Sammanfattning vecka 11

Även den här veckan har det blivit rätt lite träning, eller få träningspass rättare sagt. Jag var sjuk i början av veckan och i onsdags fick jag mitt nya program som sträcker sig fram till TEC. Tre pass blev det förra veckan men rätt många kilometer.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila (sjuk)
Tisdag	Vila (sjuk)
Onsdag	Vila (sjuk)
Torsdag	Vattenlöpning intervaller		40
Fredag	Vila
Lördag	Långpass	45,5	343	7,33
Söndag	Långpass TSM	8,28	58	7,04
Totalt		53,78	442

Bra och dålig smärta

Det här med löpning är inte alltid enkelt. Det gäller att lyssna på kroppen och försöka tolka den rätt. Fel tolkning kan göra att en från början bagatellartad skada kan hindra en från löpning för lång tid framöver. Men hur vet man att man tolkar den rätt? Ja, jag tror ju inte att det är så himla enkelt, man får helt enkelt lära sig på vägen, ibland ta en och annan törn och ibland kanske lyssna lite i onödan.

I början av mina pass kan jag ha lite smärta eller känning både här och där. Det liksom flammar upp på ett ställe, håller i sig någon eller några minuter och klingar sen av. För att kanske lite senare smärta till någon annanstans för att sedan klinga av även där. De här plötsliga smärtorna som klingar av brukar jag inte alls bry mig om, jag vet att de kommer och jag vet att det försvinner. Jag vet inte riktigt vad det beror på men tänker som så, att kroppen liksom sätter sig ungefär som gamla hus gör, det knakar lite här och där men det är inget man behöver fästa sig vid.

Igår när jag sprang mitt långpass var inget undantag jag hade känningar lite här och där men de kortvariga smärtorna försvann som vanligt. Men så började det efter två tre mil kännas lite i kroppen igen. Benen blev stumma och det gjorde ont, fast det onda var rätt jämnt fördelat om ni förstår. Det var inte så att det gjorde ont på ett specifikt ställe utan det var mer en tröttond känsla. Det här onda är inget heller som jag brukar fästa mig vid, det känns ofta så efter riktigt långa pass. Att kunna bita ihop här och springa vidare ser jag inte som något dåligt utan något som man måste lära sig att hantera. Det är förmågan att kunna hantera den här typen av situationer som gör att man faktiskt kan ta sig vidare och i mål på riktigt långa lopp.

Jag skrev också igår om smärtan jag hade i min högerfot. Den smärtan var ingen bra smärta, den började redan i början av passet, Det smärtade till ordentligt när jag sprang vid ett par tillfällen, försvann sedan helt men kom sedan tillbaka under senare delen av passet och fortsatte att hålla i sig. Det gick att ändra på steget lite och på så vis mildra smärtan lite men den fanns där.

Idag var det dags för två mil med TSM. Jag kände av smärtan i högerfoten direkt när jag började springa. Det höll i sig och till och med tilltog under passet. Den här smärtan kändes som en dålig smärta, jag bröt passet efter strax åtta kilometer. Jag hade kunnat bita ihop och sprungit vidare, kanske utan att ha dragit på mig en långvarig skada men jag vill verkligen inte riskera något nu. Det här var ett sånt tillfälle när jag lyssnade på kroppen och lät den bestämma, ett sånt tillfälle när jag tror det inte är bra att bita ihop.

Som sagt det finns dålig och det finns bra smärta och det gäller att skilja på det. Hur hanterar ni smärtan, när lyssnar ni på den och låter den avbryta ett pass och när lyssnar ni på den men biter ihop?

Hur kommer det sig…

att jag känner mig lite missnöjd efter att ha sprungit 45.5 km. Jo för att jag hade andra planer, jag hade planerat att springa 60 km men min kropp sa ifrån på alla möjliga sätt på slutet. Motivationen tröt, smärtan i högerfoten blev mer och mer påtaglig och på något vis kom jag närmare och närmare hemmet. Inte medvetet, det bara blev så.

MEN, det var ju förutom att jag inte nådde målet en helt fantastisk dag, strålande sol, snön bara var borta helt enkelt, barmark i stort sett överallt. Ok. lite pölar och modd var det väl här och där men dessa hoppade jag över med ett leende, jag var helt enkelt lycklig därute idag.

