Idag var det lite av en mini-premiärmil. Planen var att springa runt 45 minuter och ha en 3-4 fartökningar till tänkt tävlingsfart.
Min plan för passet var att gå helt på känsla och ansträngningsnivå. Värma upp i ett bekvämt och lugnt tempo och sen öka farten till en hög ansträngningsnivå under fartdelarna och sen lugnt och sansat jogga hem igen. Det gick bra, det gick fort och jag är mycket nöjd. Jag hoppas att jag kan ha samma känsla i kroppen på söndag. Då blir det riktigt roligt!!!
Den här söndagen var det fjärde gången som vi samlades i Lidingö Ultra gänget för att springa långpass. 40 km skulle det bli och vädret var fantastiskt!!
Kajsa hade fixat en bra runda, vi skulle springa ut mot Drottningholm och ner till Ekerö för att ta färjan vid Slagsta över till Vårby. Elva stycken blev vi idag inklusive vi tre ledare. Vi skulle som vanligt hålla runt 6.30-6.40 med mig i kön men jag vet inte riktigt vad som hände. Det tog en kilometer så låg de flesta runt 6.00 tempo, jag försökte att hålla mig lite längre bak och dra ner tempot men lyckades inget vidare. Efter lite felspringningar så landade vi till sist nästan 27 kilometer senare nere vid färjan. Och vi i kön snittade 6.18 min/km, klart snabbare än jag hade tänkt mig. Men härligt var det!! Förutom att min kropp totalstrejkade och gjorde ont mest hela tiden. Jag valde när vi kommit över att bryta passet för egen del, lufsade någon mil till upp till Bredäng där jag tog tunnelbanan.
Med sikte mot Premiärmilen
Men nog om det!! Nu är det full laddning, spänd som en fiolsträng och med ömmande muskler (ja jag ska ta mig till en naprapat imorgon) ska jag persa på milen på söndag. Vet inte hur det ska gå till, har egentligen inte någon direkt plan. Ska jag värma upp, i så fall hur mycket och hur fort. Hur många ruscher ska jag göra innan och framför allt NÄR bör jag börja värma upp. En massa frågor som jag tänker ta reda på innan söndag, för då vill jag springa milen på under 55 minuter. Japp, ribban är lagd skyhögt!!
Jäklar vad jag ska springa!!
Tanken var förstås att jag skulle skriva ett inlägg redan i söndags för att sammanfatta Portugal-veckan. Men då jag kom hem så hade jag frossa och förmådde mig inte till något.
Insåg att jag hade hög feber, gick och la mig tidigt och har börjat kvickna till först nu. Igår var jag nästan feberfri men magen var fortfarande smärtsam och i total olag, idag är det bättre så nu ser jag fram mot att jobba imorgon och återgå till vardagen igen.
Men jag måste ju bara berätta att min vecka i Portugal var helt fantastisk, bjöd på så mycket bra löpning, jag fick ihop drygt 135km löpning vilket nog är det mesta jag sprungit på en vecka. Jag kände mig stark nästan hela tiden och höll mig frisk (tills jag kom hem, haha). Massor med underbara människor, nya bekantskaper, fördjupade bekantskaper, bra föreläsningar och massor med skratt och allt slutade i en härlig partykväll på Nox där Marie och jag höll oss vakna ända till halv två. Bara en sån sak :)!
Vaknade på morgonen och tittade ut och såg att regnet bara öste ner utanför fönstret. Det har varit ok väder hela veckan och det hade vi hoppats skulle fortsätta även under fredagen och bergspasset.
Det blev lite funderingar på vad man skulle ha på sig och hur mycket man skulle ha med sig. Det kunde ju bli uppehåll likväl som det skulle kunna bli just så regnigt som det var på morgonen under hela dagen. Vi småsprang ut till bussarna men hann ändå bli rätt blöta på den korta tiden. Väl uppe vid Odeleite så försökte de att göra väntan så kort som möjligt för att inte stå och bli kalla i regnet. Jag och Marie sprang lugnt och höll koll på “kön”. Även fast det kändes lite tungt i benen så var det ändå en helt annan känsla en tidigare bergspass jag gjort. Jag var klart starkare, orkade småspringa upp för många backar vilket jag knappt orkat tidigare år. Regnet bara fortsatte att ösa ner utan uppehåll och vi blev blötare och blötare. Jag hade inte så mycket kläder på mig, en t-shirt under min tunna vindjacka och trekvarts tights. Men märkligt nog så frös jag inte så mycket, jag som brukar kunna vara en sån fryslort!
I veckan innan så var det väldigt många som pratade om att de ville springa med hem från bergspasset för att få till ett riktigt bra långpass. Men ju mer regnet höll i sig så föll fler och fler bort och jag kan förstå dem, det var verkligen ett riktigt busväder. Jag hade ju bestämt mig redan innan att jag skulle springa hem what so ever så jag hade aldrig någon tanke på något annat än att göra det. Från att ha varit säkert över 20 aspiranter på hemlöpningen så blev vi till sist nio som gav oss iväg. Tyvärr fick vi inte med oss Marie då hon var kraftigt nerkyld och behövde komma hem och få på sig varma kläder. Det var nog klokt för det blev verkligen inte bättre.
Den enda bild jag tog innan jag stoppade undan kameran för att rädda den undan alla vattenmassor. Här är en glad Marie och ennTerese med ultradrömmar.
