Härliga helg

En helg med som vanligt en hel del träning. Helgen är ju mina långpass dagar, det vill säga det är då som jag ska köra två bra långa pass i lågpulstempo för att förbättra uthålligheten. Det är ju också de här passen som  bygger upp de underbara små mitokondrierna som kommer att hjälpa mig att så småningom ta mig runt Swiss Alpine i sommar.

Lördagen var som vanligt vigt för skidåkning och även den här helgen fick jag bästa sällskapet i form av Monika och Daniel som vi träffade på där. Då vi både gillar att sova lite på morgonen så bestämde vi oss för att ge oss iväg runt elva mot Lida. Det var rätt kallt även idag, termometern visade närmare –18 grader på morgonen, men det blev aningen varmare under dagen. Idag kände jag faktiskt även av kylan en hel del, det var jobbigt att få till andningen i början på passet, tror att vi kanske gick ut lite för hårt. Vi körde även idag den långa rundan som är 18 km varierande åkning. En hel de både uppför och nedför, bra mycket mer kuperat än ute i Ågesta. Konditionsmässigt så tycker jag att det gick bra men jag kände att jag blev väldigt slut muskulärt i överkroppen. I och för sig så utmanade jag en hel del med att köra mycket stakåkning, måste ju bygga på min “sexpack” till sommaren, hehe. Vi avslutade med att fika och bastu där ute, en helt perfekt avslutning!

Väl ute i Lida sprang vi på min kollega Daniel som gjorde oss sällskap runt 18km-rundan.

 

Jättelycklig efter min vurpa, faktiskt den första för min del på skidor som orsakats av att jag utmanat lite. En lång sugande högersväng efter en rätt brant backe blev för mycket för min bristande teknik…

Söndagen var det TSM-träning. Då jag har känt mig lite trött och sliten i slutet på veckan så kollade jag vilopulsen innan jag gav mig iväg idag och såg att den var aningen för hög. Det gjorde att jag tog beslutet att springa med 4.30 gruppen idag för att få ett riktigt lugnt pass. Marie sprang med 4.15 gruppen idag, fast jag tror hon längtade lite efter mig för mot slutet så sällade hon sig till vår grupp. Det var trevligt att få springa och tjöta lite med henne. Tempot idag kändes helt perfekt!! Jag fick en helt underbar runda på 16 km i riktigt behagligt tempo, tror att det är så här de här långpassen ska kännas för att inte slita i onödan på kroppen.

Jag och bästa Marie tillbaka vid Stadion igen efter dagens långpass

Tisdag = Tusingar

I två veckor nu och några veckor framåt så kommer jag att köra långa intervaller på tisdagar. Varje tisdag ska jag ut och köra skiten ur mig tusen meter i taget och jag hoppas på att det kommer att gå snabbare och snabbare.

Dagens pass är jag riktigt nöjd med. Uppvärmningen började lite oroväckande med att min puls skenade, men efter dryga 500 meter så började den stabilisera sig på låga sub 13 vilket är normalt för tempot jag höll.

Jag körde en lite längre uppvärmning idag än förra veckan då det var rätt kallt ute och jag kände att jag ville bli riktigt varm innan jag körde igång. Jag körde också ett par rusher innan för att få upp pulsen och flåset lite.

Under första och andra intervallerna så hade jag ställt in klockan så att jag inte såg tempo men insåg ändå att jag körde på rätt snabbt. Jag var rejält trött och efter den tredje intervallen så hade jag svårt att se hur jag skulle kunna slutföra ytterligare tre. Jag bestämde mig för att sänka tempot en aning och bita ihop. Det här är så jäkla bra pannbensträning, att köra på hela tusingen även fast hjärtat slår frivolter i bröstet och mjölksyran kryper upp efter benen. Knepet för min del är att koncentrera mig på bara precis den intervallen jag kör just då och jobba med den hela vägen. Lägga de återstående intervallerna långt bara i minnet och bara vara här och nu och just med de tusen meter som jag ska avverka just nu. Resten får jag ta hand om när det är deras tur.

Jag bet ihop och jobbade mig igenom alla sex intervaller på samma sätt och resultatet blev helt fantastiskt bra. Den långsammaste intervallen idag var lika snabb som den snabbaste intervallen förra veckan och då körde jag bara fyra mot dagens sex stycken!!

Vecka 3

Har den här veckan kört efter programmet jag fick från Skogen i början av veckan. Härligt med lite strukturerad uppstyrd träning igen. Jag har börjat komplettera löpningen med både allmänstyrka och rehab-träning, vilket är behövligt för att få ordning på det onda i kroppen. Förutom träningen förra veckan så var jag också hos kiropraktorn och fick lite positivt besked kring det onda bl.a. i knät.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag
Tisdag	Intervaller 1000-ingar	6,78	42	6.07	148(178)
Onsdag	Löpekonomi	7,56	48	6,03	148(171)
Torsdag
Fredag	Vattenlöpning		60
Lördag	Skidåkning	20,69	134	6,29	161(208)
Söndag	Backpass	11,3	110	9,46	150(204)
Totalt		46,33	455

Swiss Alpine träning

Kristina Paltén bjöd in till ett backträningspass idag på Högdalstippen med efterföljande bastu, mat och Swiss Alpine snack. En inbjudan som i alla fall inte jag för något i världen ville avstå ifrån.

