
Tisdag
Även tisdagen började med morgonjogg. Den här gången valde vi att springa i skydd av skogen då det blåste rejält och regnade horisontellt. Nu kom det där utlovade regnet och det i kvadrat!! Kände mig tung i benen under joggen så jag tog det extremt lugnt. Morgonjoggen ska ju enbart vara till för att öka på mängdträningen och för att återhämta sig efter föregående pass. Alltså inte på något vis kvalitativt.
Sedan blev jag medlurad av Marie på ett danspass. Hon sa att jag var dum om jag inte gick på Fuego.. Fuuuueeeggoooo egoooo. Fuego innebär koordination i takt till musik, mitt absolut svagaste kort och något som jag alltid försöker att undvika. Men dum vill jag ju inte vara och hur svårt kan det liksom vara, egentligen…. Så jag gick… på ett danspass. Det var faktiskt rätt roligt.. Jag lärde mig ALLA latinska danser på mindre en än timme…. pöh, hur svårt kan det vara liksom ;).
På eftermiddagen körde vi intervaller. Treminutersintervaller med en minuts stående vila. 6-8 intervaller skulle de flesta köra. Uppvärmningen körde jag tillsammans med 4.00 gruppen i strax över 6-minuters fart. Funderade lite till och från på vilken grupp jag skulle springa intervallerna med och tog till sist beslutet att köra på 4.50 tempo. Vill inte fega utan pressa gränser och det gick så bra!! Låg långt fram i gruppen och pressade och sprang till och med fortare än gruppen under vissa intervaller. Jag slutade efter sex stycken då det kändes så himla bra då och jag ville behålla känslan lite. Tempot på intervallerna låg på mellan 4.35 och 4.47, vilket är fantastiskt bra och jämnt. Toknöjd!!
Det är viktigt med stretch efter tuffa intervallpass. Den döende tranan döptes den här stretchpositionen till som Anders bjuder på :-).
Kvällen avslutades med en föreläsning av Anders Szalkai om hur man kan optimera sin träning. Även fast man har hört mycket av det tidigare så är det ändå alltid inspirerande att höra honom berätta och man lär sig alltid NÅGOT nytt.
Onsdag
Långpassdag vilket innebar, ingen morgonjogg, utan istället lite sovmorgon, lugn frukost och så samling vid tio. Kände mig rätt sliten redan innan start men tänkte ändå att jag ville springa med 4.15 gruppen vilket innebär 6.20 tempo. Startade med dem men insåg redan efter dryga kilometern att det inte skulle hålla. Släppte då av på tempot och väntade in nästa grupp med Marie i truppen och sprang lugnt och sansat med dem istället. Efter ytterligare några kilometrar då vi hade passerat Villa Real så sa Stina och Marie att det var sista anhalten att vika av för de som inte ville fortsätta köra hela rundan.
Strax infångad av eftertruppen.
Jag såg min chans att göra det. Jag var så sjukt sliten och hade nästan svårt att hänga med dem i deras tempo. Jag bestämde mig för att vika av för att köra i mitt eget race och kunna avbryta passet när som helst. Hade knappt styrfart men fick ändå till sist ihop i alla fall 22.5 km. Marie fick ihop 30 bra kilometrar på sitt pass idag. Det var ju även mitt mål med långpasset men jag fick som sagt var lov att vika ner mig. Det blev ändå ett okej pass med snitt runt 6.50.
Lite turistande blev det på långpasset.
Sprang förbi det här skatbot borta i Villa Real.
Jessica pratade med mig lite innan passet och funderade på vilken grupp hon skulle springa i. Hon tvekade mellan 4.00 och 4.15 gruppen. Med tanke på att alla grupper skulle springa samma runda idag så tyckte jag absolut att hon skulle testa den snabbare gruppen för att om det behövdes vänta in en långsammare grupp. Det är ju perfekt vid såna här tillfällen då grupperna ligger bakom varandra att testa sina gränser lite. Självklart så fixade hon att hänga med 4.00 gruppen och var strålande glad efteråt. Härligt!!
Kvällen avslutades med middag med hela sköna TSM gänget på samma restaurang som vi var på för två år sedan då jag första gången träffade Mia och fick inspiration att börja springa med IF Linnéa. Tänk vilken resa jag har gjort sedan dess, det är helt fantastiskt. Innan läggdags fick vi oss en föreläsning av LG Skog som är fystränare för Umeås damfotbollslag. Han föreläste om träningslära, bland annat lite anekdoter kring då Marta som 17-åring kom till Umeå och var allt annat än vältränad och hur det vände och hon blev så fantastiskt bra. Det var ännu en inspirerande och rolig föreläsning. Fyra kvällar och fyra bra föreläsningar har vi fått och veckan bara fortsätter.