Så gav vi oss iväg, nio tappra och så Bosse på cykel med extra vatten om vi skulle behövt. Det regnade rejält hela tiden och till och från kom det extra rejäla skurar mitt i regnet. Vi kunde inte göra så mycket annat än att garva åt det hela, det var ju rätt komiskt. Vi sprang genom små byar där människorna som bodde där kurade i busskurer, under paraplyer och stack ut näsan genom dörrarna och samtliga skakade de på huvudet, skrattade och hejade. Undrar vad de tänkte om oss egentligen där vi kom springande, dyngsura och med breda leenden :).
Nio kilometer efter bergspasset så stannade vi för att äta lunch, då passade jag också på att byta kläder, ta på mig torrt från topp till tå. Jag strippade av mig samtliga blöta kläder och drog på mig torrt. Sen efter lunchen så stoppade jag ner mina torra fina fötter med torra strumpor ner i skorna, slurp, slurp och så var de torra fötterna ett minne blott. Tog sen på mig vindjackan och ryggsäcken så var även den torra tröjan ett minne ur det förgångna. haha, men det var rätt gosigt så länge det varade med de torra paltorna :).
Tyvärr hade jag missat att ta med mig en torr sport-BH och chansade på att köra utan. Lite orolig var jag för det och såg bilder för mitt inre där jag kom fram till Monte Gordo med såriga blödande bröstvårtor, men det gick som tur var bra. Men nästa gång kommer jag att ta med ett KOMPLETT ombyte, man lär sig.
Vi höll ett rätt bra tempo hela vägen, visst, vi gick uppför backarna, annars hade jag aldrig orkat, riktigt SÅ stark är jag ännu inte. Men däremellan, på slätten och nerför så tuggade vi på i bra tempo, vi höll runt 6-minuters tempo den mesta tiden och för min del så är det ett riktigt bra tempo med tanke på att jag sprungit mycket under veckan.
Hela gänget höll ihop bra, bitvis så var det några som sprang iväg och så var det Stefan från SpringTime som sprang mellan täten och kön där jag var. Jag hade hela tiden under hemspringningen sällskap av fantastiska Mia, Kjell och så Bosse på cykel, det var såå skönt. Jag försökte verkligen att hålla deras tempo men sackade dem nog lite i uppförsbackarna. Vi pratade och skrattade blandat med en del mer allvarliga diskussioner. Tänk vad man pratar bra då man springer, pratar och kommer närmare varandra. Mia och jag pratade en del om att det faktiskt var bara två år sedan vi träffades exakt här i Monte Gordo och vad mycket fantastiskt som har hänt sedan dess. Alla äventyr och alla vänner som man har fått i och med löpningen och all positiv energi som det gett en. Det var Mia som fick mig att gå med i IF Linnéa och det var i och med det som min löparkarriär tog fart på riktigt.
Ibland så trodde vi att det skulle hålla uppe och det gjorde det under någon väldigt kort stund men vi hann knappt kommentera det innan det kom ytterligare en störtskur. Några kilometer från Monte Gordo så blev det verkligen uppehåll och solen orkade nästan kika fram mellan de regntyngda molnen och det var oerhört skönt.
Mia och jag hade pratat om att vi skulle förlänga passet till 50km men då vi kom fram till hotellet så insåg jag min begränsning, jag var rejält sliten och förmådde mig inte till att fortsätta att springa i ytterligare några kilometer, jag tackade för mig och gick in och tog mig ett varmt (läs skållhett) bad som bästa Marie hade tappat upp, gissa om det var gött!!! En timme senare så kröp vi ner i bastun för att fylla på med ytterligare värme.
Jag är så nöjd och glad att jag sprang hem från bergspasset. Ok, vädret var inte det bästa men det är bra att ge sig ut på sådana pass också ibland. Vem vet vad det blir för väder den 9 april då jag ska springa TEC. Bäst att vara väl förberedd på alla eventualiteter och att utsätta sig för sådana här tuffa pass är den bästa förberedelsen jag kan få tror jag.
Idag har jag haft en riktigt soft dag. Hoppade över morgonjoggen, försov mig så jag missade yogan. Så startade min dag idag och sen har den fortsatt i samma softa anda.
Vi samlades runt tio för att jogga bort till Villa Real och sen ta båten över till Spanien. Vi var ett gäng på runt 30 personer som följde med. Vädret var fantastiskt och den spanska glassen smakade ljuvligt i solen. Stannade i byn där runt en timme innan vi vände tillbaka hem igen.
Hela sköna gänget i Spanien på … Spanska trappan…
Eftermiddagen fördrevs i solen nere på stranden, hur skönt som helst att få lite soltimmar och strandliv mitt i all träning. Det var underhållning också, friskis o svettis (försökte) hålla ett Fuegopass nere vid stranden så vi satt där och hoppades på riktigt bra underhållning. Tyvärr så var inte tekniken med dem utan musiken strulade i ett, det var mest dansstopp de körde. Tills sist gav både de och vi upp och gick hem.
