Hur kommer det sig…

att jag känner mig lite missnöjd efter att ha sprungit 45.5 km. Jo för att jag hade andra planer, jag hade planerat att springa 60 km men min kropp sa ifrån på alla möjliga sätt på slutet. Motivationen tröt, smärtan i högerfoten blev mer och mer påtaglig och på något vis kom jag närmare och närmare hemmet. Inte medvetet, det bara blev så.

MEN, det var ju förutom att jag inte nådde målet en helt fantastisk dag, strålande sol, snön bara var borta helt enkelt, barmark i stort sett överallt. Ok. lite pölar och modd var det väl här och där men dessa hoppade jag över med ett leende, jag var helt enkelt lycklig därute idag.

Snacka om att det var vårkänning i luften, en fantastisk blå himmel, islossning och i stort sett snöfria vägare. 

Jag hade en plan när jag gav mig iväg och den höll hela vägen. Planen var att jag skulle springa 4km per halvtimme, detta innebar att jag kunde lägga in lite gångavsnitt plus att jag fick några minuter i slutet på varje halvtimme där jag kunde promenera och samtidigt fylla på med energi. Jag hade med mig vatten i camel backen i ryggan, sportdryck, snickers och nougatkräm.

Det fungerade fantastiskt bra, i början “tjänade” jag till och med in tid, jag passerade aktuell 4km:are tidigare och tidigare, på slutet så passerade jag den ibland så tidigt som upp mot nio minuter innan nästa halvtimmespassering. Vad jag gjorde då var att jag fortsatte att springa fram till dess det var fem minuter kvar av halvtimmen, då började jag gå. Det här gjorde att det fanns tid för att till exempel tömma skorna på grus och knyta om dom vid behov.

Jag planerade dessutom in två matstopp. Det första vid två mil, då jag stannade till vid en bensinmack för ett toabesök och en korv med bröd. Jag hade inte några större problem att komma igång därefter, det kändes helt enkelt bra i kroppen. Nästa stopp planerade jag in på McDonalds vid slussen efter då ha rundat Kungsholmen. Då hade jag nästan sprungit fyra mil, halva TEC… Jag käkade en liten meny bestående av strips, ostburgare och en cola. Det smakade väldigt bra måsta jag säga. När jag reste mig från bordet och skulle gå på toa så gjorde det ont ÖVERALLT, verkligen i varje muskel. Men efter att bara ha kommit igång, stretchat lite så försvann det onda. Som ett mirakel så kändes det som en helt ny kropp. I typ två kilometer sen kändes det som om krafterna rann av mig bit för bit. Så när jag väl närmade mig krokarna hemma så rann kraften och motivationen av mig i ungefär samma takt som krämporna smög sig på. Med tanke på att det här faktiskt var det första löppasset sedan Portugal så måste jag nog ändå inse att det var bra. 60km idag kanske var lite väl kaxigt.

Totalt sträcka 45.5 km
Effektiv löptid 5:43:18
Total tid ute 6:40

Intervaller i bassäng

Idag var det dags för första vattenlöpningspasset på länge och idag gällde det inte bara att ligga och nöta längder fram och tillbaka utan idag var det dags för, skulle det visa sig, riktigt tuff intervallträning.

På schemat stod det tre set med 10*(15s snabb+15s lugnt). Mellan varje set skulle jag köra fem minuter återhämtningslöpning. Redan när jag kört fem repetitioner på första setet så insåg jag att det skulle bli sjukt jobbigt, jag ökade på vilan till 45s efter dessa fem innan jag gjorde de sista fem i setet för att kunna hålla ett bra tempo. Efter första setet så var jag tveksam till om jag skulle orka alla intervaller men efter återhämtningslöpningen så hade jag återhämtat mig så pass att jag kunde köra på för fullt igen.

Det som var jobbigast märkte jag är att våtvästen som man har på sig liksom glider upp och trycker ihop bröstkorgen så det blir galet svårt med andningen. Ska jag fortsätta med de här tuffa intervallpassen så måste jag nog fundera på om jag ska försöka få tag på en annan typ av väst. Tror inte att jag får ut riktigt full effekt då andningen hämmas på det här sättet.

Någon som har något tips var man kan få tag i en wet west som inte kostar typ 2000?

Träningsplanering

Idag var jag hos Skogen för att diskutera träningsupplägg fram till TEC den 10 april. Det är ju nu bara tre och en halv vecka kvar och mycket av träningen är ju redan genomförd. Nu fram till dess jag åker till Budapest på träningsläger i början av april så kommer det att bli en hel del mängdträning och en och annan snabbdistans. Även en del vattenlöpning kommer jag att lägga in, men då i form av intervaller. Redan nu till helgen kommer jag att köra ett riktigt långt långpass. Någonstans mellan sex och nio timmar är planen att jag ska vara ute då. Jag hoppas att vädret är med mig då så att jag får en riktigt härlig runda.

Vi har förutom lagt upp planeringen fram till TEC också planerat in ett maxpulstest tillsammans med nästa laktattest som ska göras efter TEC. Jag har aldrig gjort ett sådant test tidigare och har egentligen ingen aning om vad jag har för maxpuls så det ska bli väldigt intressant. Enligt Christer så är det också viktigt att veta sin maxpuls inför exempelvis Swiss Alpine. För när man ger sig upp på  hög höjd så sjunker maxpulsen med upp mot tjugo slag och då är det viktigt att veta vad man utgår ifrån.

Efter TEC så kommer vi helt och hållet att anpassa träningsplaneringen mot Swiss Alpine, visst ska jag springa några lopp på vägen, men dessa är just lopp på vägen och inte några lopp där jag ska formtoppa till. Jag ser självklart fram även mot dessa lopp, Lidingö Ultra, Stockholm Marathon och Jättelångt. Jag skulle också vilja springa Munkastigen som går den 24 april men ska ju upp till Åre och åka skidor då, om jag inte ångrar mig…

Dags för träningsplanering

Ikväll ska jag till Skogen för att diskutera träningsplanering framöver och få ett träningsprogram som kommer att sträcka sig över och förbi TEC. Nu precis återhämtad från en veckas förkylning så är jag sååå taggad på att få börja springa ordentligt igen så jag ser verkligen fram mot det nya programmet.

Troligtvis blir det också en del diskussioner kring upplägg för TEC, för att troligtvis ta upp den diskussionen igen ju närmare vi kommer. Mer om träningsupplägg framöver kommer senare underdagen.

Intothewild

Kolla in den här nya bloggen, den är startad av mina übercola ultrabästisar Maria och Fredrika. Den är som de själva beskriver den, lite lerigare, lite roligare, och enligt mig även lite mer rough, lite vildare och helt enkelt mycket bättre!!

Vecka 10 - sammanfattning

Den här veckan var extremt lätt att sammanfatta. I början av veckan låg jag lågt med träning för att vara superpigg på lördagens lopp. I mitten av veckan blev jag sjuk, inget allvarligt, men en tillräckligt kraftig förkylning som gjorde att jag fick ställa in Skövde. Tog två riktigt långa promenadpass både lördag och söndag istället.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila
Tisdag	Yoga
Onsdag	Vattenlöpning
Torsdag	Lätt jogg
Fredag	Yoga
Lördag	Skövde Powerwalk	16,27	160	9.53	120 (161)
Söndag	Vila Promenad/jogg	24.15	204	8,29	132 (152)
Totalt		40,42	364

Nu tar jag nya tag

Har ingen lust att älta att det tyvärr inte blev någon start för mig i Skövde igår. Det är ju sånt som händer liksom, alla blir sjuka någon gång vilket sätter käppar i hjulet för planerna. Visst är jag lite orolig nu inför TEC då jag inte har en ringaste aning om hur min form är och hur min kropp fungerar när jag ska hålla igång så länge. Men det får jag ju veta den 10 april :-).