Idag ska vi springa till Spanien.
Ett dygn har förflutit nu i Portugal och vi har hunnit med det här! Bilderna får tala för sig själva.
Snart ska vi iväg på en workshop i pulsträning, följt av ett pass Coreträning följt av distanspass med extra mycket löpskolning följt av föreläsning i kost och prestation. Däremellan lunch och lite vila :). Och det är bara måndag!!
Efter den lugna distansen i onsdags så var det igår dags för det andra kvalitetspasset med TSM. Det var backe som stod på programmet, något som jag verkligen behöver, bra träning inför bergspasset nästa vecka. Backe är helt klart mitt absolut svagaste kort.
Var inte jättetaggad då jag på morgonen lyckades knäcka till något i nacken så att jag drog på mig en riktigt ond nackspärr. Ringde och fixade en tid på Access Rehab direkt på förmiddagen och fick komma redan under eftermiddagen. Naprapaten knäckte lite i bröstryggen, stretchade nacken, körde laser och massage och avslutade med att behandla med percutane. Kände mig aningen mjukare i nacken efter det så jag bestämde mig för att köra backen på kvällen men att ta det rätt lugnt.
Sprang med 4.15 gruppen och vi blev tilldelade en ganska snäll backe. Vi skulle springa i 20 minuter upp och nedför. Jag försökte att vara smart, ville ju ha tempo både uppför och nerför, så jag tänkte att jag trycker på lap-knappen högst upp och längst ner. haha, jag lyckades under de första sju minuterna att trycka på stop och start knappen istället…. Självklart start högst upp i backen och stop längst ner i backen. Så av de första sju minuterarna så blev det bara runt fyra minuters nedförslöpning registrerat.
Men men, känslan var bra, jag låg oftast långt fram och drog, sprang om en del uppför, tog det lugnt nerför. Orkade hålla igång hela passet utan att sacka, höll ett högt och jämnt tempo under hela passet. Hade kraft och ork i benen och återhämtade mig bra under nedjoggen. Helt enkelt ett bra pass!! Efter passet var det stretch och så hittade jag Marie där som körde plankan med sin grupp. Självklart hoppade jag in där och fick lite coreträning också. Körde sen hem henne så vi fick prata och drömma oss bort till Portugal lite.
Imorgon blir det långpass, tvätt och packning för att söndag morgon ge mig iväg till Portugal. Gissa om det ska bli helt underbart!!
… med min kropp? Helt plötsligt så har det börjat hända saker, den svarar på träning och jag gör resultat. Jag springer fortare än jag någonsin har gjort tidigare både på långa och korta distanser.
Att över huvud taget springa i ett tempo närmare 4.00 min/km har jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle kunna göra. Marie har hela tiden sagt att jag MÅSTE ner i de farterna för att få igång de snabba musklerna och jag har hela tiden lika envist hävdat att min kropp inte är gjord för de farterna. Ikväll sprang vi intervaller med Running Sweden. Det var ett riktigt roligt upplägg som såg ut så här:
Det första setet skulle springas fort, det andra i 10K och det tredje tills vi spydde fast vi fick inte spy för då skulle vi få göra armhävningar som straff…
Under första setet var jag ju fortfarande rätt fräsch och tog rygg på de i min grupp och lyckades hålla deras tempo ungefär, tappade väl aningen men det var helt ok.
Andra setet där vi skulle ligga i tröskeltempo visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera. Då jag egentligen inte vet vad jag kan göra på milen, men tänkte att 55 minuter kanske jag skulle klara. Det innebar att jag skulle ligga i 5.30 tempo. Jag gasade på efter de övriga i gruppen och försökte hålla tempo med dem men tappade en del, i alla fall i uppförsluten. Varannan intervall gick nämligen uppför och varannan åt andra hållet med en liten skön nerförsluta. Det är lite svårt att hålla koll på tempot så jag gjorde som jag brukade, gasade på det jag hade vilket resulterade i lite snabbare intervaller än tänkt.
När sista setet skulle köras var jag rejält slut plus att vilan var kortare mellan intervallerna. Ansträngningen var klart i linje med de övriga om inte högre men tempot sjönk lite.
Jag vet inte vad det är men jag njuter och jag skördar och jag vill bara ha mer!!!
