Backintervaller med twist

Tisdag innebär ju kvalitetsträning med Running Sweden och idag var inget undantag. Var inte alls på humör när det var dags att packa ihop på jobbet och gå iväg till träningen så jag gjorde det enda raka i en sådan situation. Stängde helt enkelt av all tankeverksamhet och lekte robot. Bara göra. Det funkar alltid!!

Väl på plats i omklädningsrummet på Planet Fitness så känns det ju genast mycket bättre, speciellt när man träffar på alla andra som också ska träna. Dumheter att inte vara sugen på att träna för det är ju jätteroligt!!

Idag var det backintervaller som stod på schemat, 12 stycken 60 sekunders intervaller uppför med joggvila nerför. Efter de här intervallerna, då vi fick i uppgift att trycka på ordentligt så att vi ansamlade mjölksyra i benen, så var det tre kilometer tröskel. Alltså starta tröskeln med mjölksyra i benen, för att det skulle bli  EXTRA roligt, yippie!!

Bilden: Från ett tidigare intervallpass.

På plats i Hagaparken var också ett stort gäng från Studenternas så det blev mycket “se upp i backen!”. Träffade Ellinor som var med dem och sprang, vi peppade varandra i backen, kul att se henne! Underlaget var rätt isigt så det var ganska läskigt på sina ställen och det var några som dök i backen men ingen som slog sig som tur var. Underlaget i backen var dock hyfsat.

Körde igång första intervallen i ett tempo där jag kände att jag skulle kunna utföra tolv repetitioner, kanske att jag fegade lite men nog tyckte jag att jag var rätt trött efter varje intervall. Jag undrar ändå om jag inte skulle ha kunnat trycka på lite mer. När jag kollar på mitt pulsdiagram efteråt så ser jag att pulsen knappt har gått över 160 i backarna, om det beror på att de var så korta intervaller att pulsen inte HANN upp eller om det var så att jag helt enkelt inte gav det jag borde ha gjort, det vet jag inte. Jag får försöka att trycka på ännu mer i ett nästa pass. Egentligen borde jag prova att köra riktigt jäkla “kräkhårt” någon gång, bara för att känna hur det känns!! 

Efter avslutade intervaller så sprang vi bort mot cykelvägen som går längs med E4:an där vi har hållit till några gånger tidigare, då underlaget är lite bättre där. Väl där så berättar Rubin hur vi ska göra och säger till Mia som ska anföra den sista gruppen att hon ska hålla 4.45 tempo och öka mot slutet. Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Va fan!!! 4.45 tempo, med ben som redan var färdigmjölkade! Men men som Maria sa där och då, vi hänger väl med så länge som det går!!

Ok, jag tänkte inte fega, full fart från start, bara ge kroppen vad den tål!! Gasade på efter Mia och gruppen men höll på att halka och slå ihjäl mig nästan på en gång då det började med en liten isgata. Vidare, uppför ett litet litet motlut, jag höll jämna steg, motlutet ökade lite och jag tappade lite. Backar är verkligen inte min grej!! Väl uppe, en lång skön nerförsbacke, jag ökade på och snittfarten låg under 5 tempo. Nerför nerför, gasa gasa, väl nere så hade de snabbaste grupperna vänt och då skulle vi också vända. Det sköna nedförslutet blev ett mycket mindre behagligt långt segt uppförslut!! Det gick sjukt sakta, snittempot ökade bit för bit, men jag joggade hela tiden, då jag närmade mig toppen hade snittet sjunkit till ca 5.45 och jag började öka igen. Ökade hela vägen ända fram till slutet och där de övriga väntade och tjoade att vi skulle köra hela vägen in. Snittet på tröskeln slutade på runt 5.30. Jag kände mig nöjd för jag hade inte vikt ner mig utan hade byggt lite lite tjockare pannben.