Sidor

tisdag, februari 9

Antilusten som vände

Vet inte vad jag var på för humör idag men när jag kom hem så hade jag helt enkelt ingen lust att springa. Jag har haft ont i mitt högerknä hela dagen och kanske var det det som förtog lusten.

När jag kom hem så tog jag en Voltaren, brukar inte ta smärtstillande men jag var lite trött på att ha ont i knät. Avvaktade ett tag och tog sedan på mig träningskläderna. Tog beslutet att jag ville göra passet lite roligt så jag tog på mig mina Nike Free 5.0. Det är ett par supersköna lätta skor som är extremt mjuka och rörliga i alla led, vilket gör att de inte förhindrar fotens naturliga rörelser. Jag har bara sprungit i dem en gång tidigare och det var en kortis på löpband.

nikefree5

Jag gav mig ut och joggade ner mot den plats där jag brukar köra mina tusingar, vilket var det som stod på schemat idag. Väl ute så var det såååå skönt att springa, det gick fort, helt odubbat med lätta skor gjorde att jag flög ner mot Skanstull. På vägen ner kände jag av en rätt markant smärta i vänster vad men inget som hindrade mig från att springa. Väl nere på plats så började jag köra mina intervaller, och det kändes helt underbart, jag hade tempo idag men då jag hade känt av smärtor både här och där hela dagen så nöjde jag mig med två intervaller. Inte mycket men ibland måste man vara lite klok och lyssna på kroppen.

Jag joggade hem igen på lätta ben och är nöjd med passet ändå, det var ett skönt pass och jag hade tempo i kroppen, det var kul!

Sträcka: 5.27 km
Tid: 30:27
Tempo: 5.47 min/km
Puls: 156 (186)

9 kommentarer:

  1. Oj! Från att inte ens ha velat springa blev det intervaller! Inte illa! Hoppas bara smärtan blir värre. Voltaren är lurigt för det dövar ju smärtan...

    SvaraRadera
  2. jag menar förstås INTE blir värre...

    SvaraRadera
  3. värst vad du frotterar dig med nya löparupplevelser under fötterna. skoj!!!!

    SvaraRadera
  4. ...och fort gick det också! :-)

    SvaraRadera
  5. Ingmarie -> Ja, ibland är det bara att se till att komma ut. Det är hemma det kan kännas tungt innan man väl är ute i spåret.

    Ingmarie -> haha, jo, jag hoppades att det missades ett INTE där

    Sara -> Ja, måste skojsa till det ibland :-)

    Fredrika -> :-) flying Carina

    SvaraRadera
  6. Visst är det ofta precis så - kommer man bara ut i spåret försvinner olusten. Aldrig att man ångrar sig efteråt. Men vad är det i ditt knä som inte vill släppa?

    SvaraRadera
  7. Cecilia -> Jag har ju varit hos både en sjukgymnast och en naprapat för att kolla knät. Enligt dem så är det helt enkelt för dåliga muskler i låret, dvs de muskler ovanför knät som ska hålla knäskåken på plats. Rehab Rehab Rehab heter lösningen!

    Jag måste helt enkelt lägga in mer styrka så ska det bli bra. Enkelt eller hur ;-)

    SvaraRadera
  8. Aha, då kanske de kommande rubin-övningarna även är något för dig. Här ska det byggas knän!

    SvaraRadera
  9. Cecilia -> Ja, jag tar gärna del av övningarna om det är ok! Det är alltid bra att ha en "bank" att plocka övningar från.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Profillänk på Facebook

Carina Boréns Facebook-profil