Hem för att köra dagens sista joggpass. Jag tvekade länge och väl om jag verkligen skulle vara med på passet men bestämde mig i sista sekund för att köra. Det blev dryga sju kilometer i lugnt tempo på relativt pigga ben. Bra mycket piggare än under joggen till Spanien i alla fall och definitivt piggare än gårdagens långpass. Nu är det bara att ladda inför morgondagens bergspass, då vi också planerar att springa hem. Det kommer att bli runt marathondistansen i så fall. Hoppas att benen är med mig då!!
Det är sjuuukt skönt här i Portugalien. Väderprognoserna innan vi for ner var allt annat än positiva. Det lovades hällregn och blåst mer eller mindre dagligen. Vilket har visat sig inte alls stämma. Regnat och blåst har det i och för sig gjort men bara i tisdags. Övriga dagar har varit fantastiska och bjudit på både sol och värme.
Måndag
Började måndagsmorgonen med en morgonjogg i en fantastisk soluppgång och låg sedan vid poolen i ett par timmar och blev som en riktigt kokt kräfta, ajaj! Men det var så obeskrivligt skönt att bara ligga där vid poolen och låta solen värma!
Anders går igenom lite kring löpskolning, varför man kör det och
vad vi ska gå igenom idag. Jessica och alla andra lyssnar och lär.
Passet vi körde på eftermiddagen skulle vara ett vanligt distanspass men med ett stopp för lite löpskolning med Anders Szalkai. Vi sprang i nästan åtta kilometer innan löpskolningen och hade jag sprungit i samma tempo i två kilometer till så hade jag persat på milen :). Det kändes fantastiskt bra, hade tryck uppför backarna och trot eller ej, men det var PRAT-tempo!! Så även fast det egentligen bara var ett vanligt distanspass så blev det ett bra snabbdistanspass för min del. Dagen avslutades med en föreläsning av Emma Lindblom kring kost och prestation, hon befäste bland annat att O’boy är den bästa återhämtningsdrycken. Sådant man vill höra som O’boy älskare:).
Tisdag
Även tisdagen började med morgonjogg. Den här gången valde vi att springa i skydd av skogen då det blåste rejält och regnade horisontellt. Nu kom det där utlovade regnet och det i kvadrat!! Kände mig tung i benen under joggen så jag tog det extremt lugnt. Morgonjoggen ska ju enbart vara till för att öka på mängdträningen och för att återhämta sig efter föregående pass. Alltså inte på något vis kvalitativt.
Sedan blev jag medlurad av Marie på ett danspass. Hon sa att jag var dum om jag inte gick på Fuego.. Fuuuueeeggoooo egoooo. Fuego innebär koordination i takt till musik, mitt absolut svagaste kort och något som jag alltid försöker att undvika. Men dum vill jag ju inte vara och hur svårt kan det liksom vara, egentligen…. Så jag gick… på ett danspass. Det var faktiskt rätt roligt.. Jag lärde mig ALLA latinska danser på mindre en än timme…. pöh, hur svårt kan det vara liksom ;).
På eftermiddagen körde vi intervaller. Treminutersintervaller med en minuts stående vila. 6-8 intervaller skulle de flesta köra. Uppvärmningen körde jag tillsammans med 4.00 gruppen i strax över 6-minuters fart. Funderade lite till och från på vilken grupp jag skulle springa intervallerna med och tog till sist beslutet att köra på 4.50 tempo. Vill inte fega utan pressa gränser och det gick så bra!! Låg långt fram i gruppen och pressade och sprang till och med fortare än gruppen under vissa intervaller. Jag slutade efter sex stycken då det kändes så himla bra då och jag ville behålla känslan lite. Tempot på intervallerna låg på mellan 4.35 och 4.47, vilket är fantastiskt bra och jämnt. Toknöjd!!
Det är viktigt med stretch efter tuffa intervallpass. Den döende tranan döptes den här stretchpositionen till som Anders bjuder på :-).
Kvällen avslutades med en föreläsning av Anders Szalkai om hur man kan optimera sin träning. Även fast man har hört mycket av det tidigare så är det ändå alltid inspirerande att höra honom berätta och man lär sig alltid NÅGOT nytt.
Onsdag
Långpassdag vilket innebar, ingen morgonjogg, utan istället lite sovmorgon, lugn frukost och så samling vid tio. Kände mig rätt sliten redan innan start men tänkte ändå att jag ville springa med 4.15 gruppen vilket innebär 6.20 tempo. Startade med dem men insåg redan efter dryga kilometern att det inte skulle hålla. Släppte då av på tempot och väntade in nästa grupp med Marie i truppen och sprang lugnt och sansat med dem istället. Efter ytterligare några kilometrar då vi hade passerat Villa Real så sa Stina och Marie att det var sista anhalten att vika av för de som inte ville fortsätta köra hela rundan.
Strax infångad av eftertruppen.
Jag såg min chans att göra det. Jag var så sjukt sliten och hade nästan svårt att hänga med dem i deras tempo. Jag bestämde mig för att vika av för att köra i mitt eget race och kunna avbryta passet när som helst. Hade knappt styrfart men fick ändå till sist ihop i alla fall 22.5 km. Marie fick ihop 30 bra kilometrar på sitt pass idag. Det var ju även mitt mål med långpasset men jag fick som sagt var lov att vika ner mig. Det blev ändå ett okej pass med snitt runt 6.50.
Lite turistande blev det på långpasset.
Sprang förbi det här skatbot borta i Villa Real.
