Årets första långpass

Söndag morgon, klockan ringer halv sju, DET är lite tidigare än jag brukar gå upp på söndagar. Normala söndagar är det ju långpass med TSM, men den här söndagen var det fråga om mycket längre distans än så.

Det var närmare 60 stycken som hade anmält sig via Funbeat, där passet bland annat hade utannonserats. 42 tappra kom till slussen för att springa med delar av eller hela sträckan. Jag var förväntansfull av flera skäl, för det första så visste jag att det skulle bli en bra dag då jag varit med på den här typen av sociala långpass tidigare, sen så visste jag att en massa vänner var anmälda så det skulle bli enda långt partymingel hela vägen.

Vädret var helt perfekt, några minusgrader och i stort sett vindstilla, underlaget däremot var av mycket blandad kvalitet. Bitvis rena sommarunderlaget och bitvis helt oplogat och ett par decimeter snömodd. Som vanligt vid sådana här tillställningar så var det ett antal som slog distansrekord vilket alltid är jätteroligt. Väldigt inspirerande att se alla glada stolta som spräcker sina gränser. Förutom ett par tjejer som spräckte distanser runt milen så var det tre stycken som sprang hela sträckan från att tidigare sprungit mara-distanser.

Precis som förra året så hade Peter och Ulla gjort ett hästjobb med rekning av banan innan till allt gott de bjöd på från bakluckan av bilen där Ulla stod och inväntade oss. Vid två tillfällen blev vi bjudna på cola, kaffe, buljong, chips wienerbröd, pepparkakor och skumtomtar!!

Min resa det här året var klart lättare är för ett år sedan. Förra året hade jag tungt från lunch och i stort sett hela vägen fram in till slussen. I år blev det riktigt tungt ungefär 4-5 kilometer innan Brommaplan. Peter sa att det är inte så långt dit men det är långa kilometer, och jag fattade precis vad han menade, segare kilometrar har jag not inte upplevt!! Väl framme så var det skönt med en sista rejäl paus innan den slutmilen in mot stan skulle avverkas. Kroppen lyckades återhämta sig rätt bra på pausen så jag återfick lite krafter och vägen in mot stan kändes aningen lättare. Det var bra underlag tills vi kom fram till Tranebergsbron, där var det KATASTROF!!! Hela bron upp var bara tjock sörjig modd men precis uppe på krönet av bron så vände det och underlaget var bra igen, märkligt!!

Härliga bilder då vi närmade oss stan!

Väl tillbaka till slussen igen så var det självklart på sin plats för ett grupp foto! Sträckan jag la bakom mig i dag blev fantastiska 61km. Jag hade varit väldigt nöjd med en sträcka över tre mil, men det kändes så pass bra i kroppen så jag bara fortsatte och fortsatte. Klart skönt att få ett riktigt långt pass i kroppen så här tidigt på året. Perfekt självförtroende boost inför TEC i april.

Väl framme vid slussen så längtade man hem rejält efter att få krypa ner under ett skönt täcke och bara slappa och njuta av prestationen. Men då frågade Cecilia om det var någon som skulle med och ta en öl… Ja men det är väl klart, det blev bara jag och Cecilia som hakade på men vad gjorde väl det, hur trevligt som helst att ta en öl på Oliver Twist. En härlig belöning och ett skönt slut på en perfekt dag!

Skål!!