10 saker om mig

Jag känner mig hedrad och stolt för jag har fått en utmärkelse, "I think you are an awsome girl!", från en av mina stora inspirationskällor. Tack Fredrika!!

Utmaningen innebär att man ska skriva tio saker om sig själv och sedan ge utmärkelsen till tre tjejer som man själv tycker är awsome.

Jag utmanar min goa vän Marie som har funnits vid min sida i löparspåren sedan snart ett år tillbaka, bloggkompisen Cecilia som jag bara träffat en gång men som jag följer via bloggen och hoppas få träffa snart igen och charmiga söta klubbkompisen Helena. I think you are awsome girls!!!!

1. Hela min tonårsperiod, eller rättare sagt från det jag var tio år och tio år framåt så tävlade jag i gokart. I stort sett varje helg under sommarhalvåret så var det tävlingar runt om i Sverige och även utomlands.

2. Jag flyttade till Stockholm i mitten på nittiotalet för att börja plugga på KTH och har sedan blivit kvar här. Jag läste till civilingenjör inom datateknik.

3. Innan jag flyttade till Stockholm var jag “bondmora”, jag och min dåvarande pojkvän hade en gård med hästar, grisar, kossor och får.

4. Min andra stora passion, vilken tyvärr har fått stå åt sidan mer och mer för löpningens skull är klättring. Började klättra på allvar sommaren 2003. Har sedan dess varit på massor med klätterresor; stora delar av mina semestrar har tillägnats klättringen.

5. För tre år sedan var jag i Thailand och reste i två månader. Tio dagar av den tiden befann jag mig i ett buddistiskt kloster. Tio dagar utan böcker, utan papper och penna utan musik, utan att prata. Mediterade 11 timmar om dagen.

6. Mitt första maraton sprang jag nu i somras, Stockholm Marathon. Jag hade bestämt mig redan innan för att jag ville springa loppet och komma i mål med en känsla att jag ville göra det igen. Och precis så blev det. Sprang med kamera och fotade allt från mitt perspektiv för att kunna bevara minnet av mitt första stora lopp. Det var helt underbart!!!

7. Mitt första ultraäventyr var i somras när jag sprang med Fredrika  från Hornstull till Järna. Att jag fixade det triggade mig att utmana mig själv än mer. Nu vill jag bara springa längre och längre, ska bli oerhört spännande att se var MIN gräns är.

8. Jag är en riktig tekniknörd. Har självklart den senaste pulsklockan och tankar in passen direkt på datorn när jag kommer hem för att analysera kurvor. I love it!!!

9. Jag har aldrig varit speciellt bra på eller tyckt speciellt mycket om att laga mat. Detta resulterade i att jag i våras när jag ökade på min träningsmängd drog på mig anemi. Har nu käkat järntabletter hela hösten. Åtgärd: Har börjat prenumerera på Linas Matkasse för att få koll på maten och inser nu att jag visst kan laga mat och at det inte är så himla svårt eller tråkigt.

10. I april har en urspännande utmaning. Jag ska springa 50 mile, drygt åtta mil!!

Jourhavande klätterkompis

är en av alla de aktiviteter som vi har inom vår friluftsalpina verksamhet i friluftsfrämjandets regi. Andra aktiviteter är öppna klättringar i stort sett varje helg under hela sommarhalvåret, klätterresor både inom och utom Sverige. Skidresor, isklätterevent och mycket mer.

Jag är engagerad som ledare inom denna verksamhet. Det är fantastisk kul och man träffar massor med trevliga människor som älskar att vara ute i naturen på ett eller annat sätt. Läs mer om vår verksamhet på vår hemsida, Bergsidan.