Jessica pratade med mig lite innan passet och funderade på vilken grupp hon skulle springa i. Hon tvekade mellan 4.00 och 4.15 gruppen. Med tanke på att alla grupper skulle springa samma runda idag så tyckte jag absolut att hon skulle testa den snabbare gruppen för att om det behövdes vänta in en långsammare grupp. Det är ju perfekt vid såna här tillfällen då grupperna ligger bakom varandra att testa sina gränser lite. Självklart så fixade hon att hänga med 4.00 gruppen och var strålande glad efteråt. Härligt!!
Kvällen avslutades med middag med hela sköna TSM gänget på samma restaurang som vi var på för två år sedan då jag första gången träffade Mia och fick inspiration att börja springa med IF Linnéa. Tänk vilken resa jag har gjort sedan dess, det är helt fantastiskt. Innan läggdags fick vi oss en föreläsning av LG Skog som är fystränare för Umeås damfotbollslag. Han föreläste om träningslära, bland annat lite anekdoter kring då Marta som 17-åring kom till Umeå och var allt annat än vältränad och hur det vände och hon blev så fantastiskt bra. Det var ännu en inspirerande och rolig föreläsning. Fyra kvällar och fyra bra föreläsningar har vi fått och veckan bara fortsätter.
Idag ska vi springa till Spanien.
Ett dygn har förflutit nu i Portugal och vi har hunnit med det här! Bilderna får tala för sig själva.
Snart ska vi iväg på en workshop i pulsträning, följt av ett pass Coreträning följt av distanspass med extra mycket löpskolning följt av föreläsning i kost och prestation. Däremellan lunch och lite vila :). Och det är bara måndag!!
Efter den lugna distansen i onsdags så var det igår dags för det andra kvalitetspasset med TSM. Det var backe som stod på programmet, något som jag verkligen behöver, bra träning inför bergspasset nästa vecka. Backe är helt klart mitt absolut svagaste kort.
Var inte jättetaggad då jag på morgonen lyckades knäcka till något i nacken så att jag drog på mig en riktigt ond nackspärr. Ringde och fixade en tid på Access Rehab direkt på förmiddagen och fick komma redan under eftermiddagen. Naprapaten knäckte lite i bröstryggen, stretchade nacken, körde laser och massage och avslutade med att behandla med percutane. Kände mig aningen mjukare i nacken efter det så jag bestämde mig för att köra backen på kvällen men att ta det rätt lugnt.
Sprang med 4.15 gruppen och vi blev tilldelade en ganska snäll backe. Vi skulle springa i 20 minuter upp och nedför. Jag försökte att vara smart, ville ju ha tempo både uppför och nerför, så jag tänkte att jag trycker på lap-knappen högst upp och längst ner. haha, jag lyckades under de första sju minuterna att trycka på stop och start knappen istället…. Självklart start högst upp i backen och stop längst ner i backen. Så av de första sju minuterarna så blev det bara runt fyra minuters nedförslöpning registrerat.
Men men, känslan var bra, jag låg oftast långt fram och drog, sprang om en del uppför, tog det lugnt nerför. Orkade hålla igång hela passet utan att sacka, höll ett högt och jämnt tempo under hela passet. Hade kraft och ork i benen och återhämtade mig bra under nedjoggen. Helt enkelt ett bra pass!! Efter passet var det stretch och så hittade jag Marie där som körde plankan med sin grupp. Självklart hoppade jag in där och fick lite coreträning också. Körde sen hem henne så vi fick prata och drömma oss bort till Portugal lite.
Imorgon blir det långpass, tvätt och packning för att söndag morgon ge mig iväg till Portugal. Gissa om det ska bli helt underbart!!
Idag var det dags för den tredje gemensamma träningen inför Lidingö Ultra som jag i Running Swedens regi håller i. Kajsa var den här gången på träningsläger, den lyllosen, men som fantastisk standin så hoppade bästa Torkel in.
Dagens jobb var att ta oss 35 kilometer. Jag hade innan fixat bansträckningen som visade sig bli rätt precis 35k, tänk att det funkar så bra att mäta via kartverktyg på nätet!!
Dagen började dåligt med att jag spillde ut juice på alla kartor som jag hade skrivit ut och skulle dela ut, jag lyckades dock rädda de flesta och så blev köksduken tvättad på köpet. For iväg sen för att hämta Torkel och glömde kartorna hemma, vände tillbaka, in i bilen, ska ta på mig vantarna, saknar en, backar tillbaka och där på marken ligger den… Men därefter så tror jag det mesta gick bra idag :)
De kortbenta gasellerna efter 33 kilometer och långt från besegrade!
Träffade gänget vid Östermalms IP, det härliga ultragänget. En del nytillkomna och andra som har sprungit båda tidigare pass. Vi började med att springa tillsammans i 6.30 tempo och det var så harmoniskt och skönt, ingen som krigade och skulle upp och dra utan alla höll tempot. Vi körde gemensamt de första 15k, fram till Preem-macken på Norr Mälarstrand där vi hade vårt första stopp. Därefter tog Torkel med sig de långbenta gasellerna för att köra ett lite hårdare tempo. Själv tog jag med mig de kortbenta gasellerna och vi fortsatte i samma tempo. Det är så himla roligt när man ser stora förbättringar bland deltagarna. En deltagare hade det riktigt tungt under vårt första pass. Det var med mycket stor ansträngning som h*n fullföljde det första passet. Idag så var det en helt annan sak, jag såg inga sådana stora trötthetstecken över huvudtaget idag, trippade upp för backe efter backe.