Snacka om att det var vårkänning i luften, en fantastisk blå himmel, islossning och i stort sett snöfria vägare. 

Jag hade en plan när jag gav mig iväg och den höll hela vägen. Planen var att jag skulle springa 4km per halvtimme, detta innebar att jag kunde lägga in lite gångavsnitt plus att jag fick några minuter i slutet på varje halvtimme där jag kunde promenera och samtidigt fylla på med energi. Jag hade med mig vatten i camel backen i ryggan, sportdryck, snickers och nougatkräm.

Det fungerade fantastiskt bra, i början “tjänade” jag till och med in tid, jag passerade aktuell 4km:are tidigare och tidigare, på slutet så passerade jag den ibland så tidigt som upp mot nio minuter innan nästa halvtimmespassering. Vad jag gjorde då var att jag fortsatte att springa fram till dess det var fem minuter kvar av halvtimmen, då började jag gå. Det här gjorde att det fanns tid för att till exempel tömma skorna på grus och knyta om dom vid behov.

Jag planerade dessutom in två matstopp. Det första vid två mil, då jag stannade till vid en bensinmack för ett toabesök och en korv med bröd. Jag hade inte några större problem att komma igång därefter, det kändes helt enkelt bra i kroppen. Nästa stopp planerade jag in på McDonalds vid slussen efter då ha rundat Kungsholmen. Då hade jag nästan sprungit fyra mil, halva TEC… Jag käkade en liten meny bestående av strips, ostburgare och en cola. Det smakade väldigt bra måsta jag säga. När jag reste mig från bordet och skulle gå på toa så gjorde det ont ÖVERALLT, verkligen i varje muskel. Men efter att bara ha kommit igång, stretchat lite så försvann det onda. Som ett mirakel så kändes det som en helt ny kropp. I typ två kilometer sen kändes det som om krafterna rann av mig bit för bit. Så när jag väl närmade mig krokarna hemma så rann kraften och motivationen av mig i ungefär samma takt som krämporna smög sig på. Med tanke på att det här faktiskt var det första löppasset sedan Portugal så måste jag nog ändå inse att det var bra. 60km idag kanske var lite väl kaxigt.

Totalt sträcka 45.5 km
Effektiv löptid 5:43:18
Total tid ute 6:40

Intervaller i bassäng

Idag var det dags för första vattenlöpningspasset på länge och idag gällde det inte bara att ligga och nöta längder fram och tillbaka utan idag var det dags för, skulle det visa sig, riktigt tuff intervallträning.

På schemat stod det tre set med 10*(15s snabb+15s lugnt). Mellan varje set skulle jag köra fem minuter återhämtningslöpning. Redan när jag kört fem repetitioner på första setet så insåg jag att det skulle bli sjukt jobbigt, jag ökade på vilan till 45s efter dessa fem innan jag gjorde de sista fem i setet för att kunna hålla ett bra tempo. Efter första setet så var jag tveksam till om jag skulle orka alla intervaller men efter återhämtningslöpningen så hade jag återhämtat mig så pass att jag kunde köra på för fullt igen.

Det som var jobbigast märkte jag är att våtvästen som man har på sig liksom glider upp och trycker ihop bröstkorgen så det blir galet svårt med andningen. Ska jag fortsätta med de här tuffa intervallpassen så måste jag nog fundera på om jag ska försöka få tag på en annan typ av väst. Tror inte att jag får ut riktigt full effekt då andningen hämmas på det här sättet.

Någon som har något tips var man kan få tag i en wet west som inte kostar typ 2000?

Träningsplanering

Idag var jag hos Skogen för att diskutera träningsupplägg fram till TEC den 10 april. Det är ju nu bara tre och en halv vecka kvar och mycket av träningen är ju redan genomförd. Nu fram till dess jag åker till Budapest på träningsläger i början av april så kommer det att bli en hel del mängdträning och en och annan snabbdistans. Även en del vattenlöpning kommer jag att lägga in, men då i form av intervaller. Redan nu till helgen kommer jag att köra ett riktigt långt långpass. Någonstans mellan sex och nio timmar är planen att jag ska vara ute då. Jag hoppas att vädret är med mig då så att jag får en riktigt härlig runda.