Vi träffades hemma hos Kristina vid tio på förmiddagen. Det var jag, Fredrika, Mia och Jan-Erik som taggade strålade ihop med Kristina. Vi joggade bort mot Högdalstippen där backarna skulle intas. Runt fyra kilometer skön jogg var det bort dit och väl där så berättade Kristina lite om hur hon brukade lägga upp träningen där. Det var i dessa backar som hon körde all sin backträning inför Swiss. Backen var inte på samma sätt som Hammarby backen som är en enda hög. Det här var flera “högar” som vi sprang på, upp för en backe ner på baksidan, upp för nästa backe och ner igen. Det var fullt med snö i backen vilket gav extra mycket träning. Ibland bar skaren för att vid nästa steg brista och fötterna försvann ner någon decimeter.

Väl uppe så väntade vi in varandra för att sedan springa vidare mot nästa nedförslut eller uppförsbacke. Vissa partier var grymt branta och där fick man verkligen springa med försiktighet, små små supersnabba steg var den bästa taktiken i dessa branter. Då och då stannade vi upp och Kristina gav oss lite tips och knep att tänka på för att göra löpningen så snabb och skonsam mot kroppen som möjligt. Spänn magen, var lätt framåtlutad och låt dig rinna nerför som ett vattendrag. Att variera steget i uppförsbackarna var ett klart vinnande koncept. Gå på tårna en bit för att fortsätta med att gå med hela foten i, för att låta de stora musklerna i låren göra jobbet var några tips. Jag hittade även en tredje variant som jag tyckte funkade jättebra, jag gick kalleanka-gång, dvs med tårna pekande utåt, det avlastade vaderna en hel del och mjölksyran hopade sig inte lika brutalt.

Vi avslutade det härliga passet med att släppa alla hämningar nerför en nedlagd rodelbana, det var helt sjukt roligt!! En efter en kom vi ner och var alldeles lyckliga. Jag längtar verkligen till nästa gång, då jag ska låta benen ta mig nerför rodelbanan, släppa på allt och bara låta benen trumma som galningar nerför backen, som ett rinnande vatten.

Jag har tyvärr inga bilder från dagen, men Mia har.

Vilat? – Nej då!

Jag gör som jag har planerat, följer schemat jag fått från Skogen till fullo.

Nja, en liten ändring har det allt blivit ändå. Jag skiftade dag på mitt löpekonomipass den här veckan då jag i torsdags hade så mycket annat inplanerat. På torsdagsmorgonen var jag på Sofia-hemmet och tog nya blodprover. Jag har ju ätit dubbel dos av järntabletterna nu sedan en dryg månad tillbaka och nu ska jag snart få svar på om mina värden har förbättrats. På måndag ska jag till läkaren och få svar.

Löpekonomipasset som jag körde på onsdagskvällen gick riktigt bra tycker jag. Det var ju precis som i tisdags väldigt moddigt och tungt så jag avstod från den tänkta rundan runt Årstaviken och tog svängen runt Hammarby sjöstad istället. Jag tog det lugnt den första kilometern för att sedan trycka på lite. Det kändes bra, jobbigt förstås men inte övermäktigt och pulsen höll sig förvånansvärt låg. Jobbigt blev det efter runt fyra kilometer efter att ha sprungit över Danvikstullsbron ner mot södermalmssidan av rundan. Då fick jag jobba på med pannbenet, bestämde mig för att inte sakta av förrän jag passerat sex kilometer och det lyckades jag bra med. Såg sedan när jag kom hem att de två sista kilometrarna vad de snabbaste de gick på runt 5.30 tempo. Dvs samma tempo som de snabbaste intervallerna under tisdagen. Med andra ord, ännu ett bra pass.

I morse skulle jag ha gått upp 05.50 för att ta mig ner till Eriksdalsbadet för vattenlöpning. Men jag tog mig helt enkelt inte upp. Jag kom hem sent igår och släckte inte förrän runt ett i natt så jag gick bet helt på uppstigningen. Jag fick köra passet efter jobbet istället, det gick det med men det var ju klart mer folk där då så att köra passet på morgonen är att föredra. Passet kändes rätt tungt, det är nog första gången som jag kört vattenlöpning och blivit riktigt trött. Ingen aning om orsaken, om det kan vara att jag körde på kvällen istället för morgon. Hur som helst 60 minuter körde jag och som sagt var helt enligt plan.

Imorgon väntar skidspåren ute i Ågesta på bli attackerade!

Kiropraktorbesök, tusingar och Blueberry

Det blev en härligt intensiv tisdagskväll. Jag hann med en hel del, började hos med ett besök hos en kiropraktor, fortsatte med en fika på BlueBerry med Sara och Fredrika och slutade kvällen med att springa tusingar nere vid Hammarbykajen.