Den här helgen har ändå varit riktigt bra, jag har gjort en Skövde fast på hemmaplan och uppdelat på två dagar. Inte som planerat men ändå bra. Igår var jag ute på en långpromenad, 160 minuter blev det då i det fantastiska vädret, jag smög in något som kunde likna jogg i någon nerförsbacke men det var allt.

Idag så körde jag också ett långpass fast idag la jag in rätt mycket mer löpning, väldigt lugnt och försiktigt men ändå löpsteg. Idag blev det 204 minuter ute, totalt alltså 364 minuter nu i helgen= 6-timmars :-) Bra va!!! Vilken kupp!! 40,42 km blev det inte riktigt maraton distansen så någon riktig ultra blev det ju inte, men ok. Det känns som om kroppen börjar vakna till liv igen, förkylningen är på väg bort och nu kommer jag bara att bli starkare och starkare för varje dag för att den 10 april vara superstark. För då jäklar ska jag göra min ultradebut jag är taggad till tusen.

Då ska ultravilddjuret ut!!!

Med sorg hjärtat så kastar jag nu in handduken

Det var ju imorgon det skulle ske, det var då jag skulle göra min ultradebut på riktigt. Skövde 6-timmars. Som jag har sett fram mot det. Som jag har laddat. Jag har tamefan gjort allting rätt. Formen har pekat spikrakt uppåt. Jag har gjort framsteg äntligen. Efter en blodfattig höst så började kroppen äntligen att svara på träningen.

Träningsläger en vecka innan låg helt perfekt i tiden, komma hem, vila en vecka och så ge järnet i Skövde. Nu ligger jag hemma, helt sänkt av en jäkla bonnförkylning!! Jag har fightats hela veckan mot den, kände ju redan i början av veckan att jag hade något skit i halsen och har därför tagit det lugnt. Druckit te med massor med ingefära, käkat apelsiner och på alla sätt försökt få bort förkylningen.

Delar av min packning som jag packat ner till Skövde 6-timmars. Kommer nog väl till pass under långpromenad imorgon och TEC är ju inte så långt borta heller.

Jag packade väskan igår kväll och den står fortfarande packad, vet inte riktigt vad jag tror ska hända men kanske kanske sker ett mirakel under kvällen och natten så jag kan fort som attan ta mig till Skövde under morgonen och delta. Jaja, jag vet att det är rätt knäppt att tänka så men tanken värmer lite. Skjuter upp DNS en liten stund till.

Min plan är nu att packa min ryggsäck imorgon bitti och klockan tio stå utanför dörren och knäppa igång klockan och börja gå. Sen ska jag sällskapa med mina vänner i Skövde genom att promenera genom skogarna här hemma samma tid som de kämpar där nere. Japp så får det bli, samtidigt som jag håller koll på dem via mobilen.

Nu är det bara att ta nya tag, lägga det här nederlaget bakom mig. Jag lovar att nu är jag sjukt revanschlysten och kommer att komma till TEC den 10 april mer taggad än någonsin!

Laddning inför Skövde

Om tre dagar har jag genomfört mitt första ultralopp och det känns oerhört spännande. En liten förkylning försöker dock sätta käppar i hjulet för mig, men det kommer inte att lyckas. Jag kommer att stå redo klockan 10.00 på lördag, var så säker!

Just nu laddar jag på alla sätt jag kan. Jobbar hårt på att bli frisk från förkylningen så att jag verkligen kan göra mitt bästa i Skövde. Har dukat upp med te och ingefära och massor med C-vitaminer i form av citrus-frukter. Käkar blodpudding och leverpastejmackor och kollar banprofilen.

Min plan till helgen är att inte fega utan försöka köra på rätt tufft. Något jag nog inte har gjort tidigare så det skulle vara väldigt intressant att testa. Sen se hur långt det håller. Jag kommer att gå ut i skapligt lugnt tempo den första timmen för att sedan öka på till ett för min del rätt högt tempo.

Till på lördag har jag laddad med Snickers, Bars, Resorb och smoothies på blåbär. Jag kommer att springa med mina lättare skor Adidas Adizero. IF Linnéa kläder är tvättade solglasögon framtagna och klockan laddad.

Jag är redo för Skövde, frågan är om Skövde är redo för mig!!

Sammanfattning Portugalveckan

Nu är man hemma igen men minnet från veckan lever kvar. Det var en skön vecka då jag fick ihop en del träning. Inte riktigt lika många träningspass som jag fick ihop för ett år sedan då jag var där men å andra sidan så fick jag den här gången ihop mycket mer löpning istället.

Det var fantastiskt skönt att äntligen få springa på barmark och nu längtar jag bara ännu mer efter barmarken och våren fast just nu ser den ut att vara en bit bort. När vi landande på Arlanda i natt så visade termometern på –15 grader, inte riktigt det välkomnande man hade hoppats på.

Under veckan fick jag ihop följande träning och det syns väldigt tydligt att det är löpningen som fått fokus den här veckan.

Yoga	2h 15 minuter
Simning	1h
Cirelfys/core och liknande	4h
Vattengympa	1h
Löpning	16h 26min (129 km)

Nu är det vila och lättare träning som gäller kommande vecka för att komma fräsch i benen till Skövde 6-timmars till helgen.

Bergspasset

Torsdag här nere i Monte Gordo innebär som ni alla vet, i alla fall ni som varit här tidigare, att det är dagen då man ger sig upp i bergen till den lilla bergsbyn Odeleide för att njuta av ett löppass på härliga slingrande bergsstigar.

Väl där finns det ett antal olika alternativ, det finns två slingor att välja mellan en på 10km och en på 14km. Självklart kan de som vill välja att springa båda slingorna. Det finns också stavgångsalternativ för de som vill det, de går då den kortare slingan. Sen finns det alternativet som jag och arton andra valde. Att skippa bussfärden hem och istället springa hem, en liten nätt tur på ytterligare 29 km.

 Genomgång av dagens pass och uppdelning i grupper.

Jag kände helt klart fortfarande av passet från i tisdags och kände mig rätt seg. Då jag sprang själva bergspasset på 14 km så var jag tung och trött i kroppen och hade nästan skrinlagt planerna på att springa hem. Peter och Fia som jag hade sällskap av på rundan skulle båda springa hem och de tog det som tur var också lugnt på bergsrundan. Tror nog att de hade kunnat springa på lite mer än de gjorde men båda hade det fantastiska ultratänket att det är inte tempot som är viktigt så tog det lite lugnt så att jag kunde hänga med. Även fast båda hävdade att de ändå tänkt ta det så lugnt, all kärlek till dom!!!

En för alla alla för en var det här gängets motto. Vi höll ihop hela vägen under bergspasset och senare även hela vägen tillbaka till Monto Gordo.

Det var rejält mycket vatten på sina håll, bara att ta av sig skorna och njuta av svalkan, det var riktigt skönt!

Vädret var fantastiskt, precis exakt det perfekta vädret för ett sånt här pass. Ömsom lite sol, ömsom lite moln och så ett antal vattendrag att passera där vi tog oss tiden att ta av oss skorna för att vada i det kalla vattnet, det var balsam för såväl fötter som själen!!

Det här charmiga nyförälskade paret låg och mös på vägen i solskenet. Rena rama natur exkursionen!