Inom denna verksamhet har vi också under vinterhalvåret en inomhusverksamhet som vi kallar Jourhavande Klätterkompis. Igår var det premiär för säsongen och jag tillsammans med två andra ledare var på Karbin för att hålla i det hela. För min del är det förutom att det är en ideell verksamhet även en egoistisk handling. För att hålla i den här delen av verksamheten “tvingar” mig till regelbundenhet i klättringen, vilket jag verkligen vill ha och så får jag ju tillfälla att socialisera lite.. bra bra:).

En bra klätterkväll

Hängde på Verket ikväll med Ingela, var aningen omotiverad till att börja med, men tror främst på att det berodde på att jag böt ut eftermiddagens mellanmål mot en kanelbulle.... Not clever!

Ikväll körde vi lite tyngre än vi brukar, tyngre på så vis att vi körde både högre grader (5c - 6a) och en del överhängande. Det gick riktigt bra och vi var starka ikväll, kunde till och med köra flera överhängande leder på varandra utan mellanvila. Det bygger!!

Vi slutade kvällen med att köra i tunneln (man klättrar i stort sett upp och ner). Det ska vi avsluta varje klätterpass med. Köra i tunneln tills vi "ramlar ner", kanske fyra gånger för att bygga upp styrkan. Ikväll körde vi inte fyra gånger utan mest bara provade på den ett par gånger och tog beslutet.

Huj vad veckan går fort

Den här veckan har det varit fullt upp. Inte nog med att jag har försökt att få in både klättring och löpning efter jobbet, jag har också påbörjat mitt nya mat-liv. Att matlagning ska vara en naturlig del av livet, har väl inte riktigt funkat så bra ännu men jag jobbar minsann på det. Det är lite svårt att hinna med bara, den här veckan så har jag ätit middag runt klockan nio på kvällarna och till och med ännu senare än det. Det tar sin lilla tid att hacka grönsaker som ju ska finnas i mängd till varje måltid. Sen så måste jag erkänna att det där med att hitta på vad jag ska äta inte är så lätt alla gånger. Det här veckan har det blivit lax med potatis en dag, blodpudding en dag, köttfärssås med pasta en dag och två dagar med kyckling. Det är ungefär det som jag alltid lever på, roligare än så blir det tyvärr inte.

Klättring i veckan
Måndag och onsdag den här veckan var jag på Karbin och klättrade. Vad där med Ulf i måndags och med Catarina i onsdags. Det börjar kännas riktigt bra, jag har fortfarande väldig dålig styrka i fingrarna så jag vågar mig inte på att köra för många leder med små krimpiga grepp. Däremot har jag börjat ge mig på leder i lättare 6-registret nu, det är ett klart framsteg.

POSE-metoden
Min löpning tog ett spännande steg framåt den här veckan i och med träningen vi hade på Zinken i tisdags. Markus Stålbom var där och hade föreläsning/träning med oss och lärde ut en teknik som kallas för POSE-metoden. Det är en löpteknik som säjs förebygga och förhindra skador och som också gör att man bli snabbare och löper mer ekonomiskt. Låter ju som en dröm!! Men faktum är att jag tycker det känns rätt bra när jag väl får in teniken. Det jag främst känner är att det går mycket snabbare, sen att jag samtidigt blir mycket tröttare kan ju faktiskt bero på att metoden också förespråkar en mycket högre frekvens än man normalt har. Nu är inte jag någon fena på den här metoden efter att ha haft en och en halv timmes träningspass med honom tillsammans med ca 50 stycken övriga Linnéaner. Så jag länkar helt enkelt till sidor som faktiskt beskriver det här väldigt bra. Fredrika har ett mycket bra inlägg om detta här finns även en artikel om Magnus Stålbom och tekniken i aftonbladet.

Klättrat på väggarna

Vaknade i morse full av energi, kändes toppen efter gårdagens icke-dag. Vad som känns extra bra idag är att man har fyra dagars ledighet framför sig, känns verkligen skönt. Ska roa mig i helgen med att få i ordning rummet som jag ska ha till arbetsrum, riva tapeter, spackla och måla. Det kommer att bli jättefint.