Jag hade tyvärr känningar, nä föresten, känningar är lite fel uttryckt, jag hade ont helt enkelt, i höger vad och hälsena. Det blev bättre då jag stretchade så jag gjorde det några gånger under passet och kunde fullfölja. Förutom det så är jag så jäkla.., nä, så SJUKT jäkla nöjd med passet. Vi snittade 6.36 på 35 kilometer och det är fasiken riktigt bra!! Jag körde inte något ultratänk med att vi skulle gå uppför backarna utan sprang uppför alla backar, något som jag nog aldrig gjort tidigare på den sträckan. Idag är jag banne mig nöjdast!!
Jag sjöng lovsånger till mina ben i duschen sen, för det tyckte jag att de skulle ha!
Ikväll var det dags för första kvalitetspasset med TSM och var snabbdistans som skulle avverkas. Det var samma bana som vi sprang i höstas och som vi kommer att springa ett par gånger till nu under våren. Man kan väl se dem som testlopp för att se att man har förbättrat sig från gång till gång.
I höstas när vi sprang den här distansen så vilade jag mellan de två varven för jag var helt körd!! Jag gick även i någon backe för att jag var så himla trött. Något sådant lathetstecken skulle det inte bli den här gången!! Nä, den här gången var det 100% fokus som gällde och inget annat!!
Förhållandena var i och för sig lite annorlunda den här gången, både kallare och betydligt sämre underlag. Med det i åtanke så bestämdes det att tempot skulle hållas ner lite. Måltempot för kvällen för vår grupp var 5.24, men det var ifall förhållandena hade varit bättre. Roger sa att han skulle hålla 5.50-5.55 tempo och att vi sen kunde hålla det tempo som vi fann lagom.
Bjuder på en härlig bild från när vi sprang runt Åreskutan förra hösten, härliga färger!! Längtar tillbaka!
Jag började med att springa bakom Roger men kände rätt snart att lite fortare vill jag allt springa så jag ökade kom, efter att ha tryckt på lite i uppförsbacken, ifatt den andra ledaren. Har ingen aning om vilket tempo han skulle hålla en jag la mig bakom den gruppen. Det gick klart snabbare, närmare 5.00 än 5.50 tempo. Jag lyckades hänga mig kvar i den gruppen nästan hela första varvet och efter det varvet var jag riktigt trött!! Försökte hela tiden att intala mig om att jag inte alls var trött, att tröttheten bara fanns i mitt huvud, att benen var pigga och starka!! När backen på andra varvet kom fick jag jobba hårt för att inte tappa tempo. Bestämde mig för att jag fick sänka tempot om det behövde men att jag inte fick gå, inte ett enda steg fick jag gå, springa på hela tiden var det som gällde.
Jag slutade snabbdistansen med fanan högt, ok, det blev inte någon 5.24 som var måltiden men nära nog, 5.30 får väl anses vara godkänt för dagen. Det som var lite märkligt var att båda varven var rätt jämna även fast det inte kändes så. Andra varvet kändes betydligt långsammare men det diffade bara 10s på tempot mellan varven. Pulsen var hög, det är bra, bra att jag klarade att springa fast jag var riktigt trött. Den gick upp till 165 efter bara några minuter och låg sen där under resten av passet.
Kvällens pass:
| Sträcka | Tempo | Tid | Puls | |
| Uppvärmning | 2.3 km | 6.31min/km | 15:00 | 134 (153) |
| Varv 1 | 2.46 km | 5.26 min/km | 12:59 | 160 (173) |
| Varv 2 | 2.48 km | 5.35 min/km | 13:23 | 167 (183) |
| Nedvarvning | 2.3 km | 6.38 min/km | 14:58 | 163 (191) |
Vilken fantastisk helg det har varit på alla sätt och vis. Jag och Kristina har jobbat så hårt inför det här eventet för vår önskan har verkligen varit att det skulle bli en fantastisk helg för alla inblandade och jag tror faktiskt att vi lyckades.
Helgen började egentligen redan i mitten på veckan med listor och telefonsamtal och inköp av saker och planeringar. Det har varit så himla roligt! Kristina är verkligen en fantastisk människa att jobba med, hon är så kreativ och har sån himla koll på allt så det har varit en ren fröjd!!
Ultrahelgen började med ultratinget i fredags med efterföljande middag i Hartwickska huset. Närmare femtio personer kom dit och deltog och minglade under kvällen. Det var trevligt att träffa och mingla med lite folk redan där och då även fast jag tyvärr inte hann med att mingla så mycket som jag hade önskat. Sen var det bara att ta med mig nattgästen Emelie hem för att få några timmars sömn innan lördagen.
Lugnet före stormen, den underbara stormen!!
Lördagsmorgon vaknade jag full med förväntningar och mycket pirr. Vi gav oss av rätt tidigt på morgonen för att vara på plats i god tid innan åtta. Det var en del att fixa med innan själva föreläsningen skulle börja och alla deltagare började droppa in. Runt halv nio började den fantastisk vackra salen att fyllas av folk och sorlet spred sig allt högre i rummet. Föreläsarna Timothy Noaks och Rune Larsson var på plats och hela härligheten kunde börja.