Jag ser i statistiken över min blogg att antalet läsare ökar stadigt. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att så många väljer att gå in och läsa och finner intresse i mitt träningsliv. Jag hoppas verkligen att jag inspirerar er där ute på samma sätt som jag blir inspirerad av alla bloggar jag läser och alla kommenterar jag får här på bloggen. Men då väldigt många av er väljer att läsa men att inte kommentera så är jag oerhört nyfiken på vilka ni är! En del av er känner jag igen och har även träffat många gånger IRL. Men många av er är oskrivna blad för mig.
Men i ärlighetens namn, om jag vill veta vem du är så är det väl lite på sin plats att berätta vem jag är.
Det här är jag:
Född i Enköping, i Hummelsta närmare bestämt, den där “byhålan” mellan Enköping och Västerås där man kan köpa jättebilligt godis. Fast när jag föddes och växte upp där så kunde man inte göra det (det var en mekanisk verkstad där då), då var det mer “en sån, en sån, en sån – hur mycket har jag kvar?”- sättet att köpa smågodis på.
Jag föddes 1963 och har två systrar i livet. Hade också en tredje syster som tyvärr förolyckades tio år gammal. Jag har också sex underbara syskonbarn, en mamma som bor i Enköping och en pappa i Venezuela dit han seglade för ett antal år sedan och blev kvar. Vet inte när han ska segla tillbaka hem igen, tror inte han vet det riktigt själv.
Jag var extremt liten, jag och min tre år yngre syster var rätt jämnstora, och extremt busig, när jag var liten. Gjorde såna där “snälla” bus som att plundra grannens morotsland för att leka ubåtar med dem i deras dropptunna. Eller bada med en annan grannes tomater i deras lilla fågeldamm. Älskade att bygga kojor och klättra i träd och lekte mestadels med grabbar. Blev arg när jag fick fyra i syslöjd men bara trea i träslöjd, haha, jag som älskade att spika och hamra. Min bästa leksak var en liten låda som hette “Den lille elektrikern” och som jag fortfarande har kvar. Man kunde bygga små motorer och lära sig en massa andra spännande saker.
Blev tio år, började på pappas initiativ att köra gokart och tävlade sedan i det under tio år. Jag tror att jag faktiskt byggde någon form av fysik under dessa år trots att jag aldrig har tränat något annat. Jag är rätt stark och tror jag byggde styrkan där och då. Med säkerhet vet jag att jag utvecklade en mycket stark tävlingsinstinkt under de åren. Jag älskar att tävla och jag älskar att analysera resultat, grafer och kurvor. Kan ju också säga att jag ogillar att förlora…
Älskar att köra saker, att styra och gasa, svänga och bromsa, hmm undrar vad jag fått det ifrån!! Jag gillar att köra bil, motorcykel, buss, lastbil, baklastare, traktor, cross, båt och förmodligen skulle jag älska att ratta en helikopter också. Detta har resulterat i att jag har rätt många bokstäver på mitt körkort och har under några år också arbetat som busschaufför både i Uppsala och här i Stockholm. Om jag inte i 30-årsåldern bestämde mig för att skola om mig så hade jag förmodligen jobbat kvar på ICA, där jag var i nästan sju år, eller så hade jag jobbat som chaufför på något vis. Men jag tog beslutet att börja plugga. Läste först ett år på civilekonomprogrammet, internationell ekonomi, men det kändes inte rätt så jag flyttade istället till Stockholm för att läsa till Civilingenjör inom datateknik på KTH och det är det jag jobbar med idag. Något som jag inte har ångrat, gillar verkligen mitt jobb som programmerare!!
![[-1000223.jpg]](http://3.bp.blogspot.com/_VI_3mQQXfVQ/Sde9tGiRFWI/AAAAAAAAACY/krLDYQiTLmg/s1600/-1000223.jpg)
Hittade bergsklättringen 2004 och klättrade intensivt i några år. I stort sett alla helger och semestrar gick åt till klättringen. Jag älskar verkligen spänningen och äventyret som det för med sig. Klättrade så intensivt så att jag klättrade sönder mig, jag lyssnade helt enkelt inte på kroppen utan körde på under något år med mycket smärta, jag var ju osårbar!!
Men jag tycker om att vara ambitiös och när det inte fungerade med klättringen längre så började jag fundera på vad jag skulle ta tag i, medans jag funderade så hade jag börjat med lite morgonpromenader, bara för att liksom. Konditionsträning har jag aldrig någonsin hållit på med, ingen löpning, ingen friidrott, ingen lagsport, ingen ingenting liksom. Sen hittade jag nyckeln, en bok om pulsträning och på den vägen är det. I februari för fyra år sedan så började jag att jogga, intervaller. En minuts jogg, en minuts promenad och jag lovar, en minuts jogg var JOBBIGT!!! Veckan efter, hela två minuters jogg och så vidare. Följde slaviskt programmet och det resulterade i att jag sprang min första mil, Premiärmilen, i april 2007.