På kvällen var jag och Ingela på Klätterverket i Sickla. Jag kom dit lite tidigare än Ingela så jag hann idag värma upp ordentligt, gjorde vad man borde göra varje gång innan ett klätterpass. Körde uppvärmning i form av till att börja med övningar som fick upp blodcirkulation och puls en aning. Fortsatte sedan med lätt lätt bouldering för att även värma upp och förbereda kroppen på rörelsemönstret. Därefter när Ingela kom så fortsatte förberedelserna med att klättra några gånger på en lättare led. Med den här typen av uppvämning så kan nog skador hålla sig lite längre bort. Då jag är rätt skadebenägen så borde det ingå i varje pass.

Jag tog det rätt lugnt idag, vill verkligen inte skada mig nu när det bara är drygt en vecka kvar till Stockholm Maraton. Men trots att jag tog det relativt lugnt så gick jag ändå på några leder i 6a - 6a+ registret med rätt bra resultat. Så länge inte greppen är för krimpiga så går det bra, fingrarna är ännu inte så starka att man klarar den typen av små grepp. Det är nästan fingrarna som tar längst tid att träna upp, så enormt mycket små små muskler och senor som ska få tid på sig att bli starka.

Som belöning för ett bra pass och som start på en härlig helg så gick vi på Creperie Tre Knop och käkade efteråt, hur gott som helst. Jammi!!

Social samvaro ...

Sådär ja, då var klätterpasset på verket avklarat. Eller avklarat är nog lite fel uttryckt, för det låter som om det vore något som man bara vill ska vara över och så är det ju inte alls. Det är ju faktiskt jättekul, att utmana väggarna och träffa Ingela. 

Jag tog det lite lugnare med klättringen ikväll, utmanade bara lite lagom. Det var ju vid förra inomhusklättringen som jag skadade nacken och blev borta från all träning nästan en vecka och från NMT- träningen i drygt tre veckor. Det vill jag verkligen inte ska hända igen, inte så här nära inpå Stockholm Marathon. Men trots att jag tog det rätt lugnt så kände jag ändå en klar förbättring mot tidigare. Leder som jag inte alls kommit upp på förut gick nu som en dans. Det känns som om de flesta 5c-leder nu är överkomliga. Med andra ord så har jag blivit klart starkare, det känns riktigt bra.

Väl hemma så kom jag till dukat bort... Madde från Östersund är här och hälsar på och hade fixat jättegod mat. Jättekul att träffas, det blir ju inte så ofta nu när hon bor där uppe in norr. Nu sitter vi här vid köksbordet och knackar på varsin dator. Det är social samvaro det, hahaha.

Klättring med Ingela på Simonsberget i Tunaberg

Då vädret skulle vara bra hela helgen så planerade jag och Ingela att vi skulle ge oss ut och klättra i alla fall en av dagarna. Ingela hade bara varit i Tunaberg vid ett tillfälle tidigare och då Tunaberg erbjuder superfin klätting i våra grader så bestämde vi oss för att ta oss dit. Vi planerade att vi skulle hyra en bil då varken jag eller Ingela äger någon. Något som var klart lättare sagt än gjort, det var helt enkelt helt kört på den fronten. Vi kollade på nätet för att se om det fanns något ledigt och Ingela gjorde ett hästjobb med att ringa runt till en massa biluthyrare men utan resultat. Till sist så förbarmade sig Ingelas bror över oss och vi fick låna hans bil under lördagen så att vi kom iväg till sist.  Vi hade en superfin dag där  och jag kände mig rätt stark i psyket, det var skönt. Visserligen klättrade vi bara leder som jag har klättrat tidigare men det brukar inte vara någon garanti för att psyket är med alla gånger. 