Efter det avklarade bergspasset så var det samling och inväntande på de som skulle med på hemfärden. Jag och Ulla hade lite diskussioner om huruvida vi skulle med eller ej på turen hem. Lyckligtvis så slutade det med att vi båda till sist hakade på. Det blev rätt tufft, det var oerhört kuperat hela tiden. Bara uppåt uppåt uppåt och så en liten nedförslöpa och så uppåt uppåt uppåt igen. Det var så min kropp uppfattade det hela i alla fall. Vi stannade för lunch efter ca nio kilometer. Jag tror vi tömde den restaurangens hela förråd på mackor och Cola, vilket samtliga beställde. Sen fanns det en och annan ultraräv som sköljde ner det hela med husets!! Själv kände jag att passet i sig var en lagom utmaning, att experimentera med och testa hur kroppen skulle funka med vin som bränsle kändes inte helt rätt just då.

Stärkta av lunchen så var det bara två mil kvar. En halvmara, peace of cake, en fis i rymden, en piss i havet, you name it (obs plats för ironi…)!!

Vi skulle stanna till vid behov i ytterligare en by ungefär en mil innan målet. Kroppen kändes faktiskt rätt bra, jag var trött men inte alls lika slut på energi som vid tisdagens långpass. Jag hade den här gången med mig Snickers (tips från Peter), Proviva och en del nötter. Jag försökte att fylla på hela tiden, redan upp på bergspasset så började jag att fylla på. Det är sånt här som jag måste lära mig, vad jag ska äta, vad tycker jag om, vad funkar för kroppen. Kan ju säga att den där mackan vi åt till lunch, vitt bröd med ost och smör inte riktigt var min grej. Det var helt enkelt inte gott och jag fick verkligen kämpa för att få i mig den.

Efter ytterligare en hel dag ute på vägarna så var det riktigt skönt att anlända till hotellet. Sista två kilometrarna var rätt tunga, då började kroppen att protestera rätt rejält, det gjorde ont på de mest underliga ställen. Jag joggade hela vägen fram till trappen och väl där var det skönt att sätta sig ner, stretcha lite och fylla på med ännu en Proviva.

Vi var som sagt nitton stycken som sprang hem och partygänget bestod av förutom mig själv, Ulla och Peter Lembke, Fia och till och från Rune. Vi höll ställningarna längst bak och såg till att ingen tappades bort på vägen, några måste ju axla även den rollen:-).

Första långpasset

Vad gör man en tisdag i Monte Gordo då väderprognosen lovar mycket blåst och en hel del regn. Självklart så hänger man med Rune på ett 5-milspass runt Monte Gordo! Enligt Rune skulle vi få medvind de första två milen och kraftig motvind de senare tre och sista milen skulle vi bjudas på regn också. En minst sagt varierande dag.

Vi var sexton som startade klockan nio på morgonen. Ryggsäcken var packad med en extratröja, vindjacka och vindbyxor, vatten, sportdryck och ett par bars.

Vi började med att springa på stranden västerut i ca 5km innan vi svängde uppåt in mot byarna. Det rullade på bra och första riktiga stoppet gjorde vi efter dryga två timmar och vi hade då lagt 18 km under oss. Efter att ha vridit sönder en nyckel till låset på en av toaletterna och fått i oss varm och god grönsakssoppa så var vi trettio minuter senare ute på vägarna igen. Alla småpratade och humöret på alla var på topp. Under stoppet så hade det börjat blåsa upp rejält och väl ute igen så kom det utlovade regnet, några timmar för tidigt. Det regnade rejält minst sagt, på tvären bitvis, som tur var så var temperaturen skapligt hög så vi frös inte trots att vi blev rätt rejält blöta. Regnet höll dock i sig bara dryga timmen, senare under dagen visade sig vädergudarna från sin bästa sida och himlen sprack upp och solen tittade fram.

Tills nästa stopp som skulle bli ett lite längre och då vi skulle få möjlighet att äta skulle vara vid 32 kilometer så det var det nu 14 kilometer kvar. Redan nu hade Viveka slagit sitt distansrekord som var 12 kilometer, och det skulle visa sig att den tjejen var hur stark som helst. Hängde med hela vägen och hela tiden med ett leende! Imponerande!

Ett litet kortare stopp gjorde vi dock då vi inte kunde låta bli att palla lite apelsiner, de var himmelskt goda!!! Det blev en promenad där, medans alla smaskade och åt de solmogna apelsinerna plockade direkt från träden. Ljuvligt!!!

När vi väl kom fram till byn där vi skulle äta lunch så visade det sig tyvärr… att de inte serverade någon lunch. Det här blev ett riktigt avbräck, jag kände mig rätt tom på energi och fick inte i mig tillräckligt. Handlade två små påsar chips, en twix och en cola. Nu började det gå rätt tungt för min del och resterande av turen blev att bita i och föröka hålla jämnt tempo med övriga, det var inte lätt. En läxa att lära helt enkelt. Inte förlita sig på att det alltid finns det man önskar utan kanske plocka med lite extra i ryggsäcken. Som tur var började solen kika fram nu och det var ju nedräkning så det gjorde att det blev lite lättare.

Sista fikat tog vi i en liten by runt sju kilometer från målet. Då var solen framme och värmde, jag drack en kaffe kände att krafterna inte var helt slut. Mitt knäproblem höll sig förvånansvärt lugn, hade väl aningen kännig nästan hela tiden men det blev inte värre och det hindrade mig inte från att springa. Det var till och med så att det nästan försvann efter någon dryg mil för att i och för sig komma tillbaka sista halvmilen, men då tog jag det riktigt lugnt. Sprang för mig själv sista biten och kunde då helt anpassa tempot efter känslan i kroppen, ömsom sprang ömsom gick.

Det blev en härlig runda och idag när jag skriver så har jag nästan ingen känning alls i knät, kanske var det fem mil som behövdes för att läka ut skadan. Har tagit det lugnt idag och fyllt på energin för den var helt slut. Imorgon är det dags för bergspasset och efterföljande 29km jogg hem. Hoppas på att kroppen känns bra då så jag kan hänga med på den turen.

Visa fullständigt album

Rappor från ett omväxlande Monte Gordo

Jag har sprungit på barmark och det var helt fantastiskt! Sprang en runda direkt när vi kom till hotellet. Raka vägen ut i pinjeskogen. Fatta vad häligt att spinga med barmark under fötterna och känna att det biter ifrån då man trycker i från, inget sladd, inget halkande bara power! Som en våt dröm för en löpare som i två månaders tid kämpat mot modd och kyla.

  Bild från stranden som skulle kunna vara från vilken exotisk plats som helst.

Vädret har minst sagt varit växlande, när vi kom ner så var det uppehåll men lite mulet. Gårdagen bjöd på allt från strålande sol då en del av deltagarna, trånande efter solfattiga dagar i Sverige, slängde av sig kläderna och placerade sina vita lekamen runt hotellets pool. Några hann till och med få en härligt tomatröd färg i ansiktena efter bara någon timmes lapande. Från detta fantastiska väder så slog det om till rena skyfallen och vindar med stormstyrka. Vi hade ändå tur med vår eftermiddagslöpning som vi lyckades pricka in under en någorlunda vindstilla och med bara ett lätt regnande. När vi var på väg till middagen senare under kvällen så var det återigen stormbyar och skyfall. Som sagt, växlande!!

Träningen har gått fantastiskt bra, jag har verkligen bra tempo i kroppen och känner mig grymt stark, nu märks det att vinterns slit har gett resultat. Att kunna köra lugn jogg i snacketempot 5.30, säger allt tycker jag. Tyvärr dras jag fortfarande med smärtor i högerbenet men tycker att det börjar ge med sig en aning. Jag kör massor med stretch och har fått in ett bra yogapass och även en del styrka. Både styrkan och yogan tror jag är riktigt bra för kroppen.

