… med min kropp? Helt plötsligt så har det börjat hända saker, den svarar på träning och jag gör resultat. Jag springer fortare än jag någonsin har gjort tidigare både på långa och korta distanser.
Att över huvud taget springa i ett tempo närmare 4.00 min/km har jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle kunna göra. Marie har hela tiden sagt att jag MÅSTE ner i de farterna för att få igång de snabba musklerna och jag har hela tiden lika envist hävdat att min kropp inte är gjord för de farterna. Ikväll sprang vi intervaller med Running Sweden. Det var ett riktigt roligt upplägg som såg ut så här:
- 5 * 40s med 40s vila mellan
- 6 * 3 min med 90s vila mellan
- 5 * 40s med 30s vila mellan
Det första setet skulle springas fort, det andra i 10K och det tredje tills vi spydde fast vi fick inte spy för då skulle vi få göra armhävningar som straff…
Under första setet var jag ju fortfarande rätt fräsch och tog rygg på de i min grupp och lyckades hålla deras tempo ungefär, tappade väl aningen men det var helt ok.
Andra setet där vi skulle ligga i tröskeltempo visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera. Då jag egentligen inte vet vad jag kan göra på milen, men tänkte att 55 minuter kanske jag skulle klara. Det innebar att jag skulle ligga i 5.30 tempo. Jag gasade på efter de övriga i gruppen och försökte hålla tempo med dem men tappade en del, i alla fall i uppförsluten. Varannan intervall gick nämligen uppför och varannan åt andra hållet med en liten skön nerförsluta. Det är lite svårt att hålla koll på tempot så jag gjorde som jag brukade, gasade på det jag hade vilket resulterade i lite snabbare intervaller än tänkt.
När sista setet skulle köras var jag rejält slut plus att vilan var kortare mellan intervallerna. Ansträngningen var klart i linje med de övriga om inte högre men tempot sjönk lite.
Det märkliga är att det gick fort som fan under det första setet!! Jag var som en humla, jag sprang i farter som min kropp inte är skapt för och jag älskade det!! Det känns som om jag har börjat hitta något, vet inte om det är mitt träningsupplägg med verklig pulsering som har gjort det. Eller om det är träningarna med Running Sweden, där jag hela tiden springer med folk som är snabbare än jag vilket innebär att jag hela tiden jagar. Om jag har blivit starkare rent mentalt. Om det är så att min kropp börjar anpassa sig, jag har ju tränat nu riktigt bra under i alla fall två års tid då jag har sprungit en bra bit över 200 mil per år.
Jag vet inte vad det är men jag njuter och jag skördar och jag vill bara ha mer!!!
Sen var det dags för mina supertusingar. Startade igång klockan och gasade på för min första hundring, det var iskallt och motvind där jag sprang och jag hade känning i halsen från start, det bådade inte gott. När klockan signalerade för vila så stannade jag mer än gärna, vilan 30s var oerhört kort, man hinner ju knappt stanna och andas innan det är dags att köra igång igen. Hela första tusingen körde jag åt samma håll, dvs med kylig motvind. Jag brukar inte vara så känslig för väder och vind men idag kändes det inte bra.