Att klättra ihop inomhus vet vi ju redan att det funkar och nu så vi att det funkar bra att klättra ihop även utomhus, det är inte alltid en självklarhet. Utomhus klättringen, speciellt när man klättrar traditionellt, kräver mycket mer av en, än inomhusklättringen. Det är så många fler faktorer som kommer in. Allt från att kunna hantera rädsla på ett bra sätt och att lita på att replagskompisen exempelvis lägger bra säkringar så att man känner sig trygg ihop. Vi lyckades också tajma ihop utrustningen efter lite diskussion och klättring. Det är ju så att man alltid har sina favoriter i sitt rack. Jag exempelvis vill inte gärna klättra utan mina offsetkilar och Ingela lämnar inte gärna sina aliens (en typ av kamsäkringar). Men vi lyckade komma överens till sist.

Vi fick ihop rätt mycket klättring, vi fick ihop åtta leder, och vissa leder så klättrade vi två gånger för att båda skulle få leda. Ett ok dagsverke. Var inte hemma förrän halv nio på kvällen och då var jag redigt trött. Vid halv tio sov jag!!!

Härlig klättring på Simonsberget

Nyss hemkommen från två härliga dagar i Tunaberg. Det har varit bra väder, riktigt varmt när solen har legat på. Det var jag och Mats som gav oss iväg för ett par dagars klättrande på det härliga Simonsberget. Berget har massor med fina spricklinjer i blandade grader så det passar de flesta.

Vi kom dit runt tolvtiden på långfredagen och började då med en lunch, sedan var det dags att ge sig iväg och utmana berget. Vi bestämde att jag skulle börja leda så jag valde en lite lättare led för att få en liten självförtroende boost. Det lyckades, gick hur bra som helst. Därefter gick vi upp mot toppsprickan på berget för att köra klassikern Evas spricka. Mats ledde den först och jag gick som andreman, sen ledde även jag leden utan några som helst problem.

Därefter toppade vi en sexa, Kirsti himmelsfärd, det är bra för min del att köra lite tyngre på topprep för att pressa lite grader. Det sista vi gjorde på fredagen var att jag ledde Graviditetsleden, en fin fyra,  sedan var det dags att gå ner och göra kväll. Det var väldigt lite folk där med tanke på att vädret var fantastiskt och det är en långhelg, hela fyra dagars ledighet. Det var bara ett annat gäng förutom oss, tre killar från dalarna, som tältade där. Känns bra att leda lite femmor redan så här tidigt på säsongen. Jag är nöjd med fredagens insatser, även fast jag inte klättrade så svårt så kändes själva klättringen så himla bra.

Söndagen började med att jag låg kvar så länge jag kunde tills jag kände att solen värmde upp tältet, då var det väldigt behagligt även ute. Vi satt och tog en lagom lång frukost med en massa gott kaffe innan vi rackade på och gav oss iväg. Vi bestämde att Mats skulle börja idag och vi kom fram till att Pelaren var en bra led. Det är en rätt tung 5c med massor med den typen av klättring som är min stora akilleshäl. En massa hej och hå och hiv klättring över "i mina ögon" suspekta block. Jag gick som andreman men psykade ändå ut rejält. Halvvägs upp på leden så tog jag en annan rutt en den Mats hade gått, ett hörn, visserligen svårare än den repan som Mats klättrade men mer "min typ av klättring". Det vill säga rätt tekniskt där fotarbetet är viktigt, jag är mycket stabilare när jag kan använda tekniken än när jag måste använda styrka och dra mig upp även fast greppen i det senare läget kan vara bättre. Sista repan på Pelaren är tokfin, en jämn och fin spricka i 5c-regisret.  Därefter gjorde vi två små fina leder i 5- registret, Hugo och Josephin, sen åt vi och packade oss hemåt.  Helt enkelt en kanonhelg.