Idag måndag så kör jag lite lugnare, var på stranden och såg soluppgången under morgonjoggen, helt fantastiskt vackert. Kommer att köra ett uppmjukande vattengympa-pass runt lunch, sedan en lugn distans till kvällen. Allt för att försöka vara så fräsch som möjligt i kroppen inför morgondagens långpass. Det planeras en 5-milsrunda med Rune då som jag hoppas kunna vara med på. Jag är med om kroppen säger att det är ok, annars så kommer jag att köra ett lugnare och aningen kortare pass tillsammans med Ulla L.

   Samling inför morgonjoggen och lite information om dagens träning.  Jag och min trevliga rumskompis Lina på morgonjogg. Två tjejer med mycket stela muskler efter gårdagens tuffa cirkelfyspass då vi utmanade varandra till att maxa på varje övning.

Den milslånga stranden är verkligen inbjudande att springa på. Vi passade på idag, för senare i veckan ska kommer tidvattnet att göra att morgonjoggen inte går att utföra. Det finns till och med ett tidvattenschema på anslagstavlan. För det skiljer från dag till dag.  Soluppgång över Monte Gordo.

Mot Portugal

Nu sitter jag här, väskan packad och funderar på om jag ska gå och lägga mig för att var pigg imorgon eller om jag ska stanna uppe och kolla på guldmatchen i curling.

Har kollat väderprognosen och det ser väl ut som om jag får lite av varje. Lite sol, åska och en och annan regnskur. Det blir till att få med sig både solglasögon och regnjacka. Det ska inte vara så jättevarmt runt 16-18 grader, fast å andra sidan det är ju inte en solsemester som jag ska iväg på. 16-18 grader är ju faktiskt en perfekt temperatur för löpning och det är ju det jag ska göra därnere.

 Så här vackert var det i mitten på mars förra året, det är den här synen jag hoppas på att möte när jag kommer ner.

Det ska bli fantastiskt skönt att komma ner och bara fokusera på träning under en hel vecka. Jag hoppas på att det blir minst ett par riktigt långa sköna löppass tillsammans med andra sköna ultralöpare.

Idag tycker jag att jag är lite bra!!

Jag har nu ikväll varit hos Sport Support Center och gjort ett nytt laktattest. Det är femte gången nu som jag gör dessa tester hos dem. Det har varit en spännande resa och dagens resultat är banne mig nästan så bra så ett pressmeddelande vore på sin plats. Nåja, kanske inte men ett blogginlägg i alla fall.

Den här gången är jag verkligen extra extra glad. Efter förra testen och efter diskussion med Christer så kom vi fram till att jag den här perioden skulle få ett ganska tufft program, ett tufft program med både myket mängd och en hel del kvalitetspass för att se hur min kropp skulle svara på den träningen. Min plan har den här perioden varit att verkligen försöka följa programmet så mycket som det bara har gått så länge kroppen har varit med och jag har lyckats rätt bra. Den här perioden har det samtidigt varit rätt tufft att köra på ute, vilket jag har gjort hela tiden, jag har bitit ihop och gett mig ut och sprungit i snöstormar och rejäl kyla, massor med snö och tung modd och nu idag har jag fått belöningen för mitt slit.

Vi började testet som tidigare med första intervallen på 9km/h och planen var att fortsätta upp mot 12km/h som förra gången. På vägen så sa Ida som vad den som utförde testet idag att det här ser bra ut, hon hade inte behövt säga det för det kändes så väldigt bra. När jag var på 12km/h intervallen så sa Ida att vi måste köra en till, dvs 13km/h. Det snabbaste jag någonsin sprungit på ett löpband, det kändes lite pirrigt när hon drog igång bandet och farten ökade. Men när bandet väl var uppe i det tempot så kändes det inte så farligt, det gick bra och det var inga som helst problem att hålla det tempot och jag var mindre trött på den här intervallen än vad jag var vid den sista intervallen vid förra laktattestet trots att den förra var långsammare.

När vi sen satte oss och kikade på siffrorna så var det ett riktigt halleluja moment!! Träningen har gett resultat, min kropp har svarat exakt det som önskades på periodens träningsprogram. Jag fick verkligen belöning på mitt slit ute i modden och jag gick därifrån med ett leende på läpparna.

Lite siffror förstås som den siffernörd jag är, förra laktattestets siffror inom parantes:

Tempo km/h (min/km)	Puls	Laktat Mmol
9 (6.40)	121 (139)	1 (0,9)
10 (6.00)	134 (149)	1,5 (1,5)
11 (5.27)	148 (160)	2,1 (2,6)
12 (5.00)	161 (171)	3,8 (4,7)
13  (4.37)	167	7,1

Vad man kan se här är att jag har höjt mitt tröskelvärde rejält. Tröskelvärdet är det värde där mjölksyran ligger strax under 4Mmol. På det här testet kan man se att jag lugnt ska kunna ligga och nöta på i längre intervaller och löpekonomi i 5.00 tempo, vilket inte alls var möjligt tidigare. Min puls har sjunkit dramatiskt vid respektive intervall jämfört med tidigare, vilket visar på mycket bättre form.

Det ska bli väldigt spännande att komma ner till Portugal och se hur det känns att köra på barmark. Det springa på det här underlaget mörkar tydligen formen en hel del.

Jag känner mig glad och stolt över mig själv och mina framsteg. Jag tycker till och med att jag är lite bra!! Det får man väl tycka?

Dagens issue: Laktattest

Idag är det dags för ett nästa test hos Skogen. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet. Förutom den här sista veckan så har jag ju följt mitt schema rätt bra, tagit ut mig ordentligt på kvalitetspassen och försökt att köra långpassen så lugnt som möjligt. Uppdatering om resultatet kommer till kvällen. Nu ska jag ladda med bra mat under dagen så att förutsättningarna är de bästa under testet.

Håller mig på mattan

Helt perfekt till en ofrivillig frivillig vilovecka så dimper nya Runners World ner i brevlådan.

Jag har ju haft ont i mitt högerknä sedan i december och det har inte velat ge med sig. Nu i helgen började jag även få rejält ont i höger underben, både benhinnorna och en märklig smärta mitt på smalbenet gjorde sig till känna under långpasset i söndags.

Igår hade jag turen att få en tid hos min kompis Monika, som är en superduktig massör. Hon gav mina ben och rumpa en rejäl omgång. De flesta muskler var spända och hårda som stockar och massagen gjorde grymt ont!! Men ond massage är ju bra massage, det var verkligen behövligt och det känns att jag har blivit rejält mjukare.

På torsdag ska jag ju till Sport Support Center för en nästa laktattest. Men förutom det så har jag bestämt mig för att vila den här sista veckan innan Portugal. Jag behöver se till att få en rejäl återhämtning nu innan nästa vecka och tävlingssäsongen kör igång. Jag kommer att köra yoga, styrka och massor med stretch och massage men ingen löpning.

Med andra ord, den här veckan håller jag mig på (yoga)mattan.

Vecka 7 – Sammanfattning

Den här veckan har jag följt schemat skapligt. Fast jag har lyssnat på kroppen och i torsdags sa den “inte snabbdistans idag”, så då hoppade jag över det. I helgen har jag minskat ner båda passen på grund av att det varit så kallt. I det stora hela en bra vecka.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila
Tisdag	Intervaller 6*1000	11,03	73	6,36	157
Onsdag	Långpass	14,5	105	7,15	129
Torsdag	Vila
Fredag	Barfotalöpning (Aquasocks)	2,28	15	6,3	181
Lördag	Långpass, Lidingö	11,86	90	7,35	-
Söndag	TSM-Långpass	21,87	152	6,58	137
Totalt		61,54	435	7,04

Tre saker närmare Swiss Alpine

Den här veckan har fört mig närmare Swiss Alpine, då tänker jag inte bara på att antalet dagar fram till loppet har minskat med ett par, nu 159 kvar, utan andra händelser som kittlar tanken och drömmen än mer.