Vi har förutom lagt upp planeringen fram till TEC också planerat in ett maxpulstest tillsammans med nästa laktattest som ska göras efter TEC. Jag har aldrig gjort ett sådant test tidigare och har egentligen ingen aning om vad jag har för maxpuls så det ska bli väldigt intressant. Enligt Christer så är det också viktigt att veta sin maxpuls inför exempelvis Swiss Alpine. För när man ger sig upp på  hög höjd så sjunker maxpulsen med upp mot tjugo slag och då är det viktigt att veta vad man utgår ifrån.

Efter TEC så kommer vi helt och hållet att anpassa träningsplaneringen mot Swiss Alpine, visst ska jag springa några lopp på vägen, men dessa är just lopp på vägen och inte några lopp där jag ska formtoppa till. Jag ser självklart fram även mot dessa lopp, Lidingö Ultra, Stockholm Marathon och Jättelångt. Jag skulle också vilja springa Munkastigen som går den 24 april men ska ju upp till Åre och åka skidor då, om jag inte ångrar mig…

Dags för träningsplanering

Ikväll ska jag till Skogen för att diskutera träningsplanering framöver och få ett träningsprogram som kommer att sträcka sig över och förbi TEC. Nu precis återhämtad från en veckas förkylning så är jag sååå taggad på att få börja springa ordentligt igen så jag ser verkligen fram mot det nya programmet.

Troligtvis blir det också en del diskussioner kring upplägg för TEC, för att troligtvis ta upp den diskussionen igen ju närmare vi kommer. Mer om träningsupplägg framöver kommer senare underdagen.

Intothewild

Kolla in den här nya bloggen, den är startad av mina übercola ultrabästisar Maria och Fredrika. Den är som de själva beskriver den, lite lerigare, lite roligare, och enligt mig även lite mer rough, lite vildare och helt enkelt mycket bättre!!

Vecka 10 - sammanfattning

Den här veckan var extremt lätt att sammanfatta. I början av veckan låg jag lågt med träning för att vara superpigg på lördagens lopp. I mitten av veckan blev jag sjuk, inget allvarligt, men en tillräckligt kraftig förkylning som gjorde att jag fick ställa in Skövde. Tog två riktigt långa promenadpass både lördag och söndag istället.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila
Tisdag	Yoga
Onsdag	Vattenlöpning
Torsdag	Lätt jogg
Fredag	Yoga
Lördag	Skövde Powerwalk	16,27	160	9.53	120 (161)
Söndag	Vila Promenad/jogg	24.15	204	8,29	132 (152)
Totalt		40,42	364

Nu tar jag nya tag

Har ingen lust att älta att det tyvärr inte blev någon start för mig i Skövde igår. Det är ju sånt som händer liksom, alla blir sjuka någon gång vilket sätter käppar i hjulet för planerna. Visst är jag lite orolig nu inför TEC då jag inte har en ringaste aning om hur min form är och hur min kropp fungerar när jag ska hålla igång så länge. Men det får jag ju veta den 10 april :-).

Den här helgen har ändå varit riktigt bra, jag har gjort en Skövde fast på hemmaplan och uppdelat på två dagar. Inte som planerat men ändå bra. Igår var jag ute på en långpromenad, 160 minuter blev det då i det fantastiska vädret, jag smög in något som kunde likna jogg i någon nerförsbacke men det var allt.

Idag så körde jag också ett långpass fast idag la jag in rätt mycket mer löpning, väldigt lugnt och försiktigt men ändå löpsteg. Idag blev det 204 minuter ute, totalt alltså 364 minuter nu i helgen= 6-timmars :-) Bra va!!! Vilken kupp!! 40,42 km blev det inte riktigt maraton distansen så någon riktig ultra blev det ju inte, men ok. Det känns som om kroppen börjar vakna till liv igen, förkylningen är på väg bort och nu kommer jag bara att bli starkare och starkare för varje dag för att den 10 april vara superstark. För då jäklar ska jag göra min ultradebut jag är taggad till tusen.

Då ska ultravilddjuret ut!!!

Med sorg hjärtat så kastar jag nu in handduken

Det var ju imorgon det skulle ske, det var då jag skulle göra min ultradebut på riktigt. Skövde 6-timmars. Som jag har sett fram mot det. Som jag har laddat. Jag har tamefan gjort allting rätt. Formen har pekat spikrakt uppåt. Jag har gjort framsteg äntligen. Efter en blodfattig höst så började kroppen äntligen att svara på träningen.

