
Nog om klockan, jag måste även nämna känslan när jag sprang, det var så fantastiskt skönt. Benen bara gick helt av sig själva, jag hade tänkt att jag skulle hålla mig till att köra ett lågpulspass, dvs under 140b/m, men det var så jäkla skönt att kunna jogga uppför alla småbackar som tidigare har varit oöverstigliga hinder. Idag blev jag inte ens riktigt andfådd, en på sista tiden rätt ovanlig känsla, jag kan inte komma ihåg sist som jag sprang uppför en backe utan att flåsa och få mjölksyra i benen. Inte ens när jag nästan var hemma, och jag alltså hade sprungit nästan 12 km och kommer till en lite brantare backe, behövde jag slå ner på tempot, jag joggade glatt uppför även den. Nu sitter jag här, klockan är kvart över tolv och jag är inte speciellt trött.
Är det så här det ska vara :)?!?
Ja det är det! Härligt att du är piggare igen.
SvaraRaderaVad härligt att det känns bättre. Blir det Bellman på lördag då? Helena
SvaraRaderaSkönt att höra att det går lättare nu.
SvaraRaderaFredrika -> Ja det känns fantastiskt, är faktiskt pigg i dag trots sen timme igår. Ska ut på ett joggpass idag också, kan nog inte låta bli :-)
SvaraRaderaHelena -> Som sagt, dejlit!! Japp, Bellman väntar imorgon, vi ses där!
Mats -> Japp, that's nice.
Oj vad glad man blir av att läsa ditt inlägg! Härligt. Men lyssna noga på kroppen så att det inte kommer någon elak rekyl!
SvaraRaderaHej Snorkis! Jo, jag känner mig väldigt glad, det var länge sen som kroppen svarade på det här viset. Och jag lovar,jag ska lyssna på kroppen. Jag tänker inte köra den i botten en gång till, inga rekyler här eller!!
SvaraRadera