Två av sakerna är e-post som jag fått. Det första var från Swiss Alpine organisationen, med lite information kring loppet. Bland annat information om att det kommer att vara 200-300 personer, runt 20% av de startande, som kommer att starta klockan 06.00 på morgonen. Det är vi som beräknar hålla på mellan 11-14 timmar. Övriga snabbfotingar kommer att start klockan 08.00, vilket innebär att vi kommer att bli omsprungna av eliten.

Sen damp det ner ett trevligt mail från Kristina Paltén, inget speciellt men innehållet var Swiss relaterat. Jag brukar kika in på hennes sida då och då för att läsa om hennes upplevelse från loppet. Det är superpeppande och jag inser att förberedelser är a och o inför en sådan utmaning. Redan nu förbereder jag mig genom att läsa andras upplevelser, titta på banskisser och kartor, prata om och tänka på loppet.

Den sista saken som får mig att andas Swiss Alpine är gårdagens event ute på Lidingö. Det var en dag då jag fick möjlighet att höra lite om Runes historier om Swiss Alpine. Han har ju sprungit loppet 18 gånger och ska ner dit även nu i sommar, så hans erfarenhetsbank kring loppet är guld värt. Jag kan aldrig höra nog om det och hoppas att han vill dela med sig än mer under min vecka i Portugal.

Inspiration till tusen

Idag har det varit en riktig kvalitetsdag, från start till slut. Vaknade imorse och kollade på termometern, –13 grader, kollade ut genom fönstret, halv stormstyrka… den perfekta dagen för att frottera sig med ultrasjälar. 

Jag, Marie, Maria och Fredrika skulle ut till Rönneberga ute på Lidingö för ett löppass som LidingöUltra anordnat. Efter löppasset så var det lunch och därefter seminarium med Rune Larsson. Fatta vilken härlig lördag!!

Löpning i vit fluffig snö som var lätt att forcera och som bäddade in hela Lidingö i en vit skrud, sällskapet med ultravänner och Rune Larsson, en man som har så mycket klokhet i sig, gjorde turen minnesvärd. Stundtals var jag med i en och annan diskussion, stundtals var jag bara tyst och tog in andras diskussioner.

Efter en fantastisk god lunch var det dags för Rune Larsson att hålla sitt seminarium. Det var andra gången jag hörde ett seminarium av honom och det var precis lika roligt, underfundigt och lärorikt som förra gången. Klokhet som att ultra inte har ett dugg med kilometrar och distans att göra utan om känslan när man springer. Om man inte springer med glädje och gillar det man gör så kan man aldrig bli bra på det. Den insikten fick Rune att springa sin sista intervall i femtonårsåldern. Sen dess har han gått sin egen väg, utan tuffa kvalitetspass, träningsprogram och den “enda rätta kolhydratsladdningen – pasta”, och det har ju gått riktigt bra. Sen är det inte så att den linjen fungerar för alla men att se till att alltid ha glädjen i fokus, det borde fungera för alla!

 
Trio som har Swiss Alpine att se fram mot i sommar

Han, precis som jag, åker ju till Portugal om en vecka. Jag ser fram mot att vara där samtidigt som honom och hoppas på många härliga ultrapass där. Jag ska lyssna och lära och insupa all hans klokhet och ultrakunskap, jag ska gå som en skugga runt honom och se till att vara fulltankad av ultra när jag flyger hem igen från Portugal.

Vilodag = vila, nja…

Jag har gjort något som jag inte brukar, jag har tagit mig två vilodagar fast jag skulle ha tränat. Anledningen är att jag har haft så pass mycket känningar i knän, lår, rumpa och höft så jag bara ville testa att dra ner på löpningen rejält ett par dagar för att se om det ger med sig.

Vad gör man på en vilodag?? Ligger i soffan, käkar praliner och pillar navelludd? Nä, knappast!!

Mina två vilodagar har istället bestått av lite alternativträning. Gårdagen så tog jag det i och för sig väldigt lugnt, körde bara lite allmänstyrka på kvällen i form av core och överkroppsträning. Inte speciellt mycket men ändå sådan träning som jag verkligen behöver.

I morse hoppade jag raka vägen ur sängen och rätt upp på yoga-mattan, videon var laddad och det var bara att köra igång. Jag körde hela serien idag vilket innebär 75 minuters yoga. Jösses vad stel jag är!! Jag har kunnat göra en del övningar hyfsat tidigare men idag gick jag bet på varje del. Kom inte ner till marken, nådde inte fram till tårna, fick inte upp fötterna rakt upp vid skulderstående och baksida lår var som stela stockar!! Jag bara måste få till yogan lite oftare.

På kvällen gjorde jag något som var riktig roligt, jag tog för andra gången på mig mina Aquasocks och gav mig ut på en kort barfotarunda. Det var superkul, det var svårt att hålla ner tempot och det var svårt att lägga av vid dryga två kilometer. Det kändes riktigt bra, tycker inte att steget är så speciellt mycket annorlunda än när jag springer med vanliga joggingskor. Det stora vinsten och skillnaden är lättheten och markkontakten, där är det BIG difference!! Ren och skär glädje!

Äkta lågpulspass…

.. om det nu finns något man kan kalla det så var det nog ett sånt som jag genomförde idag.

Jag har haft lite ont i rumpmuskeln idag. Vet inte om det beror på att jag är sliten eller om jag helt enkelt har träningsvärk efter utmaningen som Träningsglädje startade. Utmaningen gick ut på att om man hade ätit en semla så skulle man göra 100 burpees. Då jag hade ätit en semla så var jag ju tvungen att göra dessa. Väldigt jobbigt var det, det kan jag lova!!

Hemma igen efter ett lugnt och skönt pass, som ni ser, knappt berörd.

Men till dagens pass. Då jag har haft rätt hög puls under många av passen jag sprungit under sista tiden så bestämde jag mig för att dagens pass skulle gå i de riktigt låga registren, mycket för att kolla att jag kan hålla mig där. Även den onda rumpan gjorde att jag verkligen ville ha ett riktigt lugnt återhämtningspass. Då det är onsdag idag så har det självklart snöat en del, det verkar det alltid göra på onsdagar…

Jag joggade iväg mycket lugnt och sansat och fortsatte med det under hela passet. Det var inga problem att hålla ner pulsen, jag försökte att hålla den strax över 130-strecket. I vissa småbackar så gick jag och drack för att se till att pulsen skulle fortsätta vara låg. Ett lugnt och skönt pass på nästan två timmar blev det ute i snöyran.

Sträcka:	14,50 km
Tid:	1:45
Tempo:	7.15 min/km
Puls:	129 (142)

Taggad till tusen för tusingar!

Tisdag idag, vilket innebär tusingar för min del, i alla fall till och med nästa vecka. Idag har jag sett fram mot dessa tusingar. Visualiserade och dagdrömde, såg mig själv springandes nere vid kajen med lätta steg och högt tempo. Såg fram mot att köra tuffa intervaller och sedan ta mig hem för att bänka mig framför TV:n och skidskytte.

Joggade sakta, för att få upp värmen i kroppen, ner mot Skanstull. Efter ett kort tekniskt stopp vid Eriksdalsbadet (vilket har räddat många löpturer:-), så fortsatte jag ner mot kajen där jag kör mina intervaller. Körde ett par rusher innan jag körde igång med intervallerna.