Timothy pratade om sin modell Central Governor Model, vilken går ut på att det är i huvudet som styrkan sitter. Om du inte har styrkan där så kommer din styrka i muskler och kropp aldrig att räcka till. Det är huvudet som bestämmer om benen ska fortsätta, om du tar dig till ditt mål.
Han pratade också mycket om överdrivet vätskeintag som industrin har drivit fram. Människan är en “delay drinker” vilket innebär att man inte ska dricka proaktivt utan först då man är törstig. Överdrivet vätskeintag har skadat mer än vätskebrist.
Efter denna fantastiska dag så var det dags för en löprunda i Hagaparken med efterföljande middag. En middag som bestod av en svenskinspirerad buffé som var fantastiskt god!
Ska man springa runt Stockholms alla öar så har det absolut ingen betydelse hur det ser ut. Är det en knappt existerande stig i en brant slipprig sluttning som är vägen runt så tar man den helt enkelt :). Vår grupp fick ihop 54 kilometer och jag är supernöjd!! Både med sträckan och med känslan i kroppen och med det fantastiskt trevliga sällskapet. Jag försökte då det blev jobbigt, att tänka på det vi lärt oss, att tröttheten bara sitter i huvudet, kroppen är pigg och stark och banne mig om jag inte tror att det faktiskt funkade!! Då vi tog väldigt få raster så blev det ett riktigt bra genrep inför TEC. Totalt hade jag klockan avstängd bara i 50 minuter, inklusive lunchen.
Det är så fantastiskt roligt med alla mail, facebookinlägg, mess och inlägg jag och Kristina har fått från så glada och nöjda deltagare. Alla verkar ha haft en lika fantastisk helg som vi har haft det!!
Inspirerad av Kristinas inlägg på facebook häromdagen, där hon laddade upp en bild med ett schema över sitt planerade träningspass, så planerade jag idag att bryta av mina snabbdistanstorsdagar med ett pass med supertusingar!
Jag programmerade in klockan redan igår med passet och var sugen och taggad hela dagen och verkligen längtade efter att komma hem så jag kunde ge mig ut och köra mina tusingar.
Så här såg dagens program ut:
Uppvärmningen kändes bra, i och för sig nedförsbacke men ändå, det kändes som om jag hade bra klipp i steget.
![[DSC_0570[8].jpg]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEja5aDQKAmaUEzBd0ZxFxbFp1hyphenhyphen5AI1cWuOzMMmb8teu9pYnF-x8JCjmvOymrhTxcTqXcdYCC6w8be8F61f7jknyY5sDEwCZwCiH-i5UWzPM1-jGurDixDmK9SLwkMNNTghel0aWj3Zzgg/s1600/DSC_0570%5B8%5D.jpg)
Sen var det dags för mina supertusingar. Startade igång klockan och gasade på för min första hundring, det var iskallt och motvind där jag sprang och jag hade känning i halsen från start, det bådade inte gott. När klockan signalerade för vila så stannade jag mer än gärna, vilan 30s var oerhört kort, man hinner ju knappt stanna och andas innan det är dags att köra igång igen. Hela första tusingen körde jag åt samma håll, dvs med kylig motvind. Jag brukar inte vara så känslig för väder och vind men idag kändes det inte bra.
(Bilden: från Lidingö ultra förra året, då VAR jag super :)!)
Jag genomförde hela första tusingen och var rätt trött när det var dags för joggvilan. Vände efter den och körde min nästa tusing, den här gången i medvind. Klart lättare!!
Det blev till sist fyra tusingar innan halsen kändes lite för mycket och jag avbröt och joggade lugnt och sansat tillbaka hem igen.
Jag gillade passet!! Jag kommer garanterat att köra det igen, kanske gör jag ett nytt försök redan nästa torsdag. Det hände saker hela tiden, klockan pep i ett och gav mig nya instruktioner, jag blandade ståvila, snabb löpning och långsam jogg så det var ett oerhört varierat pass där man får rätt mycket fart.
De flesta intervaller körde jag i tempo mellan 5.00 och 5.15, vilket är godkänt, men inte mycket mer än så. Jag måste kunna mycket bättre än så!!
Dagens pass:
Distans: 7.53km Tempo 6.38 min/km (inkl uppv och all vila)
Puls: snitt 154, max 189 (lite felaktigt tror jag)
Nedvarvning
Distans: 2km Tempo: 7.07 min/km
Söndag innebär alltid träning med TSM de söndagar som jag inte har en massa annat hyss för mig. Som nästa helg då det är det fantastisk roliga ultraeventet. Då blir det ju istället 60km ö-luff på söndagen. Verkligen inte helt fel det heller.
Det fantastiska vädret, som även den här dagen bjöd på, gjorde att jag verkligen såg fram mot långpasset. Med TSM skulle det springas 22 km sen så ville jag fylla på upp till 30. För att slippa köra intervallpass, som det ofta blir längst bak i gruppen, så höll jag mig längst fram, strax bakom ledarna. Idag sprang vi ner mot Lidingö, tog vänster strax innan bron för att fortsätta över Norra Djurgården och runda Bergshamra, runda SAS komplexet och springa genom Hagaparken och tillbaka. En riktigt fin runda!!
