I två veckor nu och några veckor framåt så kommer jag att köra långa intervaller på tisdagar. Varje tisdag ska jag ut och köra skiten ur mig tusen meter i taget och jag hoppas på att det kommer att gå snabbare och snabbare.
Dagens pass är jag riktigt nöjd med. Uppvärmningen började lite oroväckande med att min puls skenade, men efter dryga 500 meter så började den stabilisera sig på låga sub 13 vilket är normalt för tempot jag höll.
Jag körde en lite längre uppvärmning idag än förra veckan då det var rätt kallt ute och jag kände att jag ville bli riktigt varm innan jag körde igång. Jag körde också ett par rusher innan för att få upp pulsen och flåset lite.
Under första och andra intervallerna så hade jag ställt in klockan så att jag inte såg tempo men insåg ändå att jag körde på rätt snabbt. Jag var rejält trött och efter den tredje intervallen så hade jag svårt att se hur jag skulle kunna slutföra ytterligare tre. Jag bestämde mig för att sänka tempot en aning och bita ihop. Det här är så jäkla bra pannbensträning, att köra på hela tusingen även fast hjärtat slår frivolter i bröstet och mjölksyran kryper upp efter benen. Knepet för min del är att koncentrera mig på bara precis den intervallen jag kör just då och jobba med den hela vägen. Lägga de återstående intervallerna långt bara i minnet och bara vara här och nu och just med de tusen meter som jag ska avverka just nu. Resten får jag ta hand om när det är deras tur.
Jag bet ihop och jobbade mig igenom alla sex intervaller på samma sätt och resultatet blev helt fantastiskt bra. Den långsammaste intervallen idag var lika snabb som den snabbaste intervallen förra veckan och då körde jag bara fyra mot dagens sex stycken!!
Du vet vad jag tycker :)
SvaraRadera