Underlaget var lite blandat, bitvis var det nästan barmark, bitvis modd och bitvis relativt hårt packad snö. Jag körde igång med intervallerna och de första två kändes riktigt bra, jag försökte att ha ett bra löpsteg och brydde mig egentligen inte om tempot, det fick liksom bli det det blir. Tredje intervallen var sjukt tung, jag orkade inte hålla i hela utan saktade av mitt i en liten stund för att sedan bita ihop och trycka på igen. De sista tre gick på ren vilja, bara att bita i, helt enkelt bara att utföra, slå bort tankar på att det är jobbigt och istället tänka på hur nöjd jag blir med mig själv om jag biter i och vad mycket det ger! Jag tyckte inte att jag hade superbra tempo men blev positivt överraskad då jag kom hem och laddade in träningen, kan inte låta bli att ge även er en jämförelse mellan mina tisdagspass. Nästa vecka vill jag orka hålla i alla intervaller.

Vecka	1:a	2:a	3:e	4:e	5:e	6:e	Anmärkning
3	5.37	5.31	5.46	5.52			Moddigt och tungt
4	5.11	5.17	5.25	5.31	5.32	5.27	Bra underlag
5	5.22	5.56	5.48	5.52	6.07	5.58	Bra underlag
6	5.15	5.09					Sliten, bara två intervaller
7	5.08	5.07	5.28	5.15	5.25	5.24	Varierande underlag.

Dagens pass

Sträcka:	11.03km
Tid:	01:13
Tempo:	6.36 min/km
Puls:	157 (203??)

Vecka 6

Ännu en vecka som jag är nöjd med. Bra mängd trots ett överhoppat pass och bra tempo på kvalitetspassen. Fått in lite mer styrka i form av rehab, core och armstyrka. Även den här veckan har det varit rätt moddigt i spåren vilket har gjort att det stundtals har varit väldigt tungt.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila (test av aquasocks)	1	6,12	6,12	-
Tisdag	Intervaller 2*1000	5,27	30,27	5,47	154 (176)
Onsdag	Långpass	17,09	108	6,19	143 (189)
Torsdag	Vila
Fredag	Löpekonomi Nedvarvning	6,39 1,31	35,44 9	5,36 6,51	156 (172) 149 (162)
Lördag	Långpass Inta Kungsholmen	19,02	133	6,59	155
Söndag	TSM-Långpass	25,46	175	6,52	151
Totalt		75,54	497	6,35

Idag erövrade jag Kungsholmen…

Eller rättare sagt, Marieberg och Fredhäll, det var de delarna som jag var med på. Ett jätteroligt initiativ av Mia tillsammans med Bernt. Tanken är att springa på alla gator på Kungsholmen, runt åtta mil räknade de ut att det skulle bli.

 På väg att inta Kungsholmen, redan här var jag rätt sliten…

Starten var redan halv nio på morgonen och för min del blev det på tok för tidigt. Jag hoppade istället på vid Fridhemsplans T-bana kvart i tio. När jag stod där och väntade kom hela gänget springande, runt 30 personer var det som hade tagit sig upp i ottan för att springa med från start.

Det var ett härligt gäng, förutom Mia, och Bernt så var det en hel del andra från IF Linnéa, Helena, Ingrid, Katrin, Micke i Aquasocks och Kalle plus en rad andra. Där var också bloggare jag inte träffat tidigare, Miranda, Miss Agda och Petra, jättekul att träffas IRL. Det blev en hel del diskussioner och man hörde ett evigt sorl och massor av skratt i leden. Energiboost till själen helt enkelt!!

Efter att alla hade gjort lite ärenden på Donkan så sprang vi iväg bort mot Västerbron och Marieberg som var det område som stod näst på tur. Jag tyckte det kändes som om det var ett rätt högt tempo, men när jag kollade på klockan och såg kilometertiderna så var det inte speciellt snabbt. Det kändes tungt och varje backe fick jag kämpa mig uppför, pulsen var allt annat än låg och fin. Två saker, nysnö = moddigt igen, snabbdistansen igår, både dessa sammantaget gjorde nog sitt till för att känslan av tunga ben infann sig.

 Här är hela gänget på väg tillbaka efter att ha sprungit in och vänt på en av alla dessa gator som skulle erövras.

När vi passerade Rålambshovsparken efter att ha klarat av Marieberg och Fredhäll så valde jag att springa hemåt. Jag hade då sprungit 13km och det var då någon halvmil hem. I det stora hela var det ett roligt men ett väldigt tungt pass för min del. I morgon är det dags för ännu ett långpass, då på hela tre timmar. Så nu ska jag bara vila!

Sträcka:	19,02km
Tid:	2:13
Tempo:	6.59min/km
Puls:	155 (221??)

Fredagsmys = snabbdistans

Igår ställde jag in snabbdistanspasset på grund av att jag helt enkelt inte kände mig i form. Dundrade in pannan i en trådback på morgonen och hade sen huvudvärk hela dagen. Om det berodde på knocken eller på att jag faktiskt var hängig vet jag inte. Jag gick och la mig tidigt, gick upp sent imorse vilket innebar dryga tio timmars sömn. Tänk att det funkar i stort sett alltid, i alla fall på mig. Jag ger mig den på att jag skulle kunna sova bort vilken influensa som helst nästan (…. ta i trä).

Ikväll stod det egentligen långpass på schemat men då jag kommer att köra långpass både imorgon, i form av erövra Kungsholmen och på söndag, i med TSM så valde jag att köra gårdagens missade löpekonomipass idag istället.

Taggad tog på mig lätta skor och kutade iväg, första kilometern är nedförslut så det går att ligga på med rätt bra tempo även på uppvärmningen. Det kändes bra i kroppen och jag höll ett bra tempo. Efter två kilometer kom de båda fruktade M:n Motvind och Modd, vilket gjord att det blev lite tyngre. Både den 3:e och 4:e kilometern var rätt kämpiga för att sedan lätta då underlaget blev nästan helt bart. Jag skulle springa i 30-40 minuter i bra tempo, det blev dryga 35 och jag är toknöjd.

Sträcka:	6.39km
Tid:	35:44
Tempo:	5.36 min/km
Puls:	156 (172)
Nedvarvning:	1.31km 9min

Långpanna med lite tempo

Ännu en kväll när jag inte hade lust att ge mig ut. Det är egentligen inte det att jag inte vill springa, det vill jag verkligen. Det jag kan känna mig lite trött på däremot är att dygnet bara rullar på och jag hinner inte med riktigt. Jobbar fram till sex, hem byta om, idag var det långpass så jag kom tillbaka från löpningen närmare halv nio. Stretcha, duscha, laga mat, äta och helt plötsligt så är klockan halv elva. Det kan jag känna är lite frustrerande.

Men!! Ändå, efter ett sånt härligt pass som jag hade ikväll så sitter jag nu ändå och känner mig väldigt nöjd. Jag sprang iväg och hann väl knappt utanför dörren egentligen förrän all olust var som bortblåst och jag bara kände lycka och tillfredsställelse med att få vara ute och springa. Sprang idag i mina lätta Adidas Adizero, skön löpkänsla i dom.

Steget var lätt, pulsen låg och tempot högt.

Sträcka:	17,09km
Tid:	01:48:01
Tempo:	6.19 min/km
Puls:	143 (189)

Antilusten som vände

Vet inte vad jag var på för humör idag men när jag kom hem så hade jag helt enkelt ingen lust att springa. Jag har haft ont i mitt högerknä hela dagen och kanske var det det som förtog lusten.

