Första tremilaren avklarad

Då har mina fyra rätt tuffa dagar börjat. Idag hade jag sällskap av bästa Sofie på löppasset vilket nog var en väldans tur, vet inte om jag kanske hade gett upp annars. Det var tungt som bara attan idag. Bitvis var det i och för sig väldigt fint men oftast var det någonstans mellan “bara” moddigt och någon decimeter av snö.

Mitt i passet, ännu ingen snö

Det är lustigt, vi har inte sprungit ihop tidigare, har egentligen inte träffats mer än ett par gånger och då inte pratat så jättemycket. Idag var vi ute i nästan fyra timmar och sprang och jag tror vi pratade mer eller mindre i ett kör. Det är nästan så att man känner folk fast man inte känner dem. Genom bloggarna så skapar man sig en bild av människor och får nästan för sig att man har träffats tidigare. Bloggvärlden är märklig och fantastisk!!

Vädret i början av passet var perfekt, ett par minusgrader och en lätt vind som vi bitvis hade i ryggen, lite tur ska man ju ha. Efter dryga halva passet började det att snöa lite fint, det dinglade ner lite lätta fina snöflingor runt om oss. Men det dröjde inte så länge innan både vind och snöande tilltog och rätt var det var så befann vi oss i ett härligt snöoväder. Jag gillar det, jag gillar när det blåser lite och är lite småjäkligt, det får mig att känna mig än mer levande och närmare naturen.

Det var väldigt tungt för min del idag, vet inte var mina lätta fina ben var någonstans men inte var dom med på på rundan idag i alla fall, det är en sak som är säker. Antingen är det sexmilaren från i söndags som satt i benen, det supertunga underlaget eller helt enkelt en dålig dag. Hoppas på ett lite lättare pass imorgon.

I slutet av passet, en hel del snö hade hunnit falla och här var det en ren prestation att bita ihop den sista halva kilometern. Det var den tyngsta!!!

Dagens tremilare gick i 7.37 tempo. Jag stängde aldrig av klockan vid stopp utan den tickade på. Pulsbandet var knas så jag har inga sådana siffror.