Jag började med ett besök hos en kiropraktor, faktiskt mitt första besök någonsin hos en kiropraktor. Anledningen till besöket är dels att jag har haft ont i knät ett tag och dels för att alla problem jag har haft senaste tiden har setat just i min högra sida. Så det fanns en misstanke att jag kanske var sned eller nåt. Hon började med att kolla lite allmänt, jag fick böja mig åt olika håll och sträcka händerna ovanför huvudet. Ojoj, sa hon det där var stelt, jag vet inte vad hon menade för jag tyckte det var som det brukade. Efter en del undersökande så konstaterade hon att mina problem kommer från min högra fot som jag stukade för ett par år sedan. Inget som jag alls har tänkt på skulle kunna ge några direkta problem. Foten är ju bra!!! Hon böjde och bände med foten och knixade och grejade och därefter var jag extremt mycket rörligare än innan. Alltså, jag blev rörligare i RYGGEN av att hon trixade med foten… Det hon gjorde förklarade hon med att, när hon knixade med foten så gav hon signaler till hjärnan att den skulle börja använda foten på rätt sätt igen. Den har liksom lagt sig i “vila” sedan stukningen och jag har därför börjad kompensera för det på olika sätt och det är detta som är upphovet till mina problem.

Jag fick också några övningar som ska göras tre gånger i veckan för att stärka upp kroppen allmänt men främst för att stärka core och fotleder. Hon trodde att om jag jobbade på bra med min rehabträning så skulle mina problem försvinna. Det är ju sånt man vill höra. Jag tycker alla har sagt precis det jag vill höra hela veckan, det gör mig så oerhört glad, jag menar hur ofta händer det!

Därefter blev det en trevlig fika med Fredrika och Sara på Blueberrys vid NK för att sedan ta mig hem och ta mig an det första träningspasset på mitt nya program.

Tusingar stod det idag. Min plan var att springa sex intervaller i tempo helst runt 5.30 men upp till 6.00 skulle vara ok. Det var även idag moddigt och tungt så jag tog ett nytt beslut under uppvärmningen och det var att inte kika på klockan utan köra intervallerna skapligt snabbt men kontrollerat för att inte riskera något elände i det jobbiga underlaget. Under den fjärde intervallen gjorde sig min löparmage påmind och vägrade ställa upp på ytterligare två intervaller, så det var bara att jogga hem efter den fjärde. Tycker ändå att det var ett mycket bra pass, intervallerna gick i tempo mellan 5.30 och 5.50, så det är jag mer än nöjd med. Vilan var en minut mellan dem och jag fuskade inte ett endaste dugg. Ska bli intressant att se hur intervallerna under den här perioden förbättras, för det förutsätter jag att de gör.

Vecka 2

Veckan började inte så bra. Jag har haft ont i mitt högra knä och innan jag visste vad som var problemet så ville jag inte utmana så början på veckan blev helt utan träning för att sedan ta fart från onsdagen efter besöket hos sjukgymnasten. På torsdagen var jag hos Skogen för ett nytt laktattest och nu har jag även fått programmet fram till Portugal vecka 9. Det blir rätt tuff träning framöver, precis som jag vill ha det. Men nu veckan som gått.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag
Tisdag
Onsdag	Löpband Rehab	4	30 10	7,30	-
Torsdag	Laktattest	4,8	31	6,28	-
Fredag
Lördag	Längdskidor Rehab	11,76	121 10	10,17	144(174)
Söndag	TSM-träning	15,76	110	7,00	160(196)
Totalt		26,32	312

Långpass med TSM

Det känns som om det var jättelängesen som jag tränade med TSM, vilket gjorde att det var ett kärt återseende idag. Jag träffar så mycket trevligt folk som förgyller min tillvaro på de här träningarna. Människor som jag har lärt känna under året som löpare.

Idag stod det 16km långpass och passet skulle gå runt Brunnsviken. Jag hade nog nästan bestämt mig för att springa med 4.30 gruppen då jag kom dit och föll för grupptrycket och hamnade istället med mina vänner, Marie, Maria, Helena, Elisabet med flera i 4.15 gruppen. Vilket nog visade sig vara ett korrekt beslut då tempot var runt 7.00. Det är ju ett tempo som ska kunna hållas med ena benet fastsurrat… Nja kanske inte riktigt så, men tempot ska inte vara något problem att hålla, det är ett tempo som jag ska kunna hålla och ha en skapligt låg puls.

Jag och Marie från en TSM-träning från april förra året.
Kolla, vi springer i T-shirt!!!

Idag blev det inte alls så, det var skitjobbigt, pulsen skenade och var vid ett flertal gånger uppe långt över 180 och under långa sträckor runt 170. Då jag har en maxpuls på runt 187 så är de pulsintervallerna riktigt höga.

Samtidigt som passet var jäkligt jobbigt i och med min höga puls så var det också ett pass som jag var nöjd med. Det var ett par backar där som var riktigt tuffa och jag körde där med min nyfunna teknik om du inte springer upp för den här backen kan du avanmäla dig till Swiss Alpine, det funkar verkligen, jag biter ihop och pannbenet växer.

På slutet dock fick jag till sist ge mig, efter dryga 14km av riktigt hög puls så sa kroppen ifrån, jag fick tungt och andas och var tvungen att vika ner mig och ta en 500 meters promenad för att få ner pulsen till under 150 och få tillbaka andningen. Sen joggade jag lugnt sista biten in till Stadion.

Men jag tyckte ändå att passet var bra och det gav mig självförtroende, det är ju en sådan känsla som jag ska samla på mig nu under våren, självförtroende och en insikt om att jag faktiskt är stark! Superstark!!!