Träningsläger en vecka innan låg helt perfekt i tiden, komma hem, vila en vecka och så ge järnet i Skövde. Nu ligger jag hemma, helt sänkt av en jäkla bonnförkylning!! Jag har fightats hela veckan mot den, kände ju redan i början av veckan att jag hade något skit i halsen och har därför tagit det lugnt. Druckit te med massor med ingefära, käkat apelsiner och på alla sätt försökt få bort förkylningen.

Delar av min packning som jag packat ner till Skövde 6-timmars. Kommer nog väl till pass under långpromenad imorgon och TEC är ju inte så långt borta heller.

Jag packade väskan igår kväll och den står fortfarande packad, vet inte riktigt vad jag tror ska hända men kanske kanske sker ett mirakel under kvällen och natten så jag kan fort som attan ta mig till Skövde under morgonen och delta. Jaja, jag vet att det är rätt knäppt att tänka så men tanken värmer lite. Skjuter upp DNS en liten stund till.

Min plan är nu att packa min ryggsäck imorgon bitti och klockan tio stå utanför dörren och knäppa igång klockan och börja gå. Sen ska jag sällskapa med mina vänner i Skövde genom att promenera genom skogarna här hemma samma tid som de kämpar där nere. Japp så får det bli, samtidigt som jag håller koll på dem via mobilen.

Nu är det bara att ta nya tag, lägga det här nederlaget bakom mig. Jag lovar att nu är jag sjukt revanschlysten och kommer att komma till TEC den 10 april mer taggad än någonsin!

Laddning inför Skövde

Om tre dagar har jag genomfört mitt första ultralopp och det känns oerhört spännande. En liten förkylning försöker dock sätta käppar i hjulet för mig, men det kommer inte att lyckas. Jag kommer att stå redo klockan 10.00 på lördag, var så säker!

Just nu laddar jag på alla sätt jag kan. Jobbar hårt på att bli frisk från förkylningen så att jag verkligen kan göra mitt bästa i Skövde. Har dukat upp med te och ingefära och massor med C-vitaminer i form av citrus-frukter. Käkar blodpudding och leverpastejmackor och kollar banprofilen.

Min plan till helgen är att inte fega utan försöka köra på rätt tufft. Något jag nog inte har gjort tidigare så det skulle vara väldigt intressant att testa. Sen se hur långt det håller. Jag kommer att gå ut i skapligt lugnt tempo den första timmen för att sedan öka på till ett för min del rätt högt tempo.

Till på lördag har jag laddad med Snickers, Bars, Resorb och smoothies på blåbär. Jag kommer att springa med mina lättare skor Adidas Adizero. IF Linnéa kläder är tvättade solglasögon framtagna och klockan laddad.

Jag är redo för Skövde, frågan är om Skövde är redo för mig!!

Sammanfattning Portugalveckan

Nu är man hemma igen men minnet från veckan lever kvar. Det var en skön vecka då jag fick ihop en del träning. Inte riktigt lika många träningspass som jag fick ihop för ett år sedan då jag var där men å andra sidan så fick jag den här gången ihop mycket mer löpning istället.

Det var fantastiskt skönt att äntligen få springa på barmark och nu längtar jag bara ännu mer efter barmarken och våren fast just nu ser den ut att vara en bit bort. När vi landande på Arlanda i natt så visade termometern på –15 grader, inte riktigt det välkomnande man hade hoppats på.

Under veckan fick jag ihop följande träning och det syns väldigt tydligt att det är löpningen som fått fokus den här veckan.

Yoga	2h 15 minuter
Simning	1h
Cirelfys/core och liknande	4h
Vattengympa	1h
Löpning	16h 26min (129 km)

Nu är det vila och lättare träning som gäller kommande vecka för att komma fräsch i benen till Skövde 6-timmars till helgen.

Bergspasset

Torsdag här nere i Monte Gordo innebär som ni alla vet, i alla fall ni som varit här tidigare, att det är dagen då man ger sig upp i bergen till den lilla bergsbyn Odeleide för att njuta av ett löppass på härliga slingrande bergsstigar.

Väl där finns det ett antal olika alternativ, det finns två slingor att välja mellan en på 10km och en på 14km. Självklart kan de som vill välja att springa båda slingorna. Det finns också stavgångsalternativ för de som vill det, de går då den kortare slingan. Sen finns det alternativet som jag och arton andra valde. Att skippa bussfärden hem och istället springa hem, en liten nätt tur på ytterligare 29 km.