Efter det har det bara blivit galnare och galnare, har verkligen tagit löpningen till mitt hjärta. Kommit i “dåligt sällskap” och tappat all sans och förnuft. Har genomfört det tuffa Swiss Alpine och ska om ett par månader ge mig på mitt tredje åtta-milslopp, TEC. Vem trodde det för fyra år sen då jag flåsade efter en minuts jogg.
Det var jag, nu till min ursprungliga fråga!
Vem är du, skriv gärna några rader?
Idag var det dags för den tredje gemensamma träningen inför Lidingö Ultra som jag i Running Swedens regi håller i. Kajsa var den här gången på träningsläger, den lyllosen, men som fantastisk standin så hoppade bästa Torkel in.
Dagens jobb var att ta oss 35 kilometer. Jag hade innan fixat bansträckningen som visade sig bli rätt precis 35k, tänk att det funkar så bra att mäta via kartverktyg på nätet!!
Dagen började dåligt med att jag spillde ut juice på alla kartor som jag hade skrivit ut och skulle dela ut, jag lyckades dock rädda de flesta och så blev köksduken tvättad på köpet. For iväg sen för att hämta Torkel och glömde kartorna hemma, vände tillbaka, in i bilen, ska ta på mig vantarna, saknar en, backar tillbaka och där på marken ligger den… Men därefter så tror jag det mesta gick bra idag :)
De kortbenta gasellerna efter 33 kilometer och långt från besegrade!
Träffade gänget vid Östermalms IP, det härliga ultragänget. En del nytillkomna och andra som har sprungit båda tidigare pass. Vi började med att springa tillsammans i 6.30 tempo och det var så harmoniskt och skönt, ingen som krigade och skulle upp och dra utan alla höll tempot. Vi körde gemensamt de första 15k, fram till Preem-macken på Norr Mälarstrand där vi hade vårt första stopp. Därefter tog Torkel med sig de långbenta gasellerna för att köra ett lite hårdare tempo. Själv tog jag med mig de kortbenta gasellerna och vi fortsatte i samma tempo. Det är så himla roligt när man ser stora förbättringar bland deltagarna. En deltagare hade det riktigt tungt under vårt första pass. Det var med mycket stor ansträngning som h*n fullföljde det första passet. Idag så var det en helt annan sak, jag såg inga sådana stora trötthetstecken över huvudtaget idag, trippade upp för backe efter backe.
Jag hade tyvärr känningar, nä föresten, känningar är lite fel uttryckt, jag hade ont helt enkelt, i höger vad och hälsena. Det blev bättre då jag stretchade så jag gjorde det några gånger under passet och kunde fullfölja. Förutom det så är jag så jäkla.., nä, så SJUKT jäkla nöjd med passet. Vi snittade 6.36 på 35 kilometer och det är fasiken riktigt bra!! Jag körde inte något ultratänk med att vi skulle gå uppför backarna utan sprang uppför alla backar, något som jag nog aldrig gjort tidigare på den sträckan. Idag är jag banne mig nöjdast!!
Jag sjöng lovsånger till mina ben i duschen sen, för det tyckte jag att de skulle ha!
Ikväll var det dags för första kvalitetspasset med TSM och var snabbdistans som skulle avverkas. Det var samma bana som vi sprang i höstas och som vi kommer att springa ett par gånger till nu under våren. Man kan väl se dem som testlopp för att se att man har förbättrat sig från gång till gång.
I höstas när vi sprang den här distansen så vilade jag mellan de två varven för jag var helt körd!! Jag gick även i någon backe för att jag var så himla trött. Något sådant lathetstecken skulle det inte bli den här gången!! Nä, den här gången var det 100% fokus som gällde och inget annat!!
Förhållandena var i och för sig lite annorlunda den här gången, både kallare och betydligt sämre underlag. Med det i åtanke så bestämdes det att tempot skulle hållas ner lite. Måltempot för kvällen för vår grupp var 5.24, men det var ifall förhållandena hade varit bättre. Roger sa att han skulle hålla 5.50-5.55 tempo och att vi sen kunde hålla det tempo som vi fann lagom.
Bjuder på en härlig bild från när vi sprang runt Åreskutan förra hösten, härliga färger!! Längtar tillbaka!
