En hel helg och nu gått utan ett endast blogginlägg. Fast jag HAR tränat, både ett långpass och en TSM-träning har det blivit i helgen och lite P90X. Men mest av allt har jag funderat. Funderat massor och diskuterat massor med bästa Marie, kring träning.
Två kloka tjejer har på senare tid skrivit mycket bra inlägg kring överträning. Men vad innefattas i överträning? Är överträning BARA att man tränar för mycket tills kroppen inte längre pallar med och man får en negativ trend i sina prestationer och resultat eller kan det vara något annat. Kan man vara övertränad rent mentalt eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som när man tappar sundheten i sin träning, när hjulet snurrar lite för fort och man börjar slarva med sitt näringsintag, eller kallas det något annat då? Är överträning när man hittar på saker för att kunna träna istället för att delta i sociala event, eller kallas det något annat då? Är överträning detsamma som att man bara fokuserar på träningen, när man inte tränar så planerar man träning, tänker träning, läser träning, skriver kring träning, eller kallas det något annat då?
När går man från att ha ett intresse för träning till att ha ett brinnande engagemang till att det blir fel, när passerar man gränsen? När börjar man tappa sig själv, tappa sin identitet och bli BARA sin träning?
Var är då jag i allt det här?
Jag har i sju veckor nu kört P90X- träning och det har allvarligt inkräktat på mitt liv. Jo, det är och har varit jätteroligt, det är fantastiskt bra träning, enormt varierande och stärker kroppen både muskulärt och rörlighetsmässigt. Jag känner mig verkligen mycket starkare. MEN jag kan inte följa ett program, eller föresten det är ju precis det jag kan, jag är fantastiskt duktig på att följa program, följer det minutiöst.
Men när jag någon gång missar ett pass så får jag antingen grymt dåligt samvete eller så ser jag till att köra “ifatt” det en annan dag. Samtidigt som P90X-satsningen så har det varit mycket på jobbet med tajta tidsramar vilket har tillfört ytterligare en stressnivå. P90X innebär ungefär 90 minuters träning om dagen, VARJE dag! Det innebär att jag många gånger har tränat fram till tio och halv elva på kvällarna för att jag kommit hem sent från jobbet. För ställa in… nono!! Vilket i sin tur har inneburit att jag inte orkat laga mat, så det har i bästa fall blivit någon macka eller så. I säng, självklart sent vilket är svårt att undvika, vilket i sin tur innebär försovning och ännu senare nästa kväll. Ibland har jag kommit i fas men oftast inte. I helgen var jag på väg att ställa in en träff med en kompis, som jag träffar typ två-tre gånger om året då hon inte bor i Stockholm. Dessutom försöker jag hålla mig uppdaterat på andras bloggar och skriva ett och annat inlägg själv också.
Idag börjar träningen inför Stockholm Marathon. Jag får inte ihop det!! Det är inte roligt!! Jag har dragit i handbromsen!!
Idag står det styrka och core i P90X programmet – jag vilar :)
Jag älskar ju min träning och vill ha roligt!! Alltså, tänk om tänk rätt!!
Var sak har sin tid och balans på livet är viktigt....
SvaraRaderaPeace Love och Löparskor!
90 minuter om dagen låter faktiskt rätt mastigt! Jag kan också få lite dåligt samvete för att jag inte alltid (läs aldrig) följer min träningsplanering men jag får inte tiden att räcka till. Så jag försöker var nöjd med att klara 75% ungefär.
SvaraRaderaJo det är lite farligt det där.. Jag ser på många håll att det hela kanske håller på att spåra ur.
SvaraRaderaOch samtidigt som jag numer är trygg i mig själv och vet att jag inte nödvändigtvis blir bättre bara för att jag tränar mer/springer fler km så är det ibland svårt att inte bli påverkad av det som skrivs.
Bra att du drar i handbromsen! Annars hade du fått en digital utskällning...
SvaraRaderaHar du inte lyssnat på Rune? Känns det inte bra ställer man in. Man tränar inte mer än att det är kul att träna redan nästa dag.
Du gör helt rätt som lägger in lite vila då och då. Det tror jag helt klart du tjänar på i längden.
SvaraRaderaAlla tränar så mycket att man kanske inte ser när det blir för mycket för en själv. Skönt att du tagit ett djupt andetag och stannat upp. Träning ska för oss vara roligt och inte tvångsmässigt. HelenaA
SvaraRaderaVilan är kanske den viktigaste träningen. Och lätt att ge rådet åt andra att vila än att vila själv.
SvaraRaderaJesper -> Så är det, man går igenom olika faser och du har så rätt, det måste vara balans. Men det är svårt!! Man vill så mycket.
SvaraRaderaRosaMilton -> Jo, det är väl så man ska tänka. Och som kloka Marie säger, träningsprogram är gjorda så att man SKA kunna missa pass. Jag vet ju att det är så... egentligen
Andréa -> Ja, fast då är det samtidig tur att man har träningskompisar som är kloka och håller en tillbaka. Nästa gång är det jag som är den kloka i någon annans "skygglappe-tränande". Att bolla med andra både genom bloggen och IRL är oerhört värdefullt.
Khedron -> Jo, det är klart jag har lyssnat på Rune, den kloke mannen! Och det är sådant som man måste sätta sig ner och ta fram och faktiskt tänka på när hjulet snurrar för fort. Helgen har ägnats till eftertanke och en handbromsdragning.
Jossan -> Ja, det är ju vilan som bygger upp. Fast du vet hur det är man vill ju så himla mycket!! Svårt.
HelenaA -> Ja det är svårt att stoppa upp hjulet när man är mitt inne i snurrandet. Känns skönt att tagit beslutet att INTE följa P90X programmet till fullo. Jag ska plocka gobitarna bara :)
Sofie RW -> Ja visst är det så!! Det är så himla lätt att se på någon annans träning och säga "du kanske ska vila lite" men att se på sig själv utifrån och säga samma sak är långt ifrån enkelt.