 Genomgång av dagens pass och uppdelning i grupper.

Jag kände helt klart fortfarande av passet från i tisdags och kände mig rätt seg. Då jag sprang själva bergspasset på 14 km så var jag tung och trött i kroppen och hade nästan skrinlagt planerna på att springa hem. Peter och Fia som jag hade sällskap av på rundan skulle båda springa hem och de tog det som tur var också lugnt på bergsrundan. Tror nog att de hade kunnat springa på lite mer än de gjorde men båda hade det fantastiska ultratänket att det är inte tempot som är viktigt så tog det lite lugnt så att jag kunde hänga med. Även fast båda hävdade att de ändå tänkt ta det så lugnt, all kärlek till dom!!!

En för alla alla för en var det här gängets motto. Vi höll ihop hela vägen under bergspasset och senare även hela vägen tillbaka till Monto Gordo.

Det var rejält mycket vatten på sina håll, bara att ta av sig skorna och njuta av svalkan, det var riktigt skönt!

Vädret var fantastiskt, precis exakt det perfekta vädret för ett sånt här pass. Ömsom lite sol, ömsom lite moln och så ett antal vattendrag att passera där vi tog oss tiden att ta av oss skorna för att vada i det kalla vattnet, det var balsam för såväl fötter som själen!!

Det här charmiga nyförälskade paret låg och mös på vägen i solskenet. Rena rama natur exkursionen!

Efter det avklarade bergspasset så var det samling och inväntande på de som skulle med på hemfärden. Jag och Ulla hade lite diskussioner om huruvida vi skulle med eller ej på turen hem. Lyckligtvis så slutade det med att vi båda till sist hakade på. Det blev rätt tufft, det var oerhört kuperat hela tiden. Bara uppåt uppåt uppåt och så en liten nedförslöpa och så uppåt uppåt uppåt igen. Det var så min kropp uppfattade det hela i alla fall. Vi stannade för lunch efter ca nio kilometer. Jag tror vi tömde den restaurangens hela förråd på mackor och Cola, vilket samtliga beställde. Sen fanns det en och annan ultraräv som sköljde ner det hela med husets!! Själv kände jag att passet i sig var en lagom utmaning, att experimentera med och testa hur kroppen skulle funka med vin som bränsle kändes inte helt rätt just då.

Stärkta av lunchen så var det bara två mil kvar. En halvmara, peace of cake, en fis i rymden, en piss i havet, you name it (obs plats för ironi…)!!

Vi skulle stanna till vid behov i ytterligare en by ungefär en mil innan målet. Kroppen kändes faktiskt rätt bra, jag var trött men inte alls lika slut på energi som vid tisdagens långpass. Jag hade den här gången med mig Snickers (tips från Peter), Proviva och en del nötter. Jag försökte att fylla på hela tiden, redan upp på bergspasset så började jag att fylla på. Det är sånt här som jag måste lära mig, vad jag ska äta, vad tycker jag om, vad funkar för kroppen. Kan ju säga att den där mackan vi åt till lunch, vitt bröd med ost och smör inte riktigt var min grej. Det var helt enkelt inte gott och jag fick verkligen kämpa för att få i mig den.

Efter ytterligare en hel dag ute på vägarna så var det riktigt skönt att anlända till hotellet. Sista två kilometrarna var rätt tunga, då började kroppen att protestera rätt rejält, det gjorde ont på de mest underliga ställen. Jag joggade hela vägen fram till trappen och väl där var det skönt att sätta sig ner, stretcha lite och fylla på med ännu en Proviva.

Vi var som sagt nitton stycken som sprang hem och partygänget bestod av förutom mig själv, Ulla och Peter Lembke, Fia och till och från Rune. Vi höll ställningarna längst bak och såg till att ingen tappades bort på vägen, några måste ju axla även den rollen:-).

Första långpasset

Vad gör man en tisdag i Monte Gordo då väderprognosen lovar mycket blåst och en hel del regn. Självklart så hänger man med Rune på ett 5-milspass runt Monte Gordo! Enligt Rune skulle vi få medvind de första två milen och kraftig motvind de senare tre och sista milen skulle vi bjudas på regn också. En minst sagt varierande dag.