Tredje träningspasset på ett dygn

Det börjar likna rena träningslägret det här. Tuffa långa intervaller med Linnéa igår, tufft fystestpass med NMT imorse och så nu ikväll ett klätterpass med Ingela i Nacka. Kände mig lite ur form när jag skulle iväg, då var det skönt att mötas av det, som vanligt, sprudlande energiknippet Ingela. Då fick jag lite energi igen att faktiskt bita ihop och köra även lite överhängande femmor. Vi kämpade oss också över ett litet tak och kunde sen slå oss för bröstet och känna oss riktigt duktiga. Det går bra för oss nu (tycker vi), vi börjar bli starka, någon månad till inomhus och vi kommer att vara grymma på klipporna i sommar ;-).

En dag fylld av träning

Så, då har jag lagt sista dagen på den här träningsveckan bakom mig, det har varit en vecka fyll med en massa nya roliga inslag, allt ifrån härlig utomhusklättring till tuffa backpass med Linnéa och militärträning med NMT. Hoppas att jag får hålla mig frisk, hel och stark så att det blir många fler veckor i den stilen. I like!!!

Idag blev det två härliga pass. Det såg inte så ljust ut i morse, regnet strilade ner, stor skillnad mot gårdagens fantastiska väder. Men när förläsningen väl var klart var det också uppehåll. Passet gick efter en ganska kuperad bana så det blev lite "gratis" backträning, i slutet var det en riktigt tuff motlöpa som utmanade benen riktigt ordentligt. Jag försökte att tänka som MarathonMia då jag kände att jäklar nu ger jag snart upp, jag testade mantrat "fan va snygg jag blir till sommaren", det funkade ;-), tänk att fåfänga går att använda även i löpningen...

Att lägga in ett klätterpass efter ett tufft långt löppass... Det kändes helt rätt när jag planerade det men när jag efter löppasset satt och åt Lasagne från igår så kände jag mig allt annat än taggad, riktigt sliten faktiskt. Men när jag väl var på Karbin och träffade en energisprudlande Ingela så kändes det faktiskt rätt bra. Klättringen var väl inte den bästa jag presterat men ett par timmars klättring i femma-registret blev det allt. Ett tydligt tecken på att jag förmodligen druckit på tok för lite under löppasset var att jag fick kramp/sendrag i benen så fort jag försökte att stämma... Jobbigt.

Måste börja ta hand om mig bättre, ta med energidryck på löppassen och dricka mycket redan från start så kanske även löppassen kommer att kännas lite lättare.

En gammal vän som från nu måste följa med på långpassen. Åtminstone på alla pass som närmar sig tvåtimmars gränsen

En underbar lördag

Vaknar och tittar ut och ser en fantastiskt blå himmel och inser att det är lördag och hela dagen är ledig. Kan det bli bättre! Jag och Mats bestämde oss för att snabbt klara av de där vardagliga sysslorna som att handla och så för att sedan kunna åka ut till Häggsta. Häggsta är en klippa som ligger söder om Stockholm vid Botvids kyrkogård.

Efter en snabb lunch gav vi oss iväg för årets första klättring utomhus. Väl i Häggsta möttes vi av våren, blåsipporna lös blå i backen och värmen var påtaglig. Många som var där klättrade i t-shirt och klippan var varm under händerna. Inte helt vanligt den här tiden på året. Det blev mysklättring på låga grader bara för att få känna på årets första klippa.

Väl hemma så tog vi varsin öl på balkongen till de sista solstrålarna som fortfarande värmde.
Helt enkelt en underbar lördag!

Bra klätterpass

Då jag totalt hade missat att jag faktiskt också klättrar då och då och jag har bokat upp onsdagkvällen med NMT så blev det en liten ändring i planen för den här veckan. Som tur var kunde Ingela klättra redan ikväll så vi körde ett pass på klätterverket. Vi var jätteduktiga ikväll, starka som bara den så vi körde en hel del överhängande. Provade även att köra lite svårare leder, ja, i alla fall var vi upp på väggen på ett par lätta sexor och kände på greppen... Close enough :-).