Jag började med att springa bakom Roger men kände rätt snart att lite fortare vill jag allt springa så jag ökade kom, efter att ha tryckt på lite i uppförsbacken, ifatt den andra ledaren. Har ingen aning om vilket tempo han skulle hålla en jag la mig bakom den gruppen. Det gick klart snabbare, närmare 5.00 än 5.50 tempo. Jag lyckades hänga mig kvar i den gruppen nästan hela första varvet och efter det varvet var jag riktigt trött!! Försökte hela tiden att intala mig om att jag inte alls var trött, att tröttheten bara fanns i mitt huvud, att benen var pigga och starka!! När backen på andra varvet kom fick jag jobba hårt för att inte tappa tempo. Bestämde mig för att jag fick sänka tempot om det behövde men att jag inte fick gå, inte ett enda steg fick jag gå, springa på hela tiden var det som gällde.
Jag slutade snabbdistansen med fanan högt, ok, det blev inte någon 5.24 som var måltiden men nära nog, 5.30 får väl anses vara godkänt för dagen. Det som var lite märkligt var att båda varven var rätt jämna även fast det inte kändes så. Andra varvet kändes betydligt långsammare men det diffade bara 10s på tempot mellan varven. Pulsen var hög, det är bra, bra att jag klarade att springa fast jag var riktigt trött. Den gick upp till 165 efter bara några minuter och låg sen där under resten av passet.
Kvällens pass:
| Sträcka | Tempo | Tid | Puls | |
| Uppvärmning | 2.3 km | 6.31min/km | 15:00 | 134 (153) |
| Varv 1 | 2.46 km | 5.26 min/km | 12:59 | 160 (173) |
| Varv 2 | 2.48 km | 5.35 min/km | 13:23 | 167 (183) |
| Nedvarvning | 2.3 km | 6.38 min/km | 14:58 | 163 (191) |
Imorgon är det verkligen slutvilat. Nu har jag vilat i tre dagar och min spring och viloklocka ringer nu väldigt bestämt om att vilan är slut. Så imorgon är det dags att snöra på sig skorna och springa snabbt med TSM. Snabbdistans på en 2.5km rundbana väntar och jag ser fram mot det. I höstas när vi sprang banan på barmark så höll jag 5.19 tempo. Målet är väl att göra något liknande imorgon, låter bara så oerhört snabbt!!!
Vilken fantastisk helg det har varit på alla sätt och vis. Jag och Kristina har jobbat så hårt inför det här eventet för vår önskan har verkligen varit att det skulle bli en fantastisk helg för alla inblandade och jag tror faktiskt att vi lyckades.
Helgen började egentligen redan i mitten på veckan med listor och telefonsamtal och inköp av saker och planeringar. Det har varit så himla roligt! Kristina är verkligen en fantastisk människa att jobba med, hon är så kreativ och har sån himla koll på allt så det har varit en ren fröjd!!
Ultrahelgen började med ultratinget i fredags med efterföljande middag i Hartwickska huset. Närmare femtio personer kom dit och deltog och minglade under kvällen. Det var trevligt att träffa och mingla med lite folk redan där och då även fast jag tyvärr inte hann med att mingla så mycket som jag hade önskat. Sen var det bara att ta med mig nattgästen Emelie hem för att få några timmars sömn innan lördagen.
Lugnet före stormen, den underbara stormen!!
Lördagsmorgon vaknade jag full med förväntningar och mycket pirr. Vi gav oss av rätt tidigt på morgonen för att vara på plats i god tid innan åtta. Det var en del att fixa med innan själva föreläsningen skulle börja och alla deltagare började droppa in. Runt halv nio började den fantastisk vackra salen att fyllas av folk och sorlet spred sig allt högre i rummet. Föreläsarna Timothy Noaks och Rune Larsson var på plats och hela härligheten kunde börja.
Eventet började med att Kristina berättade skapelseberättelsen, något tweekad för tillfället. Det var skapelseberättelsen om hur det här eventet har uppkommit. Det var en riktigt bra och underhållande berättelse hon hade skrivit och som hon läste upp. Hon är en riktig talang!!
Rune Larsson har jag hört flera gånger förut men kan inte få nog av att lyssna på hans inspirerande historier och den glädje som han förmedlar. Jag gillar hans tanke att man alltid ska springa “tillräckligt kort och tillräckligt sakta så att man alltid längtar efter att springa dagen efter”.