Skidskola i Ågesta

Runt nollan och ett lätt snöfall och så förstås en hel hög med glada kompisar från IF Linnéa och Ken som instruktör, det gjorde min lördag till en riktigt bra lördag.

Ken hade idag annonserat ut att han skulle hålla lite teknikträning ute i Ågesta. Det var samling halv ett ute vid golfbanan och vi var några väldigt taggade elever som samlades där. Ken började från grunden med hur man skulle hålla stavarna och hur själva handremmen skulle vara spänd för att staven liksom skulle följa med upp av sig självt när man förde bak armarna och inte släpa. Inte heller ska man hålla i dem utan släppa dem vid varje skidtag.

Därefter hade vi övningar i att åka på ett ben för att lära oss att klara det då man “diagonalar”. Därefter gick vi vidare till att diagonala, dvs. skjuta ifrån med ena benet och samtidigt staka med den andra sidans stav. Efter några varv på 800-meters slingan med dessa övningar hade de flesta av oss fått in tekniken rätt bra.

Nästa övning var att ta sig upp för en backe medelst diagonalning. Tekniken gick ut på att man skulle korta steget och räta upp kroppen lite för att få ett bra tryck på skidan. Jag misslyckades totalt på den här punkten, det var helt enkelt jättesvårt. Jag fick istället ta till den gamla beprövade tekniken v-stilen, den funkar alltid!

Väl uppe på krönet av vår träningsbacke så var det dags för nästa moment “stakning”. Även här fanns det en hel del knep som jag innan inte hade en aning om. Här var det viktigt att luta sig aningen framåt på skidorna när det var dags för nästa stakning. Sen skulle inte benen vara för böjda utan bara aningen, den stora böjningen skulle ske i höften samtidigt som ett kraftigt tag med stavarna tas. Även här ska man försöka att ta stora tag och glida mycket på skidan. Viktigt här var också att det är magen som ska jobba, inte armarna så mycket. Jag lär väl känna i magen imorgon o jag lyckades eller ej.

Med all den här nya tekniken i bakhuvudet så körde vi sedan runt sex kilometer där vi praktiserade allt. Skillnaden på skidåkningen för min del nu mot tidigare var att det gick klart mycket snabbare och var sjukt mycket jobbigare!!

Under de sista sex sammanhängande kilometrarna jag körde så hade jag en snittpuls på runt 166, det är den pulsen jag ska ha då jag kör tuffa intervaller. Nu börjar jag förstå att skidåkningen verkligen kan höja syreupptagningsförmågan rejält!!

Besök hos skogen

Jaha ja, då har jag varit hos Skogen och gjort ännu ett laktattest. Som jag misstänkte så har inte resultaten blivit bättre än sist. Det är inte så underligt i och med att jag inte har kört lika mycket löpning som i höstas på grund av kylan och att kvalitetsträningen nästan har varit helt obefintlig.

Idag så gjorde vi testet på ett litet annat sätt än tidigare så det blir svårt att jämföra direkt med tidigare mätningar. Anledningen till att han gjorde testet på annat sätt var för att han skulle få in siffrorna i ett annat program, Firstbeat, för att kunna se lite andra typer av uppgifter. Förut har vi mätt och ökat tempo i min/km, dvs vi har börjat vid 7.00 min/km och stegat upp 30s per steg upp till 5.00 min/km. Idag använde han istället km/h och vi började med 9km/h (ca 6.40min/km) och fortsatte upp till 12km/h (5.00min/km). Enligt värdena som han fick fram så skulle jag ha kunnat köra ett intervall till, dvs upp till 13km/h, men vad laktatvärdena beträffar så var det tillräckligt med 12km/h. Vi pratade också om att även göra en maxpulstest, men det blir vid ett annat tillfälle. Vad testerna också visade så var det min syreupptagningsförmåga och den låg på ca 4.59l Jag tror det var rätt ok.

Imorgon kommer jag att få mitt nya program som kommer att sträcka sig fram till Portugal och Skövde 6-timmars. Exakt hur programmet kommer att utformas får jag ju se imorgon men jag vet att det kommer att bli rätt blandad träning. Jag kommer troligtvis att köra kvalitetsträning med IF Linnéa på tisdagar. Börja köra lite backträning på löpband inomhus på torsdagar. På helgerna kommer det att bli skidor på lördagen och löpning på söndagen. Jag pratade även med Christer om Insanity-träningen och även den kan jag köra lite av men kanske bara 2-3 pass per vecka. Att köra 6ggr per vecka plus löpträningen är ju inte rimligt, det sliter för mycket på kroppen och passen får inte den verkan som de ska.

Han poängterade vikten av att jag, så fort det blir barmark, ger mig ut och springer i mer obanad terräng, helst ville han att jag skulle ut och springa på lite myrar, om jag hittar någon… Tar tacksamt emot tips om var jag kan hitta dem. Det är flera anledningar till att han vill att jag ger mig ut i terrängen, för det första så bygger det muskler, för det andra så måste jag lära mig att springa obanat och klara av att parera samtidigt som jag håller tempo. Och sist men inte minst så minskar det skaderisken. Det kanske är den viktigaste anledningen. Genom att springa obanat så involveras fler muskelgrupper vilket gör att det inte blir lika enahanda och slitsamt för kroppen. Så fort det blir barmark ska jag också ge mig väg och utmana Hammarbybacken, muskler ska byggas i uppförslöpningen och benen ska vänja sig vid den tuffa belastning som det innebär att springa nerför.