Vi var sexton som startade klockan nio på morgonen. Ryggsäcken var packad med en extratröja, vindjacka och vindbyxor, vatten, sportdryck och ett par bars.

Vi började med att springa på stranden västerut i ca 5km innan vi svängde uppåt in mot byarna. Det rullade på bra och första riktiga stoppet gjorde vi efter dryga två timmar och vi hade då lagt 18 km under oss. Efter att ha vridit sönder en nyckel till låset på en av toaletterna och fått i oss varm och god grönsakssoppa så var vi trettio minuter senare ute på vägarna igen. Alla småpratade och humöret på alla var på topp. Under stoppet så hade det börjat blåsa upp rejält och väl ute igen så kom det utlovade regnet, några timmar för tidigt. Det regnade rejält minst sagt, på tvären bitvis, som tur var så var temperaturen skapligt hög så vi frös inte trots att vi blev rätt rejält blöta. Regnet höll dock i sig bara dryga timmen, senare under dagen visade sig vädergudarna från sin bästa sida och himlen sprack upp och solen tittade fram.

Tills nästa stopp som skulle bli ett lite längre och då vi skulle få möjlighet att äta skulle vara vid 32 kilometer så det var det nu 14 kilometer kvar. Redan nu hade Viveka slagit sitt distansrekord som var 12 kilometer, och det skulle visa sig att den tjejen var hur stark som helst. Hängde med hela vägen och hela tiden med ett leende! Imponerande!

Ett litet kortare stopp gjorde vi dock då vi inte kunde låta bli att palla lite apelsiner, de var himmelskt goda!!! Det blev en promenad där, medans alla smaskade och åt de solmogna apelsinerna plockade direkt från träden. Ljuvligt!!!

När vi väl kom fram till byn där vi skulle äta lunch så visade det sig tyvärr… att de inte serverade någon lunch. Det här blev ett riktigt avbräck, jag kände mig rätt tom på energi och fick inte i mig tillräckligt. Handlade två små påsar chips, en twix och en cola. Nu började det gå rätt tungt för min del och resterande av turen blev att bita i och föröka hålla jämnt tempo med övriga, det var inte lätt. En läxa att lära helt enkelt. Inte förlita sig på att det alltid finns det man önskar utan kanske plocka med lite extra i ryggsäcken. Som tur var började solen kika fram nu och det var ju nedräkning så det gjorde att det blev lite lättare.

Sista fikat tog vi i en liten by runt sju kilometer från målet. Då var solen framme och värmde, jag drack en kaffe kände att krafterna inte var helt slut. Mitt knäproblem höll sig förvånansvärt lugn, hade väl aningen kännig nästan hela tiden men det blev inte värre och det hindrade mig inte från att springa. Det var till och med så att det nästan försvann efter någon dryg mil för att i och för sig komma tillbaka sista halvmilen, men då tog jag det riktigt lugnt. Sprang för mig själv sista biten och kunde då helt anpassa tempot efter känslan i kroppen, ömsom sprang ömsom gick.

Det blev en härlig runda och idag när jag skriver så har jag nästan ingen känning alls i knät, kanske var det fem mil som behövdes för att läka ut skadan. Har tagit det lugnt idag och fyllt på energin för den var helt slut. Imorgon är det dags för bergspasset och efterföljande 29km jogg hem. Hoppas på att kroppen känns bra då så jag kan hänga med på den turen.

Visa fullständigt album

Rappor från ett omväxlande Monte Gordo

Jag har sprungit på barmark och det var helt fantastiskt! Sprang en runda direkt när vi kom till hotellet. Raka vägen ut i pinjeskogen. Fatta vad häligt att spinga med barmark under fötterna och känna att det biter ifrån då man trycker i från, inget sladd, inget halkande bara power! Som en våt dröm för en löpare som i två månaders tid kämpat mot modd och kyla.

  Bild från stranden som skulle kunna vara från vilken exotisk plats som helst.

Vädret har minst sagt varit växlande, när vi kom ner så var det uppehåll men lite mulet. Gårdagen bjöd på allt från strålande sol då en del av deltagarna, trånande efter solfattiga dagar i Sverige, slängde av sig kläderna och placerade sina vita lekamen runt hotellets pool. Några hann till och med få en härligt tomatröd färg i ansiktena efter bara någon timmes lapande. Från detta fantastiska väder så slog det om till rena skyfallen och vindar med stormstyrka. Vi hade ändå tur med vår eftermiddagslöpning som vi lyckades pricka in under en någorlunda vindstilla och med bara ett lätt regnande. När vi var på väg till middagen senare under kvällen så var det återigen stormbyar och skyfall. Som sagt, växlande!!