Timothy Noaks, som skrivit “löparnas bibel” The Lore of Running, höll enormt hög klass, hans kunnighet kring ämnet ultralöpning och uthållighetsträning är imponerande. Han har forskat i ämnet under så många år och har samlat på sig massor med kunskap som han på ett pedagogisk sätt förmedlade till oss alla. Han var också rolig att lyssna på och såg så förnöjd ut när han stod där och föreläste för oss. En riktig mysfarbror :)!!
Lördagens event slutade med dela ut Alternativ Nobelpriset till Rune och Timothy med motiveringar skrivna av Cecilia och Mia vilka också läste upp dessa. Roligt då Timothy faktiskt hade skämtat hemma om att han skulle till Stockholm för att träffa Nobelkommittén. Därefter spelade jag en liten fanfar åt de båda pristagarna, en fanfar spelad på en blank plasttrumpet med färgglada knappar, inköpt på BR :).
Timothy pratade om sin modell Central Governor Model, vilken går ut på att det är i huvudet som styrkan sitter. Om du inte har styrkan där så kommer din styrka i muskler och kropp aldrig att räcka till. Det är huvudet som bestämmer om benen ska fortsätta, om du tar dig till ditt mål.
Han pratade också mycket om överdrivet vätskeintag som industrin har drivit fram. Människan är en “delay drinker” vilket innebär att man inte ska dricka proaktivt utan först då man är törstig. Överdrivet vätskeintag har skadat mer än vätskebrist.
Efter denna fantastiska dag så var det dags för en löprunda i Hagaparken med efterföljande middag. En middag som bestod av en svenskinspirerad buffé som var fantastiskt god!
På söndagen var det dags för löpning, samtliga öar som Stockholms innerstad är uppbyggd på skulle rundas. Vaknade på morgonen och såg att temperaturen inte var med oss riktigt, närmare –20 grader visade den på. Kyla biter inte på inbitna ultralöpare så trots den låga temperaturen var vi nog närmare 100 personer som samlades mitt på Stortorget i gamla stan på morgonen. Efter genomgång av Kristina om hur vi skulle springa och uppdelning av grupperna så gav vi oss iväg. Solen jobbade på bra under dagen och fick upp temperaturen närmare tio grader så det blev riktigt behagligt. Solen sken hela dagen och Stockholm visade sig från sin allra bästa sida.
Jag valde att springa med “partygruppen” det vill säga den grupp som springer lugnast och har mest tid för att prata och mingla. Det visade sig senare att det fanns en grupp som var ännu bättre på det här, de hade till och med vätskepaus i form av öl direkt ur tapp!! Snacka om att ta det här med mingel på allvar :).
Ska man springa runt Stockholms alla öar så har det absolut ingen betydelse hur det ser ut. Är det en knappt existerande stig i en brant slipprig sluttning som är vägen runt så tar man den helt enkelt :). Vår grupp fick ihop 54 kilometer och jag är supernöjd!! Både med sträckan och med känslan i kroppen och med det fantastiskt trevliga sällskapet. Jag försökte då det blev jobbigt, att tänka på det vi lärt oss, att tröttheten bara sitter i huvudet, kroppen är pigg och stark och banne mig om jag inte tror att det faktiskt funkade!! Då vi tog väldigt få raster så blev det ett riktigt bra genrep inför TEC. Totalt hade jag klockan avstängd bara i 50 minuter, inklusive lunchen.
Det är så fantastiskt roligt med alla mail, facebookinlägg, mess och inlägg jag och Kristina har fått från så glada och nöjda deltagare. Alla verkar ha haft en lika fantastisk helg som vi har haft det!!
En hel helg, tre dagars minglande med likasinnade fantastiska ultravänner. Föreläsningar hela lördagen av inspirerande, roliga, pedagogiska föreläsare. Deltagare som var engagerade och nyfikna och med en uppsjö av intressanta frågeställningar till föreläsarna.
Nu har jag precis landat efter att ha sprungit runt Stockholms alla innerstadsöar och är vansinnigt trött. Därför skriver jag inte mer idag utan ett mer ingående inlägg kommer imorgon kväll.
Tack alla för en oförglömlig helg!!
Inspirerad av Kristinas inlägg på facebook häromdagen, där hon laddade upp en bild med ett schema över sitt planerade träningspass, så planerade jag idag att bryta av mina snabbdistanstorsdagar med ett pass med supertusingar!
Jag programmerade in klockan redan igår med passet och var sugen och taggad hela dagen och verkligen längtade efter att komma hem så jag kunde ge mig ut och köra mina tusingar.