Positivt besked

Idag var jag hos en sjukgymnast med mitt onda knä. Jag hade inte gjort mig några förhoppningar utan var inställd på ett besked där jag kanske skulle bli tvungen att köra rehab under en längre tid och inte kunna springa.

Jag var hos Niklas på Stockholm Norra i Åkersberga. Besöket började med att jag berättade om min bild av det, hur jag hade tränat, när det gör ont och när det inte gör ont. Han undersökte sen knät genom att böja och bända och klämma. Därefter undersökte han det med ultraljud. Allting ser jättebra ut, det finns inga fel på vare sig leder, ligament, muskler eller annat. Det fanns heller inga svullnader. Utefter de undersökningar han gjorde så kunde han bortse från den ena hemskheten efter den andra och kom till sist fram till att jag helt enkel har svaga muskler ovanför knät. Det finns tre muskler där två på sidorna och en mitt på, dessa tre samverkar till att knäskålen “åker” rätt i sitt spår när man böjer och sträcker benet. Dessa muskler är på mig försvagade så att de orkar inte hålla knäskålen på plats utan den är instabil. Det är detta instabila som gör att smärtan har uppkommit. Det är en rätt vanlig åkomma för löpare.

Så nu har jag fått två rehab övningar som jag ska köra tre gånger i veckan. Den första ska göras i bensparksmaskinen. Jag ska jobba med ett ben i taget för att isolera musklerna så mycket som möjligt och så ska jag köra tungt. Så pass tungt så att jag max klarar av att köra runt 6-7 repetitioner, och så ska jag köra set om tre.

Den andra övningen jag ska köra är en stretchövning och den är till för att stretcha ut en muskel som går tvärs över knävecket på baksidan av knät. För att komma åt den så ställer man sig med raka ben och korsar dem, det ben man ska stretcha placerar man bakom det andra. Man hjälper sedan till med benet längst fram och trycker på knät på det ben som ska stretchas samtidigt som man böjer sig framåt. Då känner man att det stretchar i knävecket.

För övrigt så var det bara att träna på!! Jag hoppade och studsade ut på lätta ben efter det beskedet. Åkte hem hämtade träningskläder och begav mig genast iväg till gymmet, första gången jag är där på väldigt väldigt länge!!!

Nu är det fullt ös medvetslös!!!

Mia visar bra knäövningar

När jag var hos Mia i söndags och pimpade så visade hon ett par övningar som hon körde för sina knän precis innan vi skulle ge oss iväg ut och springa . Åh vad bra sa jag, du måste visa mig dem sen, då hon sa att hon hade fler! Sen blev det promenad/löpning, bastu med pimp och lasagne och smoothies. Sen åkte jag iväg hem utan övningar. Men Mia är inte den som är den, har hon sagt att hon ska visa mig knäövningar så gör hon det. Hon har nu skrivit ett blogginlägg om det här, där hon visar ett antal övningar för onda knän.

Vecka 1

Första veckan på det nya decenniet. Jag hade ju hoppats att jag skulle kunna presentera en riktigt bra första träningsvecka här, men tyvärr har jag haft en knä som har spökat för mig. Jag har haft ont ett tag och det har inte släppt ännu, vilket har gjort att jag dragit ner på löpningen. Jag ska få knät undersökt på onsdag.

Veckan slutade dock på absolut bästa tänkbara sätt med ett härligt mingel, tåpimp, promenad/jogg hos Mia. Hon hade bjudit hem oss, ett helt gäng tjejer från IF Linnéa,  till sig och hade gjort en supergod lasagne som hon bjöd på efter träning/bastubad. Det gjordes även fantastiskt goda smoothies som innehöll allt nyttigt man bara kan tänka sig. Då jag inte ville springa så gjorde jag sällskap med Katrin på en powerwalk runt Kungsholmen.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Yoga Insanity		50 40
Tisdag		24,6	188	7.38	135 (158)
Onsdag
Torsdag	Vattenlöpning		50
Fredag
Lördag	Längdskidor	18.25	160	8.49	145 (169)
Söndag	Powerwalk	8	70
Totalt		42.85	489

Skidåkning i ett vykort

Idag var jag och Monika, ute vid Lida friluftsområde som ligger nere vid Botkyrka. När vi kollade vädret på morgonen så stod termometern på runt –15 grader. Riktigt kallt med andra ord, i bilen på vägen ut så sjönk det mot –17, brrrr. Skulle bli en kylig historia det här.

Väl där så bestämde vi oss för att köra det långa spåret, 17,9 km, som skulle gå från Lida friluftsområde, runt vid Brantbrink och Harbrostugan. Vi klädde på oss rätt rejält för att stå emot kylan. Men konstigt nog, att hur kallt det än är när man ger sig iväg så känns det nästan alltid bra när man väl har kommit igång och fått upp värmen. Idag var det dessutom ett så fantastiskt väder så man bara åkte omkring och förundrade sig över hur vackert det var med all snö på träden och allt det vita i kontrast med den knallblå himlen och solen som sken genom träden och fick snön att gnistra. Inga vykort i världen kan mäta sig med den upplevelsen.