Träningen har gått fantastiskt bra, jag har verkligen bra tempo i kroppen och känner mig grymt stark, nu märks det att vinterns slit har gett resultat. Att kunna köra lugn jogg i snacketempot 5.30, säger allt tycker jag. Tyvärr dras jag fortfarande med smärtor i högerbenet men tycker att det börjar ge med sig en aning. Jag kör massor med stretch och har fått in ett bra yogapass och även en del styrka. Både styrkan och yogan tror jag är riktigt bra för kroppen.

Idag måndag så kör jag lite lugnare, var på stranden och såg soluppgången under morgonjoggen, helt fantastiskt vackert. Kommer att köra ett uppmjukande vattengympa-pass runt lunch, sedan en lugn distans till kvällen. Allt för att försöka vara så fräsch som möjligt i kroppen inför morgondagens långpass. Det planeras en 5-milsrunda med Rune då som jag hoppas kunna vara med på. Jag är med om kroppen säger att det är ok, annars så kommer jag att köra ett lugnare och aningen kortare pass tillsammans med Ulla L.

   Samling inför morgonjoggen och lite information om dagens träning.  Jag och min trevliga rumskompis Lina på morgonjogg. Två tjejer med mycket stela muskler efter gårdagens tuffa cirkelfyspass då vi utmanade varandra till att maxa på varje övning.

Den milslånga stranden är verkligen inbjudande att springa på. Vi passade på idag, för senare i veckan ska kommer tidvattnet att göra att morgonjoggen inte går att utföra. Det finns till och med ett tidvattenschema på anslagstavlan. För det skiljer från dag till dag.  Soluppgång över Monte Gordo.

Mot Portugal

Nu sitter jag här, väskan packad och funderar på om jag ska gå och lägga mig för att var pigg imorgon eller om jag ska stanna uppe och kolla på guldmatchen i curling.

Har kollat väderprognosen och det ser väl ut som om jag får lite av varje. Lite sol, åska och en och annan regnskur. Det blir till att få med sig både solglasögon och regnjacka. Det ska inte vara så jättevarmt runt 16-18 grader, fast å andra sidan det är ju inte en solsemester som jag ska iväg på. 16-18 grader är ju faktiskt en perfekt temperatur för löpning och det är ju det jag ska göra därnere.

 Så här vackert var det i mitten på mars förra året, det är den här synen jag hoppas på att möte när jag kommer ner.

Det ska bli fantastiskt skönt att komma ner och bara fokusera på träning under en hel vecka. Jag hoppas på att det blir minst ett par riktigt långa sköna löppass tillsammans med andra sköna ultralöpare.

Idag tycker jag att jag är lite bra!!

Jag har nu ikväll varit hos Sport Support Center och gjort ett nytt laktattest. Det är femte gången nu som jag gör dessa tester hos dem. Det har varit en spännande resa och dagens resultat är banne mig nästan så bra så ett pressmeddelande vore på sin plats. Nåja, kanske inte men ett blogginlägg i alla fall.

Den här gången är jag verkligen extra extra glad. Efter förra testen och efter diskussion med Christer så kom vi fram till att jag den här perioden skulle få ett ganska tufft program, ett tufft program med både myket mängd och en hel del kvalitetspass för att se hur min kropp skulle svara på den träningen. Min plan har den här perioden varit att verkligen försöka följa programmet så mycket som det bara har gått så länge kroppen har varit med och jag har lyckats rätt bra. Den här perioden har det samtidigt varit rätt tufft att köra på ute, vilket jag har gjort hela tiden, jag har bitit ihop och gett mig ut och sprungit i snöstormar och rejäl kyla, massor med snö och tung modd och nu idag har jag fått belöningen för mitt slit.