Så här såg dagens program ut:
Uppvärmningen kändes bra, i och för sig nedförsbacke men ändå, det kändes som om jag hade bra klipp i steget.
![[DSC_0570[8].jpg]](http://lh5.ggpht.com/_VI_3mQQXfVQ/S-aKp4jfwuI/AAAAAAAADbw/6sPOP-6tkvY/s1600/DSC_0570%5B8%5D.jpg)
Sen var det dags för mina supertusingar. Startade igång klockan och gasade på för min första hundring, det var iskallt och motvind där jag sprang och jag hade känning i halsen från start, det bådade inte gott. När klockan signalerade för vila så stannade jag mer än gärna, vilan 30s var oerhört kort, man hinner ju knappt stanna och andas innan det är dags att köra igång igen. Hela första tusingen körde jag åt samma håll, dvs med kylig motvind. Jag brukar inte vara så känslig för väder och vind men idag kändes det inte bra.
(Bilden: från Lidingö ultra förra året, då VAR jag super :)!)
Jag genomförde hela första tusingen och var rätt trött när det var dags för joggvilan. Vände efter den och körde min nästa tusing, den här gången i medvind. Klart lättare!!
Det blev till sist fyra tusingar innan halsen kändes lite för mycket och jag avbröt och joggade lugnt och sansat tillbaka hem igen.
Jag gillade passet!! Jag kommer garanterat att köra det igen, kanske gör jag ett nytt försök redan nästa torsdag. Det hände saker hela tiden, klockan pep i ett och gav mig nya instruktioner, jag blandade ståvila, snabb löpning och långsam jogg så det var ett oerhört varierat pass där man får rätt mycket fart.
De flesta intervaller körde jag i tempo mellan 5.00 och 5.15, vilket är godkänt, men inte mycket mer än så. Jag måste kunna mycket bättre än så!!
Dagens pass:
Distans: 7.53km Tempo 6.38 min/km (inkl uppv och all vila)
Puls: snitt 154, max 189 (lite felaktigt tror jag)
Nedvarvning
Distans: 2km Tempo: 7.07 min/km
Idag så var det dags igen för mig att maxa på löpbandet. Jag var rätt nervös innan jag gav mig av, vet ju att det där med att ta ut mig fruktansvärt mycket, pressa det allra allra sista ur kroppen inte är så himla lätt.
Som förra gången så fick jag börja med att svara på en enkät om hur mycket jag rör mig. Frågor kring hur stillasittande jobb jag har, hur mycket jag rör mig förutom jobbet och i vilken ansträngningsgrad. Detta kommer sedan att matchas mot de data de har fått från den aktivitetsmätare som jag har burit i en vecka. Och sedan ytterligare matchas förstås från de tester som jag har genomgått vid två tillfällen nu.
Cyklingen som ju är rätt lätt var inte heller idag några som helst problem. Lite mjölksyra i benen efter den sista stegringen men annars inte nämnvärt ansträngande.
Därefter var det så dags för det så skrämmande löpbandet, löpbandet där farten och lutningen ska upp så att det blir sjukt ansträngande. Idag hade vi en liten annan taktik. Jag sprang först en längre stund på löpbandet i lugn fart och utan masken för att för det första bli av med mjölksyran och för det andra blir ordentligt varm i kroppen. Jag körde också två stycken rejäla fartökningar för att som Frida sa väcka upp alla de snabba muskelfibrerna, något som jag inte gjorde under förra testet.
När sen testet körde igång så gick det mycket bättre, jag lyckades bita ihop och slita på längre än förra gången, fick upp pulsen ytterligare några slag, försökte hela tiden att tänka två steg till, två steg till, bara två steg till. Frida hejade på, - jag vill ha sju minuter, - 30 sekunder till får du kämpa, - bit ihop nu, ge mig åtta minuter, - du är stark idag. Teamworket gjorde att jag lyckades mycket bättre än förra gången. Men faktum är att jag tror att jag skulle kunna ge ännu lite mer... övning ger helt klart färdighet och jag tror att det här är så jäkla nyttigt för mig!! Att kunna ta ut mig, att inse att jag faktiskt kan, att jag är mycket starkare än jag tror! Det ger verkligen en självförtroendeboost!!
Den här gången ökade jag den maximala pulsen från förra veckans 166 slag till idag 172 slag. Även VO2max ökade två tiondelar från förra veckan. Ökningarna beror, skulle jag tro, helt på att jag idag lyckades kämpa lite mer än förra veckan. Frida som gjorde testerna tror att jag kanske har en maxpuls på runt 176, själv tror jag att den ligger högre, men vad vet väl jag
.