Passet kändes för övrigt riktigt bra, jag jobbade hårt med överkroppen och körde mycket stakåkning, får ju passa på att träna överkroppen när tillfälle ges. Det var relativt kuperat och en del riktigt läbbiga nerförsbackar, en där jag till och med tog av mig skidorna och gick ner. Tänkte försöka hålla mig hel och skadefri så jag utmanade inte, jag har ju inte fått upp någon riktigt bra teknik ännu. Det ska vara riktigt bra med skidåkning för syreupptagningsförmågan, och med lite onda knän nu för tillfället så är det helt perfekt som alternativträning.

Efter passet gick vi in på Lida värdshus och käkade lite och drack kaffe och pratade bort ett par timmar, det var riktigt trevligt. De hade för övrigt riktigt frestande fikabröd som jag faktiskt lyckades undvika. Min karaktär är obeveklig!!

Vattenlöpning

Igår var första jobbdagen på två veckor. Tänk vad man hinner komma in i dåliga vanor på den korta tiden. Att sova till fram mot nio halv tio blir vardagsmat och jag kommer inte i säng före tolv. I onsdags gjorde jag en kraftansträningning och tog mig i säng redan halv elva, men den följden att jag låg och skruvade på mig en åt ena hållet än åt andra. Jag räknade även baklänges från 300 (har sett på tv att det ska funka bra), med tre åt gången, 300, 297, 294 ... 9, 6, 3... fortfarande vaken, fungerade inte... Jag måste dock ha somnat till sist för klockan 05.40 vaknade jag av att klockan ringde.

Tidigt förstås men vattenlöpning stod det på schemat och det är såå mycket skönare att komma iväg till Eriksdalsabadet på morgonen, än att slåss med hundra stojande ungdomar som leker bomben på eftermiddagen.

Kom till Eriksdalsbadet precis lagom till de öppnade, stod till och med och hängde lite på låset. Väl där så insåg jag att Eriksdalsbadet den här dagen var ett enda stort kaos. Stängda omklädningsrum, lakritskonfekt i hela bassängen och en nästan kall bastu. Fick sen reda på att det hade brunnit i källaren under onsdagen och att det var därför inget var som det brukade.

Löpningen sen gick bra, kände ingen smärta i mitt högra knä under passet utan kunde springa på. Hade rätt högt tempo och fick upp pulsen ordentligt. Det var första gången på några veckor nu som jag körde vattenlöpning så idag nöjde jag mig med runt 50 minuters löpning. Ett bra pass och väl på jobbet var det rätt skönt att ha hunnit med att träna på morgonen.

Långpass i ett kylslaget Stockholm

Idag var det riktigt kallt, temperaturen visade på strax under –15 grader och att ge sig ut i det här kyliga vädret var inte så lockande. Turligt nog så hade jag bestämt träff med Marie, då drar man sig lite extra för att ställa in.

Jag klädde på mig i stort sett allt jag kunde hitta. Merinoull närmast kroppen, både tröja med hög hals, långkalsonger och strumpor som gick upp till knät var av detta sköna material. Ovanpå långkalsongerna tog jag vinter tightsen som är vindtäta framtill ner mot knät och ovanpå detta ett par Houdini mamelucker, typ tjockare variant. Ovanpå tröjan tog jag sedan två ytterligare tröjor och en löparjacka ytterst. Dubbla mössor, halsduk och tjocka vantar. Sen var jag redo.

Mötte upp Marie vid Preem på Norr mälarstrand efter dryga 6km. Sen så började vi med att springa runt Kungsholmen vidare över gamla stan, Söder mälarstrand och upp mot Tanto via Münchenbacken. Vid Årsta nya tågbro sprang Marie mot pendeltåget och jag fortsatte med en bonusrunda runt Hammarby sjöstad och vidare förbi Hamarby backen och hem.

Marie hade tänkt följa med längre men hade lite för lite kläder på sig så hon vek ner sig lite tidigare, klokt av henne tycker jag. Själv var jag lite bättre rustad. Bitvis när vi sprang så blåste det och då var det alldeles fruktansvärt kallt, det bet bra i kinder och haka vilka var svåra att skydda med kläder.

Idag kände jag att jag hade tankarna på Swiss Alpine under rundan, så fort jag kom till en backa och tyckte att det var aningen jobbigt så intalade jag mig själv att den här backen kommer att kännas som en nedförsbacke under Swiss Alpine eller tycker du den här backen är jobbig så kan du genast avboka SA och det funkade faktiskt. Jag gnetade på och backen liksom suddades ut!!

Passet blev 3 timmar och 15 minuter långt och 24.6 km.

Mål inför 2010

Förra året så gick jag från att ha sprungit en halvmara som längst till att bli av med oskulden både vad gäller maraton-distansen och ultradistansen. I år tänkte jag ta det ett steg till, jag vet, jag kanske går lite fort fram och satsar lite högt, men, thats me!

2009 kunde inte ha slutat på ett bättre sätt, det slutade med att jag satte distansrekord. Jag genomförde årets sista långpass, ett pass som slutade på 62 km.