Det var så härligt, jag kände mig grym och stark, pulsen gick upp lite i uppförsbackarna men jag hade för en gångs skulle styrkan i benen (undrar var den kom från…). Tassade uppför som om det vore ingenting!
Den här veckan var mitt veckomål sju mil och jag fick ihop 69.62 km. Det får man väl säga är ett uppfyllt mål. Eller så ger jag mig ut nu och kör 380 meter :).
Dagens pass:
Distans: 30.17 km Tid: 3:20:00 Tempo: 6.38 min/km Puls: medel 144
..var det att vara ute och springa idag. Precis lagom temperatur, i stort sett vindstilla, fantastiskt väder, en strålande sol från en klarblå himmel. Fantastiska kontraster mot allt det vackra vita. Alla gångvägar och trottoarer var plogade till ett perfektum, min kropp var glad och pulsen låg.
Dagens pass:
Distans: 10km Tid: 62:51 Tempo: 6.17 min/km Puls: snitt:142 max:155
Undrar var dagens tunga ben kom ifrån…
Var det:
Eller helt enkelt att jag var dålig idag och försöker att skylla ifrån mig :)
Dagens pass:
Distans: 7.53 km Tid: 52.28 Tempo: 6.58 min/km
Märkligt att tempot på passet blev under 7 minuters-tempo, jag tyckte att jag mest promenerade.
Efter VO2max testet i måndags och tusingarna igår så var jag idag redo för att snorkka mig hem på rätt tunga ben. Men ack så fel jag hade, benen var mycket piggare än vad jag hade förväntat mig.
Dagens pass:
Distans: 11,09 km
Tid: 01:09:17
Tempo: 6.15 min/km
Puls: inga bra värden då pulsen levde sitt eget liv, men någonstans mellan 150 och 160 tror jag den höll sig.
Jag har någon form av hatkärlek till tusingarna. Jag vet att de är så jäkla bra för löpningen och jag vet att 1000 meter är så jäkla långt då man ligger på en hög ansträngningsnivå.
Idag var det 6-10 stycken tusingar som skulle avverkas. Innan vi gav oss iväg ut så sa Rubin att vi skulle delas upp i tre grupper. En som skulle hålla 5.00 tempo… japp ni hörde rätt, jag och Maria tittade lite på varandra då vi båda vet att för oss så är det verkligen ingen walk in the park att ligga på det tempot. Samtidigt som Rubin sa det så sa han också att det INTE skulle vara något maxpass. En ekvation som inte riktigt går ihop i mitt huvud.
Uppvärmningen låg som vanligt på runt 6.00 minuters tempo, börjar kännas rätt ok faktiskt, jag vet ju att efter uppvärmningen så stannar vi alltid till lite och kör lite löpskolningar och stegringslopp så att jag liksom återhämtar mig lite igen.
Som jag har bestämt sedan tidigare så vägrar jag att ge upp redan från början. Har Rubin sagt att vi ska köra tusingar i fem-minuters tempo så ska jag i alla fall försöka. Vi körde en vändbana där de ojämna intervallerna gick uppför och de jämna i nedförslut. Första intervallen så försökte jag verkligen att bita i, kom efter en aning men inte så värst mycket. Andra intervallen startade innan min vilominut var över då de övriga i gruppen ju redan hade vilat. Nedförs gick sen i ett rasande tempo, då drygt halva var avklarad så hade jag ett snittempo under 4.30. Orkade dock inte hålla tempot då vägen flackade ut utan tappade lite där. Så fortsatte det intervall efter intervall, det var tungt, det var tufft fast jag körde på, flåsade som bara den men försökte att hålla tempot uppe. Jag gjorde hela tiden det bästa jag kunde och är faktiskt väldigt nöjd med det.
Dagens pass:
Distans: 10.9km Tid: 66 minuter Tempo: 6.07 min/km (inkl paus)
| Distans | Tid | Tempo | Puls medel(max) | |
|---|---|---|---|---|
| Uppvärmning | 1,96 km | 11:51 | 6:03 | 138 (157) |
| Intervall, uppför | 0,89 km | 4:44 | 5:20 | 155 (165) |
| Intervall, nedför | 0,89 km | 4:15 | 4:46 | 159 (166) |
| Intervall, uppför | 0,90 km | 4:57 | 5:31 | 163 (169) |
| Intervall, nedför | 0,89 km | 4:21 | 4:52 | 160 (168) |
| Intervall, uppför | 0,88 km | 5:01 | 5:40 | 161 (169) |
| Intervall, nedför | 0,90 km | 4:24 | 4:54 | 161 (169) |
| Nedvärmning | 3,48 km | 21:16 | 6:07 | 150 (161) |
Imorgon ska jag snorkka hem från jobbet, jippie!!
Idag lördag, den första lördagen i februari är det löparens dag. En oerhört viktig dag, ungefär som semla dagen, kanelbullens dag, våffeldagen och så vidare. Är det löparens dag och man är löpare så springer man gärna den dagen.