När jag kom hem så tog jag en Voltaren, brukar inte ta smärtstillande men jag var lite trött på att ha ont i knät. Avvaktade ett tag och tog sedan på mig träningskläderna. Tog beslutet att jag ville göra passet lite roligt så jag tog på mig mina Nike Free 5.0. Det är ett par supersköna lätta skor som är extremt mjuka och rörliga i alla led, vilket gör att de inte förhindrar fotens naturliga rörelser. Jag har bara sprungit i dem en gång tidigare och det var en kortis på löpband.

Jag gav mig ut och joggade ner mot den plats där jag brukar köra mina tusingar, vilket var det som stod på schemat idag. Väl ute så var det såååå skönt att springa, det gick fort, helt odubbat med lätta skor gjorde att jag flög ner mot Skanstull. På vägen ner kände jag av en rätt markant smärta i vänster vad men inget som hindrade mig från att springa. Väl nere på plats så började jag köra mina intervaller, och det kändes helt underbart, jag hade tempo idag men då jag hade känt av smärtor både här och där hela dagen så nöjde jag mig med två intervaller. Inte mycket men ibland måste man vara lite klok och lyssna på kroppen.

Jag joggade hem igen på lätta ben och är nöjd med passet ändå, det var ett skönt pass och jag hade tempo i kroppen, det var kul!

Sträcka:	5.27 km
Tid:	30:27
Tempo:	5.47 min/km
Puls:	156 (186)

How to Aquasocks

Då flera av er var lite nyfikna på vad jag höll på med igår kväll och många av er som vet vad jag höll på med är nyfikna på hur det var så tänkte jag att jag skriver lite om min korta men ack så lyckliga stund jag hade i mina socks igår.

Jag har funderat ett bra tag på det här med barfotalöpning och har ju redan via en pose-klinik tidigare prövat på det här med framfotalöpning. Efter ett inlägg av Fredrika kring det här med hällöpning vv framfotalöpning så blev jag än mer övertygad om att det här med att trycka ner hälen först i marken inte är så snällt mot kroppen. Läs gärna den här artikeln om ni vill veta mer om det.

FiveFingers, som jag inte fick tag på

Ännu en variant på bafotaskor, Feelmax

Såå, med det i huvudet så gav jag mig ut på stan för att försöka få tag på ett par FiveFingers för att så smått börja träna lite mer barfotanära löpning. Att få tag i ett par FiveFingers var lättare sagt än gjort, jag gick helt enkelt bet på det, det fanns fast inte i min storlek. Fick sedan tipset från Fredrika att man kunde beställa ett par Aquasocks för 150:- från simbutiken!! that’s a bargain!! Jag slängde genast iväg en beställning och två dagar sedan hade jag dem i min brevlåda. Fast and easy, precis som jag vill ha det.

Aquasocken är som en typ av sockerplast/toffel/badsko/mockasin och är gjorda av neopren men en tunn mjuk gummisula. Med ett par ullsockor i så var det inga problem alls med kylan, ändå var det runt –7 när jag var ute och sprang. Skulle jag stå still så skulle nog kylan krypa in genom sulan men i och med att jag var i rörelse så hann inte kylan ta sig igenom och jag var varm och skön om fötterna. Storleksmässigt så är de lite stora i storlekarna, jag gick ner en storlek och då passade de perfekt.

Aquasocks från simbutiken

Det var en härligt busig känsla att springa i dem, det kändes som om jag var ute och sprang i strumplästen och det var jätteroligt. Marken och alla små gropar och ojämnheter kändes igenom skon så jag fick en riktigt bra markkontakt. Då tanken är att man inte ska springa på hälen när man springer barfota så var jag ju naturligtvis tvungen att göra det. Jag fick nästan anstränga mig för att åstadkomma det och det kändes helt fel och var inget skönt. Att springa på framfoten kändes helt naturligt och jag fick ett härligt spänst i steget, min “egna” naturliga dämpning var verkligen fullt tillräcklig och jag hade en flygande känsla.

Jag hade bra grepp där det var packad snö och även där det var moddigt. I modden släppte det lite på samma sätt som när man springer med vanliga skor men jag halkade inte. När jag sprang ut mitt på vägen däremot där det var lite mer is så tappade jag greppet lite och det blev lite halkigt. Jag tyckte ändå att känslan var att det var stabilare att springa även där det var halt med dessa än med vanliga skor. Antar att det beror på att man har en bättre markkontakt.

Om man vill testa det här med barfotalöpning men inte vill betala de dryga tusen kronor som ett par FiveFingers kostar eller 600-700 som ett par FeelMax kostar så tycker jag att Aquasocken är de perfekta skorna. Slitbarheten kan jag inte säga så mycket om, men skulle inte tro att de är lika slitstarka som de andra dyrare varianterna.

EDIT: Bra point av Fredrika, TACK. Dra ur den lilla kudden som finns under hälen innan ni börjar använda dom, annars förtas effekten.

Nu tog jag ju bara en väldigt kort runda men längtar redan efter att ge mig ut och flyga i mina “sockerplast” igen.

Jag har busat

Tog snabbt på mig lite kläder så jag skulle hålla mig varm, sprang ut genom dörren hemma och ut. Det var befriande fast jag kunde ändå inte låta bli att vända mig om för att se om någon kom efter mig och skulle påminna mig att jag glömt... Jag nynnade “…och bena blir fulla med spring”, Idas sommarvisa kändes så rätt. Det spratt i benen, skrattet bubblade upp och jag hoppade fram på vägen ut från vägen och ut i snön, det var härligt. Frihet lycka!!!

Jag har precis sprungit min första kilometer i mina Aquasocks!

Vecka 5 - Sammanfattning

Den här veckan var en riktigt bra vecka på de flesta sätt. Jag har kunnat följa mitt träningsprogram utan större problem och passen har känts rätt bra. Intervallpasset i tisdags skulle väl ha kunna gått lite bättre, jag var trött och seg och modden sög musten ur mig då. Men jag fick min revansch redan på torsdagen då jag körde mitt löpekonomipass som kändes riktigt bra. Jag har dock varit lite dålig på att köra mina rehabövningar och styrkepass, där får det bli lite bättring till nästa vecka.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila
Tisdag	Intervaller 7*1000	12,09	83	6.55	153 (181)
Onsdag	Långpass	16,03	124	7,43	139 (158)
Torsdag	Löpekonomi	6.54	41	6,12	159 (198)
Fredag	Långpass	17,26	113	6,32	153 (205)
Lördag
Söndag	TSM-Långpass	18,21	127	6,58	147 (173)
Totalt		70,13	488	6,57

Långpass med TSM

I morse var jag inte helt pigg när klockan ringde. Det var konferens på jobbet igår, vilket innebar sen middag med efterföljande mingel, vilket gjorde att sänggången blev lite senare än normalt.

Så imorse snoozade jag flera gånger innan jag väl orkade mig upp. Jag är väldigt beroende av att få sova mina minst sju timmar, helst åtta för att fungera bra. Men när jag väl kom upp och fick i mig lite frukost så var jag väldigt sugen på att ge mig ut på ett långpass.

Vätskepaus vid Djurgårdsbrunns bron.

Den här söndagen stod det medelhård distanslöpning på schemat och 17 km skulle avverkas i den grupp, 4.15, som jag valde att springa i. Tempot skulle vara runt 6.30-6.40 beroende på underlaget. Det var superskönt att kuta idag, tempot som var i det tänkta bara några kilometer mitt i, resten var mycket långsammare och det kändes att det var långsamt. Jag hade massor med spring i benen och tröck på ordentligt så fort vi kom fram till den minsta backe för att få ut energin. Jag kände mig urstark idag och det var en riktigt skön känsla. Sista biten in mot stadion så kunde jag och en till tjej inte riktigt hålla oss, vi drog i väg i ett högt tempo och det var så jäkla skönt att få sträcka ut lite. Sen tog jag en liten extrarunda inne på stadion för att varva ner och för att få ihop 18 km.