Taggad, peppad och inspirerad av alla mina ultravänner plus att vi fick ett tecken på nyårskvällen. Egentligen var det mer Fredrikas tecken men jag var med och tar det lite som mitt också. Jag har också fått så mycket peppande kommentarer och folk som verkligen tror på mig, så det slutade med att jag nu har anmält mig till ett galet, härligt, fantastiskt vackert lopp i Schweiz, Swiss Alpine den 31 juli. Det kommer nog att bli den största utmaningen alla kategorier under min korta löparkarriär (hittills).

Som “övning” inför Swiss Alpine får man väl se TEC 50 miles den 10 april som. Det är samma sträcka och nu är mitt fokus att genomföra den på det bästa möjliga sätt för att få lite självförtroende inför Swiss.

Som “övning” inför TEC 50 miles får man väl se Skövde 6-timmars som går den 10 mars. Här har jag möjlighet att finslipa teknik, kläder och mat inför loppet i april.

I början på juni, rättare sagt den 5 juni tänkte jag ta mig an Stockholms Marathon och göra det på ett riktigt bra sätt. Den här gången är inte tanken att lulla runt och fota och krama släkt och vänner utan den här gången är det fokus som gäller.

Eventuellt så kommer jag att köra Jättelångt den 19 juni som ett träningspass inför Swiss Alpine, det blir liksom ett genrep inför den stora utmaningen.

Förutom att ställa upp i det ena galna efter det andra så kommer jag också att åka på diverse träningsläger.

Redan nu i slutet på februari så åker jag tillsammans med Marie iväg till Portugal för en veckas träningsläger. Det kommer att bli massor med riktigt långa och sköna pass där, förhoppningsvis en hel del pass tillsammans med Rune Larsson, där jag kan pumpa honom på massor med tips och råd inför Swiss Alpine. Det här ligger helt perfekt till en vecka innan Skövde 6-timmars.

Över påsken så åker jag tillsammans med några från klubben IF Linnéa till Budapest för en härlig skön uppladdning inför TEC 50 miles. Även det här ligger perfekt i tiden vi är där en vecka innan loppet och kommer att gå på spa och massage och ha härliga långa och korta löpturer.

Helgen den 23-25 april anordnar Team Stockholm Marathon en träningshelg, vet inte ännu vad den kommer att innehålla men något trevligt blir det allt.

Sen är det en höghöjdsvecka inplanerad i början av juli som träningsvecka inför Swiss Alpine. Dit åker jag tillsammans med ett härligt gäng. Det är inte helt klart ännu hur det kommer att utformas och vilka som åker med men helt klart är att det blir av och att det kommer bli galet roligt.

Det var bara det närmsta halvårets inplanerade lopp och träningsläger.

Jag ser fram mot det här halvåret så otroligt mycket, jag tror att det blir ett minnesvärt halvår och jag hoppas att jag orkar med all träning och att jag får hålla mig frisk och skadefri.

Hur har ni planerat ert 2010?

Bra start på veckan

Idag var det ingen löpning inplanerad men väl både yoga och Insanity-träning och dessa blev minsann genomförda.

Jag körde yogan redan innan frukost imorse och även idag så nöjde jag mig med solhälsningarna, stående och sittande serierna. De avslutande med skulderstående hoppade jag över. Jag utmanade lite mer idag, gick ner ännu mer i positionerna och hoppade bakåt och framåt i solhälsningarna istället för att kliva. Kände mig helt enkelt lite starkare idag. Härligt att känna att styrkan kommer smygande.

På eftermiddagen innan middagen så körde jag Insanity-passet, Cardio Power & Resistance, stod det på schemat idag. Det märks att jag börjar lära mig rörelserna nu och hänger med bättre, det märks framför allt på att det blir så oerhört mycket jobbigare. Det här är så kul!! Om du är nyfiken på vad det är för träning jag håller på med så gå in på den här länken.

Dagens långpass med TSM

Det var rätt många som trotsade kylan och gav sig ut i ett gnistrande soligt men kylslaget Stockholm.

Idag var det kallt, superkallt, termometern visade på –12 grader då jag åkte hemifrån. Det blev kanske aningen varmare under förmiddagen men då det även blåste lite så kändes det isande kallt. Jag hade tagit på mig massor med kläder idag för att slippa frysa och det gjorde jag inte heller. Jag blev till och med riktigt varm efter några kilometer. Med dubbla underställströjor, varav en med merinoull, en fleece och jacka ovanpå det, dubbla mössor, långkalsonger, vindbyxor och mamelucker så var jag redo för dagens pass.

Tänkte idag köra mitt långpass med 4.30 gruppen, efter att ha diskuterat med Skogen tidigare om att jag inte ska köra för fort på just dessa pass. Men så blev det inte, Marie övertalade mig att springa med henne i 4.15 gruppen. Eftersom de här grupperna ofta brukar springa efter varandra så att man kan förflytta sig ner till en långsammare grupp om man vill så hakade jag på den snabbare gruppen.

Vi sprang ner mot södra Djurgården och när vi sprang vid Djurgårdsbrunnskanalen och vidare ut mot udden så var det verkligen förtrollande vackert. Då känner man sig så glad och lycklig över att få vara ute i det fantastiska vädret och glömmer att det är lite tungt och springa i snön och kylan som biter i kinderna.

Tempot var lugnt, vi snittade 6.40 på passet och min puls höll sig precis där den ska göra på dessa långpass, mellan 130 och 150. Vi fick ihop 14 kilometer idag. Nu sett i efterhand så var det helt rätt att ligga i den här gruppen, ibland är det bra att man låter sig övertalas.