Elin som är den som jobbar med metodstudien kommer nu att sammanställa resultaten och så kommer jag att få dem hemskickade. Det kan nog dröja ett tag men så fort jag får dem så berättar jag om det för er.
Söndag innebär alltid träning med TSM de söndagar som jag inte har en massa annat hyss för mig. Som nästa helg då det är det fantastisk roliga ultraeventet. Då blir det ju istället 60km ö-luff på söndagen. Verkligen inte helt fel det heller.
Det fantastiska vädret, som även den här dagen bjöd på, gjorde att jag verkligen såg fram mot långpasset. Med TSM skulle det springas 22 km sen så ville jag fylla på upp till 30. För att slippa köra intervallpass, som det ofta blir längst bak i gruppen, så höll jag mig längst fram, strax bakom ledarna. Idag sprang vi ner mot Lidingö, tog vänster strax innan bron för att fortsätta över Norra Djurgården och runda Bergshamra, runda SAS komplexet och springa genom Hagaparken och tillbaka. En riktigt fin runda!!
Det var så härligt, jag kände mig grym och stark, pulsen gick upp lite i uppförsbackarna men jag hade för en gångs skulle styrkan i benen (undrar var den kom från…). Tassade uppför som om det vore ingenting!
När vi kom tillbaka till Stadion så var det åtta kilometer kvar för min del. Hade tur och fick med mig Roger, i alla fall en bit. Han föreslog att vi skulle springa ner mot Lidingö igen, samma start som då vi började så det gjorde vi. Han vände efter två så jag fick ta de sista sex på egen hand. Då började det faktiskt att bli lite tungt märkligt nog. Jag fick slita lite, speciellt då jag kom tillbaka upp mot Valhallavägen och körde en fram och tillbaka sväng där för att få ihop den sista biten.
Den här veckan var mitt veckomål sju mil och jag fick ihop 69.62 km. Det får man väl säga är ett uppfyllt mål. Eller så ger jag mig ut nu och kör 380 meter :).
Dagens pass:
Distans: 30.17 km Tid: 3:20:00 Tempo: 6.38 min/km Puls: medel 144
..var det att vara ute och springa idag. Precis lagom temperatur, i stort sett vindstilla, fantastiskt väder, en strålande sol från en klarblå himmel. Fantastiska kontraster mot allt det vackra vita. Alla gångvägar och trottoarer var plogade till ett perfektum, min kropp var glad och pulsen låg.
Dagens pass:
Distans: 10km Tid: 62:51 Tempo: 6.17 min/km Puls: snitt:142 max:155
Undrar var dagens tunga ben kom ifrån…
Var det:
Eller helt enkelt att jag var dålig idag och försöker att skylla ifrån mig :)
Dagens pass:
Distans: 7.53 km Tid: 52.28 Tempo: 6.58 min/km
Märkligt att tempot på passet blev under 7 minuters-tempo, jag tyckte att jag mest promenerade.
Hade ju tänkt att jag inte skulle resa så mycket nu under våren. Skulle hålla mig på hemmaplan och hålla i plånboken. Men HUR KUL ÄR DET!
Speciellt när Marie skickar ett kort men mycket frestande SMS som säger ungefär så här.
Jag får ta med mig en kompis för reducerat pris!
Självklart så började jag genast att kolla möjlighet att få semester med så kort varsel, slänger ett öga på budgeten och någon dag senare har jag anmält mig. JAG KAN INTE LÅTA BLI!! Man vet ju aldrig vad som händer och det är bäst att passa på att göra roliga saker när de står för dörren. 
Så, nu.. jippie jey ska jag med Marie till Portugal vecka 10! Det ska bli så galet roligt!!
Ska du göra någon resa i vår?
Efter VO2max testet i måndags och tusingarna igår så var jag idag redo för att snorkka mig hem på rätt tunga ben. Men ack så fel jag hade, benen var mycket piggare än vad jag hade förväntat mig.
Joggade iväg och lät kroppen och benen bestämma tempo och vad de ville springa. Första två gick på tok för snabbt, under 6-tempo, men jag brydde mig inte utan fortsatte låta kroppen avgöra. Jag kände mig superstark idag!! Jag hoppas att jag kommer att känna mig minst lika stark på snabbdistansen imorgon, det vore kul!!
Dagens pass:
Distans: 11,09 km
Tid: 01:09:17
Tempo: 6.15 min/km
Puls: inga bra värden då pulsen levde sitt eget liv, men någonstans mellan 150 och 160 tror jag den höll sig.