Vi började testet som tidigare med första intervallen på 9km/h och planen var att fortsätta upp mot 12km/h som förra gången. På vägen så sa Ida som vad den som utförde testet idag att det här ser bra ut, hon hade inte behövt säga det för det kändes så väldigt bra. När jag var på 12km/h intervallen så sa Ida att vi måste köra en till, dvs 13km/h. Det snabbaste jag någonsin sprungit på ett löpband, det kändes lite pirrigt när hon drog igång bandet och farten ökade. Men när bandet väl var uppe i det tempot så kändes det inte så farligt, det gick bra och det var inga som helst problem att hålla det tempot och jag var mindre trött på den här intervallen än vad jag var vid den sista intervallen vid förra laktattestet trots att den förra var långsammare.

När vi sen satte oss och kikade på siffrorna så var det ett riktigt halleluja moment!! Träningen har gett resultat, min kropp har svarat exakt det som önskades på periodens träningsprogram. Jag fick verkligen belöning på mitt slit ute i modden och jag gick därifrån med ett leende på läpparna.

Lite siffror förstås som den siffernörd jag är, förra laktattestets siffror inom parantes:

Tempo km/h (min/km)	Puls	Laktat Mmol
9 (6.40)	121 (139)	1 (0,9)
10 (6.00)	134 (149)	1,5 (1,5)
11 (5.27)	148 (160)	2,1 (2,6)
12 (5.00)	161 (171)	3,8 (4,7)
13  (4.37)	167	7,1

Vad man kan se här är att jag har höjt mitt tröskelvärde rejält. Tröskelvärdet är det värde där mjölksyran ligger strax under 4Mmol. På det här testet kan man se att jag lugnt ska kunna ligga och nöta på i längre intervaller och löpekonomi i 5.00 tempo, vilket inte alls var möjligt tidigare. Min puls har sjunkit dramatiskt vid respektive intervall jämfört med tidigare, vilket visar på mycket bättre form.

Det ska bli väldigt spännande att komma ner till Portugal och se hur det känns att köra på barmark. Det springa på det här underlaget mörkar tydligen formen en hel del.

Jag känner mig glad och stolt över mig själv och mina framsteg. Jag tycker till och med att jag är lite bra!! Det får man väl tycka?

Dagens issue: Laktattest

Idag är det dags för ett nästa test hos Skogen. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet. Förutom den här sista veckan så har jag ju följt mitt schema rätt bra, tagit ut mig ordentligt på kvalitetspassen och försökt att köra långpassen så lugnt som möjligt. Uppdatering om resultatet kommer till kvällen. Nu ska jag ladda med bra mat under dagen så att förutsättningarna är de bästa under testet.

Håller mig på mattan

Helt perfekt till en ofrivillig frivillig vilovecka så dimper nya Runners World ner i brevlådan.

Jag har ju haft ont i mitt högerknä sedan i december och det har inte velat ge med sig. Nu i helgen började jag även få rejält ont i höger underben, både benhinnorna och en märklig smärta mitt på smalbenet gjorde sig till känna under långpasset i söndags.

Igår hade jag turen att få en tid hos min kompis Monika, som är en superduktig massör. Hon gav mina ben och rumpa en rejäl omgång. De flesta muskler var spända och hårda som stockar och massagen gjorde grymt ont!! Men ond massage är ju bra massage, det var verkligen behövligt och det känns att jag har blivit rejält mjukare.

På torsdag ska jag ju till Sport Support Center för en nästa laktattest. Men förutom det så har jag bestämt mig för att vila den här sista veckan innan Portugal. Jag behöver se till att få en rejäl återhämtning nu innan nästa vecka och tävlingssäsongen kör igång. Jag kommer att köra yoga, styrka och massor med stretch och massage men ingen löpning.

Med andra ord, den här veckan håller jag mig på (yoga)mattan.

Vecka 7 – Sammanfattning

Den här veckan har jag följt schemat skapligt. Fast jag har lyssnat på kroppen och i torsdags sa den “inte snabbdistans idag”, så då hoppade jag över det. I helgen har jag minskat ner båda passen på grund av att det varit så kallt. I det stora hela en bra vecka.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila
Tisdag	Intervaller 6*1000	11,03	73	6,36	157
Onsdag	Långpass	14,5	105	7,15	129
Torsdag	Vila
Fredag	Barfotalöpning (Aquasocks)	2,28	15	6,3	181
Lördag	Långpass, Lidingö	11,86	90	7,35	-
Söndag	TSM-Långpass	21,87	152	6,58	137
Totalt		61,54	435	7,04