Vecka 53

Den här veckan har varit veckan då jag börjat med mina galenskaper, inspirerad av Fredrika. Jag har börjat med Insanity-programmet som sträcker sig över nio veckor och nu är första veckan avklarad. Det här är också veckan då skidåkningen har kommit in i mitt liv. En helt fantastisk vecka helt enkelt med massor med träning.

Dag	Beskrivning	Distans(km)	Tid (min)	Tempo (min/km)	Puls
Måndag	Insanity		30
Tisdag	Yoga Insanity		40 40
Onsdag	Insanity Längdskidor	10.66	40 89	8,23	126(163)
Torsdag	Insanity Längdskidor	8,38	35 61	7.19	140(163)
Fredag	Vila
Lördag	Yoga Insantiy Längdskidor	14,3	50 41 107	7.15	144(209) 146(164)
Söndag	Löpning	14.04	94	6.40	144(164)
Totalt		47.44	628

Träningslördag

Den här lördagen har verkligen gått i träningens tecken, jag har kört tre pass under dagen. Väldigt olika karaktär på passen så då funkar det bra tycker jag. Yoga, lågpulsträning i form av skidåkning och så det riktigt jobbiga men roliga Insanity-passet.

Började med att köra ett yoga-pass redan före frukost. Jag var oerhört stel och hade väldigt svårt att komma in i positionerna. Det släppte en aning under passet men riktigt mjuk blev jag aldrig. Jag körde inte hela serien idag utan förkortade ner passet till att bara inkludera solhälsningarna och de stående och sittande positionerna.

Efter frukost sen packade jag in skidorna (som jag vallade med än mer fästvalla) i bilen och for iväg till Ågesta. Idag var planen att köra två timmar det var det som stod på schemat. Men redan efter dryga kilometern så höll jag på att avlida på grund av frostskador på händerna, det var så oerhört kallt. Mina något tjockare löpvantar räckte inte på långa vägar. Jag gjorde det ända rätta avbröt passet for iväg till Farsta Centrum, tog en lättare lunch, inhandlade ett par riktigt varma skidvantar och for sen tillbaka till Ågesta. Fick tyvärr inte ihop riktigt två timmar då mörkret hann upp mig. men väl 1.45 timmar. Fick duga. 

Väl hemma så svidade jag om till inomhus träningskläder och knäppte på datorn. Och där var han som på beställning, allas vår Shaun T redo att få mig att svettas rejält i 40 minuter. Vad mer kan man begära av en lördag.

Nu känner jag att jag har gjort rätt för mig och får krypa upp i soffhörnet och äta så många clementiner som jag bara orkar.

Mitt 2009

Efter nästan ett års bloggande och senaste årets mer målmedvetna träning så är det nog på sin plats med en sammanfattning av året som gått. Ett helt fantastiskt år på många sätt.

2009 är det året då jag verkligen har börjat känna mig som en löpare. Jag tycker det är så ofantligt kul med löpningen, enkelheten, alla löparvänner som jag har fått under året och känslan av att inse vad min gamla kropp faktiskt klarar av.

Det är i år som jag har tagit det här med löpningen ett steg längre, eller kanske att jag borde skriva tio steg längre. Innan det här året så hade jag sprungit två halvmaraton. I år var året då den fulla distansen 42 195 meter skulle genomföras. Stockholm Marathon i slutet på maj var det då dags. Det var varmt, årets varmaste dag och jag var såå nervös. Min familj hade tagit sig upp till Stockholm för att supporta mig och det betydde mycket mer för mig än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Sen har det bara fortsatt, lockades att springa med Hornstull-Järna, sen fortsatte det med en ultrahelg i Ulricehamn då jag sprang nästan nio mil på en helg och året slutade helt fantastiskt med årets sista långpass som blev min längsta distans någonsin 62km. 

Händelser som jag gärna ser tillbaka lite extra på under året är förutom de ovan nämnda även mina två träningsveckor i Portugal, som var fantastiskt roliga och gav mig vänner och massor med inspiration. Fjällvandringen med kompisen Madde och sen en av de riktiga höjdpunkterna när vi åkte upp till Åre över en helg för att springa. Det var helt fantastiskt när vi sprang runt Åreskutan, vädret var inte med oss riktigt men humöret var på topp!

Jag har i år även börjat satsa lite mer seriös och målinriktat på löpningen, börjat ta hjälp utifrån. Har nu hjälp av Christer på Sport Support Center som är väldigt duktig på just uthållighetsträning. Han hjälper mig med upplägg av träningen för att den på bästa sätt ska möta de mål jag har framöver.

Nästa år ska bli mitt år alla kategorier, jag har stora mål för nästa år och ser fram mot ett fantastiskt 2010.

Som den siffernörd jag är så kommer förstås även mitt 2009 här i lite siffror

2150: antal kilometer jag sprungit
276 : antal träningspass
22900: antal minuter jag tränat
10%: andel av min vakna fritid som jag ägnat åt träning

Vill sist men inte minst tacka alla som läst, följt och kommenterat i min blogg under det här året. Det är väldigt motiverande och jag hoppas att jag kan inspirerar er lite på samma sätt som era bloggar inspirerar mig. Tack och ett Gott Nytt 2010!