Jag hade dock planerat att INTE springa idag, då vi hade konferens hela dagen och det var skidåkning planerat på eftermiddagen. Gav mig iväg och hämtade utrustningen efter lunchen, upp i backen och så gav jag mig iväg neråt. Det gick inte bra! Det gjorde ont i benen redan efter några svängar och jag tänkte att skorna kanske var lite för stora ändå. Jag hade tänkt att det skulle funka och att det kunde vara lite skönt med stora pjäxor men jag verkade ha fel. Ner till skiduthyrningen och böt pjäxor, nu satt de åt. Fint! Upp i backen, samma lift, samma nerfart. Skitont i benen, kände att tårna skulle vara blåsvarta redan efter halva backen. Stannade, tog ett kort, för något bevis på att jag faktiskt varit där måste jag ju ha. Gav mig av ner, tackade för mig, lämnade in skidorna och gick och böt om…. till löparkläder!
Så nu har jag även hunnit med att springa ett pass, på löparens dag!! Hur skulle det annars ha sett ut? Det blev en kort tur på 6.5 km. Skulle egentligen springa en mil i helgen men det blev inte så. Passet började med en uppförsbacke på tre kilometer i motvind, gissa om det var skönt att vända om sen för att springa hemåt!!
Nu ska jag strax gå till afterskin och mingla lite innan vi går iväg till restaurangen Lammet och Grisen för middag senare ikväll. Imorgon ska jag utnyttja spa och badavdelningen innan vi far hem igen. Bussen avgår klockan två så det finns gott om tid att mysa runt där.
Hoppas att ni också har haft en bra helg och sprungit idag på löparens dag!
Veckan har varit extremt stressig och träningen har fått stått tillbaka en del för jobbets räkning. Idag var det samma visa, kom hem rätt sent men kände att jag verkligen ville springa idag. Då jag ska upp till Sälen med jobbet i helgen för att konferensa och åka skidor och det troligen inte blir så mycket löpning då, så gav jag mig ut på en kortrunda. Fem kilometer blev det och på vägen hem så hämtade jag min Funbeat-buff som kommit med posten och så sprang jag förbi thai-kiosken och köpte med mig mat hem. Man FÅR faktiskt vara lite slö ibland!
Visst är buffen snygg!! Jag gillar färgerna.
Kvällens pass:
Distans: 5.11 km Tid: 31 min Tempo: 6.04 min/km Puls: 154 (184)
Tisdag innebär ju kvalitetsträning med Running Sweden och idag var inget undantag. Var inte alls på humör när det var dags att packa ihop på jobbet och gå iväg till träningen så jag gjorde det enda raka i en sådan situation. Stängde helt enkelt av all tankeverksamhet och lekte robot. Bara göra. Det funkar alltid!!
Väl på plats i omklädningsrummet på Planet Fitness så känns det ju genast mycket bättre, speciellt när man träffar på alla andra som också ska träna. Dumheter att inte vara sugen på att träna för det är ju jätteroligt!!
Bilden: Från ett tidigare intervallpass.
På plats i Hagaparken var också ett stort gäng från Studenternas så det blev mycket “se upp i backen!”. Träffade Ellinor som var med dem och sprang, vi peppade varandra i backen, kul att se henne! Underlaget var rätt isigt så det var ganska läskigt på sina ställen och det var några som dök i backen men ingen som slog sig som tur var. Underlaget i backen var dock hyfsat.
Körde igång första intervallen i ett tempo där jag kände att jag skulle kunna utföra tolv repetitioner, kanske att jag fegade lite men nog tyckte jag att jag var rätt trött efter varje intervall. Jag undrar ändå om jag inte skulle ha kunnat trycka på lite mer. När jag kollar på mitt pulsdiagram efteråt så ser jag att pulsen knappt har gått över 160 i backarna, om det beror på att de var så korta intervaller att pulsen inte HANN upp eller om det var så att jag helt enkelt inte gav det jag borde ha gjort, det vet jag inte. Jag får försöka att trycka på ännu mer i ett nästa pass. Egentligen borde jag prova att köra riktigt jäkla “kräkhårt” någon gång, bara för att känna hur det känns!!
Efter avslutade intervaller så sprang vi bort mot cykelvägen som går längs med E4:an där vi har hållit till några gånger tidigare, då underlaget är lite bättre där. Väl där så berättar Rubin hur vi ska göra och säger till Mia som ska anföra den sista gruppen att hon ska hålla 4.45 tempo och öka mot slutet. Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Va fan!!! 4.45 tempo, med ben som redan var färdigmjölkade! Men men som Maria sa där och då, vi hänger väl med så länge som det går!!
Ok, jag tänkte inte fega, full fart från start, bara ge kroppen vad den tål!! Gasade på efter Mia och gruppen men höll på att halka och slå ihjäl mig nästan på en gång då det började med en liten isgata. Vidare, uppför ett litet litet motlut, jag höll jämna steg, motlutet ökade lite och jag tappade lite. Backar är verkligen inte min grej!! Väl uppe, en lång skön nerförsbacke, jag ökade på och snittfarten låg under 5 tempo. Nerför nerför, gasa gasa, väl nere så hade de snabbaste grupperna vänt och då skulle vi också vända. Det sköna nedförslutet blev ett mycket mindre behagligt långt segt uppförslut!! Det gick sjukt sakta, snittempot ökade bit för bit, men jag joggade hela tiden, då jag närmade mig toppen hade snittet sjunkit till ca 5.45 och jag började öka igen. Ökade hela vägen ända fram till slutet och där de övriga väntade och tjoade att vi skulle köra hela vägen in. Snittet på tröskeln slutade på runt 5.30. Jag kände mig nöjd för jag hade inte vikt ner mig utan hade byggt lite lite tjockare pannben.