Sträcka:	18.2km
Tid:	2:07 timmar
Tempo:	6.58 min/km
Puls:	147 (173)

Höghöjdsläger i Davos

Nu är det klart, planeringen inför höghöjdslägret i Davos. Det är Fredrika från IF Linnéa i samarbete med Sport Support Center som har anordnat det hela. En vecka på hög höjd med massor med bra träning som kommer att hjälpa mig att nå mitt mål att genomföra Swiss Alpine på bästa tänkbara sätt. Gå in på SSC sida och kika, är du intresserad så är det bara att boka och hänga med. Har du några frågor kring lägret så kan du maila till Fredrika, hon har bra koll på detaljerna.

Häng med!!!

Runners High… eller?

Idag stod det egentligen vattenlöpning men då jag var tvungen att vara på jobbet redan före åtta i morse så hann jag inte med det. Imorgon står det två timmars långpass på schemat men då det är konferens hela dagen så hinner jag inte med det. Vad göra? Jo jag skippade vattenlöpningen helt och körde långpasset nu ikväll istället.

Ikväll var vägarna bra mycket bättre plogade än på länge vilket gjorde att långpasset kunde avverkas på ett bra mycket bättre sätt än tidigare. Jag körde runt söder plus att jag fick lägga på en extra sträcka för att få ihop runt två timmars löpning. Jag kände mig grymt stark ikväll, löpningen flöt på bra och jag fann mig springandes i runt 6-minuters tempo många sträckor.

 Kurva över dagens pass med den skenande pulsen.

Vad om det där runners high då? Jo, det hände något väldigt konstigt då jag hade sprungit dryga milen, helt plötsligt började min puls att rusa, den rusade upp mot 180, 190 och passerade 200-strecket. Inte bra, jag saktade ner och så fort jag gjorde det så sjönk pulsen snabbt med stora steg ner till normala 130-140. Så fort jag började springa igen så hoppade den upp till 180 och steg när jag fortsatte att springa. Känslan av ansträngningen var inte högre än under första milen, snarare tvärtom då jag försökte att få ner pulsen genom att springa långsamt. Insåg till sist att den inte skulle sjunka utan att pulsen hade bestämt sig för att vara hög idag, så jag struntade helt i den och sprang resten av passet helt på känsla istället. Det här var nog det närmsta runners high jag har kommit hittills…  en skenande puls :-)

Vad var det som hände?

Facebook makes me run

Kom hem riktigt sent från jobbet idag efter en rätt stressig eftermiddag och kväll. Var inte hemma innanför dörren förrän tjugo över åtta. Planen var att springa snabbdistans idag, men då när jag klev in genom dörren hemma var all lust till löpning som bortblåst.

Skickade ett rop på hjälp genom ett sms till Marie (tack Marie för pepp fast jag såg det först när jag kom hem), gick sen, min vana trogen, in på facebook en sväng. Såg där ett inlägg av Katrin, en kompis från IF Linnéa, där stod “ger sig ut i snömodden och …”. Det var skrivet femton minuter tidigare. Det inlägget fick igång mig, jag tänkte att “jag är verkligen inte ensam om att komma ut sent och SÅ sent är det inte”, svidade om och gav mig iväg.

Väl ute så kändes det så himla bra, jag skuttade fram på lätta ben genom modd och oplogade vägar, och sprang ikväll mitt snabbaste pass på länge och jag var glad hela tiden!

6.5 kilometer i 6.11 tempo i snömodden!!

Säger bara Tack Katrin!!

Vita vackra underbara fluffiga Stockholm

Jo, jag tycker verkligen att det är fantastiskt vackert i Stockholm just nu. Snön ligger som ett täcke över Stockholm, ikväll när jag sprang så hade det kommig så mycket snö så många ytor var helt orörda. Ett slätt vitt täcke överallt. Det är inte bara vackert med all snö, den gör också att alla ljud dämpas. När man springer så känns det nästan som man är i en liten bubbla där allt är tyst och lugnt och fridfullt.

Ändå så känner jag nog att jag börjar bli lite trött på all snö nu, eller kanske inte. Det är ok med all snö som ligger, men i och med att det kommer ny snö ideligen så hinner snön aldrig blir tillplattad och någorlunda jämn att springa på utan man springer i ett evigt tungt modd.

Nu är det ju så att jag försöker att förlägga alla mina pass ute oavsett väder men nu börjar jag fundera på hur klokt det är.

Å ena sidan så är det ju grym träning att springa på det här tunga underlaget. Benmuskler byggs så det står härliga till. Alla små muskler som man inte trodde fanns får sig en omgång. Inte en enda muskel i ben och fötter går fria. När snön väl försvinner så kommer det kännas som att jag flyger fram!

Fast å andra sidan så blir ju inte något kvalitetspass vad det borde, att hålla fart funkar helt enkelt inte. Missar jag något här? Alla de fartpass där jag sliter för att försöka hålla tempo kanske inte alls ger den effekt som är meningen, eller? Sen funderar jag också på det här med skaderisken, hur bra är det för benen att hela tiden få det här tunga motståndet, ökar skaderisken?

Vad tror ni? Hur tänker ni?

Intervaller igen

Tisdag vilket innebär 1000-meters intervaller. Jag kände mig laddad och såg fram mot intervallerna. Redan i morse så kände jag att idag jäklar ska det springas. Faktum är att jag faktiskt till och med varit lite spänd och nervös inför uppgiften, och hade självklart förhoppningar om nya stordåd.

Jag åt bra under hela dagen för att vara laddad även med energi till kvällen. Åkte hem från jobbet och svidade om och så iväg. Uppvärmningen kändes bra, jag tyckte att jag hade bra klipp i steget och det flöt på bra trots underlaget. Efter tre kilometers uppvärmning så körde jag ett par stegringar för att få upp pulsen och sedan var det då dags.

Här i bakgrunden syns min intervallväg, lite moddigt, kanske det som gjorde att jag inte riktigt orkade. 

Drog på i ett bra och kontrollerat tempo men kände mot slutet av den första intervallen att det var riktigt tungt, drog på mig mjölksyra och stumnade rejält på slutet. Den första intervallen gick i 5.20 tempo. Efter en kort vila på en minut så drog jag sedan på i nästa intervall men orkade inte alls hålla upp tempot. Jag fick sen slita mig igenom varje intervall och orkade ändå inte springa igenom dem, var tvungen att slå ner på tempot efter några hundra meter VARJE GÅNG!!!

Vet inte riktigt vad som hände men det var tungt idag, riktigt tungt. Det blev sju sjukt jobbiga intervaller i alldeles för lågt tempo. Bara att lägga passet bakom sig och se fram mot nästa tisdags tusingar, då kommer det gå bländande fort!!!

Vecka 4

En vecka med både bra och dåligt. Det som börjar bli lite jobbigt nu är att försöka upprätthålla en bra träning när kylan, vädret och underlaget motarbetar en mest hela tiden. Men så här blev veckan till sist i alla fall. Förutom den träning nämnd nedan så har jag också kört en del rehab och styrka.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Vila
Tisdag	Intervaller 6*1000	11,02	67	6.07	155 (177)
Onsdag	Långpass	7,9	64	8,06	147 (179)
Torsdag
Fredag
Lördag	Skidåkning	18,1	132	7,18	151(179)
Söndag	TSM-Långpass	16,28	119	7,18	140 (165)
Totalt		53,3	427